Regionalpolitiska satsningar

Motion 2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (mp)

av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda effekterna av en avskrivning av studielånen för de nyutexaminerade akademiker som flyttar till avfolkningshotade kommuner.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka produktionen av ekoprodukter.2

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av vilka lagar, regler etc. som lägger hinder i vägen för samverkan för att lösa transportproblemen på landsbygden.3

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om starkare styrning av statliga verk och att tydligare direktiv skall krävas av statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vattenkraften.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om marklagstiftningen.4

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge lokalbefolkningen och regionens invånare ökad makt över de regionalpolitiska medlen.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om direktvalda regionfullmäktige.5

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunala folkomröstningar.5

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.5

1Yrkande 1 hänvisat till UbU.

2Yrkandena 2 och 5 hänvisade till MjU.

3Yrkande 3 hänvisat till TU.

4Yrkande 7 hänvisat till BoU.

5Yrkandena 9, 10 och 11 hänvisade till KU.

Starkare regioner

En rad statistiska indikatorer tyder på att Sverige tillhör den grupp av EU-länder som har den mest ojämna fördelningen av den ekonomiska utvecklingen, geografiskt sett. En ojämnt fördelad tillväxt är inte ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Om utvecklingen blir jämnare över landet kan varje region bära sina sociala kostnader, de befintliga resurserna utnyttjas bättre och belastningen på miljön minskas. Genom en jämnare tillväxt ges människor också bättre möjligheter att välja mellan olika typer av boende- och livsmiljöer. En jämnare fördelning av tillväxten minskar också regionernas sårbarhet vid konjunkturnedgångar. Ett av de viktigaste regionalpolitiska målen är därför att förbättra regionernas ekonomiska styrka och självständighet, att inte göra dem beroende av regionalekonomiskt stöd.

Arbetskraftens betydelse för regionernas framtid

För att en ekonomisk utveckling skall vara möjlig är det betydelsefullt att det regionala näringslivet och den lokala arbetsmarknaden stimuleras så att de matchar varandra. De flyttstudier som gjorts och redovisats visar att människor sällan rör sig mellan lokala arbetmarknadsregioner. Cirka 80 procent av alla flyttningar sker inom de lokala arbetsmarknadsregionerna. Rörligheten mellan olika arbetsplatser blir därför också starkt lokalt betingad. I de allra flesta fall stannar människor där de är, trots bristen på arbete. Det beror på att de annars går miste om de investeringar de gjort socialt, fritidsmässigt och boendemässigt.

En slutsats härav är att företagen är beroende av arbetskraft som finns i närområdet och att människors val av boendeort påverkar företagens etableringar. Företagen flyttar sällan på grund av arbetskraftsbrist. De har investerat för mycket i regionen. Eftersom flyttningar oftast sker inom lokala arbetsmarknadsregioner kan näringslivet inte förvänta sig att en eventuell arbetskraftsbrist minskas genom ökad inflyttning.

Specialiseringens fördelar

Det rådande företagsklimatet bestäms av en rad sociala, kulturella och institutionella faktorer. Vissa delar av Sverige lämpar sig därför bättre än andra för vissa näringar. Kommunerna har börjat inse vikten av att utnyttja dessa komparativa fördelar och gynna ett mer specialiserat företagsutbud. Ronneby–Karlskrona har blivit ett nytt centrum för företag inom telekomsektorn. Arjeplog är känt som bilföretagens testcentrum. Kiruna är Sveriges rymdstad osv. Men specialiseringen får inte vara ensidig. När fler kompetenser och näringar agerar inom samma region uppstår ett dynamiskt samspel mellan aktörerna och en ökning av både efterfrågan och utbud.

Kommunerna bör genom rådgivning och information stimuleras att vara aktivare vid skrivningarna av tillväxtavtalen och på eget initiativ hitta möjliga lösningar i sin del av regionen på hur näringslivs- och miljöutvecklingen kan stimuleras. Det finns en enorm idékraft att hämta från den informella ekonomin och i det lokala kultur- och föreningslivet.

Nya jobb i glesbygden

En betydande del av det svenska näringslivet lyder fortfarande under stordrifts­fördelarnas logik som innebär att överlevnad kräver fortlöpande rationaliseringar och effektivitetshöjningar, exempelvis med hjälp av teknikinvesteringar. 1980- och 90-talens strukturrationaliseringar har främst drabbat industrin i landets småstäder. Problemet är att dessa industriföretags framgångar skett på bekostnad av arbetstillfällen.

Ett stort problem för landsbygden är att de kunskapsintensiva tillväxtbranscherna oftast söker sig till universitetsorterna och storstäderna. Vi tror emellertid att det finns stora möjligheter för de regioner som är i kris. Speciellt om den lokala arbetsmarknaden kan matchas med företagens efterfrågan. Men det finns också många branscher som lätt skulle kunna generera nya arbetstillfällen utanför storstäderna. Vi tror att staten kan stödja utvecklingen inom en rad branscher som har framtiden för sig.

Jordbrukets nya roll

Jordbrukspolitiken är en viktig del av regionalpolitiken. All jordbrukspolitik är egentligen också politik för landsbygden. Det är viktigt för Sverige att förändringen av EU:s jordbrukspolitik sker på ett sådant sätt att det blir möjligt att även i framtiden bedriva jordbruk i hela landet. Svenskt jordbruk har rykte om sig att producera mat av hög standard. Att ställa om till ekologisk produktion är en del i stärkandet av vårt exportjordbruks konkurrenskraft, vid sidan om stärkandet av de lokala marknaderna. En ökad omställning till ekologiskt jordbruk skulle kunna öka den svenska produktionen och skapa fler arbetstillfällen i glesbygden. Det ekologiska jordbruket kan inte på långt när tillfredsställa ens de svenska konsumenternas efterfrågan. Efterfrågan är nästan tre gånger större än det faktiska utbudet, enligt LRF.

Danskarna arbetar just nu på att försöka vinna marknadsandelar på den svenska livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Danmark har regeringen stöttat de jordbrukare som önskat ställa om ekonomiskt. I Sverige hoppas regeringen att marknadens efter­frågan automatiskt kommer att sporra fler jordbrukare till sådan omställning. Regeringens förhoppningar har emellertid hittills inte infriats. Här är omställningstakten mycket lägre. Betydande insatser för att underlätta omställningen till ekologiskt jordbruk måste göras. Vi vill att riksdagen ger regeringen sin mening till känna om behovet av ytterligare statliga stimulanser för att öka produktionen av ekoprodukter.

Vård och omsorg

Offentlig sektor stod för sextio procent av tillväxten mellan 1970 och 1990. Offentlig sektor/kommunen var och är oftast den största arbetsgivaren på många småorter. Ned­rustningen av offentlig sektor under 1990-talet var en regionalpolitisk katastrof. Det skapade en kostsam arbetslöshet och stort lidande för många. Liksom tidigare finns det ett skriande behov av personal inom sjukvård och omsorg. I takt med det svenska folkets åldrande kommer denna sektor att behöva utökas ytterligare. De försämringar av välfärden som genomförts under 1990-talet har därmed drabbat periferin hårt. Därför menar Miljöpartiet att ökade ekonomiska ramar till kommuner och landsting idag är en viktig regionalpolitisk åtgärd.

Miljöjobben

Idag arbetar nära 95 000 personer på miljöföretag. Det motsvarar 2Image: N335_4-1.jpg3 procent av alla sysselsatta. Tusentals arbetstillfällen kan komma att skapas när Sve­rige ställer om till ett miljövänligare samhälle; fler personer kommer att arbeta med återvinning, reparation och renovering av boendemiljöer, miljöutbildning, sysslor i energisektorn, miljö­sanering, sophantering, miljöforskning och övervakning etc. Det förutsätter att staten främjar utvecklingen mot ett miljövänligare samhälle.

Statens verk

Staten har själv på många håll lett marschen ut från glesbygden. Det finns hundratals fall där staten fattat politiska beslut som flyttat eller dragit in statliga verksamheter från glesbygd och mindre orter. I en rapport från Glesbygdsverket konstaterades nyligen att de statliga verken inte tar sitt regionalpolitiska ansvar när det gäller lokalisering av egna verksamheter. En starkare styrning och tydligare direktiv skall krävas av statliga verk och bolag för att inte dessa skall överge mindre orter och glesbygd vid åtstramningar. Viss grad av basservice är också viktig för att den sociala strukturen på en ort skall kunna generera en positiv uppåtgående utvecklingsspiral.

Fisketurismen Image: N335_4-3.jpg en framtidsbransch

I år finns mer lax i de norrländska vattnen än på mycket länge. Det är glädjande. Det skapar förutsättningar för såväl yrkesfiske som sportfiske. Just fisketurism har en stor potential och kan verkligen skapa arbete och liv i bygder som idag saknar detta. Men då krävs att laxen kan ta sig upp i älvar som tidigare haft lax och att alltmer av fångst­kvoten flyttas norröver.

Vildlaxen är dock fortfarande hotad. Ca 10 procent av laxen är vildlax, resten är odlad lax. Varje år sätts ca 2,5 miljoner laxyngel ut i det fria i Sve­rige. De vandrar ned till södra Östersjön, växer till där under två år och vandrar sedan mot Norrland för att leka. Endast ett fiske utmed kusten och i älvarna kan vara selektivt och spara den vilda laxen. Den odlade behöver beskattas.

Idag bedrivs fiske med drivgarn i södra Östersjön. Där fångas såväl odlad som vild lax, och risken är uppenbar att detta kan hota den vilda laxen. Att man nu flyttat 50 procent av kvoten till Norrland, där selektivt fiske på odlad lax är möjligt, är bra. Men vi vill se en fortsättning av den politiken. Laxen hör Norrland till.

Många menar idag att utsättningen givit för mycket lax och att den odlade utgör ett hot mot den vilda. Det finns därför skäl att se över vattendomarna. Att fortsätta ut­sättningen verkar just nu inte meningsfullt. Det vore bättre att se över möjligheten att låta lax vandra upp i älvar som idag är stängda. Genom att se till att laxen kan ta sig in i och förbi vattenmagasin kan ett fint fiske efter lax skapas i miljöer uppströms vatten­magasinen. Det kan ge underlag för ny fisketurism, ett behövligt tillskott i glesbygder. Norrland exporterar mycket av sina råvaror söderut. El, skog och lax är exempel på tillgångar som inte alltid skapar vinster och förutsättningar för verksamhet i Norrland. Miljöpartiet anser att laxen borde strykas från den listan. Den hör Norrland till, naturligtvis med undantag för Mörrumsån och andra vatten som har en egen reproducerande laxstam. Att flytta laxfisket norrut ger inte bara biologiska fördelar Image: N335_4-5.jpg man kan fiska selektivt på odlad lax Image: N335_4-7.jpg utan det ger Norrland underlag för en fisketurism och ett bättre ekonomiskt utbyte av laxen. Det är ju bättre att ta upp laxarna då de är stora och färdigvuxna, än att ta upp dem i uppväxtområdet i södra Östersjön där de är mindre.

Samordnade transportlösningar i glesbygd och på landsbygden

Ett särskilt kommunikationsprogram för gles- och landsbygden samt skärgårdar bör utformas utifrån dessa områdens speciella geografiska förutsättningar och där en lägsta garanterad transportservicenivå anges. För gles- och landsbygden med ofta långa avstånd och gles bebyggelse samt för skärgården är småskaliga, samordnade former mer kostnadseffektiva än storskaliga specialiserade lösningar.

Ett utvecklingsarbete för småskaliga kollektivtrafiklösningar i gles- och landsbygd samt skärgård bör initieras. Det är viktigt att satsa forskningsmedel och andra statliga medel på forskning, utveckling och implementering av kollektivtrafiklösningar i gles- och landsbygd samt i skärgården.

Kuxatrafiken Image: N335_4-9.jpg ett lyckat projekt

Det finns ett antal goda exempel på lyckade projekt av transportlösningar i gles- och landsbygd, varav flera har övergått i reguljär drift. Ett av de mest lyckade och mest omskrivna är Kuxatrafiken i Ockelbo. Det är en lokal, helt gratis, tidtabellorganiserad busstrafik med goda förbindelser till annan lokal, regional och interregional kollektiv­trafik. Noggrann planering och användning av bussar, anpassade efter passagerarantal, har gett en ökning av antalet passagerare utan att kostnaderna har ökat. Fordonen transporterar även gods. Projektet initierades av kommunen 1995 för att visa på möjligheterna att förbättra kollektivtrafiken på landsbygden. Man har kombinerat de samhällsfinansierade transporter som redan fanns i området: linjetrafik, skolskjutsar, kompletteringstrafik, färdtjänst och till viss del sjuktransporter. Resandet har ökat från 60 000 till 220 000 resor per år; trafikutbudet har ökat från 24 turer till drygt 100 turer per dag; bytesmöjligheter mellan regionala och lokala turer har ökat från 8 till 56 turer per dag. Kommunens kostnader har inte ökat till följd av standardökningen. Kommunen själv anser att det är en generell metod för glesbygdstrafik.

Kuxatrafiken har även ingått i VIRGIL, som är ett forskningsprojekt som finansieras inom EU:s 4:e ramprogram. VIRGIL betyder att tydliggöra och förbättra tillgången till kommunikationer på landsbygden. VIRGIL har två huvudsyften: dels att identifiera och analysera goda exempel på hur kollektivtrafiken på landsbygden fungerar och att sedan sprida dessa resultat, dels att identifiera behov av ny forskning genom att konsultera intressenter och beslutsfattare inom området. VIRGIL är nu inne på en andra period, där Gotland har sökt medel för att samordna trafikslagen.

Kuxatrafiken är således det kanske mest lyckade exemplet på samordnade trafik­lösningar. Det finns andra exempel, men inte lika långtgående. Grunden är att lägga alla samhällsbetalda resor i en påse. Kommunerna anordnar/betalar, oftast genom trafikhuvudmannen, för linjetrafik, skolskjutsar, kompletteringstrafik och färdtjänst. Kommunerna har därutöver även andra transporter, som t.ex. varutransporter. Landstingen har sjuktransporter m.m. Genom att samordna och anpassa dessa resor utifrån lokala förutsättningar och med rätt storlek på fordonen kan både kostnader och körda kilometrar sänkas. Trafikplanerarna använder sig tyvärr ofta av samma modell för kollektivtrafik i både tätort och lands- och glesbygd.

Linjetrafiken är oftast uppbyggd i stråk längs tätbebyggda områden. Det är då viktigt att det även finns kollektiv anslutningstrafik till dessa stråk, men även att knutpunkterna har parkeringsmöjligheter för bil, cykel etc.

Vad är det då som behöver göras? Det behövs en översyn av vilka lagar, regler etc. som lägger hinder i vägen för samverkanslösningar. Dessa måste sedan anpassas till helt nya trafiksamordningar som kan växa fram.

Lokal biologi och miljö

Vattenkraftens samhällsekonomiska effekter för lokalsamhället

Utbyggnaden av vattenkraften har exploaterat en rad naturresurser, sådana som landets regioner och kommuner tidigare åtnjutit. En rad mervärden har gått förlorade. Förlorarna är det lokala näringslivet och invånarna som inte längre kan nyttja dessa naturresurser. Turismen, fisket och fritidslivet har drabbats. En större del av vinsterna från vattenkraften bör därför återföras till de drabbade regionerna.

Marklagstiftningen

För att öka möjligheten för de boende i glesbygden måste den avreglering och liberalisering av marklagstiftningen som skedde i början av 1990-talet ses över. Förvärvslagstiftningen har blivit uddlös och lätt att kringgå. Glesbygden har tappat kontrollen över naturtillgångarna, något som är nödvändigt att ha i bygder där alternativa inkomstkällor ofta är en förutsättning för att man ska kunna bo kvar.

Under ett antal år har penningstarka spekulanter kunnat göra spekulationsförvärv på skogsfastigheter och avverkat hänsynslöst. De ransoneringsregler som idag finns reglerar fastigheter ned till 50 ha, men Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogsvårdslagen visar att ransoneringsreglerna kringgås genom att man dels avverkar vad reglerna tillåter, dels gallrar arealen därutöver på ett mycket hänsynslöst sätt. Fastigheter har även styckats sönder i mindre enheter och kunnat kalavverkas, och krav om bosättning på fastigheten har inte efterlevts. Det har även hänt att man kalavverkat innan lagfart och förvärvstillstånd meddelats. I budgivning om skog har ortsbor inte kunnat konkurrera eftersom man har haft ett långsiktigt skogsinnehav för ögonen och inte spekulerat i skövling. Trenden är att ortsbor äger en allt mindre del av skogen och berövas en nödvändig kompletterande inkomstkälla.

Målet med marklagstiftningen måste vara att öka sysselsättning och bosättning i glesbygden. Nu ses reglerna över, vilket är bra, men detta måste följas upp för att förhindra att ägandet över skogen lämnar bygden.

Ett gynnsamt klimat för människor och företag

En regions ekonomiska utveckling bestäms till viss del av i vilken mån den förmår attrahera eller generera konkurrens- och överlevnadsduglig ekonomisk verksamhet, men det är också viktigt att regionen utnyttjar sina komparativa fördelar och mobiliserar kreativiteten bland regionens företag, organisationer, föreningar och boende.

Vad är det då som gör att företag etablerar sig på vissa platser? Arbetskraften är en av de få produktionsfaktorer som fortfarande är avgörande för företagens geografiska etablering. Det är därför befolkningens bosättning som alltmer bestämmer var företagen etablerar sig. Enligt de flyttstudier som gjorts tycks människor i betydande utsträckning välja bosättning oberoende av var arbetstillfällena finns.

Att människor väljer att bo på vissa ställen, hellre än andra, har inte så mycket med ekonomiska faktorer att göra. Dagens regionalpolitik fokuserar för lite på de icke-ekonomiska faktorer som har betydelse för regionutvecklingen, ur den här aspekten. Kulturens betydelse som lokaliseringsfaktor har ökat. Flyttarna söker nya stimulerande miljöer, enligt undersökningar. Storstädernas varierade kulturutbud lockar många att flytta till storstäderna. Men många flyttar samtidigt till landsbygden. De som flyttar från städerna är också de intresserade av ett rikt kulturliv, ett vackert landskap och möjlighet till rekreation och nöjesliv. Kulturmiljön är en av de viktigare faktorerna för att attrahera företag och människor till regioner. Det är ur det här perspektivet som den kulturella infrastrukturen är så viktig.

En stad som vill överleva måste vara attraktiv. Det handlar dels om att vara öppen för nyinflyttade, nya mentaliteter och kulturer. Det handlar också om att utveckla kultur­livet. De små orter som satsat på kulturen har haft lättare att behålla de sina eller attrahera nya invånare. Värst utsatta, i avfolkningstermer mätt, är faktiskt de svenska småstäderna, själva glesbygden är inte lika hotad. Många småstäder har varken ett lockande kultur- och serviceutbud eller tillgång till en lockande natur och attraktiva boendemiljöer. Om det dessutom frodas en anda av intolerans, avundsjuka eller misstänksamhet är det mycket svårt att attrahera inflyttare eller ens behålla ungdomarna i området.

För att vända trenden bör mindre orter försöka att återskapa något av storstadens positiva miljöer eller kanske nischa sig som ett livskvalitetsalternativ till storstaden. Kulturbranschen är sysselsättningsintensiv och den expanderar snabbt. Vi vill öka det ekonomiska stödet till lokala och regionala utvecklingsprojekt inom kultursektorn, framförallt på landets små orter. De här projekten ska skapa förutsättningar för en bärkraftig kulturell infrastruktur. Det kan innebära satsningar på såväl kulturproduktion och festivaler som kulturminnesvård och kulturlandskapsvård.

Ett led i denna utveckling är att stödja lokala och regionala utvecklingsprojekt och utvecklingscentrum som sysslar med teater-, dans-, musik-, film-, litteratur- och bild­produktion samt museiverksamhet. Det innebär också att satsa på amatörer, exempelvis via studieförbunden. Den statsunderstödda verksamheten ger spinn-off-effekter genom att stimulera den lokala och icke statsunderstödda kulturproduktionen. På så vis kan den statliga politiken vara grundstenen i en bärkraftig kulturell infrastruktur.

Medborgarnas kreativitet räddar landet

Många medborgare upplever att de inte kan påverka politiken. Det representativa demokratiska systemet verkar inte inbjudande för flertalet. Vi anser därför att den svenska folkstyrelsen bör innehålla fler element av självorganisering, decentralisering och självförvaltning. Den kreativitet detta kan föda är en viktig förutsättning för regionernas utveckling och överlevnad.

  • Ett sätt att stödja decentraliseringen är att ge lokala krafter ökat inflytande över vad som händer på lokal och regional nivå, genom att ge regionens invånare ökad makt över de regionalpolitiska medlen.

  • Under de senaste åren har allt fler politiska områden lyfts ned till kommunal nivå. Vi vill även flytta ned fler beslut från nationell till regional nivå. Vi vill utveckla den representativa demokratin och införa nya regionfullmäktige – direktvalda organ vars uppgifter är att överta uppgifter från länsstyrelserna och landstingen.

  • Att arbeta för förbättrad kontakt mellan kommunledningar och invånare/företag och för att fler kommunmedborgare tas in i beredningsprocessen inför beslut eller experiment med icke partipolitiska nämnder, direktvalda organ, samrådsforum etc. är också viktigt.

  • Det bör också bli lättare att genomföra folkomröstningar på kommunal, regional och nationell nivå. Det är i kommunerna redan möjligt, men folkets vilja vinner sällan fullmäktiges gehör. Genom att ändra kommunallagens 5 kap. 23 § så att kommun­fullmäktige blir skyldigt att genomföra en folkomröstning om så begärs av fem procent av kommuninvånarna, kan fler folkomröstningar bli verklighet. I samband med detta bör också tydliga regler tas fram för formerna kring lokala folkomröstningar.

  • Skilda valdagar är en viktig förutsättning för att stimulera folkets deltagande i samhällspolitiken och ge de lokala/kommunala/regionala frågorna å ena sidan och riksfrågorna å den andra rättmätigt utrymme under separata valrörelser.

Det svenska föreningslivet har länge fungerat som en skola för demokrati. Förenings­livsengagemanget ger dels en ökande medvetenhet, dels en praktisk erfarenhet av hur demokratiskt beslutsfattande kan gå till. Civilsamhällets sammanslutningar utgör därmed en sorts demokratisk infrastruktur i det politiska Sverige. Det finns ett egen­värde i medborgarnas självorganisering – nämligen att tillsammans med andra tillämpa demokratins spelregler: formulera idéer, argumentera, lyssna, kompromissa, fatta beslut och genomföra det man beslutat. Detta är huvudskälet till att vi anser det oerhört viktigt att det offentliga har en generös inställning till olika föreningar och medborgerliga sammanslutningar. Utan ett livaktigt civilt samhälle ökar riskerna för att de politiska partierna såväl inom sig som emellan sig och i det politiska parlamentariska systemet utvecklar en kultur som i allt högre grad fjärmar sig från de människor som utgör demokratins bas.

Stockholm den 6 oktober 2003

Ingegerd Saarinen (mp)

Lotta N Hedström (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15
Yrkanden (11)