Rådgivning för långsiktigt hållbara relationer

Motion 2011/12:So438 av Mikael Oscarsson (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att offentligt finansierad familje- och relationsrådgivning ska verka för att fler relationer blir långsiktigt hållbara.

Motivering

Verkligheten kring en skilsmässa ligger långt ifrån den glorifierade beskrivning som lyfts fram i medier under senare tid. Upprepade internationella studier har dessutom visat att samhällskostnaderna för skilsmässor är omfattande, varför det bör ligga i samhällets intresse perspektiv både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – att finna vägar att stärka äktenskap och äktenskapsliknande relationer så att de inte behöver spricka.

Äktenskapet har också visat sig innebära en lång rad värdefulla faktorer som bidrar till att skapa lycka och välmående hos män, kvinnor och barn. Detta gäller också så konkreta saker som att forskningen har visat att äktenskapet motverkar sjukdom, självmord och en för tidig död.

Just det första steget i att skapa hållbara relationer är kanske att bejaka äktenskapets betydelse som sammanhållande kitt i en relation. Med tanke på det omfattande stöd just äktenskapet som relation fick politiskt under debatten om samkönade pars möjlighet att ingå just äktenskap, torde det inte vara något problem att nu få stöd för denna tanke med en uppgraderad syn på äktenskapet, inte bara i relation till det registrerade partnerskapet, utan också till samboskapet. Ett samboförhållande spricker dessvärre avsevärt mycket oftare än ett äktenskap, även när det finns barn i familjen. Det visar den årligen återkommande SCB-statistiken i rapportserien ”Barn och deras familjer”. Samtidigt visar annan statistik att barn till skilda och separerade föräldrar får sämre levnadsvillkor än barn vars föräldrar håller samman. Det bör därför sökas vägar att uppmuntra människor att ingå äktenskap för att ge den stabilitet till relationen som detta kan innebära.

Rapporten ”Private choices, public costs – How failing families cost us all” från Institute of Marriage and Family i Kanada visar att de offentliga utgifter som går till fattigdomsbekämpning för splittrade familjer – genom välfärd, barnomsorg och bostäder – uppgår till cirka 51 miljarder kronor årligen. Även i Storbritannien har omfattande studier gjorts. Studierna ”Fractured Families” från december 2006 och ”Ending the costs of social breakdown, Volume 1: Family Breakdown” från juli 2007 från Centre for Social Justice pekar på kostnader uppemot 20–24 miljarder pund per år i Storbritannien. Samtidigt lade den brittiska regeringen då endast 5 miljoner pund på stöd åt äktenskap och relationer.

Tyvärr saknas lika ingående forskning på förhållandet i Sverige, men Kanadas samhällsuppbyggnad och välfärdssystem är relativt likt Sveriges, men befolkningen är ca 3,5 gånger så stor. Siffran på 51 miljarder kronor skulle därför kunna omräknas till ungefär 14,5 miljarder kronor i årlig kostnad för skilsmässorna i Sverige – även om det endast kan ses som en uppskattning. Skillnaderna mellan Storbritannien och Sverige är större, men den engelska siffran pekar dock på problemets magnitud.

Vinsterna med att stärka äktenskapen är omfattande. Därför bör Sverige mer målmedvetet arbeta så att familje- och relationsrådgivning aktivt verkar för att relationer ska bli långsiktigt hållbara. Den familjerådgivning som kommunerna är skyldiga att erbjuda bör ha till syfte att, så långt det är möjligt och önskvärt, finna vägar för ett par att hitta tillbaka till varandra i en sund och levande relation.

Stockholm den 28 september 2011

Mikael Oscarsson (KD)