Postmarknaden

Motion 1997/98:T811 av Per Westerberg m.fl. (m, fp, kd)

När den svenska postmarknaden avreglerades 1993 höjdes tvivel kring riktigheten i att Sverige skulle vara först i världen med att avreglera denna sedan flera hundra år monopoliserade marknad. Idag kan vi konstatera att avregleringen inneburit stora samhällsvinster i form av lägre priser, förbättrad kvalitet och avsevärda effektiviseringsvinster hos Posten AB. Utvecklingen har dock hindats av Posten AB genom återkommande överträdelser av konkurrenslagstiftningen och på senare tid av regeringen genom oklara spelregler i form av revideringar av postlagen.

Postmarknaden har dock utvecklats i positiv riktning och nu, fyra år efter avregleringen, kan vi börja tala om en marknad i egentlig bemärkelse.

Närmare 100 privata företag runt om i landet, i storstäder och på landsbygden, från Skåne till Norrbotten, konkurrerar idag med Posten. Vissa företag konkurrerar på lokala marknader, andra i större geografiska områden och ytterligare andra inom segment där posten kan sorteras i förväg.

Med tiden kommer postmarknaden bli allt mer lik andra avreglerade marknader; produktutbudet ökar, företagen söker nya lösningar för att sänka kostnaderna i syfte att kunna erbjuda kunderna ett lägre pris med bibehållen eller förbättrad kvalitet. En rad specialister träder in på marknaden och konkurrerar med marknadsdominanten.

Vi ser idag endast början av de positiva effekterna av postmarknadens avreglering. Posten är med 98 procent av antalet försändelser fortfarande en gigant på marknaden. För att marknadsmekanismerna ska fungera tillfredsställande måste Konkurrensverkets auktoritet stå orubbad och Postens verksamhet renodlas. Det senare är en förutsättning för konkurrensneutralitet på såväl postmarknaden som alla de övriga marknader där Posten agerar.

Postlagstiftningen

Den senaste postlagen trädde i kraft 1 januari 1997. Trots behovet av stabila spelregler planeras en ny postlag till halvårsskiftet 1998.

En av de frågor som diskuterats i samband med en ny postlag är koncessionsavgifter. Förebilden är Finland, som formellt sett har en avreglerad marknad. Höga koncessionsavgifter har dock inneburit att det inte finns några alternativ till finska Posten. Om ett koncessionsavgiftssystem i likhet med det finländska blir verklighet i Sverige är risken stor att de nya företag som etablerats kommer att slås ut. Förutom att upp emot tusen arbetstillfällen skulle gå förlorade kommer den bristande konkurrensen att föra med sig höjda priser och sämre kvalitet. Utvecklingen kommer att bli den omvända mot vad vi ser idag.

Posten har också begärt att en ny postlag ska ge möjlighet till lokala porton. Orsaken är konkurrensen från de nya postoperatörerna. Den del av postmarknaden som den aktuella frågan berör är enstaka lokala försändelser. Enligt Postens egna uppgifter utgör lokal post 15 procent av det totala postflödet. Enstaka försändelser utgör ungefär hälften av det totala postflödet vilket innebär att enstaka lokala brev utgör endast 7–8 procent av den totala marknaden. Ökad konkurrens på denna marknad kan omöjligen hota Postens lönsamhet.

De privata postoperatörerna har endast två procent av den totala marknaden. Under det första halvåret 1997 ökade vinsten i Posten Brev med 70 procent jämfört med samma period 1996 trots att antalet privata postoperatörer nära nog tiofaldigats. Om konkurrenterna haft någon inverkan på Posten Brevs lönsamhet är den således snarare positiv.

I Post- och telestyrelsens rapport Regionala konsekvenser av avregleringen på postområdet (1997) konstateras även att ”avregleringen på postområdet inte har medfört några tydligt påvisbara regionala konsekvenser”.

Det är enligt vår mening inte motiverat med en revidering av postlagen innan vi fullt ut kunnat analysera konsekvenserna av nu gällande lagstiftning. Ansträngningar bör istället göras för att tillse att lagen efterföljs, att Konkurrensverkets ställning förblir stark och att konkurrenslagen efterlevs.

Postens kostnadsstruktur

En del av underlaget till en ny postlag kommer att utgöras av den utredning, Analys av Postens ekonomiska förutsättningar m.m., som Kommunikationsdepartementet låtit Öhrlings Coopers & Lybrand utföra. Denna utredning innehåller en rad brister som innebär att dess relevans som underlag för en ny postlag kraftigt bör ifrågasättas.

Den utveckling som inneburit att närmare hälften av postmängden idag kan försorteras berörs över huvud taget ej. Postens största konkurrent CityMail befinner sig på denna marknad och Posten har nyligen kompletterat sin logistiska struktur för att anpassa sig till denna utveckling. Mycket talar också för att post som kan försorteras kommer att öka medan den "traditionella posten", enstycksförsändelserna, kommer att minska till förmån för fax, e-post och telefon.

Utredningen definierar ej heller vad som ska anses som Postens kärnverksamhet. Huruvida de kostsamma IT-satsningar som Posten genomfört skall analyseras som en del av Postens kärnverksamhet hade i högsta grad varit intressant att få belyst.

I vilken utsträckning utredningen erhållit relevant underlag för analysen kan också ifrågasättas utifrån tidigare erfarenheter av att Posten omväxlande sagt sig inte kunna eller vilja delge tidigare utredningar relevant information om sin kostnadsstruktur.

Utredningen är i sig inte tillräcklig för att utgöra underlag för en revidering av postlagen. En rad instanser har under längre tid haft stora svårigheter att få en rättvisande bild av var Postens kostnader och intäkter egentligen uppstår. Tillsynsmyndigheten Post & telestyrelsen har förvägrats information och Konkurrensverket har inte givits tillräckligt underlag inför beslut. Postens informationsmonopol och ovillighet att ge en fullständig bild av verksamheten är i högsta grad bekymmersam.

En grundläggande förutsättning för en fungerande postmarknad är god kunskap om de facto-monopolistens kostnadsstruktur. En första utgångspunkt för en ordentlig genomlysning av Posten är t.ex. att Riksdagens revisorer utreder Postens kostnadsstruktur och relevansen hos de tidigare utförda utredningarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensen på postmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny postlag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att analysera postmarknadens ekonomi och struktur.

Stockholm den 6 oktober 1997
Per Westerberg (m)
Christer Eirefelt (fp)	Mats Odell (kd)