Partnerskap

Motion 1993/94:L415 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Arbetet att uppnå likställighet mellan homosexuella och
heterosexuella, att alltså avskaffa kvarvarande
diskriminering av homosexuella, är viktigt för
Vänsterpartiet. Vår politik präglas av ett konsekvent arbete
för rättvisa och jämlikhet mellan kvinnor och män, mellan
invandrare och svenskar, mellan handikappade och andra
medborgare. I Vänsterpartiet har därför arbetet för
jämlikhet mellan homosexuella och heterosexuella en
självklar plats.

Redan 1973 motionerade vpk om att ''registrerad
samlevnad'' skulle införas (1973:1792). Med anledning av
den motionen gjorde riksdagen sitt välkända uttalande att
''en samlevnad mellan två parter av samma kön är från
samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform''
(1973, LU20).

Arbetet för homosexuellas rättigheter kröntes med
ytterligare en framgång 1987 då riksdagen behandlade
resultatet av utredningen (SOU 84:63) Homosexuella och
samhället. Riksdagen konstaterade då att ''den enda säkra
skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att
homosexuella känslomässigt dras till personer av samma
kön. I homosexuella förhållanden finns motsvarande
känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.''

Vidare uttalade riksdagen att det finns en säker grund
för ställningstagandet att homosexuella inte skall
diskrimineras och att alla former av diskriminering aktivt
bör motarbetas. (Prop. 1986/87:124, sid 10--11, godkänd av
riksdagen.)

I samband med riksdagsbeslutet 1987 antogs också två
nya lagar. Lagen om homosexuella sambor åstadkom
jämställdhet mellan homosexuella sambor och
heterosexuella sambor på områden som främst hänför sig
till situationer då ett samboförhållande upphör.
Antidiskrimineringslagen (BrB 16:9) utvidgades också till
att gälla diskriminering av homosexuella.

Sedan 1987 är det följaktligen förbjudet att särbehandla
homosexuella i affärs- eller myndighetskontakter på samma
sätt som gäller för diskriminering på etnisk eller religiös
grund.

Båda lagarna utgör bevis på allvaret med riksdagens
uttalande att homosexuella inte skall diskrimineras och att
alla former av diskriminering aktivt bör motarbetas.

Vänsterpartiet anser att riksdagen ska fortsätta på den
inslagna vägen mot jämställdhet mellan hetero- och
homosexuella.

Det är viktigt att homosexuella par ges rätt att legalisera
och lagreglera sitt förhållande. De juridiska och
ekonomiska rättigheter och skyldigheter som
heterosexuella får gentemot varandra när de gifter sig ska
också gälla homosexuella par som vill lagreglera sitt
förhållande genom en offentlig ceremoni.

Äktenskapet har stort symbolvärde. För sig själva och
omvärlden offentliggör makarna sin kärlek och sin avsikt att
leva samman framgent. Även homosexuella har behov av
detta och ska ha den rätten genom att ingå partnerskap.

Våren 1991 tillsattes en parlamentarisk kommitté som
dels fick till uppgift att överväga behovet av en lagstiftning
om s.k. registrerat partnerskap, dels att göra en utvärdering
av lagen om homosexuella sambor.

Frågan om rätt till parternskap för homosexuella har
varit föremål för behandling i riksdagen varje år sedan 1989.
1991, 1992 och 1993 har motionerna avslagits med
hänvisning till att Partnerskapskommittén ännu inte hade
avslutat sitt arbete och att man inte ville föregripa de
slutsatser som kommittén kunde komma med.

Partnerskapskommittén lade i november 1993 fram sitt
betänkande (SOU 1993:98, Partnerskap) och föreslår i
detta att det införs två nya lagar; en lag om partnerskap och
en lag om sambor av samma kön.

Vi anser i likhet med Partnerskapskommittén att
partnerskap ska vara homosexuellas motsvarighet till
äktenskap och att en registrering av partnerskap ska ha
samma konsekvenser som en borgerlig vigsel. Dock bör nu
undantag göras för rätten att adoptera barn. Frågor som
berör adoptioner och rätt för ensamstående eller lesbiska
kvinnor att genomgå behandling för insemination bör bli
föremål för särskild utredning innan beslut fattas i dessa
ärenden.

Vi anser vidare, i likhet med Partnerskapskommittén, att
lagen om homosexuella sambor skall göras mer heltäckande
och föreslår att kommitténs förslag till lag om sambor av
samma kön införs.

Danmark införde 1989 och Norge 1993 lagar om
partnerskap med innebörder likvärdiga den föreslagna
svenska lagen. I Finland och Island diskuteras och förbereds
lagförslag om partnerskap.

En svensk lag om partnerskap ligger alltså helt i linje
med strävan till rättslikhet för de nordiska länderna.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen beslutar införa lag
om partnetskap för homosexuella, lag om sambor av samma
kön, lag om ändring i äktenskapsbalken samt lag om
ändring i brottsbalken i enlighet med de förslag som finns i
Partnerskapskommitténs betänkande, SOU 1993:98
Partnerskap, sid 41--47.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen antar förslag till lag om partnerskap i
enlighet med lagförslaget i Partnerskapskommitténs
betänkande SOU 1993:98, Partnerskap,

2. att riksdagen antar förslag till lag om sambor av samma
kön i enlighet med förslaget i Partnerskapskommitténs
betänkande SOU 1993:98, Partnerskap,

3. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken i enlighet med lagförslaget i
Partnerskapskommitténs betänkande SOU 1993:98,
Partnerskap,

4. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
brottsbalken i enlighet med lagförslaget i
Partnerskapskommitténs betänkande SOU 1993:98,
Partnerskap.

Stockholm den 21 januari 1994

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Elisabeth Persson (v)