Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag

Motion 2004/05:Bo255 av Jörgen Johansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn görs av gällande lagstiftning för bostadsanpassningsbidrag (1992:1574) inkluderande förändringar av den 1 juli 2000.

Motivering

Samhällets målsättning är att alla människor, oavsett funktionshinder och så långt som möjligt, skall kunna delta i samhällets aktiviteter och bo så länge som möjligt i sin bostad.

Det första bidraget för funktionshindrade personer infördes på försök 1959. Sedan dess har ett otal utredningar gjorts och beslut tagits beträffande bostadsanpassningsbidrag. Nuvarande lag är från 1992, vilken i vissa delar förändrades under år 2000. Gemensamt för alla förändringar är att en generösare syn på bidragen ges. Detta återspeglas också i kommunernas kostnadsutveckling på området. Detta tillsammans med en allt äldre befolkning och ett allt äldre och mindre väl underhållet bostadsbestånd bidrar till kostnadsökningar.

I tidigare lagstiftning på området har det funnits restriktioner beträffande standardhöjande åtgärder. Den restriktionen är borta i senaste lagstiftningen, vilket medför vissa problem och prioriteringar. Boverkets utredning om underhållet i svenska bostäder talar sitt eget språk. Underhållet är rejält eftersatt vilket medför att mindre nogräknade hyresvärdar utnyttjar systemet med bostadsanpassningsbidrag i syfte att samhället skall betala delar av ett eftersatt underhåll. Normer för hur avgränsningar skall ske är luddiga och kräver rättsprövning för att finna klara riktlinjer. Det medför en ständig rättsprocess på området, vilket knappast gagnar den funktionshindrade.

Ett inte ringa antal fall där egna hem fordrar utbyggnad i storleksordningen 50 % av den ursprungliga bostadsytan aktualiseras dessutom. Åtgärder av detta slag påverkar såväl den personliga förmögenheten för fastighetsägaren samtidigt som återbruket av gjord investering vid t.ex. flytt inte finns. Kostnader med denna dignitet, med oklara riktlinjer, kan knappast stå i relation till lagstiftarens avsikt.

Bostadsanpassningsbidrag är som namnet tydliggör ett bidrag. Ofta installeras hissar som nyttjas under en kort tid vilka borde kunna återanvändas inom systemet. Då de är bidrag är det inte möjligt för kommunen att återanvända hissen vid t.ex. förmånstagarens död. Detta bör förändras så att möjligheten att ge stöd utvidgas till fler personer.

Bostadsanpassningsbidraget ges som bidrag efter prövning av kostnadsnivån från kommunens sida. En effektivare hantering av frågan är att åtgärden, i samband med ärendets bedömning, hanteras i enlighet med lagen om offentlig upphandling, vilket inte är brukligt i nuvarande system.

Kostandsutvecklingen inom bostadsanpassningssektorn är stor i en situation då kommunernas ekonomi är ansträngd. Trots detta skall målet om att ge alla människor med funktionshinder en möjlighet till ett självständigt liv i ett eget boende uppfyllas. För att klara detta på ett bra sätt behöver förändringar göras i gällande lagstiftning så att en smidigare, och för de funktionshindrade mer positiv, hantering av dessa ärenden kan ske. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2004

Jörgen Johansson (c)