om undervisning i teckenspråk för föräldrar till döva och hörselskadade barn

Motion 1987/88:Ub349 av Björn Samuelson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88 :Ub349

av Björn Samuelson (vpk)

om undervisning i teckenspråk för föräldrar till döva
och hörselskadade barn

Det finns inånga olösta frågor som rör stödet till familjer som lever i en
handikappsituation.

Språkets betydelse för mänsklig kommunikation och begreppsbildning är
väl befäst bland såväl forskare som allmänheten i stort. Genom språket
utvecklas vi och kan ge uttryck för våra tankar, känslor och idéer. För de
döva och för många hörselskadade försvåras denna utveckling och kommunikation
med andra människor via verbalspråket p. g. a. dövhet/hörselskada.
De har däremot möjlighet att nå full personlig utveckling och få rika
kontakter med andra människor genom teckenspråket.

Eftersom teckenspråket numera har samma status som övriga språk, är de
döva och teckenspråksberoende hörselskadade en språklig minoritet och bör
därför få samma möjligheter till språkundervisning som övriga språkliga
minoritetsgrupper. En viktig skillnad mellan döva och övriga språkliga
minoriteter är att föräldrarna till ett barn med dövhet/hörselskada i de flesta
fall inte själva behärskar barnets språk. De måste därför snabbt ges möjlighet
att tillgodogöra sig teckenspråket för att sedan kunna lära barnet.

Hörande föräldrar till döva eller hörselskadade barn känner ofta förtvivlan
och ilska när den så livsviktiga kommunikationen mellan föräldrar och barn
inte fungerar. Föräldrarna, och även övriga familjemedlemmar, behöver
snabbt tillägna sig barnets språk för att den nödvändiga kommunikationen
skall kunna etableras och för att barnet ska kunna utvecklas och stimuleras
optimalt.

Möjligheterna att i dag snabbt få kunskaper i teckenspråket är mycket
begränsade. De flesta föräldrar och familjer är hänvisade till studieförbundens
kursutbud som omfattar ca 30 timmar per termin under kvällstid. Den
uppläggning och omfattning som dessa kurser erbjuder är mycket otillfredsställande.
Kurserna är inte på något vis anpassade till den språkliga
utveckling och mognadsnivå barnet befinner sig på. Inte heller inlärningstakten
motsvarar de behov föräldrar och syskon har.

På Västanviks folkhögskola i Leksand och på Dövas Hus i Stockholm
erbjuds intensivveckor i teckenspråk. Både intensivveckorna och studiecirklarna
får föräldrarna själva ta initiativ till och bekosta.

Vpk anser att full ersättning för lönebortfall och rätt till tjänstledighet
måste garanteras för dessa kurser. Egentligen borde teckenspråkskurser
även erbjudas föräldrar till döva och hörselskadade barn som ett led i
habiliteringen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildning i teckenspråk för föräldrar
till döva och hörselskadade barn,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning
med målsättningen att en kostnadsfri utbildning i teckenspråk snarast
kommer till stånd.

Stockholm den 26 januari 1988

Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1987/88
Ub349

10