om en ny energipolitik

Motion 1977/78:806
av Lars Werner m. fl.

Avsändare (7)

  • LARS WERNER (vpk)
  • EIVOR MARKLUND (vpk)
  • C.-H. HERMANSSON (vpk)
  • NILS BERNDTSON (vpk)
  • JÖRN SVENSSON (vpk)
  • OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

Hela dokumentet

om en ny energipolitik (pdf, 327 kB)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1977/78:806

Motion

1977/78:806

av Lars Werner m. fl.
om en ny energipolitik

Sammanfattning

Vänsterpartiet kommunisterna kräver i sitt energipolitiska program en rad
åtgärder som tillsammans kan utgöra underlag för en bättre planering av
energiförsörjningen. Partiet kräver en effektiv politik för att minska efterfrågan
på oljeprodukter inom landet och stopp för fortsatt utbyggnad av
kärnreaktorer.

För att minska efterfrågan på oljeprodukter föreslås bl. a. följande åtgärder:
Sanering av privatbilismen i storstäderna och en samtidig utbyggnad av
kollektivtrafiken. Produktion av metanol för inblandning i motorbensin.
Överförande av långväga godstransporter till tåg och fartyg. Inledande försök
med exploatering av torv samt odling av energiskog. Satsning på ett statligt
solvärmeprogram i samarbete med kommunerna osv. i ett 10-punktsprogram.

Vpk säger nej till fortsatt utbyggnad av kärnreaktorer med hänsyn till alla
de negativa följderna för säkerhet, miljö och demokrati. Nu aktiva reaktorer
måste planmässigt avvecklas i den takt som blir försörjningsmässigt möjlig.
Ingen svensk upparbetningsanläggning bör byggas. Vpk motsätter sig all
brytning av uran i Sverige. En rad åtgärder måste planmässigt genomföras för
att en någorlunda snabb avveckling av kärnkraften skall bli möjlig. Hit hör
bl. a.: Ett snart stopp för fortsatt installation av direktverkande elvärme.
Systematisk statlig satsning på stora vindkraftverk. En samordnad utbyggnad
av kommunala kraftvärmeverk. En statligt styrd utbyggnad av mottryckskraft
i industrin. Utbyggnad av minikraftverk i mindre vattendrag. Successiv
höjning av elskatten för företag och andra storförbrukare osv. i ett 8punktsprogram.

Ett socialistiskt Sverige bör basera sin energiförsörjning på inhemska
förnyelsebara energikällor, framhålles i vpk-motionen.

Energipolitiskt program

Tillgång till energi är ett villkor för mänsklig överlevnad. Energi behövs för
födoämnesproduktion, bostadsuppvärmning, transporter och industriell
verksamhet. Energi är emellertid bara en bland flera viktiga produktionsfaktorer
såsom naturtillgångar (inkl. luft och vatten), arbetskraft, kapital och
tekniskt kunnande.

1 Riksdagen 1977/78. 3 samt. Nr 806

Mot. 1977/78:806

2

Den samhälleliga nyttan av energianvändning varierar i hög grad, och det
sociala utbytet är därmed långt ifrån alltid proportionellt mot energiomvandlingens
storlek. Genom kapitalismens rovdrift på människor och naturtillgångar
är den sociala nyttan av energiomvandlingen i vårt land orimligt låg
Slöseriet är mycket omfattande i alla kapitalistiska länder och i särklass störst i
Förenta staterna. Förhållandena är bättre i de socialistiska länderna, men
även i planekonomierna saknas ofta tillräcklig medvetenhet om möjligheterna
att hushålla bättre med energi.

Mycket stora energitillgångar

Energitillgångarna i världen är mycket stora. Speciellt gäller detta kol samt
uran och thorium, om dessa båda ämnen används i bridreaktorer. Även de
förnyelsebara energikällorna är av mycket stor potentiell betydelse. Produktionen
av olja och naturgas kommer däremot att stagnera inom något
årtionde, såvida inte överraskande stora nyfyndigheter görs de närmaste
åren.

Energikris av andra orsaker

Sålunda råder ingen egentlig brist på energiråvara. Trots detta kommer
västvärlden sannolikt att hamna i en svår energiförsörjningskris. Detta beror
dels på svårigheterna att tillräckligt snabbt ersätta olja och naturgas med
andra former av energi, dels är det en följd av de svåra miljö- och
säkerhetsmässiga konsekvenserna av ett accepterande av kol och kärnkraft i
stor skala.

Energikonsumtionen måste rimligen variera med hänsyn till skillnader
mellan olika länder vad beträffar klimat, befolkningstäthet, industriproduktionens
sammansättning m. m. Dagens enorma klyftor beror emellertid
mindre på sådana faktorer och mer på imperialistisk utsugning. Om den
växande världsbefolkningen i framtiden skall kunna hålla en per capitaförbrukning
av energi ens i närheten av den som svenska folket genomsnittligen
åtnjuter i dag, kommer en jättesatsning på förnyelsebara energikällor
inte att vara tillräcklig. Dessutom måste kolproduktionen i världen mångdubblas
och tiotusentals kärnreaktorer tas i drift. En sådan global energiomvandling
skulle med stor sannolikhet leda till omfattande olyckor och en
världsomspännande nedsmutsning av jord, vatten och luft. Jordens klimat
skulle med stor säkerhet också komma att påverkas.

Socialistisk planhushållning ger förutsättningarna för framtida internationell
jämlikhet. Den ger också förutsättningarna för en stabilisering och en
långsiktig sänkning av den totala energikonsumtionen i Sverige.

Mot. 1977/78:806

3

Energiförsörjningen - en klassfråga

Skillnaden i energikonsumtion är stor även mellan olika sociala skikt i det
kapitalistiska samhället. Kapitalägare och höginkomsttagare använder
genomsnittligen mer än dubbelt så mycket energi för sina bostäder,
fritidshus, fordon och nöjen än vad som är möjligt för människor ur
arbetarklassen.

Skillnaden mellan boende i tätbebyggda flerbostadshus och mark- och
energikrävande småhus är vid en sådan jämförelse av särskilt intresse.
Inriktningen måste vara att välplanerade flerbostadshus med goda kollektiva
möjligheter till service och fritidsliv i den kommande nyproduktionen skall
ersätta de energislukande småhusen.

Hushållningsåtgärderna måste gälla alla områden, men när direkta
inskränkningar blir nödvändiga måste de i första hand riktas mot minoritetens
överkonsumtion. Kostnaden för hushållningsåtgärderna måste fördelas
så att inte låginkomst- och medelinkomsthushållen drabbas. De energipolitiska
åtgärderna får inte tillåtas att ytterligare öka klassklyftorna.

Kapitalets tillväxt

Nyttan av fortsatt ökning av energianvändningen blir i vårt land alltmera
marginell i förhållande till de risker och den miljöförstöring som följer av den
växande förbrukningen. Detta gäller från folkflertalets utgångspunkt, medan
däremot kapitalet och den kapitalistiska ekonomin av flera skäl är beroende
av fortsatt tillväxt.

En inneboende strävan i all kapitalistisk produktion är att öka profiten och
nå bästa möjliga förhållande mella profit och kapitalinsats. Ingen enskild
företagsledare (vare sig i statliga eller privata företag) kan heller avstå från
ökad produktivitet och tillväxt utan att samtidigt riskera att förlora i
förhållande till konkurrenter inom och utom landet. Kapitalismen erbjuder
inte ens frihet att välja mellan tillväxt och icke-tillväxt.

För kapitalistisk produktion är det väsentligt att få produktens värde
realiserat. Att varorna delvis består av resurser som förstörts och förspillts i
produktionsprocessen är i princip likgiltigt för profiten. De omsatta värdenas
mängd blir viktigare än nyttan. Ett exempel på detta är när billig olja används i
produktionsprocesser, där stora mängder energi förspills. Så länge även
förslösade resurser kan täckas genom priset, saknar kapitalismen någon
effektiv spärr mot resursslöseri.

Kapitalismen tjänar på att kasta in naturtillgångar i processen. Ju snabbare
den kan exploatera naturrikedomar och ju hårdare den kan slita ut de
arbetande, desto mera fördelaktigt från profitsynpunkt.

Slutligen tjänar kapitalisten på att tillverka produkter med kort livslängd
eller dålig nyttjandegrad. Detta leder nämligen till att omloppshastigheten
hos kapitalet ökar, och tillväxten gynnar profiten. Därför arbetar kapitalismen
med inbyggt slitage, snabba modeväxlingar och slit- och slängprodukter.

1* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 806

Mot. 1977/78:806

4

Den ekonomiska tillväxten är också avgörande för möjligheterna att
komma ur eller undvika kapitalismens lågkonjunkturer och depressioner.
Den moderna konjunkturpolitiken känner inget annat medel än expansion
för att få ekonomin ur krisen. Tillväxtens innehåll är däremot av mindre
betydelse. Huvudsaken är att människorna är effektiva producenter och
konsumenter.

Den kapitalistiska marknadsekonomin känner bara en form av ekonomisk
icke-tillväxt, nämligen den som blir följden av kris och arbetslöshet.
Tillväxten är nödvändig för det kapitalistiska systemets fortbestånd.

Socialistisk tillväxt

Under socialismen måste inställningen till tillväxt och ökad energianvändning
bli en annan. I det socialistiska u-landet är tillväxten ett nödvändigt
medel att utveckla landet och ge dess befolkningen dräglig levnadsstandard. I
ett högt utvecklat socialistiskt land kan emellertid samhället utvecklas utan
en ytterligare ökad användning av energi och råvaror.

Detta blir möjligt genom hushållning och behovsinriktad styrning av
produktionen. Avveckling av massbilismen i storstäderna, omläggning av
försvarspolitiken, stopp för fåtalets lyxkonsumtion, stopp för inbyggt slitage
och slit- och släng är åtgärder som frigör energi, råvaror och arbetskraft för
mera nyttiga ändamål. Förbättrad energi verkningsgrad (genom teknisk
utveckling) kan dessutom ge utrymme för en begränsad ekonomisk tillväxt
utan att energianvändningen behöver öka.

Energi och sysselsättning

Risken för arbetslöshet används ofta som ett hot mot svenska arbetare för
att få dem att acceptera miljöförstöring, utbyggnad av kärnkraftverk och älvar
samt fortsatt slöseri. Denna utpressningspolitik vill göra gällande att
massarbetslöshet blir följden av ett stopp för energianvändningens tillväxt.

Att allt arbete kräver energi är en självklarhet, men av detta följer inget
klart samband mellan sysselsättningen och energianvändningens storlek.
Den nödvändiga mängden energi beror av mekaniseringsgrad, hushållningsåtgärder
och produktionens sammansättning. En fortsatt utbyggnad av
massa- och pappersindustrin samt järn- och stålverk kräver t. ex. väldigt
mycket energi per arbetstillfälle, medan en motsvarande utbyggnad av
verkstadsindustrin förbrukar en bråkdel så mycket energi per anställd.

Energianvändningen är nu (1977) ungefär dubbelt så hög som 1960. Den
officiella arbetslösheten är trots det i stort sett oförändrad, medan den dolda
har ökat. Variationen i sysselsättning beror således i första hand på andra
faktorer än tillgången på energi.

Avgörande för sysselsättningen är främst konjunkturläget och i andra hand

Mot. 1977/78:806

5

strukturomvandlingen. Båda beror på kapitalismens frihandel, konkurrens
och profitjakt samt den ekonomiska politiken. Dagens arbetslöshet är
väsentligen en följd av lågkonjunkturen och de många branschkriserna (t. ex.
specialstål, varv, glas, sko och textil).

Däremot är det helt klart att den industriella expansionen hela tiden kräver
mer energi, även om energitillgången kan hållas tillbaka något genom
förbättrad energiverkningsgrad och hushållning.

Ett stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften kommer att medföra
problem för sysselsättningen i de berörda tillverknings- och byggnadsföretagen.
Men en motsvarande satsning på energihushållning och förnyelsebara
energikällor ger faktiskt arbete åt fler människor för varje satsad miljon än
vad kärnkraftsutbyggnaden gör. En satsning på isolering, vindkraft, sol värme
och nya bränslen ger dessutom sysselsättning över hela landet. Tusentals
arbetare slipper långpendla och bo i baracker.

Vpk kräver åtgärder för hög sysselsättning (inom marknadsekonomin) och
framhåller socialismen som den enda garantin för meningsfullt arbete åt alla.

I den dagliga kampen för rätten till arbete är det emellertid också viktigt att
bedöma arbetets sociala nytta. Hot om arbetslöshet används ofta som ett
medel att förmå arbetare att acceptera farliga eller meningslösa jobb. Denna
utpressningspolitik måste bekämpas. Vpk kan aldrig acceptera sysselsättning
till varje pris.

Den kommande oljekrisen

Den senaste tiden har en rad svenska och internationella rapporter och
utredningar kommit till slutsatsen att knapphet på olja kommer att råda på
världsmarknaden redan från mitten av 1980-talet, dvs. väsentligt tidigare än
vad man förut trott. Detta beror på flera samverkande faktorer: 1) en
nedvärdering av tidigare optimistiska antaganden om mängden återstående
olja, 2) allt sämre resultat av prospekteringsverksamheten, 3) prognoser om
kraftigt ökad import till OECD-länderna och då främst till USA, som blir
alltmera importberoende, 4) önskan från vissa OPEC-länder att inte ytterligare
öka utvinningstakten.

Sverige är till ca 70 % beroende av oljeprodukter för sin energiförsörjning.
Situationen kan alltså bli mycket besvärlig för svenskt vidkommande. Den
kommande oljeknappheten kommer att medföra ökade priser och sannolikt
också kvotering av olja till olika länder, såvida inte fördelningen avgörs
genom utpressning och ekonomisk krigföring.

Tiden fram till mitten av 1980-talet medger inte tillräcklig frist för
utveckling av ny teknik i sådan skala att den kan hinna få någon betydelse för
försöijningsläget. Vissa hushållningsåtgärder som punktisolering, förbättrad
skötsel av uppvärmnings- och ventilationssystem kan emellertid få betydande
effekt.

När det gäller såväl hushållning som introduktion av nya energiformer är

Mot. 1977/78:806

6

planmässighet och samhällelig styrning avgörande för resultatet. Överlåts
ansvaret för solvärme, vindkraft och biomassa till marknadskrafterna och de
privata företagens intresse, kommer utvecklingen att ta orimligt lång tid.

För att minska efterfrågan på oljeprodukter inom landet bör bl. a. följande
åtgärder vidtas:

1. Sanering av privatbilismen i storstäderna och en samtidig utbyggnad av
kollektivtrafiken i samma områden, vilket också medför en klar förbättring
av miljön.

2. Produktion av metanol från avfall och biomassa (biologiskt material) för
inblandning i motorbensin. Dagens bilmotorer klarar en inblandning av ca
25 % metanol.

3. Möjligen bör staten dessutom förhandla direkt med något naturgasproducerande
land om köp av metanol, som tillverkats i exportlandet genom
omvandling av naturgas.

4. Överförande av långväga godstransporter till tåg och fartyg genom
utveckling av container- och omlastningssystem.

5. Systematisk inventering av fastighetsbeståndet genom medverkan av
kommunala myndigheter samt planmässiga förelägganden till fastighetsägarna
att vidta bestämda åtgärder för bättre hushållning. Förbättrade
lånevillkor.

6. Inledande försök med exploatering av torv (i måttlig skala) samt odling
av energiskog. Stor vikt måste läggas vid att minimera eller undanröja
negativa följder för miljön. Ökad användning av lövskog och skogsavfall.

7. Omfattande satsning på ett statligt solvärmeprogram i samarbete med
kommunerna. Solvärmt vatten produceras i centrala anläggningar för
distribution till hela kvarter eller stadsdelar. Projektet ger möjlighet till
utveckling av nya statliga basindustrier.

8. Systematisk genomgång i statlig regi av olika företag och industribranscher
i syfte att föreslå åtgärder som någorlunda snabbt kan leda till minskad
oljeförbrukning. Företagen åläggs att genomföra förbättringarna.

9. Sverige bör lämna IEA, kapitalistländernas oljeklubb, som tillkommit
för att samordna västländernas oljepolitik, kärnkraftsutbyggnad och energiforskning.
I stället för att satsa på en framtida oljekvotering genom IEA, bör
Sverige redan nu söka träffa långsiktiga avtal med de oljeproducerande
länderna.

10. De multinationella oljebolagens tillgångar i Sverige bör därmed
överföras i statlig eller kooperativ ägo. Även kraftverk och övriga energiproducerande
anläggningar måste snarast överföras i samhällets ägo genom
förstatligande eller kommunalisering.

Nej till kärnkraften!

Beslut om de första kärnkraftverken i Sverige drevs fram av regering och
storfinans. Förslaget togs av en enhällig riksdag utan att frågan dessförinnan

Mot. 1977/78:806

7

förts ut till allmän diskussion. Först när Oskarshamn 1 var ett faktum växte
motståndet sig starkt under intryck av den amerikanska säkerhetsdebatten
och den växande inhemska medvetenheten om slöseriet och dess orsaker.

Utbyggnad av kärnkraften leder till ökad ekonomisk och politisk maktkoncentration,
ställer krav på långtgående politiska säkerhetsåtgärder och gör
kraftförsörjningen så komplicerad att flertalet människor har svårt att
överblicka och förstå dess användning.

Kärnkraften erbjuder dessutom många svårlösta och hittills delvis olösta
tekniska problem. Reaktorsäkerheten har eftersatts genom delvis bristfälliga
säkerhetssystem och genom en mycket snabb övergång till allt större
reaktorer. Med växande ålder hos anläggningarna kommer risken för skador
och olyckor att öka betydligt.

För att kunna utnyttja urantillgångarna tillräckligt krävs en relativt snar
övergång till de mera effektiva, men betydligt farligare, bridreaktorerna.
Bridreaktoren producerar elektricitet men fungerar dessutom som en fabrik
för omvandling av uran-238 (icke-klyvbart) till plutonium-239 (klyvbart).
Därigenom ökar risken för spridning av atomvapen ytterligare.

Icke-spridningsavtalet och viss internationell övervakning är inte tillräcklig
garanti mot spridning av kärnvapen till ytterligare länder. Historien
ger många belägg för hur avtal mellan stater brutits. Kopplingen mellan
kärnkraft och kärnvapen är och förblir stark.

Utbyggnaden av kärnkraften ställer krav på exploatering av de stora
uranfyndigheterna i Ranstad vid Billingen och på mindre fyndigheter på
andra håll i landet. Om denna brytning kommer till stånd, kommer stora
områden att ödeläggas, och luft och vatten kommer att få ta emot stora
mängder avfall. Vpk motsätter sig all brytning av uran i Sverige.

De få existerande upparbetningsanläggningarna fungerar illa, och flera
anläggningar måste av säkerhets- och arbetarskyddsskäl byggas om. Överföring
av flytande avfall i fast form har ännu inte praktiserats i industriell
skala, och avfallsförvaringens problem är fortfarande till stor del olösta.

Kärnkraften utsätter de arbetande för strålning. Detta gäller speciellt vid
uranbrytning och upparbetning, men även underhålls- och reparationsarbeten
i kraftverken medför problem. När anläggningarna åldras försämras
arbetsmiljön ytterligare.

Med hänsyn till alla dessa negativa följder för säkerhet, miljö och
demokrati kräver vpk stopp för fortsatt utbyggnad av kärnreaktorer. Den
eventuella samhällsnyttan av kärnkraften uppväger inte skador och kostnader.
Nu aktiva reaktorer måste planmässigt avvecklas i den takt som blir
försörjningsmässigt möjlig. Ingen svensk upparbetningsanläggning bör
byggas.

Exploateringen av kärnkraften medför inget ökat nationellt oberoende för
energiförsörjningen. Kärnkraften kan bara delvis betraktas som en inhemsk
energikälla. Sverige är beroende av utlandet för anriknings- och upparbetningstjänster
samt för tillgång till en del av reaktorteknologin. Den kapita

Mot. 1977/78:806

8

listiska omvärldens möjligheter till utpressning är goda, om den svenska
regeringen inte någorlunda följer de riktlinjer som dras upp inom OECD och
IEA (Oljeklubben).

Folkomröstning

Åsikterna om kärnkraften skär rakt genom partileden, men svenska folket
är till mycket stor del motståndare till kärnkraften. Partiernas ställningstaganden
och deras representation i riksdagen är emellertid sådan att folkopinionen
inte har kunnat komma till uttryck i parlamentet. Vpk har därför i
flera år krävt en folkomröstning om kärnkraften.

För att en sådan omröstning skall bli meningsfull krävs dock dels att två
klara alternativ ställs mot varandra (Ja och Nej), dels att även nej-alternativets
förespråkare garanteras utrymme i massmedia samt statligt ekonomiskt stöd
för sin kampanj. Annars är risken stor att folkomröstningen genomförs på
kraftbolagens villkor för att ge regeringen ett skendemokratiskt alibi för
fortsatt kärnkraftsutbyggnad. Vpk motsätter sig ett sådant utnyttjande av
folkomröstningsförfarandet.

Åtgärder för avveckling av kärnkraften

En rad åtgärder måste planmässigt genomföras för att en någorlunda snabb
avveckling av kärnkraften skall bli möjlig. Till de nödvändiga åtgärderna
hör:

1. Ett snart stopp för fortsatt installation av direktverkande elvärme.

2. En översyn av övriga onödiga former av elanvändning samt förbud mot
eller inskränkningar i rätten att använda elektricitet för sådana ändamål.

3. En systematisk statlig satsning på utbyggnad av stora vindkraftverk.
Omkring 10 TWh vindkraft bör kunna produceras 1990.

4. En samordnad utbyggnad av kommunala kraftvärmeverk. Sådana
anläggningar når en hög verkningsgrad genom att samtidigt producera
varmvatten för fjärrvärmenät och el. Kraftvärmeverken kan eldas med olja,
kol, gas, torv, sopor eller biomassa.

5. En statligt styrd utbyggnad av mottryckskraft i de industrianläggningar
där detta bedöms vara samhällsekonomiskt gynnsamt. Principen bygger på
ett effektivt bruk av högtemperaturånga som först används i den industriella
processen och därefter (vid lägre temperatur) för el-produktion.

6. Stopp för fortsatt rovdrift på skog och onödig övergång till termomekanisk
massa (som är el-krävande).

7. Utbyggnad av minikraftverk i en del mindre vattendrag samt
ombyggnad av en del äldre vattenkraftstationer, vilkas verkningsgrad kan
höjas. Vpk motsätter sig dock varje exploatering av de nu orörda älvarna och
de nu återstående forsarna i f. ö. exploaterade större älvar.

8. Successiv höjning av el-skatten för företag och andra storförbrukare.

Mot. 1977/78:806

9

Förbättrad planering

Det kan inte vara det kommunistiska partiets sak att ta ansvar för alla
följder av den kapitalistiska ekonomin. Vpk står för socialistisk planering, och
en socialistisk energiplan är inte möjlig i ett kapitalistiskt samhälle.

Partiet vill dock medverka till alla förbättringar för folkflertalet som är
möjliga under kapitalismen. Det är livsnödvändigt att redan under kapitalismen
så långt möjligt förhindra att naturtillgångar och ekosystem förbrukas
eller förstörs.

I det energipolitiska programmet anges en rad åtgärder som tillsammans
kan utgöra underlag för en bättre planering av energiförsörjning under
kapitalismen. Detta material sammanfattas återkommande i de alternativa
energiplaner som partiet för fram. Materialet bearbetas och förnyas ständigt.

Ett socialistiskt Sverige bör basera sin energiförsörjning på inhemska
förnyelsebara energikällor, och därmed är vpk:s nuvarande stöd för en
satsning på sol, vind och biomassa samt hushållning också ett naturligt led i
arbetet för socialismen.

Bekämpa dimridåer och ohederlig löftespolitik!

Lika mycket som vpk bekämpar de intressen som förnekar hushållningens
och de förnyelsebara energikällornas möjligheter, motsätter sig partiet de
förenklade resonemang och den ohederliga löftespolitik som centerpartiet för
fram.

Centern utlovar en total avveckling av kärnkraften 1985. Detta är under
fortsatt kapitalism bara möjligt genom något av följande tre alternativ,
nämligen:

1. Bestående och fördjupad lågkonjunktur, dvs. en ekonomisk kris med
stor arbetslöshet och vikande efterfrågan på energi.

2. Ransonering av energi (främst el.)

3. En enorm satsning på hushållning och alternativ elproduktion, dvs. ett
krig mot kärnkraften, där regeringen låter många andra områden som
åldringsvård, barntillsyn, bostads- och vägbyggande och branschstöd stå
tillbaka för en ensidig satsning på elförsörjningen. Dessutom krävs en hittills
inte skådad planmässighet och utnyttjande av långtgående tvångsinstrument
mot företag och fastighetsägare.

Det första alternativet rimmar illa med centerns löften om 400 000 nya
jobb, vårdnadsbidrag m. m. Vad de båda övriga alternativen beträffar, har
centerpartiet inte velat ställa de nödvändiga redskapen till förfogande utan
mest litat till företagares och fastighetsägares goda vilja.

Fortsatt kapitalistisk tillväxt kräver kärnkraft och kol

Om kapitalismen skall kunna utvecklas någorlunda krisfritt, krävs en
fortsatt relativt hög ekonomisk tillväxt. Därmed ställs krav på ständigt mera

Mot. 1977/78:806

10

energi. De förnyelsebara energitillgångarna är visserligen mycket stora, men
de räcker inte till för att ersätta både nuvarande oljekonsumtion och kärnkraft
samt dessutom möjliggöra fortsatt ökning av energianvändningen.

Fortsatt tillväxt i de redan högindustrialiserade länderna måste därför
bygga på kol och/eller briderkärnkraft i stor skala - såvida inte fusionsenergin
blir kommersiellt tillgänglig. Storskalig global användning av kol är en lika
stor fara som kärnkraften.

Kolbrytningen kräver årligen omkring 1 500 gruvarbetares liv i direkta
olyckor, och till detta måste fogas alla skador, yrkessjukdomar och lidanden.
Skadorna kan visserligen begränsas på profitens bekostnad, men under-jordbrytning
av kol kommer sannolikt alltid att vara ett hälsovådligt och farligt
arbete.

Förbränning av kol ger mycket stora föroreningar och (vid storskalig
användning) gigantiska avfallsmängder. Vissa föroreningar kan stoppas (dvs.
förvandlas till avfall), medan tekniska lösningar saknas för andra som t. ex.
gasformigt kvicksilver. Kvicksilverutsläpp får särskilt allvarliga konsekvenser
i sura sjöar och marktyper av det slag som förekommer rikligt i
Sverige. I sura miljöer omvandlas kvicksilver nämligen lättare till metylkvicksilver,
som är en organisak förening, vilken i hög utsträckning anrikas i
näringskedjorna.

All förbränning av fossilt material leder till en ökning av koldioxidhalten i
atmosfären. Detta kan vid storskalig användning av kol, oljesand och
oljeskiffrar i framtiden leda till en växthuseffekt, när koldioxidhalten blir så
hög att medan solstrålningen släpps in genom jordatmosfären så förhindras i
viss mån värmeavgivningen från jorden. Resultatet blir en långsam ökning av
medeltemperaturen och en ändring av det globala klimatet, som i sin tur
sannolikt leder till en avsmältning av polarisarna.

Enligt vpk:s mening får valet inte stå mellan kärnkraft och kol. Det enda
rimliga alternativet är hushållning, förnyelsebara energikällor och icketillväxt
i eneriganvändningen. I väntan på de förnyelsebara energikällornas
genombrott kan trots allt viss ökad kolanvändning bli nödvändig under en
övergångsperiod. Även en sådan begränsad användning nödvändiggörökade
forskningsinsatser i syfte att begränsa miljöproblemen.

Sverige har, jämfört med andra länder och områden, goda förutsättningar
att i framtiden basera sin energiförsörjning enbart på inhemska förnyelsebara
energikällor.

Socialistisk energiförsörjning

Energiförsörjningen i ett kommande socialistiskt Sverige bör baseras på
långtgående teknisk och administrativ hushållning samt planmässigt utnyttjande
av inhemska förnyelsebara energikällor. För att inte ta onödiga
ekologiska risker med en alltför omfattande exploatering av torv och
biomassa och för att undvika orimliga markanspråk bör bruttotillförseln av

Mot. 1977/78:806

11

energi stanna en bit under dagens nivå. Detta kommer inte att medföra någon
sänkt levnadsstandard för folkflertalet, eftersom möjligheterna till hushållning
blir mycket goda i den socialistiska planekonomin.

Kvalitetsmedvetande, underhåll, reparationer och tillgång på reservdelar
ger produkterna en betydligt längre livslängd än vad som är vanligt i dag.
Behovet av nytillverkning minskar och därmed efterfrågan på energi. Med
ekonomisk jämlikhet och minskad privatisering försvinner lyxkonsumtionen
och slöseriet med alla föga använda prylar.

Med bättre skötsel samt ytterligare isolering och återvinning av värme kan
energibehovet för lokal- och bostadsuppvärmning minska till hälften.

Planmässig återvinning av metaller, glas, papper och gummi ur skrot och
avfall minskar nyproduktionen av råvaror, och därmed minskar energianvändningen.

En stark begränsning av privatbilismen i storstäderna reducerar behovet av
energi för samfärdsel.

Forskning och tekniskt utvecklingsarbete inriktas i den socialistiska
ekonomin på att skapa produktionsprocesser och tekniska hjälpmedel som
varken är skadliga för de arbetande eller naturen.

Med dessa och ytterligare många planmässiga åtgärder kan den sociala
nyttan öka trots att energianvändningen minskar. När energitillförseln
minskat till en miljömässigt och socialt acceptabel nivå, får produktionen,
transporterna och uppvärmningsvolymen bara öka i den takt som energiverkningsgraden
i olika system förbättras. Detta innebär icke-tillväxt i
energianvändningen men fortsatt teknisk, social och ekonomisk utveckling
av samhället. En sådan utveckling kan bara förverkligas under socialismen.

Den fortlöpande utvecklingen gör det allt klarare att vi egentligen inte står
inför ett val utan snarare en nödvändighet att metodiskt och med kraft slå in
på en ny inriktning beträffande vår energiförsörjning. Huvudvikten måste
därvid läggas vid utveckling av inhemska förnyelsebara energikällor. Kärnkraftsberoendet
bör avvecklas snarast - det sker lättare medan det ännu blott
omfattar några få procent av energitillförseln - och vi bör i stället satsa på
utveckling av övriga energikällor som står till buds.

Varje fördröjning gör den nödvändiga övergången svårare. Det är därför av
vikt att principbeslutet om en ny inriktning av energipolitiken tas snarast.
Beslutet bör inte göras avhängigt av rekommendationer från energikommissionen
eller ännu inte slutförda studier om hur och i vilka former det
radioaktiva avfallet från kärnreaktorerna skall slutbevaras. Principbeslutet
bör tas nu, och genomförandet skulle kunna verkställas enligt ovan anförda
riktlinjer.

Mot. 1977/78:806

12

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar uttala sig för en sådan inriktning av
energipolitiken att inhemska förnyelsebara energikällor kraftigt
utbyggs och att kärnkraftsenergin helt avvecklas.

2. att riksdagen anhåller att regeringen snarast fastställer ett
preciserat program för genomförandet av den under 1 angivna
energipolitiska inriktningen.

Stockholm den 23 januari 1978
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) TORE CLAESON (vpk)

GOTAB 57387 Stockholm 1978