om avskaffande av arreststraffet, m. ni.

Motion 1972:651 av herrar Enskog och Enlund

av herrar Enskog och Enlund
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972: 651

6

Nr 651

av herrar Enskog och Enlund

om avskaffande av arreststraffet, m. ni.

Försvarsväsendets personal är underkastad särskild strafflagstiftning.
Grundläggande bestämmelser om straff och disciplinmedel för krigsmän
finns sedan 1965 intagna i brottsbalken. Närmare bestämmelser om
disciplinstraffen ingår i lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för
krigsmän.

Som krigsman betraktas enligt brottsbalken bl. a officerare, underofficerare,
underbefäl och meniga som är anställda vid krigsmakten,
värnpliktiga som icke fått tillstånd till vapenfri tjänst som hemvärnsmän
och hemvärnsrekryter under den tid de är tjänstgöringsskyldiga i sådan
egenskap.

Vid brott av krigsmän kan enligt brottsbalken följande påföljder förekomma:

böter och fängelse (de allmänna straffen),

suspension och avsättning för innehavare av befattning förenad med
ämbetsansvar,

disciplinstraff för krigsmän,

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande
till särskild vård.

Disciplinstraff för krigsmän förekommer i form av arrest och disciplinbot.
Dessa strafformer är tillämpliga beträffande alla krigsmän
utan avseende på grad och oavsett om vederbörande är vid försvaret
fast anställd eller värnpliktig. Disciplinstraffen utgörs av arrest och disciplinbot.
Nämnda brottspåföljder är tillämpliga i såväl fred som krig.
Arrest som är en svårare form av disciplinbot kan ådömas i minst
tre och högst trettio dagar.

Frågan om de militära disciplinstraffens utformning har på senare tid
varit föremål för uppmärksamhet såväl i samband med offentlig utredning
(SOU 1970: 31 Militära straff och disciplinmedel) som i yttranden
över denna och uttalanden i andra sammanhang från olika militära
personalförbunds sida. Även värnpliktsriksdagen har uppehållit
sig vid berörda frågeställningar och krävt reformer. Särskilt det militära
arreststraffet har tilldragit sig kritik. Strafformen har betraktats
som förlegad och alltför ålderdomlig för att svara mot nutidens synsätt
i disciplinära frågor och kravet på likställighet inför lagen. Frihetsberö

Mot. 1972: 651

7

vande som disciplinär åtgärd vid vissa förseelser under militärtjänst i
fred innebär en kränkande särbehandling av militärt anställda, värnpliktiga,
hemvärnsmän m. fl. i förhållande till de civila samhällsmedborgarna.
Arreststraffet avtjänas som regel i anslutning till arbetsplatsen
och uppfattas som sårande för den drabbade och öppet kränkande
inför kamrater, överordnade och underlydande. Snarare än att verka
tillrättaförande är strafformen ägnad att provocera till fientlighet och
ovilja.

Vi delar denna kritik. Arreststraffet bör utmönstras ur den militära
strafflagstiftningen som straff- och disciplinmedel för personal inom
krigsmakten som är att hänföra till krigsmän. Det särskilda lagföringsoch
påföljdssystem som gäller för militärt anställda, värnpliktiga m. fl.
bör i detta och andra hänseenden snarast reformeras.

I anledning av ovanstående får vi föreslå

att riksdagen beslutar uppdra åt Kungl. Majit att framlägga förslag
till sådan ändring av den militära strafflagstiftningen att
arreststraffet avskaffas i fredstid och de militära straff- och
disciplinmedlen anpassas till regler som är giltiga för alla medborgare
i samhället.

Stockholm den 26 januari 1972

C.-G. ENSKOG (fp)

ERIC ENLUND (fp)