Ökad tillväxt och integration genom bättre infrastruktur

Motion 2003/04:T541 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s)

av Sven-Erik Österberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av satsningar på infrastruktur i Västmanlands län, i Stockholm–Mälarregionen samt utbyggnad av Södertälje kanal.

Motivering

Storstockholm har under många år kännetecknats av hög tillväxt och befolknings­ökning. Detta har även varit till gagn för den ekonomiska tillväxten i hela landet. Samtidigt är det ett faktum att Storstockholm inte ensamt kan lösa de nationella tillväxtfrågorna. De storstadsnära områdena i Mälardalen kan tillsammans med Storstockholm skapa förutsättningar för en gynnsam tillväxt­skapande utveckling.

Vi menar att Stockholm–Mälarregionen är en central tillväxtmotor för hela Sverige. Genom ett bredare regionalt samarbete kan förutsättningar skapas för att ta tillvara såväl Storstockholms möjligheter som de fördelar som finns i Mälardalen.

De nya arbetsmönstren i kombination med god och välutbyggd infra­struktur gör att såväl arbetsplatser som boende kan spridas över stora delar av Stockholm–Mälar­regionen. På en yta som är mindre än sex procent av Sveriges yta finns nästan 30 procent av landets befolkning. Fyra av landets största städer finns i regionen. Inom Stockholm–Mälarregionen finns även 23 av landets universitet och högskolor.

Västmanland är en viktig del av Stockholm–Mälarregionen. Näringslivet i Västmanland har stor betydelse för tillväxten. Många av de västmanländska företagen har en stark exportinriktning som t.ex. ABB, Volvo, Seco Tools, Bulten, Kanthal m.fl. företag.

För Västmanland och Södermanland handlar det också om Mälardalens högskola som länet har gemensamt med Södermanlands län – en högskola som vuxit snabbt under senare år och som bl.a. fått ansvar för vetenskapsområdet teknik.

Stockholm–Mälarregionen integreras allt mera. Inte minst gäller det att många människor bor i en ort medan man arbetar eller utbildar sig i andra orter. Restiden, inte avstånden, är allt mera avgörande för människors beslut om var man vill bo och var man vill arbeta eller utbilda sig. Härvidlag kan Västmanland erbjuda sina invånare en mycket god livskvalitet.

Vi anser att en väl fungerande infrastruktur är en viktig förutsättning både för att främja tillväxten och för att ytterligare förbättra levnadsvillkoren. Genomförs nödvändiga satsningar i ny och förbättrad infrastruktur möjliggör det för fler att välja en annan bosättningsort än där man arbetar och/eller utbildar sig. Detta gör det även möjligt att öka tillväxten i hela landet samtidigt som inkomstutvecklingen förbättras för enskilda människor.

Det är inte bara invånarnas behov av att ta sig från och till olika platser som ställer krav på en väl utbyggd och fungerande infrastruktur. Även befolkningsförändringar gör detta nödvändigt, liksom den sammansättning av näringar som finns i regionen.

En annan faktor med stor betydelse är det växande samarbetet mellan oli­ka delar av regionen. Med en bredare regional samverkan kan investeringar i bostäder, privat och offentlig service, infrastruktur m.m. delas av flera till en lägre kostnad.

Mälardalens högskola är ett konkret exempel på samverkan mellan högskoleorterna Västerås och Eskilstuna. Samverkansplanerna mellan Central­lasarettet i Västerås och Mälarsjukhuset i Eskilstuna är ytterligare ett konkret exempel på ökad integration inom regionen.

En utveckling av Västmanland kommer inte av sig själv. Vi vill medverka till att undanröja de hinder inom infrastrukturen som finns för att vårt område ska utvecklas. De hindren står framförallt att finna i för dålig kapacitet inom järnväg, vägar och sjöfart. Trots ett mångårigt arbete att lösa hindren kvarstår de i huvudsak på samma nivå som vid 90-talets inledning.

Infrastrukturen i Västmanland har tydlig prägel av länets centrala läge i såväl Stockholm–Mälarregionen som hela landet. Det finns många vägar och järnvägar av nationell karaktär i länet, t.ex. Europaväg 18, Europaväg 20, riksvägarna 65, 66 och 70, Mälarbanan, Svealandsbanan och Bergslags­pendeln. Länet har två hamnar i Västerås och Köping. Det finns även en regional flygplats i Västerås med såväl internationella som nationella destinationer.

Under 1990-talet blev underhållet av vägarna eftersatt till följd av problemen inom samhällsekonomin. Inte minst är detta påtagligt för flera vik­tiga vägar i Västmanland. Samtidigt finns det ett stort behov av upprustning, komplettering och nybyggnation av järnvägar, vägar och sluss för sjöfarten. Nedan vill vi särskilt peka på följande behov:

Vägar

Europaväg 18: Det finns ett stort behov av utbyggnad till motorvägsstandard på sträckan Köping–Västerås och Västerås–Enköping. Trafikmängderna har dessutom ökat sedan nya motorvägen utmed E 20 på sträckan Arboga–Örebro togs i bruk för några år sedan. Västerås är landets sjätte största stad, men är den enda av landets större städer som saknar angöring via motorväg.

Generellt för hela landet beräknas trafikarbetet öka med omkring 2 procent per år. För Stockholm–Mälarregionen är ökningstakten väsentligt högre, eller cirka 3,5 procent om året för personbilar och cirka 4,5 procent per år för tyngre fordon.

Särskilt är det angeläget att E 18 på sträckan Västerås till avfarten mot Eskilstuna vid Västjädra utvecklas till motorvägsstandard. Normen för att bygga en motorväg är en trafikbelastning motsvarande cirka 14.000 fordon per dygn. Den aktuella sträckan trafikeras redan nu av cirka 25.000 fordon per dygn. Sträckan är därmed extremt störningskänslig. Växer trafikmängden med cirka 3,5 procent om året kommer trafiken att stå stilla under högtrafiktid.

Av samma skäl bör E 18 på sträckan Enköping–Västerås uppgraderas till motorväg så snart som möjligt. Sträckan trafikeras av cirka 18.000 fordon per dygn. Särskilt är sträckan mellan Enköping och Sagån i Uppsala län av låg kvalitet och är tydligt underdimensionerad för den omfattande trafiken. Den aktuella vägsträckningen är även starkt olycksbelastad.

E 18 på sträckan mellan Sagån till Västerås är en 2–1-väg (s.k. vajerväg). Det gör att vägavsnittet är påtagligt känsligt för de störningar som uppstår till följd av den omfattande trafiken. Flygbussen mellan Västerås och Arlanda åker redan nu utmed gamla E 18 fram till Sagån. Anledningen är att man vill undvika risken att bli stående utmed nya E 18 om trafiken stoppas upp av stör­ningar.

Europaväg18/Europaväg 20: En bättre förbindelse mellan E 18 och E 20 vid Arboga behöver tillskapas.

Räta Linjen: Räta linjen går från Gävle till Norrköping via Heby, Sala, Västerås, Eskilstuna och Katrineholm. Vägen är en påtaglig avlastning av trafikmängden i Stockholmsområdet och är den genaste sträckningen för tra­fik till/från Norrlandskusten.

Vägsträckningen Räta Linjen är mycket viktig för bl.a. de stora logistik­företagen i vår region som t.ex. ICA, Coop, H & M m.fl. företag. Sträckningen är också viktig för transporter till och från Nordens största insjöhamn i Västerås.

Räta Linjen ingår i det nationella stamvägnätet, men i Räta Linjen ingår flera vägdelar med olika numrering. Detta är olämpligt för en nationell led och förvirrar trafikanterna. Räta Linjen bör få den enhetliga numreringen Europaväg 22.

Flera av delsträckorna i Räta Linjen är i stort behov av upprustning till högre vägstandard. Räta Linjen tillgodoser flera olika transportrelationer, ger en gen och snabb förbindelse genom en folkrik, högt industrialiserad och ex­pan­siv del av Mellansverige.

Länsväg 250: Länsvägen Köping–Fagersta är i nuläget i skamligt dåligt skick. Det finns stort behov av att bygga om länsväg 250 till en för det regi­o­nala näringslivet godtagbar standard.

Riksväg 66: Riksväg 66 från Västerås till Fagersta och sydvästra delen av Dalarnas län behöver fortsatt förbättras och byggas om till en s.k. 2+1-väg. Det är även angeläget att det eftersatta underhållet på sträckan Ramnäs–
Fagersta åtgärdas snarast möjligt.

Riksväg 70: Riksväg 70 har en oacceptabelt låg standard på delar av sträckan Enköping–Sala och Sala–Avesta. En planmässig utbyggnad och upp­rustning bör genomföras successivt under de närmaste åren. Riksväg 70-sträckningen genom Sala är undermålig, och förbifarten bör lösas snarast.

Järnvägar

Mälarbanan: Det är ett riksintresse att getingmidjan genom Stockholm försvinner. Störningar på de två spår som leder över Mälaren vid Riddarholmen påverkar tågföringen i hela landet. Närmaste järnvägsförbindelse över Mälaren finns 12 mil bort, ett enkelspår över Mälaren vid Kvicksundsbron.

Därför har ytterligare två spår genom centrala Stockholm, Mälartunneln, prioritet nummer ett vad gäller järnvägsinvesteringar. För Mälarbanan blir det dock ingen förbättring om det inte samtidigt blir ytterligare två spår för sträckan Tomteboda–Kallhäll. Enligt vår bedömning bör båda dessa mycket viktiga projekt tidigareläggas med byggstart redan år 2006.

Västerås–Eskilstuna: Integrationen blir allt tydligare mellan Västerås och Eskilstuna vad gäller arbetsmarknaden, utbildning som Mälardalens högskola, offentlig service som ett gemensamt lasarett m.m. Det finns därför ett stort behov av förbättringar i infrastrukturen, främst av järnvägen Västerås–Eskilstuna samt den tidigare nämnda vägstandarden på E 18 Västerås–Eskilstunaavfarten vid Västjädra.

Vi bedömer att järnvägssträckningen Västerås–Eskilstuna måste byggas ut redan år 2007–2008. Detta motiveras av behovet att möta det växande resande som förväntas mot bakgrund av den ökande integrationen mellan de båda stä­derna. En tidig byggstart kan även motiveras utifrån behovet av att koppla ihop Mälarbanan och Svealandsbanan. Samma motivering gäller även för att klara en växande inomregional trafik på sträckan Norrköping–Eskilstuna–Västerås–Sala–Uppsala.

Sjöfart

Ny sluss i Södertälje kanal: Sjöfarten på Mälaren, främst hamnarna i Västerås och Köping, har växt i volym under senare år. I takt med det växande transportbehovet växer även efterfrågan på sjötransporter. Container blir allt vanligare för högförädlat gods.

Ett viktigt argument för en utbyggnad av slussen i Södertälje är att sjöfart är ett miljövänligt transportslag. I ett längre perspektiv gäller det att effektivt använda sjöfarten för att det växande transportbehovet i Stockholm–Mälar­regionen ska kunna genomföras med minsta möjliga påverkan av vår miljö.

Sjöfarten på Mälaren kan ytterligare utvecklas om slussen i Södertälje byggs ut. Genom en sådan investering säkerställs tillgången på miljövänliga transporter för lång tid framöver, genom att nya fartyg kan nyttja en bredare och längre sluss.

Sjöfartsverkets utredning kring de tekniska förutsättningarna visar även att det är fullt möjligt att utöka slussmåtten. I nuläget går en gräns vid fartygsstorlek motsvarande cirka 7.500 ton dwt. Utökas slussen i Södertälje kan fartyg motsvarande cirka 14.000 ton dwt transportera gods till och från hamnarna i Västerås och Köping.

Ägarna till Mälarhamnar AB har i studier visat att denna investering i kanalen och slussen i Södertälje är samhällsekonomiskt lönsam och beräknings­metodiken är accepterad av Sjöfartsverket. Kostnadsreduktionen för näringslivet uppgår till i genomsnitt 12–15 procent, vilket medför betydligt bättre konkurrensförmåga. Denna investering bör därför komma till stånd under de närmaste 2–4 åren.

Stockholm den 2 oktober 2003

Sven-Erik Österberg (s)

Göran Magnusson (s)

Margareta Israelsson (s)

Paavo Vallius (s)

Mariann Ytterberg (s)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15
Yrkanden (1)