Ny hivpolitik

Motion 2004/05:So539 av Börje Vestlund m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny hivpolitik.

Motivering

Sverige har sedan hiv och aids utbröt varit framgångsrika i sitt preventionsarbete. Man kan med fog påstå att vi ligger väldigt bra till i förhållande till jämförbara länder, t ex Tyskland, Storbritannien m fl. Budskapet om säker sex har funnits i folks medvetande långt utanför riskgrupperna. Nu ökar antalet nysmittade och vi kan konstatera att antalet hivsmittade ökar dramatiskt i Baltikum och Ryssland. Det är i gruppen heterosexuella som smittan ökar mest men även i gruppen män som har sex med män stiger nysmittan. Detta sker samtidigt som öronmärkningen av de särskilda hivmedlen till kommuner och landsting tas bort. Medlen har inte försvunnit, men öronmärkningen, vilket innebär huggsexa om dessa pengar med stor risk att hivpreventionen inte får tillräckligt med pengar och därmed försämras. Under föregående riksmöte antogs en ny smittskyddslag där de mer repressiva åtgärderna mot hiv kunde antas. Det kan riktas kritik mot detta beslut men oaktat detta så tar inte den lagstiftningen upp hivpreventionen, utan denna grundas på politiska beslut.

Det är nu dags att på allvar formulera en ny hivpolitik, där nya tag i preventionsarbetet sätts i focus. Hivpolitiken måste ta sikte på att öka informationen till riskgrupperna och till ungdomar. Det krävs metodutveckling som baserar sig på den moderna internationella forskning som idag finns. Tyvärr finns alltför lite adekvat forskning som är gjord i Sverige. Kampanjer behövs i skolor, på ungdomsträffpunkter, på semesterorter, bland sprutnarkomaner och inte minst på träffpunkter där män som har sex med män finns. Idag har vi en liten eller ingen kunskap om hur vi på ett effektivt sätt ska nå t ex immigranter. Detta behöver utvecklas. Ett annat nytt inslag är de grupper som medvetet avstår från att skydda sig. Där finns inga metoder att nå dessa. I detta arbete måste frivilligorganisationerna få en central roll p g a den nära kontakt de har med målgrupperna och samtidigt den trovärdighet frivilligorganisationerna har i målgrupperna, som ofta saknar förtroende för offentliga myndigheter. Frivilligorganisationerna bör därför få ansvar för en stor del av utvecklingen av nya metoder. Folkhälsoinstitutet är en viktig aktör bland flera och bör givetvis även fortsättningsvis arbeta med hiv- och aidsfrågor.

Föregående riksmöte behandlades en liknande motion (betänkande 2003/04:SoU6). Utskottet gjorde dock inga uttalanden om vare sig behovet av hivprevention över huvud taget, utan hänvisade till Folkhälsoinstitutets budgetanslag och ansvar. Det är med utgångspunkt i detta svårt att veta vad utskottet gör för bedömning av behovet av att förnya preventionen.

Stockholm den 29 september 2004
Börje Vestlund (s)
Anders Bengtsson (s)	Hillevi Larsson (s)