Naturligt beteende hos djur

Motion 2011/12:MJ436 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att djur ska kunna bete sig naturligt så att det inte uppkommer beteendestörningar hos djuren.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det är angeläget att se över förutsättningarna för att komma till rätta med djurskyddsproblemen för minkar på pälsfarmer och för hönor i burar.

Motivering

För att djur ska må bra krävs mer än bara mat och vatten. Fysisk hälsa är viktigt, men det är inte allt. Ingående forskning har visat att djur, liksom människor, har behov av mental stimulans och av att kunna bete sig naturligt. Djur som saknar tillräcklig stimulans eller som hindras att bete sig naturligt kan utveckla beteendestörningar, som är en tydlig indikation på psykisk ohälsa. Det här kan till exempel ses hos isbjörnar och kattdjur som vandrar fram och tillbaka i sina inhägnader, eller hos hästar och elefanter som svänger med huvudet av och an när de inte får tillräcklig rörelsefrihet.

Det finns i den svenska djurskyddslagen sedan länge ett krav på att alla djur som hålls i fångenskap ska kunna bete sig naturligt. Det är en utmärkt skrivning och en lagtext vi kan vara stolta över. Tyvärr är det inte alltid så det ser ut i verkligheten. Till exempel så har flera tunga instanser, såsom den statliga Pälsdjursnäringsutredningen, Jordbruksverket och Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, sedan länge påpekat att minkuppfödning som den ser ut idag inte lever upp till det kravet. Naturliga beteenden för minkar innefattar bland annat att klättra, simma och utöva jaktbeteende samt att leva åtskilda från andra minkar. I de trånga burarna på dagens pälsfarmer kan minkarna inte bete sig naturligt, och det uppstår en frustration och stress som resulterar i beteendestörningar som stereotypa rörelsemönster och kannibalism. Ett något större utrymme ska enligt föreskrifterna gälla för minkburar från den 1 januari 2011. EU-kommissionens expertråd (EU-kommissionen (2001) The Welfare of Animals Kept for Fur Production – Report of the Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare) bedömer dock att måttliga storleksförändringar på burarna har liten betydelse för minkarnas välbefinnande.

Ett annat exempel är hönor i äggproduktionen. Burhållningen av hönor har länge varit omdebatterad, men fortfarande sitter omkring två miljoner hönor – motsvarande 40 % av hönorna i äggindustrin – i burar. Burarna ger begränsade möjligheter till naturligt beteende, och många hönor utvecklar beteendestörningar som att picka på varandra.

I flera europeiska länder finns idag betydligt mer långtgående krav för hållande av både minkar och hönor än vad Sverige har. Sverige ska vara ett föregångsland inom djurskydd och inte halka efter. Därför är det angeläget att Sverige tar tag i de uppenbara brister som finns i dagens djurhållning, där hållningen av såväl hönor som minkar i gallerburar hör till de mest angelägna frågorna.

Stockholm den 5 oktober 2011

Marietta de Pourbaix-Lundin (M)