Namnlagen

Motion 2003/04:L236 av Inger René m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Lagutskottet

Händelser

Inlämning
2003-10-07
Hänvisning
2003-10-15
Bordläggning
2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i namn­lagen så att endast immaterialrättsligt skyddade värden begränsar medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.

Motivering

Namnlagen (1982:670) innehåller bestämmelser om personnamn. Med personnamn avses efternamn, mellannamn och förnamn. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1983 och ersatte då 1963 års namnlag.

Lagen sätter gränser för de personnamn en person tillåts inneha samt vilka nybildade för- och efternamn som kan godkännas. Reglerna baseras till en del på skydd för immaterialrättsliga rättigheter, men lagstiftaren lägger också skönhets- och moralaspekter på vilka namn det är möjligt att välja.

Tillämpningen av dessa regler blir ibland ojämn och svår att förstå för den som söker nytt namn. Ett exempel är att Göteborgs kammarrätt tillåtit förnam­net ”Bebben”, som refererar till benämningen på en fotbollsspelare, men nekat ”Bajen”, som refererar till smeknamnet på fotbollslaget Hammarby. Ett annat exempel är att Patent- och registreringsverket (PRV) tillåter ”Tarzan” och ”Batman” men inte ”Asterix” eller ”Superman”.

Att neka en person att ta ett namn som är immaterialrättsligt skyddat är ingen märklig konstruktion utan tvärtom en nödvändig skyddsregel. Det är däremot anmärkningsvärt – som i fallet ”Superman” – att en statlig myn­dig­het anlägger personliga värderingar i hur ett namn kan komma att uppfattas av bäraren eller dennes omgivning. Dagens ordinära personnamn har olika betydelse, men ingen bedömning görs av dessa. Exempel är ”Magnus” (den store), ”Henrik” (hemmets härskare) och ”Helena” (offergudinna).

En annan namnfråga som regleras är dubbelnamn. Dubbelnamn är efternamn som består av två separata namn. Bägge efternamnen kan ensamma utgöra ett efternamn, men sätts ihop med ett bindestreck för att bilda ett dubbel­namn. Det namn som skapas blir ett enda efternamn, i vilket de båda sammanbundna namnen ingår som likvärdiga delar. Det är inte längre tillåtet att nybilda dubbelnamn, då dessa anses otympliga och skulle kunna orsaka praktiska svårigheter. I stället finns det något som benämns mellannamn. Det består av en makes tidigare efternamn och placeras mellan förnamnet och det nya efternamnet. Bindestreck mellan namnet får dock inte förekomma. Problemet med mellannamn är att detta sällan anges i kommunikation från myndigheter, med resultatet att namnet i praktiken inte syns.

Denna ordning orsakar onödiga slitningar då till exempel två personer med ovanliga efternamn som de gärna vill behålla gifter sig och /eller skaffar barn. Båda efternamnen kan inte gå vidare till barnen.

Det är inte skäligt att begränsa medborgarnas möjligheter att själva välja vad de vill kalla sig med hänvisning till datasystemets begränsningar, eller att den som vill byta namn skall vara utelämnad till en skönsmässig bedömning av vilka associationer framtida vänner kan komma att göra till ett barns för­namn.

Personnamnet är en stor del av den personliga identiteten och bör till be­tyd­ligt större del vara möjlig att ändra efter egna önskemål. Det finns enligt oss inte något tillräckligt starkt skäl att hindra människor att skapa de namn man önskar, vare sig det gäller för- eller efternamn.

Stockholm den 2 oktober 2003

Inger René (m)

Bertil Kjellberg (m)

Henrik von Sydow (m)

Hillevi Engström (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Henrik S Järrel (m)


Yrkanden (1)

  1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i namnlagen så att endast immaterialrättsligt skyddade värden begränsar medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.