Motorvägsstandard på riksväg 45

Motion 2003/04:T353 av Ingemar Vänerlöv (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utbyggnad av riksväg 45 till motorvägsstandard mellan Göteborg och Vänersborg med finansiering enligt ny modell.

Motivering

Sverige är ett stort land beläget i utkanten av Europa. Därför är det av särskilt samhällsintresse att infrastrukturen håller hög standard för att kompensera för de stora avstånden. Detta gäller inte minst för vägnätet. Både hög körstandard och hög trafiksäkerhet är viktiga. God infrastruktur med bra vägar är också en förutsättning för ett blomstrande näringsliv, medan bristfälliga vägar verkar direkt hämmande på tillväxten.

Riksväg 45, inlandsvägen från Göteborg till Karesuando, är tänkt att vara det inre Sveriges stora pulsåder. Därför är det särskilt viktigt att den håller hög standard. Så är det inte idag. Den viktigaste åtgärden är att bygga om vägen till motorväg på dess mest trafikintensiva sträcka, den mellan Göteborg och Vänersborg, till förbindelsen med riksväg 44 (Uddevalla–E 20/Götene). Det skulle få en kraftigt positiv inverkan på dels trafiksäkerheten, dels näringslivet i Göta älvdalen och tvåstadsområdet Vänersborg–Trollhättan. Även för Dalsland skulle det vara direkt positivt.

Den dåliga vägen påverkar rent allmänt Trollhättans och Vänersborgs attraktivitet i Västra Götaland både som alternativ för företagsetablering och boende. Närheten till Göteborg framhålls i många sammanhang som ett plus, men ej sällan tyngs det tyvärr ner av det minus som den bristfälliga standarden på riksväg 45 utgör.

Den f n mindre goda standarden på riksväg 45 missgynnar särskilt möjligheterna till att utveckla näringslivet i industristaden Trollhättan (Saab, Volvo Aero etc.), men även regionhuvudstaden Vänersborg och Dalsland drabbas. Till exempel har Saab automobil redan flyttat viktiga delar av verksamheten till Göteborg och förlagt nya verksamheter där istället för i Trollhättan. Vägens bristfällighet påverkar Saabs logistik men det största problemet är pendlingsmöjligheterna för de anställda, vars antal är närmare 8 000 som på något sätt är anknutna till bilfabriken. Av dessa pendlar drygt hälften till arbetet dagligen. Rent allmänt innebär inte nuvarande vägförhållanden att pendlingsavståndet till Göteborg är acceptabelt, vilket negativt påverkar möjligheterna att till Tvåstads-regionen rekrytera folk med spetskunskap från universitet och högskolor i Göteborg.

Beträffande Saab är det värt att beakta att bilindustrin globalt präglas av överkapacitet och lönsamhetsproblem, vilket har resulterat i en omvandlingsprocess som kommer att leda till koncentration av utveckling och produktion till de länder med bäst förutsättningar. Avgörande faktorer kommer att vara tillgången på kompetens, arbetskraft och infrastruktur. I den omställningen kommer arbetstillfällen att flyttas mellan länder och detta i sin tur kommer att innebära att vissa länder kommer ut som vinnare – andra som förlorare.

Sverige har det största bilindustriberoendet i Europa. 10,6 procent av arbetskraften är beroende av fordonsindustrin för sin inkomst, jämfört med 10,2 procent i Tyskland. För att Sverige skall bli en vinnare i den stora omställning som bilindustrin genomgår krävs, förutom det som industrin själv kan kontrollera, tillgång på välutbildad personal på alla nivåer samt en fungerande infrastruktur, bl.a. en utbyggd riksväg 45.

Då det ekonomiska utrymmet är begränsat är det nödvändigt att högprioritera när det gäller statliga investeringar. Under senare år har frågan om privat finansiering av stora väginvesteringar och andra större projekt aktualiserats. Utbyggnad av riksväg 45 kan vara ett lämpligt projekt för sådan finansiering.

För att göra det möjligt att bygga ut riksväg 45 mellan Göteborg och Vänersborg till motorvägsstandard är det angeläget att regeringen vid behov tar till vara nya finansieringsmodeller, typ PPP (Public-Private Partnership).

Stockholm den 2 oktober 2003

Ingemar Vänerlöv (kd)