med anledning av prop. 2012/13:195 Minskade krav på dokumentation i skolan

Motion 2013/14:Ub4 av Ibrahim Baylan m.fl. (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa de individuella skriftliga utvecklingsplanerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barn och föräldrar måste känna sig trygga i att de får information om elevens utveckling.

Minska på administrationen – låt lärare vara lärare

Allt mer av lärarnas arbetstid upptas idag av administration. Fler nationella prov, obligatorisk närvarorapportering, skriftliga omdömen för alla elever från årskurs ett, individuella utvecklingsplaner och skriftliga åtgärdsprogram är alla exempel på insatser som var för sig är fullt rimliga men som sammantaget innebär en så omfattande arbetsbörda att det kraftigt minskar den tid lärarna kan lägga ner på att planera och bedriva undervisning.

Vi måste öka lärarnas autonomi genom att ta bort delar av de dokumentationskrav som införts och ge lärarna större möjlighet att utforma sin uppföljning på det sätt som bäst passar deras arbetssituation och de utmaningar eleverna står inför.

Regeringen föreslår ändringar i skollagen (2010:800) som innebär att kravet på skriftliga individuella utvecklingsplaner avskaffas i årskurs 6–9 i grundskolan, årskurs 6 i sameskolan och årskurs 7–10 i specialskolan. Detsamma ska gälla i årskurs 6–9 i grundsärskolan i de fall betyg sätts. Vidare föreslår regeringen att Skriftliga individuella utvecklingsplaner ska upprättas en gång per år i stället för som idag två i grundskolan årskurs 1–5, grundsärskolan och sameskolan samt i årskurs 1–6 i specialskolan. Samt för de elever i grundsärskolan där betyg inte sätts. Detsamma ska gälla elever i årskurs 7–10 i specialskolan som läser enligt grundsärskolans kursplaner. Utvecklingssamtal ska hållas en gång per termin, men ändringar i skollagen ska göras så att informationen som hittills lämnats i en skriftlig individuell utvecklingsplan nu ska lämnas muntligt vid utvecklingssamtalet.

När de skriftliga individuella utvecklingsplanerna infördes 2006 angavs i regleringen att planen skulle vara framåtsyftande och sammanfatta vilka insatser som behövdes för att eleven skulle nå målen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för kursplaner och läroplanen. Vid tillfället gavs betyg från årskurs 8. Den nuvarande regeringen införde skriftliga betygsliknande omdömen 2008 i de individuella skriftliga utvecklingsplanerna. Regeringen ökade då på lärarnas administrativa börda. Det sades att omdömena skulle vara formativa, till skillnad mot betyg som till sin karaktär är summativa. Det visar sig att de skriftliga omdömena ofta har fått en summativ karaktär. Många duktiga lärare använder olika verktyg för att ge formativ bedömning. Genom att prata med elever och föräldrar kontinuerligt istället för att skriva ned bedömningarna. Barn och föräldrar måste känna sig trygga i att de får information om elevens utveckling och får tydliga formativa bedömningar om hur målen i kursplaner och läroplanen kan nås och hur eleven i övrigt kan utvecklas så långt som möjligt. Vi är övertygade om att professionen, lärare och rektorer, är de som är bäst på att hitta verktyg och metoder för att säkerställa detta. Vi vill se att skollagen ändras så att de individuella utvecklingsplanerna slopas helt. Skollagen ska ställa krav på formativ bedömning men hur detta utförs och dokumenteras ska vara upp till skolan att besluta kring. En lärare som undervisar flera klasser och ämnen lägger idag ofta en arbetsvecka per läsår på att producera även de mest rudimentära omdömen en gång per termin utan att det bidrar nämnvärt till elevernas utveckling.

Skollagen bör också förändras vad gäller krav på åtgärdsprogram vid särskilt stöd. Regeringen vill ta bort krav på åtgärdsprogram helt och hållet och istället låta det vara upp till föräldrarna att kräva det. Vi ser att det kommer att ytterligare spä på ojämlikheten i skolan men ser samtidigt behovet av att minska den arbetsbelastning åtgärdsprogrammen medför. Vi föreslår istället att kravet på åtgärdsprogram tas bort för särskilt stöd av mindre omfattning men att kravet på åtgärdsprogram finns kvar vid större behov av särskilt stöd.

Varje barn ska ges möjlighet att utvecklas som individ, att nå kunskapsmålen och kunna påverka sin egen framtid. Forskning visar att det enskilt viktigaste för elevernas resultat är att de möter en skicklig lärare som har förutsättningar att bedriva en god undervisning. Låt lärare vara lärare!

Stockholm den 26 september 2013
Ibrahim Baylan (S)
Louise Malmström (S)	Håkan Bergman (S)
Caroline Helmersson Olsson (S)	Thomas Strand (S)
Gunilla Svantorp (S)	Adnan Dibrani (S)
Cecilia Dalman Eek (S)