Miljösamarbete på Nordkalotten

Motion 1992/93:Jo679 av Per-Ola Eriksson (c)

Kolahalvön och Murmanskområdet hör förmodligen till
världens mest föroreningsdrabbade områden. Tung
industri, gruvdrift, orenade kommunala utsläpp,
värmekraftverk, stora fiskeflottor och fiskförädlingsindustri
samt inte minst militäranläggningar har bidragit till
miljöskador av en omfattning som vi i Sverige har svårt att
föreställa oss.

Kolafjorden har karaktäriserats som ett typexempel på
en ekologisk katastrof. I en reserapport från miljöenheten
vid länsstyrelsen i Norrbottens län kan man läsa: ''Under
hela vår rundtur kunde man se en permanent oljefilm på
ytan. Siktdjupet är i stort sett obefintligt och från vissa av
de torrdockor som låg efter stränderna gick färgade stråk av
oidentifierbara föroreningar.''

Fjorden är idag i stort sett tom på fisk och efter
stränderna ligger ett stort antal båtvrak och rostar i väntan
på att bli skrotade. Metallinnehållet i fartyget har beräknats
till 100 000 ton.

Inom delar av norra Kolahalvön råder en akut
försurningssituation. Tunga metallindustrier som t ex det
stora nickelsmältverket i staden Monchegorsk har gett
mycket stora utsläpp av svavel och tungmetaller. Skogen
och markvegetationen är helt utslagna i ett stort område
runt smältverket. Miljösituationen i allmänhet är sämst i de
norra och centrala delarna av Kolahalvön. Forskare i
området spår att om inte utsläppen drastiskt reduceras så
kommer det inom tio år att sträcka sig ett bälte av död skog
från Kandalaksja vid Vita havet, tvärs över Kolahalvön till
norska gränsen i norr.

Den arktiska miljön och klimatet i Murmanskområdet
gör naturen särskilt känslig och läkningen av såren i naturen
långsammare och svårare. Den biologiska nedbrytningen är
i dessa områden jämförelsevis mycket långsam. De
särskilda förutsättningarna i området gör att
miljöproblemen på Kolahalvön och på övriga Nordkalotten
inte är jämförbara med andra regioner i vårt närområde.

Regeringen aviserar i budgetpropositionen att de
insatser i och samarbete med Öst- och Centraleuropa som
har inletts på miljöområdet kommer att utvecklas och
intensifieras. Som ett första steg har riksdagen på
regeringens initiativ under innevarande år beslutat att
avsätta 250 miljoner kr för miljöinriktade insatser i
Baltikum och Östeuropa. Insatserna koncentreras i hög
grad till Östersjöområdet och i synnerhet Baltikum.

Detta är en naturlig och viktig prioritering men det vore
olyckligt om detta fick till följd att miljöinsatser på
Nordkalotten kom på undantag. Framförallt måste insatser
sättas in för att vända den fortgående katastrofala
miljöförstöringen i Murmanskområdet. Det är av
avgörande vikt också för att till kommande generationer
kunna bevara helt ovärderliga naturvärden i den svenska
fjällvärlden och skogsbygden, som idag får ta emot nedfall
från öster.

På Nordkalotten finns gamla och väl utvecklade
traditioner av samarbete över gränserna. Sovjetunionens
fall och demokratiseringen i Ryssland har nu öppnat nya
möjligheter till att vidga och fördjupa det tidigare nordiska
samarbetet i området. Det gäller inte minst på
miljöområdet.

Tjänstemän vid miljövårdsenheten vid länsstyrelsen i
Norrbotten har under de senaste två åren utvecklat
kontakter med kollegor vid den ryska
miljöskyddskommittén i Murmansk. Kontakter har också
knutits med Kola Science Center som med sina 3 500
anställda utgör en av de största vetenskapliga akademierna
på den norra delen av jordklotet. Från att ha varit inriktad
på gruv- och mineralforskning består akademien idag av 10
forskningsinstitut med inriktning bl a på industriell ekologi.

Efter ömsesidiga studiebesök på ledande nivå är
samarbetet nu moget för en konkret och miljöinriktad
samverkan på expertnivå. Ryska tjänstemän och forskare är
i stort behov av de kunskaper och erfarenheter som finns
hos svenska miljömyndigheter. Resursbristen i Ryssland är
emellertid akut vilket begränsar möjligheterna till
samarbete över gränsen. Från de nordiska ländernas sida är
ett långsiktigt framgångsrikt miljöarbete på Nordkalotten
omöjligt om inte situationen i Murmanskområdet kan
förbättras.

Den kunskap som finns i Nordkalottregionen och de
kontakter som knutits genom länsstyrelsen i Norrbotten bör
kunna utnyttjas för att nå högsta möjliga
kostnadseffektivitet i insatser i Murmanskområdet. För att
inte de möjligheter som nu synes öppna sig ska gå om intet
krävs dock tveklöst tillskott av ytterligare ekonomiska
resurser. Ett ökat kunskapsutbyte och samarbete bör bl a
syfta till att snabbt inventera vilka direkta miljöinsatser som
bör ha högst prioritet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser till svenska miljöinsatser
i Murmanskområdet och Kolahalvön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter att utnyttja
kunskaper och kontakter som knutits mellan de regionala
miljömyndigheterna på Nordkalotten.

Stockholm den 26 januari 1993

Per-Ola Eriksson (c)