med anledning av skr. 2013/14:154 Genomförandet av samstämmighetspolitiken för utveckling – fokus: den globala utmaningen migrationsströmmar

Motion 2013/14:U23

av Julia Kronlid m.fl. (SD)
SD474

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa EU:s fiskeripolitik.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de villkor som ska framhållas i förhandlingar inom ramen för Doharundan.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fokus på de minst utvecklade länderna i förhandlingar inom ramen för EU:s allmänna preferenssystem (GSP).

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att framhålla EU:s allmänna preferenssystem (GSP) som det lämpligaste verktyget i ett utvecklingsperspektiv.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta fram material för en dialog med andra länder.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att framhålla vikten av ökade insatser för rent vatten och sanitet inom ramen för EU, FN, Världsbanken och Världshälsoorganisationen (WHO).

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ansvarsfull invandringspolitik.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av hjälp till flyktingar som befinner sig i krisers närområde.

EU:s fiskepartnersavtal

Sverigedemokraterna motsätter sig större delen av EU:s externa fiskeripolitik. Vi ifrågasätter kostnadseffektiviteten i framför allt fiskeavtalen och ser helst att avtalen inte förlängs när det gäller utvecklingsländerna. Man använder fiskeripolitiken och pengar från svenska medlemsavgiften (där Sverige är stora nettobetalare) för att upprätthålla en fiskeflotta, främst i Spanien och Portugal, som borde ha anpassats till hållbara fiskenivåer vid det här laget. EU:s fiskepartnerskapsavtal cementerar ett förlegat synsätt på fiskeripolitiken och belastar fiskebestånden ytterligare. Detta är inte i linje med ett hållbart fiske. Regeringen framhåller i skrivelsen att det är viktigt att fiskeripolitiken utformas så att den gynnar utvecklingsländerna. Vi anser däremot att EU:s fiskeavtal över huvudtaget inte går att förena med en hållbar utvecklingspolitik. EU:s fiskeflotta är dåligt kontrollerad och undergräver utvecklingsländernas möjligheter att utveckla lokalt fiske, möjligheter till arbetstillfällen och att försörja sin egen befolkning med fisk. I stället bör EU använda biståndmedel till att stödja det lokala fisket och dess kapacitet, vilket skulle skapa verklig utveckling för de berörda länderna. Om vi ska ha en samstämmig politik för global utveckling måste därför fiskeriavtalen upphöra.

Världshandelsorganisationen

Doharundan har utvecklats från att ha haft ansatsen att de minst utvecklade länderna (MUL) skulle särbehandlas positivt till att bli en av de viktigaste förhandlingarna för Briksländernas framtida utländska direktinvesteringar (FDI) och exportmöjligheter. Det finns även anledning att behandla de områden där förhandlingarna är avklarade som färgade av Kina och Indiens nationella hänsynstaganden till sin egen inhemska produktion. Fortsatta förhandlingar inom Doha bör villkoras av att Briksländerna inte använder sig av ett tredjeland för marknadstillträde till unionen, att arbetet fokuseras på MUL och att Kina och Indien ska ge MUL respektive EU tillträde till sina marknader enligt Doha respektive principen om mest gynnad nation (MGN). Sverigedemokraterna anser att med anledning av den senaste låsningen i förhandlingarna, bör regeringen inom ramen för EU verka för att avtalen inom ramen för EU:s allmänna preferenssystem (GSP) eller motsvarande avtal utvecklas till det verktyg som Doha borde ha varit.

EU:s allmänna preferenssystem (GSP)

Sverigedemokraterna har tidigare haft invändning mot regeringens ståndpunkt gällande GSP före kommissionens reform, eftersom förslaget då skulle ge störst fördelar till Kina och Indien. Det nuvarande förslaget, om det genomförs, kommer i stället att koncentrera GSP-länderna till dem vilka det finns anledning att ge utvecklingsstöd genom marknadstillgång. Man bör ha i åtanke att Kina och Indien redan har förmåga att underhålla sina egna exportindustrier. Sverigedemokraterna anser att grundansatsen i kommissionens innevarande förslag är riktig, och vi välkomnar att regeringen nu verkar ha ändrat inställning och i skrivelsen framhåller att de vill verka för att preferenserna riktas mot de länder som har störst behov. Vi anser att regeringen bör hålla fast vid denna inställning och framföra den tydligt inom ramen för EU. Vi anser även att GSP-avtalen är det bäst lämpade verktyget i syftet att gynna utvecklingen i utvecklingsländer. Avtal om ekonomiskt partnerskap är inte ett lämpligt verktyg att bedriva utvecklingspolitik med då det mer är utformat för att gynna marknaden i EU:s inhemska företag. Därför menar vi att regeringen bör verka för att fler länder antar möjligheten att ansluta sig till GSP-avtal framför avtal om ekonomiskt partnerskap då GSP är bättre utformat för att gynna utvecklingsländer.

Neutral information om Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

Regeringen har valt att i hög grad arbeta tillsammans med RFSU när det gäller framtagandet av kampanjer på SRHR-området. Sådant samarbete har tidigare förekommit och detta har då lett till att det lyfts fram en onyanserad bild av abort som helt har bortsett från de etiska problemen med ingreppet. Det är värt att uppmärksamma att RFSU alltså är en enskild lobbyorganisation, och att ge RFSU en så framträdande roll i hur Sverige ska föra dialog i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa skapar knappast trovärdighet i frågor som är så politiskt känsliga som dessa i många biståndsländer. Om vi ska föra dialog med andra länder i abortfrågan bör frågan problematiseras utifrån olika aspekter, och det bör finnas en större respekt och medvetenhet kring abortens etiska dilemma. Regeringen bör i stället fortsättningsvis tillsätta neutrala myndigheter eller i alla fall flera olika intresseorganisationer i framtagandet av material för dialog med andra länder.

Hälsa och hälsofrämjande åtgärder

För att främja hälsa och förebygga sjukdomar bör Sverige tydligare lyfta upp vikten av ökade satsningar och ökad samverkan mellan olika aktörer för att bidra till rent vatten och grundläggande sanitet inom EU, FN, WHO och världsbanken för att förebygga sjukdomar och ohälsa i utvecklingsländer och nå upp till de millenniemål som handlar om att minska barn- och mödradödligheten.

Ansvarsfull invandringspolitik

Regeringen har i sin skrivelse 2013/14:154 Genomförandet av samstämmighetspolitiken för utveckling – fokus: den globala utmaningen migrationsströmmar återrapporterat om genomförandet av den s.k. samstämmighetspolitiken för utveckling.

Regeringen framför i den aktuella skrivelsen de positiva effekter cirkulär migration kan leda till. Sverigedemokraterna håller med om att migration som sköts på ett ansvarsfullt sätt med ansvarsfulla nivåer kan bidra till positiva effekter både för människornas ursprungsländer och det länder de migrerar till. Problemet är dock att regeringen inte för en ansvarsfull invandringspolitik, och det är dessutom beklagligt att regeringen i denna skrivelse nästan helt bortser från de utmaningar som en hög nivå av invandring också kan innebära.

Sverigedemokraterna står för en ansvarsfull invandringspolitik. Sverige för i dag och har så gjort under en lång tid en extrem invandringspolitik om man ser på jämförbara länder. Sedan 1980 har Sverige beviljat över 1,5 miljoner uppehållstillstånd, en siffra som få andra länder kan mäta sig med i förhållande till dess folkmängd.

Den förda politiken har lett till en sammantaget allvarlig situation med problem som segregation, utanförskap, sjunkande betyg i skolan, religiösa motsättningar, ökad kriminalitet och en försämrad välfärd.

Vad Sverige behöver är en ansvarsfull invandringspolitik som kraftigt minskar den nuvarande invandringen. Detta kan uppnås genom flera steg:

En kraftig begränsning av asyl och anhöriginvandringen, vilket kan uppnås genom skärpta regler för anhöriginvandrare och genom att asyl endast beviljas åt dem som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention och kvotflyktingar som kan erhålla asyl enligt avtal med UNHCR. Vi förespråkar även att Sverige ska följa Dublinförordningen som säger att asylprocessen ska ske i det första medlemsland den asylsökande inträder i. Vi vill även se åtgärder mot asylmissbruk, öka medborgarskapets betydelse samt utfärda endast temporära uppehållstillstånd som praxis. Åtgärder som dessa har vi länge förespråkat och kommer så att fortsätta göra då den utveckling som vi sett de senaste decennierna måste vända.

Arbetskraftsinvandring

En annan viktig aspekt är arbetskraftsinvandringen. Sverige har i dag ca 430 000 arbetslösa som säkert inget hellre vill än att få ett jobb. Idag råder en generell och näst intill fri arbetskraftsinvandring, och den kategori som är överrepresenterad bland de som kommer till Sverige återfinns i lågkvalificerade yrken. Detta innebär en ökad konkurrenssituation för dem som i dag är arbetslösa. Sverigedemokraterna förespråkar en behovsprövad arbetskraftsinvandring då det måste finnas möjlighet för företag att finna spetskompetens som inte finns att tillgå inom landet, medan de arbetstillfällen som inte kräver sådan kompetens främst ska gå till inhemsk arbetskraft. Vi satsar i våra budgetförslag betydande resurser för att minska den missmatchning som i dag finns mellan lediga jobb och arbetsutbud.

Skydd och varaktiga lösningar för flyktingar

Det kan inte nog understrykas att UNHCR och andra hjälpinsatser i krisers närområde har en mycket viktig roll att spela när det gäller uppbyggandet av en hållbar och rättvis flyktingpolitik. Hur välvillig Sveriges flyktingpolitik än är, så är det ett ofrånkomligt faktum att huvuddelen av världens flyktingar inte har möjlighet att förflytta sig över halva jordklotet för att nå en fristad i Sverige. Även regeringen framhåller i den aktuella skrivelsen att majoriteten människor som tvingas fly från sitt hemland ofta söker en fristad i ett grannland. De allra flesta flyktingar befinner sig alltså i krisens närområde, där de kan bli kvar i flyktingläger eller i andra flyktingområden under mycket långa perioder. I den situationen är det oerhört viktigt att det finns resurser för att göra tillvaron för dessa människor så dräglig som möjligt. Barnens möjlighet till skolgång kan vara avgörande för deras möjlighet att senare skapa sig en framtid och om möjligt återvända och bygga upp sitt hemland. I dag prioriterar regeringen mångdubbelt mer resurser och fokus på asylmottagning i Sverige än vad de prioriterar hjälp till närområdet. Sverigedemokraterna anser det vara en varken klok, rättvis eller human flyktingpolitik. I stället är det av stor vikt att Sverige lägger större fokus på att understödja UNHCR:s och andra betydelsefulla organisationers insatser än vad som för närvarande är fallet. Det är också viktigt att på olika sätt stödja de länder som befinner sig nära konflikter och tar emot en stor andel flyktingar för att deras ekonomi inte ska få en ohållbar belastning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Stockholm den 2 april 2014

Julia Kronlid (SD)

Johnny Skalin (SD)

Björn Söder (SD)

Kent Ekeroth (SD)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 2014-04-02 Bordläggning: 2014-04-09 Hänvisning: 2014-04-10
Yrkanden (9)