med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s värdstoppmöte om hållbar utveckling

Motion 2002/03:MJ10 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om NGO:er och näringslivets ställning i det internationella samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel för hållbar utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationell solidaritet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återgå till enprocentsmålet i det internationella biståndet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrat bistånd inom EU.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av mänskliga rättigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om informations- och kommunikationsteknik i utvecklingsprogrammen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldavskrivningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till Agenda 21-arbetet i kommunerna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot bromerade flamskyddsmedel och HA-oljor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på klimatinvesteringsprogrammen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till livscykelanalyser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av miljöteknik.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbete med Kina.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljömärkta arbetsmaskiner, båtmotorer samt ekonomiska styrmedel.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till utsatta och sårbara människor.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns psykosociala hälsa.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om narkotikapolitiken.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare vattenanvändning.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av fastprissystem för förnybara energikällor.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en miljöanpassning av exportkreditnämndernas verksamhet.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges arbete inom EU för att öka tillgången på medicin mot hiv/aids, tbc och malaria.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordbruket.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fiskefrågor.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s ansvar.

Inledning

Globaliseringen integrerar inte bara handeln, utan även konsumtion och konsumentmarknader. Att ökad internationell handel och investeringar leder till ekonomisk och social utveckling i fattiga länder är givetvis positivt. Problemet är att den livsstil som nu sprids från den rika världen inte är långsiktigt hållbar. Redan Rio-konferensen 1991 slog fast att västvärldens konsumtionsvanor leder till katastrofala effekter för miljö och klimat.

Svaret på dilemmat tillväxt kontra hållbarhet är givetvis inte att förneka utvecklingsländerna deras självklara rätt till utveckling och en bra standard. Tvärtom. Men deras tillväxt måste ske genom ett mycket intelligentare sätt att använda energi och material. Om länder som Kina och Indien baserar sin fortsatta industri på kolkraft kommer miljökonsekvenserna lokalt, regionalt men också globalt att bli katastrofala.

Det finns idag långt effektivare teknik än den konventionella för att möta merparten av konsumenternas behov. Om man satsade på alternativ energiteknik – som till exempel solceller och vätgas – skulle mycket stora miljövinster göras. Satsningar på reningsteknik är av stor vikt. Det allt tätare samarbetet mellan olika länder skulle kunna öppna helt nya möjligheter att till utvecklingsländerna överföra både kunnande och sådan teknik som är ekologiskt hållbar. Problemen är att vi för närvarande saknar mekanismer för ett sådant samarbete samt att vi i vår egen region inte ger tillräcklig stimulans åt miljöanpassad teknik. Kristdemokraterna menar att biståndet bör ses över så att det i högre utsträckning inriktas på miljövänliga alternativ för en ökad hållbar tillväxt i utvecklingsländerna.

Det råder ingen tvekan om att de största globala utmaningarna för framtiden ligger i miljöfrågorna. Det är allas vårt ansvar att åstadkomma en hållbar utveckling under 2000-talet. De internationella miljökonventionerna måste följas upp och implementeras i världens alla hörn, speciellt i västvärlden och industriländerna. Här ingår arbetet med att följa upp Agenda 21, FN:s klimatkonvention/Kyotoprotokollet, konventionen om biologisk mångfald, konventionen mot ökenspridning och Montrealprotokollet som reglerar användningen av ett antal ozonförstörande gaser. Men det räcker inte enbart med att skriva under olika konventioner. Miljöarbetet kräver snabba och politiska beslut om förändringar. Klimatförändringar har under senare år lett till förödande naturkatastrofer som drabbat tusentals människor, framför allt i utvecklingsländer. Bristande tillgång till vatten är en allt större konfliktorsak, och en av de mest akuta utmaningarna är det faktum att 1 miljard människor idag saknar tillgång till rent dricksvatten. Samtidigt saknar halva världsbefolkningen goda sanitära faciliteter. Detta orsakar ungefär 80 % av alla sjukdomar i utvecklingsländerna. Vi kristdemokrater anser att Sverige inom EU och FN måste verka för att mål sätts upp så att andelen människor som har tillgång till rent vatten och goda sanitära faciliteter ökar.

I kölvattnet efter FN:s miljökonferens i Rio 1992 var förhoppningarna stora på vad världstoppmötet i Johannesburg skulle kunna åstadkomma. Redan i Rio var enigheten stor om att i-ländernas produktions- och konsumtionsmönster inte är hållbara. Om alla människor i u-länderna skulle nå samma levnadsstandard som i-länderna skulle det behövas ytterligare fyra planeter jorden för att täcka resursbehoven. Lösningen på problemet är dels en effektivisering av i-ländernas egen energi- och resurshantering, dels att hjälpa u-länderna att få teknisk hjälp att hoppa över smutsiga utvecklingssteg. Det var i Johannesburg som ambitionerna från Rio skulle omsättas i konkret handling. Vissa framsteg gjordes vad gäller energi- och vattenfrågor, men vi kristdemokrater anser att de radikala, djärva greppen för att gå till botten med en rad svåra miljö- och utvecklingsproblem saknas. Nu har Sverige och EU en viktig uppgift i att fortsätta arbeta för att få till stånd konkreta mål och åtgärder för hållbar utveckling.

Vi kristdemokrater välkomnar den diskussion om hållbar utveckling som skrivelsen redogör för och utvecklar i denna motion vår syn på de frågor där vi i förhållande till regeringen har en avvikande uppfattning.

Utgångspunkter

Begreppet ”hållbar utveckling” definieras ofta som ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Genom att betona generationsperspektivet återspeglar denna definition mycket väl en av de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Med detta menas att människan är förvaltare av – och inte herre över – skapelsen. Det ger oss människor ett speciellt ansvar. Vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer.

Förvaltarskapet gäller både de egna personliga resurserna och de materiella värdena: miljö och naturresurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete. Det förutsätter att vi förvaltar och inte på ett ansvarslöst sätt förbrukar ändliga resurser och naturvärden. Det förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen. Med detta menas att om misstanke finns om hot mot eller oåterkallelig skada på miljön, måste extra försiktighet tillämpas. Avsaknad av vetenskapliga bevis får inte användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

Det behövs övergripande ramar och förutsättningar som möjliggör och uppmuntrar en långsiktigt hållbar livsstil. Miljöhänsyn behöver genomsyra alla politikområden. Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, ekonomi och sociala hänsyn integreras. Olika styrmedel, såväl informativa och regulativa som ekonomiska kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans, beroende på verksamhetsområde. Lagstiftning med förbud och gränsvärden, en ekologiskt färgad skattepolitik, miljöledningssystem, miljövänlig upphandling samt utbildning till konsumentmakt är exempel på strategiska instrument som måste användas. Substitutionsprincipen, som innebär att mindre farliga ämnen så långt möjligt ska ersätta farliga, är också ett viktigt verktyg.

En marknadsekonomi utifrån ett förvaltarskapsperspektiv ger möjligheter att driva utvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar.

För att kunna möta en del av de utmaningar som kraven på en hållbar utveckling innebär krävs också ett mångfacetterat bistånd som kan skapa balans mellan utveckling och hänsynstagande, och som kan bidra till konfliktförebyggande och främja social utveckling och mänskliga rättigheter. Det går inte att överskatta vikten av att väva samman biståndspolitikens olika beståndsdelar till en handlingskraftig enhet. Det går inte att separera diskussionen om ekonomisk utveckling och debatten om hållbar utveckling. Diskussioner om frihandelns positiva effekter måste balanseras mot, exempelvis, insikten om att människans tillgängliga resurser inte är oändliga. Vi måste också uppmärksamma och angripa ett antal mycket omfattande problem som hämmar en positiv utveckling. Ett sådant problem är att dagens energisystem leder till svåra hälsoeffekter, förstörelse av skog och mark och ett förändrat klimat. Den akuta och växande färskvattenkrisen i ett antal regioner är ett annat problem. Den omfattande spridningen av hiv/aids ett tredje.

En hållbar utveckling

Regeringen konstaterar i skrivelsen att resultaten av Johannesburgmötet inte är tillräckliga för att lösa problemen när det gäller att bevara naturresurser, hejda global miljöförstörelse och utrota fattigdom. Folkrörelserna som deltog vid mötet var också kritiska bl.a. till att de mellanstatliga överenskommelserna inte var mer långtgående.

Kristdemokraterna instämmer i kritiken och menar bl.a. att frivilliga organisationer (NGO:s) måste få en tydligare och starkare ställning i arbetet inför, under och efter denna typ av toppmöten.

Partnerskap med näringslivet är också ett mycket viktigt redskap som måste få större utrymme i det fortsatta arbetet.

Svenska åtgärder

I skrivelsen anges att en av regeringens ambitioner är att Sverige ska vara världens bäst globaliserade land, där krav ställs på handel på rättvisa villkor, investeringar och utbyte av kunskap med omvärlden. Regeringen menar att förutsättningarna är goda eftersom vi har en lång tradition av politik med sociala skyddsnät och satsningar på utbildning och hälsa. Vad regeringen helt glömmer att nämna är den viktiga rollen som näringslivet har haft och har för en fungerande globalisering.

Utan den världsledande svenska exportindustrins framväxt hade förutsättningar helt saknats för utveckling av den gemensamma välfärd som skrivelsen anger som en nödvändig bas för en svensk tätposition när det gäller anpassning till globaliseringen.

Näringslivet måste få bättre förutsättningar och rättvisa konkurrensvillkor om regeringens mål ska kunna uppnås.

Handel för hållbar utveckling

En WTO-rapport från år 2000 visar att frihandeln på flera sätt kan bidra till en mer hållbar global utveckling – inte minst genom snabbare spridning av ny teknik – men att det kräver klok politik både på nationell och internationell nivå. Rapporten menar också att WTO:s samarbetsmodell, baserad på lagbundna rättigheter och skyldigheter, skulle kunna vara en modell för en ny global samarbetsarkitektur på miljöområdet.

En brist i dagens världshandelssystem är att ekonomiska intressen ofta tar överhanden över olika internationella miljöregler. Visserligen finns redan i dag ett antal undantag i WTO-reglerna för att länder ska kunna ta hänsyn till internationella miljöavtal eller nationella miljöskäl, förutsatt att restriktionerna inte sker på ett godtyckligt eller diskriminerande sätt. Men i framtiden måste WTO-systemet som helhet genomsyras av ett hållbarhetstänkande och försiktighetsprincipen få ett bättre genomslag. I framtida WTO-rundor bör man också eftersträva en dialog om de stödsystem inom t.ex. jordbruk, fiske och energiområdet som motverkar en hållbar utveckling.

WTO:s kompetens i miljöfrågor bör därför stärkas och samarbetet med andra globala organisationer, inte minst FN:s miljöprogram UNEP, öka. Samtidigt krävs reformer och större resurser inom UNEP självt. En bättre balans mellan frihandelsreglerna och miljömässiga hänsyn får dock inte innebära möjligheter till förtäckt protektionism.

Internationell solidaritet

Ett grundläggande problem med många länders biståndsintentioner är att de ofta inte bygger på motsvarande ambitioner vad gäller nivån på biståndsanslagen. För cirka tio år sedan då toppmötet i Rio hölls låg den genomsnittliga biståndsnivån i runda tal på 0,40 % av ländernas BNP medan nivån idag är nere på cirka 0,20–0,22 %. Dvs. långt nedanför ”skammens gräns” – FN:s rekommendation om att alla länder bör ge minst 0,7 % av BNP i bistånd. Vi kristdemokrater anser att det är mycket viktigt att Sverige fortsätter att föregå med gott exempel och avsätter en vid en internationell jämförelse hög anslagspost för det internationella biståndet. Därför måste regeringen snabba på återgången till enprocentsmålet. Vi är också kritiska mot Sveriges agerande i EU, där regeringen inte tillräckligt har drivit på EU om att förbättra biståndet och göra det mer effektivt.

Den internationella solidariteten kan inte bygga enbart på att den rika delen av världen delar med sig av sitt överflöd av resurser. De fattiga länderna är mest hjälpta av stöd i former som gör det möjligt för dem att själva skapa och upprätthålla det som krävs för att leva ett gott liv. Detta inte är möjligt att uppnå så länge inte varje människas medfödda mänskliga fri- och rättigheter främjas, skyddas och institutionaliseras. Inom biståndspolitiken är mänskliga rättigheter såväl ett mål som ett medel. Ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för att kunna åtnjuta fulla mänskliga rättigheter, och mänskliga rättigheter är normalt sett en förutsättning för tillväxt och utveckling. Det är därför en absolut nödvändighet för utvecklingssamarbetet att hela biståndet genomsyras av mänskliga rättigheter, samt att specifika MR-projekt prioriteras. På så sätt främjas människovärdet och möjligheterna att höja levnadsnivån för de fattigaste.

Informations- och kommunikationsteknik har radikalt förändrat förutsättningarna för produktion, handel, information, media, forskning, utbildning osv. En del, men dessvärre ganska få, u-länder har hakat på denna utveckling. Ett exempel är Indien som framgångsrikt exporterar datatjänster. Men Internet är koncentrerat till ett relativt litet antal länder, företrädesvis i OECD-området. De allra flesta fattiga länder saknar både infrastruktur och kompetens för den nya tekniken. IT-revolutionen kan, om rätt utnyttjad, erbjuda mycket goda möjligheter i fattigdomsbekämpningen. Internet i fattiga byar kan kraftigt förbättra möjligheterna till ekonomisk och social utveckling. Ett flertal pilotprojekt bekräftar detta. Med undantag av några få stora internationella organisationer – UNDP och Världsbanken – har biståndsgivare varit förvånansvärt långsamma med att tillvarata de möjligheter som IT-revolutionen ger de fattigaste länderna. Få har utarbetat omfattande strategier för IT och dess utvecklingsmöjligheter. Detta är mycket allvarligt eftersom det teknologiska utanförskapet förstärker de fattiga ländernas marginalisering både i ekonomiskt och socialt hänseende. Det leder till en ny typ av fattigdom – informationsfattigdom – som på sätt och vis är svårare att tackla än bristen på pengar och köpkraft. Pengar kan omfördelas, däremot inte kunskap.

Kristdemokraterna anser därför att regeringen skall ingå partnerskap med privata företag om att utarbeta strategier för att öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna. Sida bör söka samarbete med andra länder, t.ex. inom EU-biståndet och FN-samarbetet, för att gemensamt rikta insatserna och investeringarna. Ett IT-utvecklingsperspektiv borde genomsyra alla de nuvarande utvecklingsprogrammen.

Utöver de rättighetsbaserade och teknologiska inslagen i biståndet måste de rika länderna i högre grad efterskänka de fattiga ländernas skulder. För många utvecklingsländer utgör skuldbördan ett enormt problem som kraftigt begränsar och ibland omöjliggör deras möjligheter att utvecklas. I framför allt de fattigaste länderna överskrider i många fall enbart räntekostnaderna för lånen intäkterna från dessa länders export. Det som åstadkommits hittills på Världsbankens och Internationella valutafondens initiativ är inte tillräckligt. Löften om radikala avskrivningar har ännu inte infriats. Sverige ska vara ett föredöme i det internationella samfundet och leda den globala opinionen för skuldavskrivningar. Under de senaste åren har Kristdemokraterna anslagit betydligt mer än regeringen inom detta område; för 1998 anslogs 90 miljoner kronor mer, för 1999 530 miljoner kronor mer, för 2000 465 miljoner kronor mer, för 2001 350 miljoner kronor mer, för 2002 200 miljoner och för 2003 anslås 200 miljoner kronor mer för ytterligare skuldavskrivningar.

Institutionellt ramverk för hållbar utveckling

När det gäller det institutionella ramverket för demokrati och utveckling, menar vi att det lokala arbetet ute i kommunerna med Agenda 21-frågor måste ges mer stöd och tas som föredöme i det nationella arbetet. Ett gott exempel på lokalt engagemang i miljöfrågorna är de s.k. ekokommunerna som aktivt arbetar för att uppfylla Det Naturliga Stegets fyra systemvillkor. Miljöarbetet har där fått en god lokal förankring och bidrar till att uppnå Agenda 21-arbetets mål. Sveriges 61 ekokommuner har utmanat landets övriga kommuner att gå i bräschen för en nytändning av Agenda 21. Andra exempel på hur man kan driva Agenda 21-arbete finns i Eksjö kommun där man har bildat s.k. miljöteam som lyckats etablera engagemang och ett framgångsrikt miljöarbete.

Strategier och verktyg för hållbar utveckling

När integrering ska ske av sociala, ekonomiska och miljömässiga hänsynstaganden som bl.a. avhandlas i den s.k. Cardiffprocessen, måste regeringen säkerställa att giftiga ämnen och kemikalier fasas ut ur kretsloppen.

Bland annat måste bromerade flamskyddsmedel förbjudas, såväl i produktion som genom import, i Sverige. Regeringen bör också inom ramen för EU-samarbetet verka för ett sådant förbud i hela unionen.

Det kommer ständigt nya kemikalier som är skadliga för miljön. Ett exempel på detta är en ökande användning av fluorerade ämnen, s.k. PFOS (perfluoroktansulfonsyra).

Det är viktigt att forskningen runt PFOS fortsätter och intensifieras samt att särskild försiktighet iakttas tills större kunskap finns på området.

I ett personbilsdäck ingår cirka en liter cancerframkallande, mjukgörarande HA-oljor (högaromatiska oljor). HA-oljor är en restprodukt från raffinering och innehåller polyaromatiska kolväten, som är ett av de mest angelägna ämnena att få bort i utsläpp till vatten. På grund av den miljöskada HA-olja utgör bör ett förbud att sälja däck som innehåller HA-olja införas i Sverige. Kristdemokraterna kräver att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.

I skrivelsen nämns också det nationella klimatinvesteringsprogrammet i Sverige och dess vikt för att minska utsläppen av växthusgaser och energibesparing. Detta instämmer Kristdemokraterna till fullo i, men menar också att det är av yttersta vikt att reglerna som styr anslaget är strikt fokuserade på åtgärder som direkt går att hänföra till minskningar av växthusgaser. Den här typen av åtgärder ger relativt snabba och synliga resultat, då de är åtgärdsinriktade, konkreta och lokala. Stödet måste också öka till detta anslag.

Förändrade konsumtions- och produktionsmönster

För att skapa resurssnåla kretslopp och bygga upp en effektiv avfallshantering är det viktigt att de ekonomiska styrmedlen är väl utformade. Det måste säkerställas att de ekonomiska styrmedlen understödjer tanken med hur vi vill att avfallet ska hanteras i första hand (den s.k. avfallshierarkin). För att få fram ett gott beslutsunderlag måste större resurser avsättas till livscykelanalyser som innebär totala beräkningar av utsläpp under produkters/avfalls hela livscykel så att dessa hanteras på bästa sätt. Kristdemokraterna anser att hänsyn också måste tas till avfallets beskaffenhet och eventuella transporters längd, så att avvägning mot miljönyttan kan ske i enskilda fall och hänsyn tas till lokala faktorer.

Som tidigare nämnts är det viktigt att så tidigt som möjligt få ut giftiga ämnen ur kretsloppen t.ex. genom att förbjuda bromerade flamskyddsmedel, HA-oljor, PFOS etc.

Utveckling av miljöteknik

När det gäller utveckling av miljöteknik har regeringen lagt förslag om att skapa ett nationellt centrum för främjande av innovation, kommersialisering och export av miljöteknik. Utveckling och export av miljöteknik är angeläget, men vi vill också peka på vikten av att detta centrum får en understödjande och samordnande roll som inte kväver de initiativ och det innovationsarbete som finns på universitet/högskolor och i privat sektor. Dessa bör istället få möjlighet till stöd och bidrag t.ex. genom gemensamma projekt.

Regeringen har också angett att den vill etablera en längre tids samarbete med Kina för utbyte av policy, teknik och kunnande. I detta samarbete måste också kraven på förbättringar av mänskliga rättigheter i Kina kunna inkluderas och hanteras.

Konsumentfrågor

Arbetet med miljömärkning av trädgårdsredskap, arbetsmaskiner, motorer och andra miljöpåverkande utrustningar och produkter måste intensifieras.

Kristdemokraterna menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ekonomiska styrmedel kan användas i syfte att öka andelen miljömärkta arbetsmaskiner och motorer m.m. En lösning skulle till exempel kunna vara en momssänkning av miljömärkta gräsklippare och andra arbetsmaskiner samt av utombordsmotorer. Visar det sig att en frivillig övergång till miljövänligare motorer inte går snabbt nog bör ett förbud av motorer som inte klarar uppsatta kriterier för emissioner övervägas.

Tydliga mål måste också sättas som samverkar med skatteregler och andra styrmedel. Ett kristdemokratiskt mål är att användningen av fossila drivmedel skall halveras senast till år 2020. Kristdemokraterna har som en konsekvens av detta bl.a. länge krävt att biodrivmedel skall befrias från koldioxid- och energiskatt.

De ekonomiska styrmedlen och de miljöpolitiska åtgärderna måste också ses över utifrån ett fördelnings- och glesbygdsperspektiv. I dagsläget drabbar miljöskatter m.m. i allför stor utsträckning glesbygd och låginkomsttagare.

Stöd till utsatta och sårbara människor

Skrivelsen tar på ett förtjänstfullt sätt upp flera områden där särskilda insatser till stöd för utsatta och sårbara människor är nödvändiga. När det gäller organiserad människosmuggling, barnens situation och narkotikapolitiken menar vi att ytterligare insatser behöver göras.

Den organiserade människosmugglingen har under de senaste åren krävt många liv. Utsatta människor som flyr från svåra omständigheter är beredda att satsa allt de äger för att ta sig till något annat land även om ovissheten om utgången är stor. I allt detta mänskliga lidande finns det de som lever på att organisera denna flykt. Under den svåraste krisen i Förbundsrepubliken Jugoslavien visade det sig att flertalet av de asylsökande som kom till Sverige hade gjort så med hjälp av människosmugglare.

Den flyktingpolitik som förs inom EU har delvis bidragit till denna mörka utveckling. Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att det skapas minimikriterier för asylprövning och invandringspolitik inom EU. Vi tror att man på bästa sätt kan uppnå en human flyktingpolitik genom att samarbeta. Samtidigt måste dessa minimikriterier läggas på en högre nivå än vad som hittills diskuterats. Minimikriterierna kan heller aldrig accepteras om de inte tillåter en mer generös nationell hållning. Denna gemensamma asyl- och flyktingpolitik skall leda till att medlemsländerna tar ett solidariskt ansvar för flyktingströmmar och att varje flykting får en rättssäker och human prövning av sina asylskäl, oavsett land. Detta är vår utgångspunkt. Däremot innebär det inte att EU:s medlemsländer skall skapa en ogenomtränglig mur och därmed urholka asylrätten. Det skärpta visumkravet, transportörsansvaret, Dublinkonventionen m.m. har dessvärre lett till en allmän osäkerhet om vart vi är på väg. Vi får på intet sätt, genom vår gemensamma asyl- och flyktingpolitik, skapa en marknad för dem som smugglar människor.

Särskild uppmärksamhet måste ges till den människosmuggling som har till syfte att exploatera kvinnor och barn sexuellt. Ytterligare resurser och samverkan nationellt och internationellt krävs för att komma tillrätta med denna människoförnedrande hantering.

Under de senaste åren har det kommit många signaler om att svenska barn mår allt sämre. För ansvarstagande politiker går det inte att blunda för dessa tendenser. När regeringen i den nämnda skrivelsen (skr. 2001/02:166) anger den framtida inriktningen på barnpolitiken finns det knappast något som tyder på att de tagit signalerna om barns psykiska ohälsa på allvar. I Sverige tas cirka 70 000 barn och ungdomar om hand av den öppna barn- och ungdomspsykiatrin. Under år 2001 ökade köerna med 40 procent och väntetiderna kan ibland vara upp till 2 år.

I den socialdemokratiska barnpolitiken finns familjen knappast med över huvud taget. Dess roll intas där av andra aktörer i samhället. Detta är en del av problemet när det gäller den tilltagande psykiska ohälsan hos barn. Frågan är vem som skall bestämma – föräldrarna eller regeringen. När regeringen redogör för vad den gjort för att uppfylla barnkonventionen är det symtomatiskt att den pekar på maxtaxan inom förskoleverksamheten som ett exempel. Nu krävs en kraftsamling för att ta fram tillräckliga resurser i syfte att ge utsatta barn och ungdomar det stöd och den hjälp som de behöver. Inte minst gäller detta resurser till de barn- och ungdomspsykiatriska mottagningarna. Mer tid för barnen är viktigare än allt annat.

Narkotikasituationen i landet har försämrats genom ett ökat utbud samtidigt som insatserna minskat, kompetens, kontinuitet och samordning gått förlorad. Det förekommer brister inte minst inom den vård och behandling som erbjuds missbrukare. De stödjande miljöerna bland barn och unga har också förändrats.

Regeringens narkotikapolitiska handlingsplan (prop. 2001/02:91) saknade tillräckliga åtgärder för att minska utbudet av narkotika och för att hjälpa människor ur ett missbruk. Det behövs ett åtgärdspaket som innefattar utökade resurser och befogenheter till polis- och tullmyndigheter. Vidare måste missbrukarvården förbättras och få mer resurser. Det är inte möjligt att upprätthålla trovärdigheten i målformuleringar om ett drogfritt samhälle, om det inte omsätts i insatser. Idag har vi ett alltför stort avstånd mellan narkotikapolitikens högt ställda målsättning och verkligheten.

Att upptäcka och inse att ens barn eller tonåring tar droger är svårt. Föräldrar och familjer som på något sätt har erfarenhet av en anhörig med missbruksproblem vittnar om hur svårt det är att tyda signalerna och även att få hjälp och stöd. På det här området finns det således mycket övrigt att önska.

Kristdemokraterna anser att vård och omsorg måste ges en särställning i samhället och därmed tillförsäkras tillräckliga resurser. Därför måste de resurser som tillförs landsting och kommuner främst användas till att säkerställa en god vård och omsorg för svårt och långvarigt sjuka. Den satsning som regeringen gjort i den senaste budgetpropositionen är inte tillräcklig för att garantera en god vård och omsorg.

Det är nödvändigt att göra en översyn av hur kommuner och landsting samverkar kring vården och rehabiliteringen av personer som missbrukar alkohol och/eller narkotika. Det är även viktigt att se över stödet till individer som genomgått en lyckad drogrehabilitering. För att kunna klara av en drogfri vardag krävs ett större personligt stöd än som idag ges.

Vatten

Färskvattenkrisen är akut i ett växande antal regioner. Målet att halvera antalet människor som inte har tillgång till tjänligt dricksvatten till 2015, måste ske främst genom en långt effektivare användning av vattnet. För att målen ska nås krävs t.ex. att vattenåtgången i konstbevattning minskar med minst 30 %. Regeringen måste vara pådrivande för att bidra till att målen uppnås.

När det gäller skyddet av de marina miljöerna i Sveriges närområde kan vi konstatera att de vidtagna åtgärderna kring Östersjön inte är tillräckliga. Miljö- och jordbruksutskottet har enats om ett tillkännagivande om att regeringen så snart som möjligt hos IMO bör ansöka om att svenskt vatten i Östersjön bör få status som särskilt känsligt havsområde. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Detta innebär att regeringens strategi när det gäller skyddet av Östersjön glädjande nog nu måste ändras.

Energi

EU och regeringen hade inför förhandlingarna i Johannesburg ett mål att öka andelen förnybar energi med 15% till 2015. Detta mål misslyckades man att enas om. Eftersom detta mål är så pass avgörande för utsläppen av förorenande ämnen är det viktigt att Sverige internationellt, enskilt och via EU, försöker få till stånd större satsningar på förnybar energi. Nationellt måste Sverige överge förslaget med kvotbaserat elcertifikatsystem och istället satsa på ett fastprissystem och på så sätt ge förnybara energikällor bättre förutsättningar till effektiv tillväxt.

Vi menar också att man bör miljöanpassa exportkreditnämndernas verksamhet. En stor del av energisatsningarna görs idag med stöd av exportkreditnämnder, och dessa måste ge långt större prioritet åt energieffektivitet och förnybar energi.

Hälsa

Hiv/aids, tuberkulos (tbc) och malaria är de tre allvarligaste överförbara sjukdomar som plågar vår värld i dag. Alla drabbar de fattiga i oproportionerlig grad. I slutet av år 2002 uppskattas antalet hivinfekterade till omkring 40 miljoner runtom i världen. Vid sidan om de negativa konsekvenserna för dödligheten, sjuklighetstalen och medellivslängden är skadeverkningarna för den samhälleliga och ekonomiska utvecklingen både långtgående och ödeläggande. På det individuella planet drivs människor allt djupare in i misär när familjerna förlorar sina försörjare, utkomstmöjligheterna försvagas, produktiva tillgångar säljs och besparingarna går åt till kostnaderna för hälsovård och för begravningar. Dessutom riskerar dessa sjukdomars negativa inverkan på samhället att rubba stabiliteten i hela samhällen. Risken ökar för konflikter. Kampen mot hiv/aids, tuberkulos och malaria kräver stora resurser. Kristdemokraterna har inom EU gått i täten för att öka resursanslagen för sjukdomsbekämpning. Dessvärre har anslagen inte motsvarat behoven. Sverige skall inom EU fortsättningsvis arbeta för att tillgången skall öka på mediciner för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos (tbc) och malaria.

Jordbruk

Vi välkomnar en utveckling mot ett ekologiskt hållbart jordbruk. För att klara målen måste dock regeringen förändra de politiska styrmedlen och resurserna så att de överensstämmer med den inriktningen. En förutsättning för att jordbruket överhuvudtaget skall finnas kvar som basnäring i hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som omvärldens. Regeringen har länge indikerat att en uppgörelse skall genomföras med lantbrukarna angående reducering av dieselskatten. Detta löfte har svikits gång på gång. Kristdemokraterna kräver att denna skattesänkning genomförs snarast. Att staten skall bära kostnader för djurdatabas och en del av avbytarverksamheten samt genomföra avsevärda förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag som förenklar och förbättrar lantbrukarnas situation.

Kristdemokraterna är också kritiska till regeringens neddragningar på anslaget ”Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket”. Detta visar brist på insikt om vilka åtgärder som krävs för att nå de uppsatta miljömålen, då anslaget används till många viktiga områden bl.a. till forskning för att minska växtnäringsläckage, ammoniakavgång samt säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel.

Den biologiska mångfalden och fisket

I skrivelsen tas frågan om ett ensidigt svenskt stopp för torskfiske upp. Det råder samstämmighet om att man ska ha ett uthålligt fiske och skydda torskbeståndet. Det har dock kraftigt ifrågasatts om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp är det bästa sättet att skydda torsken. Att så inte är fallet har senast bekräftats av den europeiska kommissionen som menar att en sådan åtgärd endast skulle få försumbara konsekvenser. Klart är dock att något måste göras för att få bukt med svartfisket. Överfisket av torsk i Östersjön uppskattas omfatta minst 50 procent av de kvoter som fastställts.

I skrivelsen talas om att Sverige internationellt arbetar för och prioriterar ett skyndsamt och brett genomförande av den internationella handlingsplanen för att eliminera och hindra icke rapporterat, olagligt och oreglerat fiske.

Kristdemokraterna menar att, istället för torskfiskestopp, krävs ökade kontroller och strängare sanktioner vid överträdelser av de bestämmelser som reglerar fisket. Det är den viktigaste åtgärden för att skydda torskbeståndet. Regeringen måste ensidigt och inom EU öka kontrollen dramatiskt. Kustbevakningen måste omgående få mer resurser för att kunna sköta den svenska kontrollen minutiöst.

Det krävs också andra åtgärder såsom fler och större områden som är fredade för torskfiske, förlängt fiskeuppehåll under fiskens lekperiod och utökade minimimått för fångad fisk genom krav på redskapen. Det är också viktigt med en utflyttning av trålningsgränserna och ett införande av krav på redskap för att minska bifångster vid fiske efter bland annat räkor och kräftor.

EU:s ansvar

EU:s roll för hållbar utveckling går inte att överskatta. Kristdemokraterna menar att EU måste visa en öppen attityd mot sin omvärld. Alltför ofta upplever denna omvärd att unionen vänder sig inåt. Vi menar att EU i framtiden måste förändra denna bild. EU-ländernas flyktingpolitik måste bli mer human. Det utrikespolitiska ansvarstagandet måste bli starkare och mer gemensamt. Detta gäller såväl rivandet av handelsmurarna som ansvaret för att implementera hållbara utvecklingsstrukturer m.m. – inom EU:s gränser, men också utanför dessa gränser.

När det gäller länderna österut, exempelvis Ryssland, Vitryssland och Ukraina, kännetecknas utvecklingen av betydligt mindre stabilitet, ekonomiskt, politiskt och ekologiskt än i kandidatländerna. Problem inom dessa länder kan snabbt bli EU:s egna. EU måste därför se till att skapa bästa möjliga samarbetsklimat gentemot de östra grannländerna. Vi menar att EU:s hit-tillsvarande gemensamma strategier för Ryssland m.fl. inte varit tillräckligt konkreta eller handlingskraftiga. I framtiden bör EU erbjuda institutionaliserat ekonomiskt, politiskt och ekologiskt samarbete till stater som inte vill eller kan bli EU-medlemmar, kanske i stil med kandidatländernas Europaavtal. Regeringen bör undersöka denna möjlighet.

Stockholm den 5 februari 2003
Sven Gunnar Persson (kd)
Björn von der Esch (kd)	Johnny Gylling (kd)
Göran Hägglund (kd)	Mikael Oscarsson (kd)
Dan Kihlström (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)