med anledning av skr. 2001/02:148 Mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU

Motion 2001/02:L30 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att det juridiska systemet med minimiregler i EU inte skall överges till förmån för en harmonisering av konsumenträtten i EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU inte skall överge effektlandsprincipen till förmån för ursprungslandsprincipen.

Inledning

I skrivelsen formulerar regeringen sin syn på mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU. Den fokuserar således på EU-arbetet, och skrivelsen gäller arbetets inriktning för en femårsperiod. Som specifika områden utpekas konsumenternas hälsa och säkerhet, ekonomiska och rättsliga frågor samt ekologiskt hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Vänsterpartiet har inga invändningar mot de specifika områdena. Däremot anser Vänsterpartiet att regeringen i och med de positiva ordalagen om att verka för en harmonisering av det konsumenträttsliga området gör en kursändring i den svenska konsumentpolitiken. Vi anser att den ökade harmoniseringen av konsumentskyddet i EU kommer att förändra villkoren för den svenska konsumentpolitiken. Regeringen har inga betänkligheter i fråga om denna utveckling, vilket Vänsterpartiet ifrågasätter i denna motion. Vänsterpartiet ifrågasätter även regeringens förhållningssätt i fråga om ursprungslandsprincipen.

En gemensam inre marknad

En av huvudtankarna bakom den europeiska integrationsprocessen är att skapa en gemensam marknad där varor och tjänster flyter fritt, obesvärade av avgifter, kvoter eller andra hinder med liknande verkan. Detta gäller inte enbart handel mellan företag, utan i princip också på den europeiska konsumentmarknaden.

Många EU-länder har numera en konsumenträtt, avsedd att skydda konsumenterna. Till betydande del bygger dessa konsumentskyddsregler på EG-rättslig grund bestående av ett antal direktiv. Dessa direktiv föreskriver normalt ett minimiskydd, vilket innebär att enskilda medlemsländer får avgöra om de vill ha ett högre konsumentskydd än andra medlemsländer.

Regeringen uttrycker i skrivelsen en optimism om vilka fördelar som en ökad harmonisering av konsumentskyddet i EU-länder får för konsumenterna. Det sägs att en harmonisering gynnar utvecklingen av en konkurrenskraftig marknad med bredare utbud, större valmöjligheter och ökad prispress. Vidare hävdar regeringen att gemensamma regler är angeläget då splittrade nationella regler hindrar utvecklingen av den inre marknaden. Regeringens ställningstagande för en ökad harmonisering tolkar Vänsterpartiet som att regeringen är beredd att överge principen om att minimiregler på konsumentområdet ska gälla till förmån för en harmonisering av den inre marknaden.

Ur konsumentsynpunkt finns det, enligt Vänsterpartiets mening, nackdelar med den kursändring av konsumentpolitiken som aviseras i skrivelsen. Den svenska regeringens strävan efter gemensamma regler för att harmonisera den inre marknaden innebär att det kommer att bli omöjligt eller i vart fall mindre meningsfullt för Sverige att uppställa eller behålla ett konsumenträttsligt skydd som är högre än de andra medlemsländernas.

Den konsumentpolitiska kommittén, SOU 2000:29, poängterade att en viktig profilfråga i arbetet med konsumentfrågor i EU är att regelverket på konsumentområdet består av minimiregler. Vi vill även framhålla att redan 1996 beslutade riksdagen att den svenska linjen i EU ska vara att verka för att det är minimiregler som ska gälla. Detta uttalade riksdagen återigen i november 2001.

Vänsterpartiet vill att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska verka för att det juridiska systemet med minimiregler på konsumentområdet i EU inte överges till förmån för en harmonisering av konsumenträtten i EU.

Ursprungslandsprincipen

I skrivelsen tar regeringen upp frågan om elektronisk handel. År 2000 antog Europaparlamentet och rådet direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG). Direktivet föreskriver att tjänster som uppfyller kraven i ursprungslandet, d.v.s. det land där tjänsteleverantören är etablerad, skall få cirkulera fritt inom gemenskapen. Genom direktivet om elektronisk handel och flera tidigare antagna direktiv om konsumentskydd erbjuds konsumenter ett skydd på ett område som varit oreglerat. Vänsterpartiet är dock tveksamt till att ursprungslandsprincipen är en bärande huvudprincip för elektronisk handel. Vi befarar att kommande direktiv på konsumenträtten kommer att vägledas av denna princip.

Vänsterpartiet anser att det inte råder någon tvekan om att ursprungslandsprincipen är mera integrationsvänlig än effektlandsprincipen. Att regeringen inte har några invändningar mot denna princip ligger således i linje med regeringens ambition att verka för en harmonisering av den inre marknaden. Ursprungslandsprincipen innebär att näringsidkaren kan nöja sig med att följa konsumenträtten i det egna landet, detta även när han eller hon bedriver marknadsföring och försäljning till konsumenter i de övriga medlemsländerna. Vid en tillämpning av ursprungslandsprincipen kan näringsidkaren betrakta och behandla hela EU som en enda konsumentmarknad. Syftet med minimiregler, att enskilda medlemsländer ska kunna erbjuda konsumenterna en högre skyddsnivå, urholkas således.

Effektlandsprincipen tvingar näringsidkaren däremot att se varje medlemsstat som en separat marknad, med separata regler som måste följas. De olika ländernas olikartade nationella regler kan därvid framstå och fungera som handelshinder som berövar näringsidkaren en del av de som för henne eller honom framstår som fördelar som följer av fri rörlighet och fri konkurrens.

Vänsterpartiet anser att ursprungslandsprincipens förmodade positiva inverkan på den gränsöverskridande konsumenthandelns tillväxt kommer att motverkas av att konsumenterna kan dra sig för att handla från utländska företag i vetskap om att dessa inte behöver följa marknadslandets konsumentskyddsregler, utan kan hålla sig till sitt eget lands bestämmelser, vilka är okända för konsumenterna.

Vi välkomnar regeringens ambition att verka för att konsumentskyddet ska ligga på samma nivå vid elektronisk handel som vid traditionell. Vänsterpartiet anser dock att regeringen i det fortsatta arbetet i detta avseende ska vägledas av effektlandsprincipen. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Stockholm den 8 april 2002
Tanja Linderborg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)	Peter Pedersen (v)
Tasso Stafilidis (v)