med anledning av skr. 2001/02:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2001

Motion 2001/02:U8 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nuvarande lagstiftningen när det gäller den svenska krigsmaterielexporten tolkas korrekt och därmed restriktivt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att svensk krigsmateriel på kort sikt skall underkastas en mer restriktiv lagstiftning syftande till att på längre sikt medföra den svenska krigsmaterielexportens upphörande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samma riktlinjer som gäller för krigsmateriel för strid (KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel (ÖK).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öppenheten när det gäller den svenska krigsmaterielexporten utvidgas ytterligare så att Sverige i likhet med Nederländerna och Storbritannien – i enlighet med EU:s uppförandekod – offentligt redovisar vilka utförseltillstånd som avslagits.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en kompletterande skrivelse till riksdagen när det gäller lastbilsexporten till Israel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att leveranserna av lastbilar till Israel omedelbart avbryts.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett omställningsprogram för industrin utformas med syftet att ersätta krigsmaterielexporten med annan produktion.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett demokratikriterium införs när det gäller restriktionerna för den svenska krigsmaterielexporten.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för krigsmaterielexporten verkar för att denna blir mer restriktiv och bindande.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen verkar för att svenska regler skall gälla vid samarbete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller export av krigsmateriel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av krigsmateriel och följdleveranser inte görs, utan att samma regler som gäller för nya leveranser även skall gälla för följdleveranser.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skall införas en särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon given rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, ifall föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår till den ursprungliga definitionen av begreppet följdleveranser, vilken inte medger så vida tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Mellanöstern åter skall upphöra.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Saudiarabien skall upphöra.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Oman skall upphöra.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Bahrain skall upphöra.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Förenade Arabemiraten skall upphöra.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Turkiet skall upphöra.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Indien skall upphöra.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Pakistan skall upphöra.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Brasilien skall upphöra.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Singapore skall upphöra.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Malaysia skall upphöra.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Kroatien skall upphöra.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krigsmaterielexporten till Slovenien skall upphöra.

2 Inledning

Enligt svensk lag är export av krigsmateriel förbjuden. Dispenser kan dock beviljas. Grundtanken med ett generellt förbud är att den svenska krigsmaterielexporten skall vara restriktiv. Dispenserna får dock inte bli så många eller reglerna för undantag så vaga och oklara att själva grundtanken med det generella förbudet undergrävs. Flera exempel ur den svenska krigsmaterielexportens historia visar att svenska företag beviljats exporttillstånd till länder som rimligen inte borde fått köpa krigsmateriel från Sverige.

Vänsterpartiet anser att den nuvarande lagstiftningen när det gäller krigsmaterielexporten bör tolkas korrekt och därmed mer restriktivt än vad hittills varit fallet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser vidare att en än mer restriktiv lagstiftning än den nuvarande när det gäller svensk krigsmaterielexport skall införas, vars syfte på sikt är att vårt lands krigsmaterielexport successivt upphör. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

3 Det svenska regelverket

Att från Sverige exportera krigsmateriel är förbjudet. När det gäller dispenser skall man under vissa omständigheter vara särskilt restriktiv. Regelverket när det gäller krigsmateriel för strid (KS) säger att sådan materiel inte bör leveras till

• stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej,

• stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

• stat som har inre väpnade oroligheter och

• stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Tillstånd för utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK) bör däremot enligt riktlinjerna kunna ges om

• mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

• mottagarlandet inte har inre väpnade oroligheter, och

• det inte i mottagarlandet förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Trots dessa regler har man varje år kunnat konstatera att svensk krigsmateriel hamnat i länder dit de rimligen inte borde ha exporterats. Så har det även varit under år 2001. Det framgår om man granskar regeringens skrivelse 2001/02:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2001.

Vänsterpartiet anser att den uppdelning som görs i regelverket mellan krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK) är både olämplig och vilseledande. Den är vilseledande såtillvida att den ger intryck av att den sistnämnda kategorin krigsmateriel inte är lika farlig eller lika hotfull som krigsmateriel för strid (KS). Därigenom skapar den felaktiga föreställningar om den svenska krigsmaterielexportens beskaffenhet. Eftersom denna uppdelning inte har något att göra med de effekter krigsmaterielen har när det gäller att åstadkomma mänskliga lidanden skall inte skilda regler för dem gälla. De regler som gäller för krigsmateriel för strid (KS) skall även tillämpas för övrig krigsmateriel (ÖK). Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

4 Ökad öppenhet

Det är välkommet att årets skrivelse har blivit ytterligare något mer öppen genom att regeringen i skrivelsen för första gången redovisar värdet av de beviljade utförseltillstånden per mottagarland.

Den brittiska organisationen Saferworld har tidigare visat att Sverige kommer till korta när det gäller öppenhet. I dess undersökning av alla EU-länders officiella redovisning av vapenexport har Sverige fått svidande kritik och i dess rapport, som kom före regeringsskrivelsen om krigsmaterielexporten år 2001, konstaterades att Sveriges offentliga rapportering de senaste åren ”halkat efter” i förhållande till andra vapenexportörer i EU. De två regeringsskrivelser som regeringen presenterat sedan dess är en upphämtning av förlorad mark inom öppenhetsområdet, men ännu återstår mycket att göra innan en acceptabel nivå har uppnåtts. Vänsterpartiet anser dock att regeringen bör offentliggöra vilka utförseltillstånd som avslagits. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Till skillnad från t.ex. Storbritannien och Nederländerna redovisar Sverige inte vilka affärer som har avslagits, och steget mellan vad som är offentligt om vapenexporten i Sverige och t.ex. Finland är fortfarande mycket stort. Finland publicerar direkt efter beslut utförseltillstånden på Internet. Den svenska krigsmaterielexporten bör kringgärdas av ett minimum av sekretess, och trenden i riktning mot ökad öppenhet måste fortsätta. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

5 Krigsmaterielexportens omfattning och det svenska försvarets behov

Den svenska exporten av krigsmateriel var år 2000 högre än under något år under 1990-talet (både i fasta och löpande priser) och ökade med drygt 19 % jämfört med 1999. Exporten ökade från 3,6 miljarder kronor år 1999 till 4,3 miljarder kronor år 2000. År 2001 har den svenska krigsmaterielexporten minskat till 3,06 miljarder kronor. Det är en minskning med 30 %.

Med undantag av åren 1996–1997 har svensk krigsmaterielexport ökat varje år fr.o.m. år 1993 (då en ny klassificering infördes). Krigsmaterielexporten var under år 2000 drygt 50 % större än under år 1993 beräknat i löpande priser (ca 60 % större räknat i fasta priser). Under 2001 sjönk den svenska krigsmaterielexporten till 1997 års nivå.

Denna nedgång torde dock vara tillfällig. Mängden beviljade utförseltillstånd under 2001 har ökat mycket kraftigt. Regeringen skriver i sin skrivelse att ”förklaringen till den kraftiga ökningen är de utförseltillstånd som beviljats för exporten av stridsflygplan JAS 39 Gripen till Sydafrika samt exporten av Stridsfordon 90 till Schweiz. Årets statistik uppvisar därför en stor värdeökning i kategorin Krigsmateriel för strid (KS), vars värde stigit från 2 369 miljoner kronor år 2000 till 21 228 miljoner konor år 2001 (en ökning med 796 %). Värdet i kategorin Övrig krigsmateriel (ÖK) har under samma period ökat från 2 271 miljoner kronor till 2 672 miljoner kronor (en ökning med knappt 18 %).”

Den ökning som kategorin Övrig krigsmateriel uppvisar torde var ”normal”. Ökningen av värdet av beviljade utförseltillstånd för Krigsmateriel för strid torde däremot betraktas som anmärkningsvärd när det gäller svensk krigsmaterielexport. JAS-exporten till Sydafrika och exporten av Stridsfordon 90 till Schweiz torde således under de närmaste åren medföra en kraftig ansvällning av den framtida svenska krigsmaterielexporten. Självklart är det varje lands rättighet att självt bestämma om sin import av krigsmateriel.

Likafullt förklaras det i EU:s uppförandekod att man vid beslut om exporten av krigsmateriel skall beakta de ekonomiska och sociala förhållandena i mottagarlandet. Med tanke på att Sydafrikas svåra ekonomiska och sociala problem efter apartheidpolitikens avskaffande är mycket omfattande är det anmärkningsvärt att dessa förhållanden och EU:s uppförandekod betytt så lite när det gäller den svenska JAS-exporten. Vad Sydafrika i första hand behöver är knappast JAS-plan utan bistånd som medför förbättringar för landets fattiga befolkning.

Minst lika anmärkningsvärt när det gäller svensk krigsmaterielexport är exporten av 106 tunga Volvolastbilar till Israel som rapporterades om medierna den 8 april i år. Att det var frågan om krigsmateriel är det ingen tvekan om eftersom lastbilarna var speciellt utrustade med en rad detaljer, vilka vittnar om att de var anpassade för krigsförhållanden, såsom exempelvis skottsäkra glasrutor. Lika anmärkningsvärt var mediernas uppgifter om att generaldirektören för ISP inte mottagit någon ansökan från Volvo om att få exportera dessa lastbilar. Den typ av lastbilar det varit frågan om borde rimligen ha klassats som produkter med dubbla användningsområden och som sådana redovisats i redogörelsen för beviljade utförseltillstånd i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten under 2001. I dag finns inga utförseltillstånd över huvud taget redovisade i regeringens skrivelse när det gäller Israel. Vänsterpartiet är förundrat över denna brist i skrivelsen och menar att regeringen bör återkomma med en kompletterande skrivelse till riksdagen när det gäller lastbilsexporten till Israel. Detta vill vi ge regeringen till känna.

I dag råder alldeles uppenbart krigsförhållanden i Palestina. Följaktligen måste dessa leveranser omedelbart avbrytas i all synnerhet som det inte föreligger något tillstånd om att få exportera dessa lastbilar. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

6 Avveckling av den svenska krigsmaterielexporten

Mot bakgrund av sambanden mellan krigsmaterielförsäljning, krig och flyktingströmmar har Vänsterpartiet under många år föreslagit en successiv avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. Svensk export ingår som en del i en ond cirkel. Krigsmateriel säljs och sprids över världen – legalt eller illegalt. Benägenheten att lösa konflikter med denna krigsmateriel ökar. Flyktingströmmar orsakade av krig skapas. Nya konflikter uppstår sedan, i sin tur orsakade av flyktingströmmarna.

Sveriges viktigaste bidrag till att få stopp på denna onda cirkel vore att upphöra med krigsmaterielexporten och inleda en omvandling av den svenska krigsmaterielindustrin. Målet för Sveriges politik när det gäller krigsmaterielexporten måste vara att denna helt upphör.

Vänsterpartiet anser att en successiv avveckling av exporten, inkluderande ett utarbetande av omställningsprogram för industrin, bör inledas snarast. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

7 Demokrati som element i en restriktiv krigsmaterielexportpolitik

I anslutning till att regeringens skrivelse presenterades påpekade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen att den svenska krigsmaterielexporten till länder som klassas som ”icke-fria” av den ansedda organisationen Freedom House t.o.m. ökar. Sverige levererade under 2001 krigsmateriel till Tunisien, Saudiarabien, Pakistan, Oman, Förenade Arabemiraten och Bahrain för sammanlagt 50 miljoner kronor. Motsvarande siffror för tidigare år är 22 miljoner år 2000, 19 miljoner 1999 och 10 miljoner 1998.

Därutöver kritiserade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen att stora mängder svensk krigsmateriel under 2001 också levererades till länder som endast klassas som ”delvis fria” enligt Freedom House klassificering. Dit hör Malaysia, Singapore och Brasilien, tre av de åtta största köparna av svensk krigsmateriel 2001.

Restriktioner i de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport omfattar endast brott mot mänskliga rättigheter, konfliktsituationer där freden hotas eller krig pågår. Ett utmärkande drag i svensk utrikespolitik som blivit alltmer framträdande under senare år är att Sverige på olika sätt sökt understödja demokratiska krafter och en demokratisk utveckling i olika delar av världen. I konsekvensens med en sådan politik borde Sverige inte bedriva en politik för krigsmaterielexport som innebär att man exporterar krigsmateriel till icke-demokratiska länder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

8 Krigsmaterielexporten och EU

Försvarsindustrin har förklarat att man inom EU måste hävda sig gentemot den amerikanska dominansen när det gäller krigsmaterielproduktion bl.a. genom att man inom EU underlättar företagsfusioner, utformar gemensamma regler för upphandling av försvarsmateriel m.m.

Vänsterpartiet har i samband med tidigare skrivelser om krigsmaterielexporten krävt att regeringen i EU-sammanhang måste verka för en mer restriktiv hållning i frågor om krigsmaterielexporten från hela EU-området.

Den 8 juni 1998 antog EU:s utrikesministrar en uppförandekod. Denna uppförandekod är ett framsteg. Den är dock inte bindande utan har karaktären av rekommendation. Ett land som bryter mot uppförandekoden drabbas inte av några repressalier.

Det har redan inträffat brott mot uppförandekoden. Sålunda har Storbritannien levererat kanoner till Marocko, som ockuperat stora delar av Västsahara. Det är ett allvarligt brott mot EU:s uppförandekod för vilken det finns varken bot eller bestraffning. Följaktligen anser Vänsterpartiet att den uppförandekod som gäller för EU-länderna inte bör stanna vid en rekommendation. Man måste fortsätta arbetet med uppförandekoden så att den blir mer restriktiv och bindande. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Under senare tid har det även börjat växa fram ett samarbete mellan svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller produktion av krigsmateriel. Även i detta sammanhang när det gäller sådan samproduktion av krigsmateriel måste svenska regler för krigsmaterielexport gälla. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

9 Begreppet följdleveranser

I samband med tidigare skrivelser angående krigsmaterielexporten har Vänsterpartiet pekat på att tillämpningen av begreppet följdleveranser i fallet Indonesien ledde fram till en situation som blivit alltmer generande för Sveriges anseende. Suhartoregimen hade bedrivit ett mångårigt förtryck av den egna befolkningen och praktiserade en folkmordspolitik på Östtimor. Den alltmer utvidgade tolkningen av begreppet ledde till att exporten av krigsmateriel till Indonesien framstod som alltmer orättfärdig.

Vänsterpartiet har också återkommande under flera år pekat på det infekterade förhållandet mellan Indien och Pakistan. Konflikterna mellan dessa båda länder är flera och blossar lätt upp. Likafullt har Sverige fortsatt att exportera krigsmateriel till båda länderna. Under år 1998 hamnade Sverige återigen i nya förlägenheter till följd av den vida tolkningen av följdleveransbegreppet. Detta i all synnerhet som både Indien och Pakistan genomfört kärnvapensprängningar. Senare inträffade regelrätta stridshandlingar i Kashmirområdet, vilket knappast ökade Sveriges internationella anseende. Just nu, uppger Aftonbladet, förbereds nya leveranser från Bofors nya kanoner och följdleveranser för cirka 200 miljoner.

Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att den gamla ”vapenbyken” från 1980-talet fortfarande inte är färdigtvättad, efter det att Indien under flera år bojkottat svensk krigsmateriel. Men när konflikten med Pakistan skärps kan tydligen Indien tänka sig att ta den svenska krigsmaterielindustrin till nåder igen, och Sverige kan åter tänka sig att exportera krigsmateriel till ett av världens mest infekterade konfliktområden.

Vänsterpartiet har tidigare framhållit betydelsen av att alla utförseltillstånd ska granskas utifrån restriktiva riktlinjer, dvs. att ingen skillnad ska göras mellan nya leveranser och s.k. följdleveranser, utan att samma regler som gäller för nya leveranser även ska gälla för följdleveranser. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Begreppet följdleveranser är inte entydigt och innebär tolkningssvårigheter. Vänsterpartiet anser att det i riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport ska införas en särskild paragraf eller formulering som anger att det inte finns någon given rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att erhålla följdleveranser. Sådan är också praxis idag, någon given rätt föreligger inte, men det vore önskvärt att denna praxis formulerades som en punkt i riktlinjerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Under tidens gång har dessutom begreppet följdleveranser även omdefinierats från att gälla reservdelar till att istället handla om ”leveranser där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd” – en formulering som är öppen för en betydligt vidare tolkning än att endast omfatta reservdelar. Formuleringen står för övrigt i direkt strid med vad som sägs om att krigsmaterielexport från Sverige är förbjuden. Istället för ett förbud med undantag har vi fått en kategori länder till vilka det kan anses skäligt att exportera krigsmateriel och en grupp till vilka det inte är skäligt. Det är något helt annat än ett förbud med dispenser.

Skulle det bli så att riksdagen finner att man inte bör avskaffa följdleveransbegreppet, anser Vänsterpartiet att man bör återgå till den ursprungliga definitionen, som inte medför det vida tolkningsutrymme som konstitutionsutskottet (bet. 1996/97:KU25, s. 39 ff) riktade kritik mot när man föreslog riksdagen att ge regeringen i uppdrag att utreda begreppet följdleveranser. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

10 Krigsmaterielexport och konfliktförebyggande åtgärder

Det är uppenbart att situationen i flera länder är instabil och lätt kan förändras på ett sådant sätt att Sverige befinner sig i den situationen att vi till följd av våra egna lagar och bestämmelser blir tvingade att mot vår vilja exportera krigsmateriel till länder med diktaturregimer eller till länder som befinner sig på krigets och ofredens tröskel.

Om regeringen i andra sammanhang talar om nödvändigheten av att bilägga konflikter innan de brutit ut torde det vara rimligt att samma principer även tillämpades när det gällde den svenska krigsmaterielexporten.

Det kan vara svårt att se in i framtiden, men det finns redan i dag ett antal exempel på länder dit Sverige inte borde exportera vapen och där den politiska situationen lätt kan bli infekterad så att fredliga förhållanden hotas eller respekten för mänskliga rättigheter sätts ur spel.

Det finns anledning att ytterligare diskutera de principiella aspekterna på lagstiftningen om krigsmaterielexporten. Men det är lika viktigt att gå vidare och granska förutsättningarna i de enskilda länderna till vilka krigsmateriel exporteras.

I det följande pekar vi på några länder till vilka vi anser att krigsmateriel inte bör exporteras. Det är ingen fullständig katalog, vilket innebär att Vänsterpartiet inte ger klartecken för länder som inte nämns nedan.

11 Regional fördelning

Ökningen av krigsmaterielexporten till Latinamerika är anmärkningsvärd. Under första halvan av 1990-talet låg exporten konstant kring 1 %. Sedan år 1996 har den emellertid stigit. Även år 2000 innebar en ökning av exporten i jämförelse med år 1999 och utgjorde 19 % av den totala krigsmaterielexporten under år 2000.

Exporten till Mellanöstern utgör inte någon större andel – ännu. Som en följd av en debattartikel i Göteborgsposten av Svenska Freds den 11 januari 2001 om krigsmaterielexporten till de s.k. västra Gulfstaterna meddelade UD att man omprövat hållningen till Mellanöstern och att hela regionen nu öppnats för krigsmaterielexport. I förra årets motion med anledning av regeringens skrivelse angående krigsmaterielexporten (skrivelse 2000/01:114) skrev Vänsterpartiet att ”efter den senaste tidens utveckling finns det dock all anledning att ompröva detta beslut”. Med tanke på vad som under året inträffat när det gäller Israel–Palestina-konflikten torde det ha blivit än mer angeläget med en sådan omprövning. Visserligen levererar Sverige inte krigsmateriel till Israel/Palestina. Men så snart situationen i Israel/Palestina tillspetsas ökar krigsfaran i praktiskt taget hela Mellanöstern, där Gulfstaterna ingår.

Vänsterpartiet anser att krigsmaterielexporten till Mellanöstern åter skall upphöra. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

12 Exporten till särskilda länder

Turkiet och Vietnam har öppnats för krigsmaterielexport. Det är första gången i modern tid som en socialdemokratisk regering beviljar export av krigsmateriel till Turkiet. Till Turkiet exporterades år 2000 övningsammunition m.m. till ett värde av 1,4 miljoner kronor. Under 2001 har exporten varit av likartat slag och samma omfattning. Materielen avser militär tävlingsammunition, vilket kan tyckas okontroversiellt, men erfarenheten visar att mindre leveranser kan tjäna som inkörsport för mer omfattande export i framtiden. Ett prejudikat bryts, varefter vägen för mer omfattande leveranser ligger öppen.

Under år 2000 skedde en dramatisk ökning av krigsmaterielexporten till klart diskutabla länder såsom Tunisien, Mexiko, Malaysia och Indien.

Sedan år 1998 har exporten till Indien legat på omkring 5 miljoner kronor, men den ökade drastiskt under år 2000 till drygt 120 miljoner kronor. Samtidigt ökade Indien under år 2000 sin försvarsbudget med hela 28,2 %, vilket man ytterligare spädde på under år 2001 med 13,8 %. Under 2001 har den svenska krigsmaterielexporten till Indien ökat till 126 miljoner kronor.

Sverige har haft en jämn och hög export av krigsmateriel till Brasilien, där brotten mot mänskliga rättigheter fortfarande är både grova och omfattande och där demokratin i långa stycken är satt ur spel, och presidenten regerar med hjälp av dekret. Under 2001 sjönk den något jämfört med föregående år. Den ligger dock på 221 miljoner kronor.

Länder som på grund av brott mot mänskliga rättigheter eller som är belägna i konfliktområden och inte bör komma ifråga för svensk krigsmaterielexport är Saudiarabien, Turkiet, Indien, Brasilien, Pakistan, Kroatien, Slovenien, Oman, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Singapore och Malaysia. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Med detta inte sagt att Vänsterpartiet utifrån principiella utgångspunkter anser övrig krigsmaterielexport acceptabel.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 9 april 2002
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)	Lars Bäckström (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Stig Eriksson (v)	Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)	Tanja Linderborg (v)
Murad Artin (v)	Eva Zetterberg (v)