med anledning av skr. 1999/2000:106 Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan

Motion 1999/2000:Ju28 av Gunnel Wallin m.fl. (c)

En moderniserad, reformerad och decentraliserad
domstolsorganisation

Rättsväsendets uppdragsgivare är landets medborgare. Deras krav på
domstolsväsendet är att detta är organiserat så att det kan avgöra mål och
ärenden rättsenligt och snabbt och vara lättillgängligt för
uppdragsgivarna - medborgarna. Detta är kärnan i det s k
medborgarperspektivet på domstolsväsendet. Detta perspektiv är också -
och bör så vara - den primära och yttersta utgångspunkten för alla
reformer av domstolsorganisationen. Det hade varit på sin plats att detta
perspektiv hade tillmätts en större betydelse i argumenteringen i
handlingsplanen.

Utifrån detta medborgarperspektiv är det - enligt Centerpartiet - av helt
avgörande betydelse att slå vakt om närheten och tillgängligheten till hela
rättsväsendet, inklusive domstolarna. Tingsrätternas lokala förankring har
århundradenas hävd och stor betydelse för rättsskipningens anseende och
genomslagskraft bland medborgarna. Medborgarnas förtroende och respekt
för domstolarnas avgöranden ökar med vetskapen om att det är lokalt
verksamma domare och nämndemän som deltar i den dömande verk-
samheten. Lokalt förankrat dömande har ett betydande värde för
rättsskipningen, inte minst med hänsyn till den person- och ortskännedom
som sådana domstolar besitter. I ett mera centraliserat domstolsväsende
riskerar man att äventyra detta vitala inslag i vår rättsskipning. Detta bör ges
regeringen till känna.

Den nuvarande domstolsorganisationen och dess geografiska placering har
gällt sedan 1971 års domstolsreform. Under hela 1990-talet har denna
organisation och dess enheters placering varit föremål för debatt och
överväganden. Ett uttryck för detta är Domstolskommitténs (SOU 1998:135)
uppdrag att se över organisationen utifrån de ökade kompetenskraven på
domstolarna och kraven på effektivitet. Översynen förutsattes leda till en
drastisk nedskärning av antalet tingsrätter och till en kostnadsbesparing för
domstolsväsendet med minst 200 miljoner kr. Emellertid lyckades inte
kommittén åstadkomma en politisk samsyn på reformerna, och direktiven
ändrades därför efterhand. Centerpartiet ingick i det breda politiska stödet för
att inte ändra antalet tingsrätter. Inget förslag kunde läggas fram av
kommittén.

Samtidigt behöver domstolsväsendet reformeras och moderniseras.
Samhällets komplexitet ökar hela tiden samtidigt som flera av de yttre
faktorer som påverkar domstolsväsendet förändras i allt snabbare takt. Att
domstolsväsendet fungerar i en föränderlig värld är emellertid inte någon
nyhet. Det nya är den dramatiska ökningen i förändringstakten. Den
säkerligen viktigaste orsaken till denna dramatiska ökning av förändrings-
takten i samhällslivet är genombrottet för informationstekniken.

Att detta sätter sina spår även i domstolsarbetet ligger i sakens natur. En
domstol och dess medarbetare måste i allt högre takt lära sig nya kunskaper
och nya färdigheter. Operativa processer liksom administrativa processer
måste kontinuerligt utvecklas och förbättras. Sådana förändringar får
emellertid inte ske på bekostnad av medborgarnas berättigade krav på närhet
och tillgänglighet till hela rättsväsendet, inklusive domstolarna. Informa-
tionstekniken gör det också möjligt att behålla ett decentraliserat dom-
stolsväsende, eftersom den erbjuder avancerade arbetsredskap att följa med i
rättsutvecklingen m.m.

Centerpartiet är berett att ta sitt ansvar för en modernisering av domstols-
väsendet. Emellertid måste förändringar i domstolsorganisationen föregås av
riksdagens ställningstagande i varje enskilt fall och ske under politiskt
ansvar. Förändringarna måste ta fasta på det goda i dagens domstolsorganisa-
tion och därför utgå från ett decentraliserat domstolsväsende.

Justitieutskottet betonade förra året vikten av att större förändring av
domstolsorganisationen får en bred politisk förankring. Centerpartiet ställer
sig bakom detta uttalande och föreslår i konsekvens härmed att varje
förändring av domstolsorganisationen föregås av ett riksdagsbeslut. Denna
ordning bör komma till uttryck i lagtext. Det är alltså otillräckligt och
långtifrån tillfredsställande att regeringen fortlöpande informerar riksdagen
om pågående och planerade reformer. Riksdagen måste kunna påverka och
ha inflytande över reformarbetet, inte minst för att kunna stå till svars inför
sina uppdragsgivare, det svenska folket. Intill dess riksdagen har återtagit
rätten att besluta om sådana förändringar bör det inte vara möjligt för
regeringen att lägga ned någon tingsrätt. Detta bör ges regeringen till
känna.

Hur påtagliga eller omfattande konsekvenserna är av omvärldsför-
ändringarna och de krav som dessa genererat gentemot domstolsväsendet vad
gäller t ex kraven på specialisering och kompetensutveckling kan dock
diskuteras. Sedan en lång tid tillbaka har målen i domstolarna blivit långt
mer komplicerade och tunga att handlägga. Den ökade internationaliseringen
och antalet mål med EG-rättslig anknytning har dock hittills inte satt tydliga
spår i målen eller tillflödet av mål. I det längre perspektivet finns det ändå
goda grunder för att anta att situationen i nu berörda avseenden kan komma
att förändras för domstolarna. Det är viktigt att domstolsorganisationen då
håller en hög beredskap och står väl rustad för en sådan utveckling. För att
domarbanan ska ha attraktionskraft och underlätta rekrytering är det
dessutom angeläget att möjligheter till specialisering kan erbjudas. Kan dom-
stolsväsendet genom att reformera och effektivisera domstolsorganisationen
erbjuda ett slagkraftigt alternativ till skiljedomsförfarandet kan man också
räkna med att antalet näringslivstvister i domstolarna kan komma att öka.

Regeringen utgår - utan några belägg för sin åsikt - på förhand från att
större domstolar ger bättre förutsättningar för en förbättrad verksamhet i
domstolarna. Handläggningen kan förbättras vad gäller kvalitet och
servicegraden kan öka. Domstolens service till allmänheten kan förbättras
och säkerheten för dem som besöker domstolen eller arbetar där kan stärkas,
framhålls det.

Iögonfallande är att frågan om vilken storlek den mest effektiva domstolen
bör ha - liksom nackdelarna med stora samlokaliserade domstolsorganisa-
tioner - inte diskuteras i handlingsplanen. Det hade varit värdefullt med en
analys av de svårigheter - inte minst utifrån medborgarperspektivet - en stor
samlokaliserad domstol brottas med. Det är svårt att inse att kvaliteten i den
dömande verksamheten skulle förbättras endast av det skälet att fler
domstolsanställda vistas i samma tingshus - om det nu är detta som avses.

Påståendet att det skulle vara svårt för de små tingsrätterna att tillgodose
allmänhetens krav på service saknar förankring i verkligheten. De små
tingsrätterna har endast ett begränsat antal rättegångssalar. Det är inte svårt
för dessa domstolar att uppfylla kraven på service vid förhandlingar och
andra besök i domstolen. Det är lätt för var och en att inse att det snarare är
så att en större domstol har svårare att erbjuda berättigad service mot
allmänheten, t ex att vägleda och hålla rätt på och att ge stöd åt parter och
vittnen i en labyrint av rättegångssalar.

Det är lätt att finna sakskäl mot den argumentering som förs av regeringen
i handlingsplanen (s 13) om betydelsen av de större domstolarna. Emellertid
skulle en sådan motargumentation skymma det värdefulla förslag i
handlingsplanen, som går ut på att ha en domstol inom en region som dömer
med lokala enheter ute i landsorten, s k utökade domkretsar eller nät-
verksorganisation. Detta förslag är värt att studera närmare. Det tillgodoser i
grunden medborgarperspektivet. Den utvidgade domkretsen kunde ha en
gemensam ledning och en gemensam administration men i övrigt handlägga
den löpande verksamheten vid den för parterna närmaste domstolen. Då
skulle möjligheterna till rationalisering, kompetensutveckling och ömsesidig
förstärkning uppnås, dvs domstolarna skulle kunna förstärka på de olika
domstolarna vid sjukdom, semester och utjämna arbetstoppar, samtidigt som
den geografiska närheten och dess kvaliteter skulle bibehållas. När gränserna
för de utvidgade domkretsarna ska dras är det viktigt att beakta faktorer som
måltillströmning, personalläge och geografiska avstånd. I exempelvis
Norrland, där det är långt mellan tingsrätterna, fyller tingsrätter med bara en
eller två domare ändå en viktig funktion.

I sammanhanget kan noteras att det i Danmark övervägs en reform av
domstolsorganisationen i första instans just enligt denna modell. Antalet
byretter i Danmark skall enligt övervägandena minskas från 80 till 20, där de
kvarvarande 20 domstolarna dömer med lokalenheter utanför centralorten.
En avgörande utgångspunkt i dessa överväganden är att inte någon skall ha
mer än 2,5-3 mil till närmaste enhet i organisationen.

Principer för det fortsatta reformarbetet

Centerpartiet har med oro sett på Domstolsverkets sparkrav. Vi har
befarat att sparkravet kommer att gå ut över de mindre tingsrätterna och
leda till en centraliserad tingsrättsorganisation. Den pågående
utvecklingen i dagens domstolsväsende och regeringens skrivelse
förstärker tyvärr våra farhågor att den utveckling och förnyelse av
domstolsväsendet som är nödvändig och påkallad går i en ensidigt
centraliserande riktning och sker på bekostnad av en decentraliserad
domstolsorganisation.

Detta ser Centerpartiet som mycket olyckligt. Förutom att medborgarnas
tillgång och tillgänglighet till domstolarna försvinner och att kvaliteten i
dömandet minskar när person- och ortskännedomen avtar riskerar
legitimiteten för och tilltron till domstolsväsendet att urholkas.

Samtidigt som resursförstärkningar nu måste komma domstolsväsendet till
del, för att inte kvaliteten i verksamheten skall äventyras, är det viktigt att
den påbörjade reformeringen och moderniseringen inte avstannar. Att
ytterligare ompröva och vid behov förändra arbetsformer, organisation och
regler är nödvändigt och ännu ett oavslutat arbete. Detta gäller inte minst
domarutbildningen. Centerpartiet är övertygat om att det finns ett utrymme
att genomföra effektiviserande åtgärder utan att dessa per automatik behöver
innebära avkall på rättssäkerheten.

Domstolarnas unika ställning i jämförelse med andra samhällsorgan
uttrycks i regeringsformen och bekräftas i Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom i FN:s
stadga om mänskliga rättigheter. Domstolarna är medborgarnas yttersta
garanter för rättssäkerhet och rättstrygghet, och oberoende och oavhängiga
domstolar är en fundamental princip i en demokratisk rättsstat. Det är därför
angeläget att det pågående förändringsarbetet inom domstolsväsendet och det
sätt på vilket det drivs av Domstolsverket inte på något sätt urholkar
domstolarnas oberoende och oavhängiga ställning.

Den fortsatta utvecklingen och förändringsarbetet måste emellertid byggas
underifrån, på de domstolsanställdas kunskaper, erfarenheter och engage-
mang, snarare än drivas på uppifrån. De domstolsanställda måste i högre
utsträckning än vad som är fallet för närvarande få större inflytande över och
känna större delaktighet i förändringsprocessen.

Centerpartiet är positivt till att domstolsväsendet anammar teknik-
utvecklingen och de möjligheter denna medför, men vill i sammanhanget
betona nödvändigheten av en helhetssyn på rättsväsendets teknikanvändning.
Det är angeläget att rättsväsendets olika aktörer - domstolarna, polisen,
åklagarna, advokaterna etc - på ett effektivt och säkert sätt kan utnyttja
tekniken. De moderna tekniska hjälpmedlen inom rättsväsendet måste därför
kunna samordnas.

En stärkt beredningsorganisation har i de pågående försöken, som
regeringen i skrivelsen redogör för, visat på positiva resultat. Verksamheten i
tingsrätterna har blivit mer ändamålsenlig, domarrollen har kunnat renodlas
och kvaliteten och effektiviteten i dömandet ökats samtidigt som
arbetstillfredsställelsen hos berörd personal ökat. De kunskaper och
erfarenheter, som all domstolspersonal, inte minst domstolssekreterarna, ofta
besitter tas härigenom väl tillvara. Centerpartiet välkomnar därför att
regeringen avser att permanenta de behörighetsregler som möjliggjort
försöken.

Det är angeläget att de enskilda domstolarna har möjligheter att efter sina
lokala förutsättningar utforma sin beredningsorganisation. Behoven av en
beredningsorganisation varierar bland annat beroende på domstolens storlek.

Centerpartiet är positivt till en renodlad domarroll och är därför positivt till
att regeringen avser att föra över sjöfartsregistret och inskrivningar om
företagshypotek till andra myndigheter. Likaså ställer sig Centerpartiet
positivt till att domstolarna i högre utsträckning rekryterar specialister i bl
a
administrativa frågor och på IT-området från andra personalkategorier än den
traditionella domstolspersonalen.

En ökad rörlighet och yrkesväxling inom rättsväsendet är av stort värde
enligt Centerpartiets mening. Att öppna domarbanan för andra yrken inom
rättsväsendet är därför mycket angeläget. Rättsväsendet berikas av att
erfarenheter från olika myndigheter utväxlas och korsbefruktas.

Notarietjänstgöring

Justitieutskottet har uttalat att det är angeläget att, med bibehållande av
kvalitetskraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till
notarietjänstgöring. Högskoleverket (HSV) har nyligen genomfört en
utvärdering av utbildningar med juridisk inriktning. Utvärderingen har
bland annat belyst frågor om den på juristprogrammen utbredda
betygshetsen och notarietjänstgöringen. I dag antas ca 30 % av
studenterna till notarietjänstgöring, och urvalskriterierna hänför sig
enbart till studiemeriter, vilket skapar en betygshets. I rapporten föreslås
att Domstolsverket bör överväga att ändra antagningsprocessen och
införa andra antagningskriterier än genomsnittsbetyg. Trots att
problemen med betygshets, som leder till fysisk och psykisk ohälsa hos
studenterna, är omvittnat, även av Domstolsverket, sedan decennier, har
inga åtgärder vidtagits från Domstolsverkets sida. Centerpartiet anser
därför att det nu är angeläget att regeringen uppdrar åt Domstolsverket att
göra en översyn av antagningen till notarietjänstgöringen och dess
samband med juristutbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.

Nämndemannaväsendet

Nämndemännen är en omistlig del av svenskt domstolsväsende. Varje
människa har rätt att dömas av jämlikar. Nämndemännen bidrar också till
att rättsskipningen står i samklang med det allmänna rättsmedvetandet.
För att detta ska vara sant krävs emellertid att nämndemännen som grupp
är representativa för samhället som helhet, vilket inte är fallet i dag, då
nämndemännen företrädesvis är äldre och få har invandrarbakgrund. Det
är ett ansvar för de politiska partierna att förändra denna bild. De
nuvarande ersättningsreglerna leder också till att
nämndemannauppdragen i alltför liten utsträckning går till
yrkesverksamma personer. Centerpartiet har länge krävt att man skall
göra en översyn av ersättningsreglerna och nämndemännens villkor och
välkomnar därför regeringens ambitioner att ta de initiativ som behövs
för att säkerställa en allsidig rekrytering av nämndemän.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en decentraliserad tingsrättsorganisation,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 1 kap. 1 § rätte-
gångsbalken att riksdagen skall ha beslutanderätten angående
ändringar i domsagorna,.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att innan riksdagen har beslutanderätten
angående ändringar i domsagorna bör regeringen inte ha möjlighet att
lägga ned nuvarande tingsrätter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge Domstolsverket i uppdrag att göra en
översyn av antagningen till notarietjänstgöringen och dess samband
med juristutbildningen.

Stockholm den 12 maj 2000

Gunnel Wallin (c)

Viviann Gerdin (c)

Rigmor Stenmark (c)

Margareta Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Sven Bergström (c)

Agne Hansson (c)

Åsa Torstensson (c)