med anledning av prop. 2017/18:296 Genomförande av CFC-regler i EU:s direktiv mot skatteundandraganden

Motion 2018/19:50 av David Lång m.fl. (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår propositionen.

Motivering

Det är positivt att arbetet med att komma åt skatteundandraganden fortskrider och att ambitionen vidhålls på en hög nivå för att komma till rätta med dessa problem som eroderar skattebasen och underminerar finansieringen av våra centrala samhällsfunktioner inom välfärds- och trygghetsområdena. Sverigedemokraterna stöder arbetet med att utveckla och förbättra metoderna som syftar till att förhindra skatteundandragen genom att ta utgångspunkt ifrån OECD:s riktlinjer och rekommendationer.

Nedan en faktaruta med utdrag från OECD BEPS åtgärd 3 om CFC-bolag avseende klassificeringar som berör försäkringsbolag:

Kapitel 4 Definitioner av CFC-inkomster

4.2.1.1 Juridiska klassificeringar

Jurisdiktioner kategoriserar generellt först inkomst enligt sin juridiska klassificering, med inriktning på kategorier som följande:

• Utdelningar
• Räntor
• Försäkringsinkomster
• Provisionsavgifter
• Patentintäkter
• Försäljning
• Tjänsteinkomster

Försäkringsinkomst (vinsten i försäkringsbolaget) – Bakgrunden till klassificeringen beror på en oro inför att vinster i försäkringsbolag kan flyttas bort från normalskattejurisdiktioner till en lågskattejurisdiktion. Det är mest sannolikt att förflyttningar uppstår avseende försäkringsbolagets vinst i följande tre fall:

1. CFC-bolaget var överkapitaliserat i förhållande till jämförbara företag i försäkringsbranschen
2. försäkringstagaren, mottagaren eller placeringen av riskerna försäkrade befann sig utanför jurisdiktionen (landet)
3. försäkringsinkomsten (vinsten) härleddes från avtal eller policyer med närstående, särskilt om närstående också fått avdrag för betalning av försäkringspremie.

Lagstiftningen sätter däremot begränsningar vad gäller risker och kapital vilket gör att problemen inte bör uppstå för inkomster intjänade inom en ett bolag i en försäkringsgrupp.

Regeringens förslag om att schablonbeskatta försäkringsreserven avviker från OECD:s riktlinjer, vilka inte specifikt anger att schablonmässig inkomstbeskattning av försäkringsreserven ska ske. Däremot omnämns försäkringsbolagets redovisade resultat, dvs. när de återförs från försäkringsreserven till resultatkonto och resultaträkningen och inte när pengar finns bokförda på kontot för försäkringsreserven. En schablonintäkt är inte samma sak som faktiskt redovisat resultat utan en extra parallell beskattning vid sidan om bolagsvinstbeskattningen. Pengar på ett bankkonto, särskilt om det saknar ränta, ger dessutom ingen extra avkastning, vilket gör det orimligt att beskatta en schablonintäkt på tillgången.

Dessutom bör en överkapitalisering inte uttolkas som att det endast gäller försäkringsreserven, utan hela försäkringsbolagets balansräkning med tillgångs- och skuldsida behöver bedömas i sin helhet. Att generellt beskatta alla försäkringsföretags reserver innebär att det även träffar de företag som inte är överkapitaliserade. I stället vore det bättre att föra statistik om kapitalisering över hela branschen och identifiera vilka enskilda företag som rimligen bedöms avvika kraftigt från genomsnittet för branschen och i sådana fall kan misstänkas genomföra skatteundandraganden.

Den schablonbeskattning som är föreslagen säger i allmänhet alldeles för lite om skatteundandragande. En stor försäkringsreserv är heller ingenting som garanterar att mottagaren finns utanför jurisdiktionen. Återigen blir en beskattning ett trubbigt verktyg för att nå de företag som potentiellt sett kan vara föremål för skatteundandragande. Om en situation med avvikelser uppkommer i branschen kan i stället andra verktyg än just schablonbeskattning vara mer träffsäkra och effektiva.

Det tycks därför vara andra motiv än just att följa regelverkets riktlinjer som är grund för att regeringen har lagt fram en proposition som denna.

Mervärdesskattedirektivets undantag

Angiven i EU:s mervärdesskattedirektiv (Kapitel 3. Undantag för andra verksamheter. Punkt 1. a) Försäkringstransaktioner …) finns en förteckning av olika varor och tjänster som är undantagna från mervärdesbeskattning, vilken vidare är implementerad i svensk lagstiftning i mervärdesskattelagen (ML). Däribland finns försäkringstjänster som är helt befriade från moms när dessa tjänster säljs till kunder. Listan över skattefria varor och tjänster är dock ytterst godtycklig och saknar en konsekvent logik. Därför är det inte orimligt att anta att listans innehåll kan ha drivits fram av olika intressegrupperingar som ser till det egna branschintresset i stället för att drivas av ett brett samhälleligt engagemang utifrån ett folkligt intresse.

Skatteverkets webbsida återger samtliga lagfästa undantag gällande skatteplikt på mervärdesskatt – försäkringstjänster nedan:

Skatteverkets angivelse om försäkringstjänster

”Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster är undantagen från skatteplikt (moms). Enligt 3 kap. 10 § ML menas med försäkringstjänster även tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar.”

Om de rödgröna anser att bolagsvinster i försäkringsbolag är för lågt beskattade och därav vill öka beskattningen genom den föreslagna schablonintäkten, kan man i stället börja med att utvärdera undantaget från skatteplikt som gäller vid förmedling av försäkringstjänster. Regeringens förslag innebär att man vill punktbeskatta ännu outnyttjad försäkringsreserv samtidigt som de genom sitt stöd till EU:s mervärdesskattedirektiv med dess intresseorganisationer behåller undantaget för försäkringstjänster. Vi uppfattar detta som en inkonsekvent hållning som skapar en ny ojämlikhet och behåller en annan redan befintlig ojämlikhet.

Detta menar vi är ett tillvägagångssätt som inte skapar förtroende för skattesystemet i sin helhet hos de svenska medborgarna. Sverigedemokraterna är generellt sett skeptiska till att öka antalet särbeskattningar i branscher med olika skattesatser och regelverk. Vi tror att det kan skapa folklig misstro emot ett skattesystem präglat av orättvisa och att det i sig kan bidra till ytterligare skatteplanering.

Säkerhetsreserven

Under de senaste åren har regeringen bedrivit en politik som gått i riktning emot att

identifiera allt fler områden att beskatta. Även denna proposition från regeringen är ytterligare ett åtgärdsförslag med samma intention. Den här gången avser regeringen att öka skatteintäkterna till staten genom att införa schablonskatt även på försäkringsreserven hos utländska skadeförsäkringsföretag, vilka till en viss del ägs av svenska personer.

Regeringen lägger i propositionen oproportionerligt mycket tid på insatser emot försäkringsbolagens säkerhetsreserver, något även Lagrådet reagerat på.

Försäkringsbolagen fungerar så att deras försäkringsrörelse får ett varierande resultat mellan olika år. Vissa år går försäkringsrörelsen med vinst medan den andra år går med förlust. Detta gäller även om bolaget sköter hela sin verksamhet på ett sunt sätt, vilket beror på den slumpmässiga natur försäkringsbolagen verkar i. Därmed kan man betrakta uppkomna vinster under ett år som, åtminstone delvis, redan intecknade för kommande förluster. Det är därför rimligt att bolaget får sätta av obeskattade vinstmedel i en reserv, vilken senare kan användas för att täcka kommande förluster i försäkringsrörelsen.

Konsekvensen av regeringens förslag är att både en permanent schablonintäkt på säkerhetsreserven och minskningar och ökningar av reserven ska tas upp till beskattning. Detta innebär en form av dubbelbeskattning, vilket vi inte anser är rimligt.

Sverigedemokraterna menar att det är ett tankefel att beskatta säkerhetsreserven på det sätt som har föreslagits. Den direkta konsekvensen är en olikformighet i bolagsvinstbeskattningen för olika branscher. Den sannolika följden av den nya skattekostnaden skulle kunna vara att försäkringsbolagen höjer försäkringspremierna, vilket då skulle innebära att kunderna får dyrare försäkringar.

Synpunkter på förslagen och utformningen av lagtexten

Både Regelrådet och Tillväxtverket framhåller att förslaget inte är tillräckligt väl underbyggt och att det finns ett behov av en djupare konsekvensanalys av vilka branscher och företag som väntas bli påverkade av förslaget. De framhåller även att det saknas ett tillräckligt kvantitativt underlag i denna utredning som grund för ett resonemang om vilken effekt ett ökat skatteuttag och ökade administrativa kostnader har på näringslivet generellt sett. De ser att det finns risk för betydande kostnader som följd av förslagen, vilket i sin tur kan leda till att verksamheter flyttar utomlands.

Det har också framgått av propositionen att Lagrådet har ett flertal synpunkter på lagtexten. Det gäller frågan om huruvida EU-direktivet för skatteundandragande är förenligt med svensk skattelagstiftning på detta område och i samband med de förslag som läggs fram i propositionen. Det framförs även synpunkter som anger att lagparagrafer kan utgå eller flyttas eller där enskilda ord bör ersättas och där paragrafhänvisningar pekar fel.

Av detta att döma ser det ut som om propositionens lagförslag skulle behöva bearbetas ytterligare några omgångar med en mer ingående konsekvensanalys av implementeringen och effekterna ur ett juridiskt perspektiv innan det är relevant att debattera och aktuellt för att erhålla stöd. Vi menar därför att det finns en hög risk med de föreslagna lagstiftningsändringarnas utformning, och det är en av flera anledningar till att propositionen bör avslås.

David Lång (SD)
Bo Broman (SD)	Eric Westroth (SD)