med anledning av prop. 2004/05:163 Ny vallag

Motion 2004/05:K26 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar justera dubbelvalsavvecklingen i vallagen enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att väljaren själv skall få lägga valkuvertet i valurnan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om proportionalitet i valen till kommunfullmäktige.

Dubbelvalsavveckling

Då en kandidat blivit vald i två eller flera valkretsar skall dubbelvalsavveckling genomföras, dvs. det skall avgöras vilken kandidat som skall tillträda det mandat som blivit vakant genom att den först valde tillträder ett mandat i en annan valkrets.

Innan personvalsinslaget infördes i det svenska valsystemet tillträddes mandatet av den kandidat som stod i tur på partiets valsedel. I normalfallet fanns bara en valsedel, men om partiet gått fram med flera valsedlar hämtades kandidaten från den eller de valsedlar som bidragit till att den ursprungligen valde hade erhållit mandatet. Något förenklat uttryckt gick mandaten till nästa namn på den valsedel som fått flest röster i valkretsen.

Med personvalsinslaget i valsystemet introducerades en ny metod att bestämma vem som skall tillträda ett vunnet mandat. I första hand skall ett erhållet mandat gå till den som fått flest personröster (under förutsättning att antalet personröster överstiger spärrgränsen på 5 alternativt 8 % av partiets röster i valkretsen). Om en personvald kandidat dubbelvalsavvecklas, skall mandatet i stället tillträdas av den som fått näst flest personröster.

Så långt är vallagens regler logiska och rimliga. Ett problem uppstår dock om en personvald kandidat dubbelvalsavvecklas och det inte finns någon annan kandidat som är personvald, dvs. fått fler röster än spärrgränsen. Gällande vallag stipulerar nämligen att den tillträdande kandidaten skall utses enligt den s.k. listtrohetsprincipen, dvs. hämtas från den eller de listor som bidragit till att den dubbelvalsavvecklade ursprungligen blivit personvald.

Listtrohetsprincipen är emellertid bara motiverad när mandaten tillsätts utan personvalsröster, alltså på grundval av listornas röstetal och därefter framräknade jämförelsetal. Den bakomliggande tanken är att olika listor från samma parti representerar olika riktningar inom partiet eller för fram olika typer av kandidater med avseende påålder, hemort eller liknande. Om ett mandat tillsätts av en kandidat från t.ex. en särskild ungdomslista utan att denne är personvald och han eller hon dubbelvalsavvecklas, är det rimligt att mandatet tillsätts av en annan kandidat från samma lista.

Denna logik är dock inte relevant när mandatet tillsätts på grundval av personröster. Om en personvald kandidat tillträder ett mandat så gör han eller hon inte det på grundval av de röster som tillfallit den eller de listor på vilka han eller hon var uppsatt, utan enbart på grundval av det personliga röstetalet. Det är därför strängt taget felaktigt att beskriva de gällande reglerna som att ersättande kandidat vid dubbelvalsavveckling av en personvald tas från den eller de listor som bidragit till att kandidaten blivit vald.

De gällande reglerna för dubbelvalsavveckling kan alltså innebära att ett partis mandat besätts med en person som inte fått en enda personröst och som dessutom står på en lista som fått betydligt färre röster än en annan lista för samma parti i valkretsen. I extremfallet kan en person som inte fått en enda personröst och som står på en lista som fått lite drygt 8 % (5 % i kommunalval) av partiets röster i kretsen bli vald, medan den kandidat som står först på den lista som erhållit nästan 92 % av partiets röster förbigås. Detta är enligt vår mening såväl ologiskt som demokratiskt orimligt.

Vallagen bör därför ändras på följande sätt. När ett mandat blivit tillsatt på grundval av personligt röstetal, men där den som blivit vald tillträder ett mandat i en annan valkrets och således dubbelvalsavvecklas, skall mandatet tillträdas av den som erhållit det näst största personliga röstetalet. Om det inte finns någon kandidat som erhållit fler personliga röster än den i valet gällande spärrgränsen skall mandatet tillsättas enligt de regler som tillämpas när det inte finns någon personvald kandidat, alltså på grundval av valsedlarnas röstetal och framräknade jämförelsetal, utan avseende på från vilken lista den dubbelvalsavvecklade hämtats. Detta innebär att mandatet när det inte finns någon personvald tillsätts med en person från den eller de listor som fått flest röster i valkretsen. Riksdagen bör fastställa detta i samband med att vallagen antas.

Rösta själv

Betydelsen av rösthandlingen, att gå och rösta i de allmänna valen, kan inte nog påtalas. Den fria rösträtten är något som det finns stor anledning att slå vakt om och upprätthålla respekten för. I olika sammanhang framhålls betydelsen av att alla medborgare skall nyttja denna rättighet som det är att kunna delta i de allmänna valen. Vid de senaste valen har mycket av eftervalsdebatten handlat om det minskade valdeltagandet och vilka åtgärder som kan göras för att höja deltagandet.

Som röstande är det en symbolhandling att kunna gå till vallokalen på valdagen och rösta. Men när så det slutliga skedet i valhandlingen skall utföras, nämligen att röstsedeln skall läggas i valurnan, så har inte den röstande rätten att fullfölja röstningsprocessen. Dåär det röstmottagaren som övertar detta och slutför röstningsförfarandet.

Man har diskuterat möjligheterna att finna ett system där det också i Sverige, i likhet med många andra länder, skulle vara möjligt för den röstande att i vallokalen själv kunna lägga ned sin röstsedel i valurnan och därmed slutföra sin valhandling. Det är önskvärt att, ur den röstandes perspektiv, mer ingående studera olika modeller och möjligheter för att höja statusen på röstandet genom att också ge den röstande rätten att själv få lägga valsedeln i valurnan. Någon form av modell, ett system, bör kunna formuleras också för det svenska valsystemet med val till tre olika nivåer vid samma valtillfälle, utan att äventyra valsäkerheten. Eftersom frågan inte är beredd bör den utredas i lämpligt sammanhang. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen.

Proportionalitet i valen till kommunfullmäktige

Frågan om proportionella val i kommunfullmäktigeval har många gånger analyserats. Vid samtliga tillfällen har det kunnat konstateras att proportionaliteten i de kommuner som är valkretsindelade inverkat på mandatfördelningen så att ett eller flera partier erhållit fler eller färre mandat än vad som proportionaliteten skulle ha givit.

I kommuner utan valkretsindelning (kommuner med mindre än 24 000 röstberättigade) finns ett i princip proportionellt val genom tillämpningen av jämkade uddatalsmetoden. I de kommuner (79 kommuner vid 2002 års val) som är valkretsindelade med två eller fler valkretsar erhålls däremot inte en proportionell fördelning av mandat i förhållande till respektive partis totala röststyrka i kommunen som helhet. Nuvarande system tar endast hänsyn till "styrkan" i respektive valkrets, vilket i praktiken leder till att vissa partier gynnas och andra missgynnas mandatmässigt.

I de kommuner som inte är valkretsindelade är den naturliga spärren för att erhålla ett mandat beräknad med utgångspunkt från lägsta tillåtna antal mandat i kommunfullmäktige (31 mandat) 3,2 % och för högsta tillåtna mandattal i envalkretskommun (49 mandat) 2,08 %.

När en kommun, med nuvarande oproportionella valsystem för de kommunala valen, indelas i valkretsar höjs den naturliga "småpartispärren" med automatik till 4 % om varje valkrets innehåller 25/26 mandat och till 6,66 % om valkretsen innehåller endast 15 mandat (lägsta antal mandat enligt nu gällande vallag) - en nivå som långt överstiger spärrgränsen för val till såväl landsting som riksdag.

Nuvarande vallag för valkretsindelning i kommunvalet, utan regelverk för när justeringar skall göras från två till tre eller fler valkretsar innebär att justeringar kan göras mer eller mindre godtyckligt men också av rent politiskt taktiska orsaker för att "stänga" något eller några partier utanför. Därtill kan nuvarande vallag ge som resultat att en majoritet av väljarna i en kommun blir en minoritet i den valda församlingen.

Enligt vår mening bör även de kommunala valen ha ett proportionellt valsystem, med utjämningsmandat, som undanröjer ovan nämnda effekter. Problemet kan även lösas med annan lagstiftning avseende rätten till valkretsindelning i kommunerna. Dessa frågor är otillräckligt beredda och bör tas upp av Grundlagsutredningen i samband med att den ser över det kommunala valsystemet i övrigt. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 15 juni 2005
Ingvar Svensson (kd)
Helena Höij (kd)	Peter Althin (kd)
Olle Sandahl (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Tuve Skånberg (kd)