med anledning av prop. 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag

Motion 2004/05:MJ37 av Sverker Thorén m.fl. (fp, m, kd, c)

Sammanfattning

Alliansen för Sverige vill se en politik som skapar förtroende mellan beslutsfattare och berörda på alla nivåer i samhället. Vi vill bryta det uppifrånperspektiv som i dag präglar miljöarbetet i Sverige. Vi tror att människors vilja och förmåga att förbättra miljön kan ge oss de rätta förutsättningar som krävs för att uppnå en hållbar utveckling. Genom delaktighet skapas förtroende för de åtgärder som behövs för att uppnå miljömålen. I stället för centralstyrda beslut och en komplicerad och stelbent myndighetsprövning behöver vi i Sverige en miljöpolitik som uppmuntrar till nytänkande, som investeringar i ny, miljövänligare teknik. Alliansen vill föra en miljöpolitik som främjar en miljödriven tillväxt.

Alliansens förslag på ändringar i miljömålen leder till en bättre livsmiljö. Vi föreslår bl.a. snabbare åtgärder mot höga halter partiklar, och vi kräver att delmålet som berör marknära ozon skyndsamt ses över. Vi föreslår dessutom två nya delmål kring dioxiner och kadmium i våra livsmedel. Alliansen lyfter även behovet av ett barnperspektiv i miljöarbetet och föreslår därför ett nytt delmål om barns inomhusmiljö.

Vi ställer oss mycket kritiska till hur denna revidering av miljömålsarbetet har presenterats av regeringen. För att uppnå en hög kvalitet på miljöarbetet i Sverige och en trovärdighet i miljömålsarbetet, anser vi att det krävs en uppföljning av alla mål och delmål. Genom att inte ta med målet Begränsad klimatpåverkan blir arbetet med att förbättra klimatet ytterligare försenat, och eftersom det är en av de absolut viktigaste miljöfrågorna blir hela miljömålsarbetet haltande.

Eftersom miljöfrågor ofta är globala eller regionala, krävs ett fungerande internationellt miljöarbete. Alliansen vill se en starkare strategi för hur Sverige skall driva miljömålsarbetet inom EU. Vi vill t.ex. se en förändring av lagar och regler som rör sjöfarten och dess påverkan på miljön, både vad gäller luftföroreningar och oljeutsläpp till havs.

Alliansens politik leder till en rejäl utvärdering och uppföljning av miljöpolitiken. Vill tillsätta en ”hållbarhetskommission” för att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av organisation, regelverk och styrmedel som behöver göras inom miljöområdet. Det är dags att finna och åtgärda de systemfel som motverkar hållbar utveckling.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Innehållsförteckning 3

Förslag till riksdagsbeslut 5

Inledning 9

Hållbar utveckling och miljömål måste bli mer än ord 10

Hållbarhetskommission 11

Miljökvalitetsmål och delmål 12

Miljö och folkhälsa 12

Begränsad klimatpåverkan 13

Definitionen av miljökvalitetsmålet 13

Når vi miljökvalitetsmålet? 13

Frisk luft 14

Delmål 3 om halten av marknära ozon 15

Delmål 5 om partiklar 16

Bara naturlig försurning 16

Delmål 1 om försurning av sjöar och rinnande vatten 17

Delmål 2 om försurning av skogsmarken 18

Delmål 4 om utsläpp av kväveoxider 18

Giftfri miljö 19

Delmål 3 om utfasning av farliga ämnen 19

Delmål 6 om efterbehandling av förorenade områden 20

Nya delmål om dioxiner och kadmium 20

Skyddande ozonskikt 21

Säker strålmiljö 21

Delmål 2 om minskad förekomst av hudcancer 21

Ingen övergödning 22

EU:s ramdirektiv för vatten 23

Delmål 1 om åtgärdsprogram 24

Delmål 2 om utsläpp av fosforföreningar 25

Delmål 3 om utsläpp av kväveföreningar 25

Delmål 4 om utsläpp av ammoniak 26

Delmål 5 om utsläpp av kväveoxider 26

Levande sjöar och vattendrag 26

Delmål 1 om åtgärdsprogram för natur- och kulturmiljöer 27

Delmål 2 om åtgärdsprogram för skyddsvärda vattendrag 27

Grundvatten av god kvalitet 28

Hav i balans samt levande kust och skärgård 28

Komplettering av miljömålets precisering 29

Delmål 1 om skydd av marina miljöer och kust- och skärgårdsområden 29

Delmål 5 om anpassning av uttaget av fisk 30

Delmål 6 om begränsning av buller och andra störningar från båttrafik 30

Delmål 7 om minskning av utsläpp av olja och kemikalier från fartyg 31

Nytt delmål 31

Myllrande våtmarker 32

Delmål 1 om en nationell strategi för skydd och skötsel 32

Delmål 3 om skogsbilvägar 32

Delmål 4 om våtmarker i odlingslandskapet 33

Levande skogar 33

Delmål 1 om långsiktigt skydd av skogsmark 34

Ett rikt odlingslandskap 35

Delmål 1 om skötsel av ängs- och betesmarker 36

Delmål 2 om småbiotoper 36

Delmål 3 om skötsel av kulturbärande landskapselement 37

Delmål 4 om växt- och husdjursgenetiska resurser 37

Delmål 5 om åtgärdsprogram för hotade arter 37

Delmål 6 om värdefulla ekonomibyggnader 38

Storslagen fjällmiljö 38

Delmål 1 om skador på mark och vegetation 39

Delmål 2 om buller 39

God bebyggd miljö 40

Delmål 1 om planeringsunderlag 41

Delmål 2 om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 42

Delmål 3 om buller 42

Nytt delmål om avfall 43

Delmål 7 om energianvändning m.m. i byggnader 44

Nytt delmål som berör barns hälsa 45

Ett rikt växt- och djurliv 45

Samlat delmål för åtgärdsprogram 46

Delmål 2 om minskad andel hotade arter 47

Delmål 3 om hållbart nyttjande 48

Främmande arter och främmande genetiskt material 48

Strategier för att uppnå miljökvalitetsmålen 49

En strategi för effektivare energianvändning och transporter 50

En strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp 51

En strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö 52

Ekonomiska styrmedel 53

Forskning 54

Information 54

Miljökrav vid offentlig upphandling 54

Kommunerna och miljöarbetet 55

Sveriges miljöarbete inom EU 56

Uppföljning och utvärdering 57

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra definitionen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan så att det tar fasta på temperatur i stället för halt av växthusgaser i atmosfären.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma under 2005 med nya tydliga delmål under miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma med en skärpning av delmål 3 om marknära ozon under miljökvalitetsmålet Frisk luft.

5. Riksdagen beslutar att delmål 5 om partiklar under miljökvalitetsmålet Frisk luft ändras så att det skall uppnås år 2010.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera delmål 1 under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning med en definition av försurade sjöar och vattendrag, ta ställning till hur kalkade sjöar skall betraktas och ta hänsyn till sjöarnas storlek.

7. Riksdagen beslutar att delmål 2 om försurning av skogsmarken under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning kompletteras på följande sätt: ”Där man ännu inte märkt ett trendbrott bör insatserna intensifieras.”

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma med en skärpning av delmål 4 om utsläpp av kväveoxider under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationella styrmedel för att minska utsläppen av kväveoxider.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra delmålen 1 och 2 under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö så att de överensstämmer med det slutgiltigt antagna Reach.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en konsekvensutredning bör genomföras innan blyammunition förbjuds vid jakt på fastmark.

12. Riksdagen avslår regeringens förslag om att dela upp delmål 6 under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö i två delmål.

13. Riksdagen beslutar att delmål 6 om efterbehandling av förorenade områden under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö skall lyda: ”En fortsatt kartering av förorenade områden måste ske fram till 2015. Områden som innebär akuta risker vid direkt exponering och sådana förorenade områden som i dag eller i en nära framtid hotar betydelsefulla vattentäkter eller naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010. För övriga områden skall tidsplaner för utredning och åtgärder ha lagts fast senast 2015. Dessa skall syfta till att säkerställa att miljöproblemet i sin helhet kan vara löst senast 2050. För de områden som i dag har identifierats och anses prioriterade skall flertalet åtgärder genomföras under perioden 2005–2010.”

14. Riksdagen beslutar att införa ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med rubriken ”Om dioxiner i livsmedel” och med följande lydelse: ”2010 skall tydliga åtgärdsprogram som medför en kontinuerlig minskning av halterna av för människan skadliga dioxiner i livsmedel ha etablerats.”

15. Riksdagen beslutar att införa ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med rubriken ”Om kadmium” och med följande lydelse: ”2015 skall exponeringen av kadmium till befolkningen via föda och arbete vara på en sådan nivå att den är säker ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv.”

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en sammanslagning av miljökvalitetsmålen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö.

17. Riksdagen beslutar att delmål 2 om minskad förekomst av hudcancer under miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö utgår.

18. Riksdagen beslutar att införa ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö med rubriken ”Kunskap om strålningskällor” och med följande lydelse: ”År 2015 skall kunskapen om de strålningskällor i den yttre miljön som orsakar skador på människor, t.ex. cancer, vara identifierade och kunskapen så spridd att individen kan välja ett beteende som minimerar riskerna.”

19. Riksdagen beslutar att delmål 1 om åtgärdsprogram under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall lyda: ”Snarast, dock senast år 2009, skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ekologisk status nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten.”

20. Riksdagen beslutar att delmål 2 om utsläpp av fosforföreningar under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning kompletteras med följande mening: ”De största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena.”

21. Riksdagen beslutar att delmål 3 om utsläpp av kväveföreningar under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall lyda: ”Senast 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå.”

22. Riksdagen avslår regeringens förslag att ändra delmål 1 om åtgärdsprogram för natur- och kulturmiljöer under miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.

23. Riksdagen beslutar att preciseringen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård kompletteras med följande mening: ”Ingen undermålig sjöfart skall trafikera Sveriges omgivande hav, de mest värdefulla områdena skall skyddas från sjöfartens negativa konsekvenser och räddningsberedskapen skall säkerställas.”

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av utvärdering av fiskeförbudsområdena.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att senast våren 2006 återkomma med förslag till nytt delmål under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård som kopplar till risken för olycksrelaterade oljeutsläpp.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga till ett kvalitetsmål i delmål 1 om skötsel av ängs- och betesmarker under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga till ett kvalitetsmål i delmål 2 om småbiotoper under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

28. Riksdagen beslutar att delmål 3 om skötsel av kulturbärande landskapselement under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap skall lyda: ”Mängden kulturbärande landskapselement med stort kulturbärande värde som vårdas skall öka.”

29. Riksdagen beslutar att delmål 5 om åtgärdsprogram för hotade arter under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap flyttas till miljökvalitetsmålet Ett rikt djur- och växtliv.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma senast under våren 2006 med förslag till hur delmål 2 om buller under miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö skall uppfyllas.

31. Riksdagen beslutar att delmål 1 om planeringsunderlag under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö skall lyda: ”Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för: – hur den fysiska planeringen skall utformas så att förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras, – hur kulturhistoriska och arkitektoniska värden skall tas till vara och utvecklas, – hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur och kulturmiljö som fritidsändamål och andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas, – hur den fysiska planeringen underlättar för effektiv energianvändning och tillvaratagandet av förnybara energiresurser samt hur man i den fysiska planeringen underlättar för infrastrukturutbyggnad av miljöeffektiv energiproduktion och distribution såsom t.ex. fjärvärme, – hur den fysiska planeringen skall utformas för att ta hänsyn till effekterna av de troliga klimatförändringar som växthuseffekten innebär.”

32. Riksdagen beslutar att delmål 3 om buller under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ändras så att det avser bullerstörningar och inte trafikbullerstörningar.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omgående återkomma till riksdagen med en lösning när det gäller finansiering av insamlingen av privatimporterade glasförpackningar, så att glasåtervinningen kan fortsätta i nuvarande omfattning.

34. Riksdagen beslutar att delmål 7 om energianvändning m.m. i byggnader under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö skall lyda: ”Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år 1995. Bostadssektorn bör minska sitt bidrag till utsläpp av växthusgaser med minst 40 % till 2020 jämfört med utsläppen 1995. Detta skall bland annat ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt en övergång till uppvärmning som inte baseras på fossila bränslen.”

35. Riksdagen beslutar att införa ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö: ”Senast 2010 skall offentliga lokaler där barn vistas stadigvarande ej orsaka kortsiktiga eller långsiktiga negativa hälsoeffekter. Detta gäller problem såsom buller, allergier, radon och närvaro av hälsopåverkande kemikalier i byggmaterial.”

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klargöra delmål 2 under miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt delmål som rör främmande arter och främmande genetiskt material under miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dela upp En strategi för effektivare energianvändning och transporter i två strategier: Effektivare energisystem och Effektivare transporter.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samlad strategi för styrmedel.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka arbetet med miljöanpassning av den offentliga upphandlingen.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en svensk strategi för att driva miljömålsarbetet i EU.

Inledning

Miljömålsarbetet är en viktig del i den svenska miljöpolitiken. Hållbar utveckling är grunden för all tillväxt, och ytterst är människans existens beroende av att vi tar ansvar för den natur som vi fått att förvalta. Genom att man sätter upp mål både på kort och på lång sikt får miljöarbetet en större tyngd. Det är nödvändigt att målen är rimliga, begripliga och mätbara, samt att det finns genomtänkta åtgärdsplaner och strategier för att nå dem, annars är risken stor att miljömålsarbetet blir verkningslöst.

Vi ställer oss mycket kritiska till hur denna revidering av miljömålsarbetet har presenterats av regeringen. För att uppnå en hög kvalitet på miljöarbetet i Sverige och en trovärdighet i miljömålsarbetet anser vi att det krävs en uppföljning av alla mål och delmål. Att välja att inte ens ta med målet begränsad klimatpåverkan gör att arbetet med att förbättra klimatet försenas. Klimatmålet har ytterligare en gång hänvisats till en senare klimatproposition. Klimatfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna på miljöområdet. Mänsklighetens påverkan på klimatet kan få ödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer.

Sveriges miljömålsarbete präglas av ett uppifrånperspektiv, drivet av riksdag, regering och myndigheter. Enskilda människors och privata företags engagemang och delaktighet har kommit i andra hand. Vi anser att detta är olyckligt eftersom vi tror att människors vilja och förmåga att förbättra miljön skapar kreativa innovationer och det lokala förändringsarbete som krävs för att uppnå miljömålen. Detta är den grundläggande skillnaden mellan de två regeringsalternativen. Alliansen vill i större omfattning ge individen möjlighet att fatta sina egna beslut medan vänsterkartellen bygger på centralstyrda beslut och komplicerad och stelbent myndighetsprövning. En myndighetsutövning som stundom hindrar miljödriven utveckling och därmed dämpar tillväxten och miljöarbetet i Sverige.

Miljöbalken är ett verktyg för att nå våra nationella miljömål, ett annat verktyg är ekonomiska styrmedel. För att förändra beteenden som att t.ex. skapa en vilja att investera i ny teknik anser vi att det krävs ekonomiska styrmedel som ger incitament att agera miljövänligt snarare än detaljerade regelverk. Nya miljöproblem kommer att göra sig påminda i framtiden. Den tekniska utvecklingen går fort fram och morgondagens miljöteknik är omöjlig att känna till i dag. Därför är det viktigt att politiska beslut fokuserar på miljöeffekter och inte på specifika tekniska lösningar. Med ökad kunskap om olika miljösamband ökar såväl företags som enskildas vilja att ta ansvar för miljön. Miljömedvetna kunder driver på marknaden att finna miljöriktiga lösningar.

Stora miljöproblem är ofta globala till sin karaktär, ett tydligt exempel på detta är utsläpp av växthusgaser med klimatförändringar som följd. Andra miljöproblem kan uppstå regionalt eller lokalt och skall därför regleras inom sitt geografiska område, de kan exempelvis avse ett vattenavrinningsområde. Dessa geografiska områden överensstämmer sällan med de administrativa gränser som människan skapat. Därför behövs ibland olika nya områden, som överskrider länsgränser eller nationsgränser. Miljöarbetet inom EU ger värdefulla möjligheter att effektivt minska vissa miljöproblem.

Det är viktigt att vara tydlig och hålla fokus i miljömålsarbetet. Tyvärr finns det en tendens att expandera miljömålen till att inkludera lite vad som helst som kan tyckas angeläget. Till exempel hör inte livsstilsorsakade hälsoproblem hemma bland miljömålen.

Grunden till allt miljöarbete är hållbarhet. Människan lever i och av naturen, vår existens är beroende av att hon handlar så att naturen inte belastas mer är den tål. Vi lever i en global miljö och påverkar därmed miljön över hela jordklotet. Var och en måste ta ansvar för den natur vi fått att förvalta, för vår egen skull och för kommande generationer. Miljöarbetet måste stärkas underifrån, och det är viktigt att det finns en lokal förankring i miljöarbetet. Endast om vi alla har möjlighet att känna delaktighet i miljöarbetet, skapas rätt förutsättningar för att genom vilja och kreativitet skapa en hållbar utveckling. En god miljö är förutsättning för ett bra liv.

Hållbar utveckling och miljömål måste bli mer än ord

Regeringens nu framlagda proposition är avsedd att vara en första fördjupad utvärdering av miljömålen för att klarlägga om styrmedel, mål eller uppföljningssystem behöver förändras.

Om ett brett miljöarbete skall ha fortsatt stöd av samhällets alla aktörer, om av riksdagen uppsatta miljömål skall kunna nås och om arbetet för en hållbar utveckling skall få en nytändning, krävs en rejäl förändring av utvärdering och uppföljning av miljöpolitiken. Hållbar utveckling måste bli mer än ord. För att miljöpolitiken skall vara genomförbar måste den ha stor uppslutning och trovärdighet. Den socialdemokratiska politiken präglas av att man lägger till och drar ifrån utan att ifrågasätta om organisation, styrmedel och det institutionella systemet som helhet bidrar till det man vill uppnå. Vi behöver därför en ny start för arbetet med en hållbar utveckling.

Det understryks av den ansenliga mängd av utredningar och rapporter som har framfört kritik mot miljöpolitiken och arbetet för att nå hållbar utveckling. Rapporten Miljöledning i statliga myndigheter (Naturvårdsverkets rapport 5346) visar på stora brister i svenska myndigheters arbete med att införa ett genomgripande miljöarbete, trots att det är ett krav från regeringen. Bara några få myndigheter får med miljöaspekterna i sina regler, råd, bidragssystem och beslut. De flesta av myndigheterna gör ingen utvärdering eller revision av sitt miljöarbete.

I Riksrevisionens styrelses redogörelse för miljömålsrapporteringen till riksdagen (2004/05:RRS21) får nuvarande system och struktur omfattande kritik. Uppföljningen mot miljömålen och rapporteringen från uppföljningen skall vara centrala underlag för riksdagens miljöpolitiska ställningstagande. Granskningen som Riksrevisionen gjort visar bl.a. att viktiga delar i rapporteringen saknas, att rapporteringen inte följer riktlinjerna och att den har allvarliga brister eller är svårtolkad. Dessutom ges olika budskap i olika rapporteringar, miljöproblemens orsaker ges inte tillräckligt utrymme och målkonflikter behandlas nästan inte alls. Riksrevisionen påpekar även att Miljömålsrådet som sådant ”inte har en ställning, sammansättning eller uppgifter som är väl balanserade till varandra”.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 8 juni 2005 framför Riksrevisionen även skarp kritik mot styrningen av den svenska statsförvaltningen.

I ett antal granskningar har vi konstaterat att det saknas förutsättningar för en effektiv resultatstyrning. Det beror på tydliga och svårmätbara mål, avsaknad av mål eller bristande uppföljning.

– – –

Mer än hälften av regleringsbreven – regeringens årliga instruktioner till myndigheterna – innehåller enligt vår bedömning mål som är otydliga och svåra att mäta. Målen är ofta uttryckta i sådana termer som att myndigheterna ska bidra till, verka för, främja utveckla, stödja, förbättra etcetera.

Miljömålen är centrala i arbetet för att nå hållbar utveckling. För att målen skall kunna nås krävs det ett tydligt underifrånperspektiv där medborgare, företag, kommuner och regioner tillsammans bidrar i arbetet. Samtidigt krävs det en tydlig styrning av statens myndigheter och verk, något som det med all önskvärd tydlighet visar sig att den nuvarande regeringen inte har förmåga till.

Hållbarhetskommission

Vi föreslår att en ”hållbarhetskommission” tillsätts för att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av organisation, regelverk och styrmedel som behöver göras för att underlätta arbetet mot ett hållbart samhälle och skapa miljödriven tillväxt. Hållbarhetskommissionen skall tillkallas för att analysera frågorna om hur hindren för en hållbar samhällsutveckling kan tas bort och hur konflikterna mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Det är dags att finna de systemfel som motverkar hållbar utveckling. Vi vill även möjliggöra en förbättring av riksdagens arbete med att följa upp och besluta viktiga miljömål genom att bl.a. se över .

En fristående kommission av detta slag innebär att ett nytt och viktigt avstamp kan tas för att forma en modern samhällsutveckling där verksamheter sker i sådana former att naturmiljön, naturresurser eller mänskliga värden och initiativ inte förslösas. Kommissionen bl.a. initiera utredningar och riktad forskning inom sitt område.

Viktiga uppdrag som speciellt behöver belysas är att ge förslag på hur dagens nationella havsmiljöarbete kan bli effektivt, att studera hindren för hållbar utveckling i transportsektorn, att belysa konflikter mellan olika miljömål och genomföra den utredning om ekonomiska styrmedel som föreslås i propositionen. Kommissionen skall utföra kostnads–nytto-analyser av vidtagna och planerade miljöåtgärder, och bör även ha i uppgift att utvärdera Miljömålsrådet och föreslå ändringar i hur miljömålsarbetet skall följas upp.

Detta bör ges regeringen till känna.

Miljökvalitetsmål och delmål

Miljökvalitetsmålen skall i första hand ses som en politisk målstyrning av Sveriges miljöarbete, och vara sektorsövergripande. Det är viktigt att inte fastna i den svenska verkshierarkin när man utformar delmålen. Utformningen av delmålen får inte styras av vilken eventuell myndighet som får huvudansvaret utan strukturen måste i stället bygga på tydlighet i målstyrningen.

Vi anser att det är viktigt att delmål som sätts upp är möjliga att uppnå. Det skall naturligtvis inte vara en ursäkt för att lägga ribban lågt, men det är i grunden destruktivt att sätta upp miljömål som är omöjliga att uppnå.

För miljökvalitetsmålens trovärdighet är det viktigt att det finns tydliga och genomförbara planer på hur målen skall kunna nås. Vid omprövning av miljökvalitetsmålen måste det ske en utvärdering av insatserna. Exempelvis om de har varit tillräckliga eller om nya åtgärder behöver föreslås. Det behövs även göras en omprövning av målen ifall det är uppenbart att tidsramarna inte kan hållas. Vi anser inte att regeringen gjort detta i propositionen.

Vidare känner vi oro för att man inte har tillräckligt kraftfulla åtgärdsprogram och att det därför kommer att bli svårt att nå målen. Vi avser dock inte att yrka på enskilda åtgärdsförslag i denna motion.

Miljö och folkhälsa

Vi är positiva till att det görs en tydlig koppling mellan miljökvalitetsmålen och folkhälsan, eftersom många av dagens miljöproblem leder till hälsoproblem. Vi menar dock att det är viktigt med en tydlig avgränsning så att man inte fullständigt blandar ihop miljömålsarbetet med folkhälsa i allmänhet. Hälsoproblem som beror på faktorer i miljön hör hemma i miljömålsarbete, men det gör inte hälsoproblem som beror på livsstil och individuellt beteende. På vissa punkter har regeringen misslyckats att göra denna avgränsning. I delmålet om hudcancer under Säker strålmiljö vill regeringen inkludera solning i solarier; vi menar att det är orimligt att betrakta hudcancer som orsakas av solarier som ett miljöproblem. Regeringen skriver i kapitel 4.2 om fysisk aktivitet och goda matvanor, inte heller detta hör hemma i miljömålsarbetet.

Begränsad klimatpåverkan

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär att halten, räknat som koldioxidekvivalenter, av de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollets och IPCC:s definitioner tillsammans skall stabiliseras på en halt lägre än 550 ppm i atmosfären.

Vi anser det olyckligt att regeringen i avvaktan på en klimatproposition i princip inte behandlar detta delmål i miljömålspropositionen. När det kanske viktigaste miljömålet inte behandlas blir propositionen och miljömålsarbetet haltande. Det vore rimligt att nu ta upp och fastställa delmålen vad gäller klimatförändringar, medan åtgärdsförslagen lägges i den väntade klimatpropositionen.

Vidare anser vi att det är olyckligt att klimatpropositionen dröjer. I mars 2002 beslutande riksdagen om den nuvarande klimatstrategin; i detta ligger att klimatarbetet skall följas upp med kontrollstationer 2004 och 2008. Rimligen avsåg riksdagen med sitt beslut att regeringen skulle återkomma till riksdagen under 2004, men så har inte skett. Naturvårdsverket och Statens energimyndighet har utarbetat ett underlag för utvärderingen, som blev klart den 30 juni 2004. Trots detta har regeringen lagt vare sig förslag eller redogörelse på riksdagens bord ännu.

Utan en egen klimatstrategi får Sverige svårare att i internationella sammanhang hävda gemensamma överenskommelser och krafttag i arbetet med att begränsa klimatpåverkan.

Definitionen av miljökvalitetsmålet

Definitionen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan borde ändras, så att definitionen av målet baseras på vad som kan anses vara en acceptabel temperaturhöjning, inte halten växthusgaser i atmosfären. Denna förändring skulle innebära att Sverige följer IPCC:s rekommendationer till världens stater, samt att målet sammanfaller med det mål som EU:s ministerråd tagit för klimatet. När riksdagen tog målet 550 ppm ansågs detta av de flesta motsvara en temperaturhöjning på mindre än 2 grader C. Detta har under den senaste tiden ifrågasatts, och t.ex. Frankrike och Storbritannien diskuterar nu ambitionsnivåer som snarare ligger på 450 ppm.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Mycket pekar på att utsläppen av växthusgaser i Sverige i dag inte utvecklas på rätt sätt. I Kontrollstation 2004, Naturvårdsverkets och Energimyndighetens underlag till utvärderingen av Sveriges klimatstrategi, visar man att med nuvarande utveckling kommer Sverige inte att uppnå riksdagens mål på 4 % minskning av utsläppen till 2010 och utsläppen kommer att öka efter 2010. Detta gäller framför allt utsläppen från trafiken, men även från energiproduktionen. Det är viktigt att klimatpolitiken inte bara påverkar propositioner inom Miljödepartementets område utan tydligt även ingår i t.ex. trafik-, bostads- och energipolitiken. Det hade därför varit lämpligt att redan nu slå fast delmålen på klimatområdet. Grunden för miljömålsarbetet är att de skall vara vägledande i andra politiska områden; därför är det viktigt att alla mål och delmål ingår vid en översyn och uppdateras, utvärderas och ändras vid behov.

Regeringen har genom att välja bort behandlingen av klimatmålet i denna proposition inte givit riksdagen ett underlag som gör det möjligt att på ett underbyggt och detaljerat sätt hantera delmålen. Vi vill ändå lämna några generella synpunkter.

Vi anser i likhet med många andra att det behövs fler tydliga delmål inom klimatmålet för att säkerställa att arbetet går i rätt riktning. Vi anser därför att det är av största vikt att regeringen under 2005 återkommer till riksdagen med nya tydliga delmål inom klimatområdet.

Viktigast är att snarast precisera delmål för utsläppsminskningarna 2020 till 2050. Det är viktigt att inte bara ha utsläppsmål på kort och lång sikt. För att kunna nå målet behövs också mål på medellång sikt. Samtidigt anser vi att utsläppsmålen vad gäller klimatgaser i huvudsak måste beslutas internationellt. Ensidiga svenska mål för nivåerna på sänkningarna har mycket liten effekt.

Vidare bör delmål finnas för de olika sektorerna såsom trafiken, den handlande sektorn och hushållen. Inom trafiken är det viktigt att Sverige bryter sambandet mellan tillväxt och ökade utsläpp av växthusgaser. Här är det viktigt att minskningen inte sker på ett sådant sätt att det märkbart försämrar svensk konkurrenskraft och tillväxt utan snarare gynnar den. En miljödriven teknisk utveckling kan skapa tillväxt och inte minst vara en viktig aspekt utifrån ett säkerhetspolitiskt synsätt genom att minska landets beroende av olja. Det kommer därför att vara viktigt att ta fram incitament för en omställning till nya transportlösningar både vad gäller persontrafik och godstrafik. Detta gäller både förnyelsebara drivmedel och smarta och effektiva transportlösningar.

Det är viktigt att klimatarbetet inte enbart fokuserar på koldioxid, utan åtgärder också görs för övriga växthusgaser. Därför anser vi att regeringen borde finna delmål också för övriga växthusgaser. Ett rimligt förhållningssätt är att dessa skall inkluderas i den handlande sektorn. Handeln med utsläppsrätter kan bli ett effektivt verktyg i klimatarbetet men det krävs då att kostnaderna verkligen blir tydliga i systemet.

Frisk luft

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.

Vi är kritiska mot att inget nytt delmål för svaveldioxid fastställts trots att det nuvarande skall uppnås 2005 och att hänvisa detta tillsammans med delmålet om ozon till nästa fördjupade utvärdering anser vi är att strida mot meningen med miljömålen. En uppföljning och ändring krävs i båda fallen, ozon på grund av ny kunskap kring hälsoeffekter och svaveldioxid för att det uppnås 2005.

Vi delar i stort regeringens förslag på nya delmål, framför allt ser vi med stor tillfredställelse att det nu införs ett delmål som rör partiklar. Problemet är så pass allvarligt att det är nödvändigt med en högre ambitionsnivå, och vi anser att detta mål bör uppnås redan till 2010.

Vi känner en större oro än regeringen för att delmålen framför allt för partiklar, kväveoxider och marknära ozon inte skall kunna uppnås, speciellt i de större städerna. för att byta ut Sveriges alltför gamla bilpark, där insatser för ökad skrotning skulle kunna ha betydelse.

Ett annat område där regeringen har ett tydligt ansvar är att minska båttrafikens utsläpp av bl.a. svaveldioxid och kväveoxider. Detta gäller både möjligheten att ställa krav på färjetrafiken och på den internationella handelsflottan, vilket bör vara Sveriges linje nu när Östersjön klassats som särskilt känsligt havsområde (PSSA).

Delmål 3 om halten av marknära ozon

Delmålets nuvarande lydelse:

Halten av marknära ozon skall inte överskrida 120 mikrogram/m3 som åtta timmars medelvärde år 2010.

Folkhälsoinstitutets påpekande om riskerna för människors hälsa med marknära ozon bör tas på allvar och vi vill därför skärpa detta mål. Förslaget till skärpning av delmål 3 baseras på undersökningen ”Hälsokonsekvenser av ozon” av Bertil Forsberg, Lars Modig, Per-Arne Svanberg och Bo Segersted vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. I rapporten görs beräkningar som visar på att en sänkning från 120 till 60 mikrogram/m3 kan innebära att man undviker 1 800 sjukhusinläggningar samt 1 160 för tidiga dödfall per år. Det innebär rimligen även minskade sjukskrivningar och minskad medicinering. Det är därför viktigt att regeringen återkommer med ett skärpt mål.

För att nå målet krävs ett intensifierat arbete med att sänka halterna av kväveoxider (NOx) och lätt flyktiga organiska föreningar (VOC). När det gäller kvävoxider krävs att bakgrundsvärden sänks generellt. Detta kan bl.a. uppnås via ett snabbare utbyte av bilparken och högre krav på båttrafikens utsläpp av kväveoxider. Vad gäller VOC krävs framför allt sänkning av de lokala halterna i de större städerna. Här behövs en strategi för utsläpp från industrin och en strategi för eldning, både småskalig vedeldning och utsläpp från större anläggningar.

Delmål 5 om partiklar

Regeringens förslag:

Halterna 35 mikrogram/m3 som dygnsmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för partiklar (PM10) skall underskridas år 2015. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år.

Halterna 20 mikrogram/m3 som dygnsmedelvärde och 12 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för partiklar (PM2,5) skall underskridas år 2015. Dygnsmedelvärdet får överskridas högst 37 dygn per år.

Vi stöder tankarna om en miljökvalitetsnorm för PM2,5. Det är bra att regeringen tänker driva denna fråga inom EU. Samtidigt bör kommunerna själva få större möjligheter att besluta om lokala åtgärder för att minska luftföroreningarna. De författningstekniska hindren för kommunerna att vidta miljöåtgärder bör ses över, såväl inom trafiksektorn som inom andra sektorer, exempelvis eldning.

Vi anser att regeringen går för långsamt fram när det gäller delmålet som rör partiklar. Det är uppenbart att partiklar orsakar allvarliga effekter på människors hälsa och att arbetet med att nå acceptabla nivåer bör påskyndas. Det finns åtgärder som går att vidta i god tid före 2010 som skulle bidra till en substantiell minskning av partikelhalterna i de större städerna, t.ex. förbättrad städning av gator. Därför bör delmål 5 om partiklar ändras så att det skall uppnås till 2010 i stället för 2015.

De ultrafina partiklarna (PM0,1) står för en stor del av den negativa hälsopåverkan från luftföroreningar, men halten av dessa partiklar återspeglas inte på ett bra sätt i måtten på PM10 och PM2,5. Problemet med PM0,1 måste uppmärksammas när åtgärder för att minska partikelhalterna vidtas.

Bara naturlig försurning

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.

Försurning av mark och vatten är både ett hälso- och miljöproblem. Försurningen orsakas främst av nedfall av försurade luftföroreningar som har sitt ursprung i utsläpp av svavel och kväve från transporter, förbränningsanläggningar och industri i Sverige och övriga Europa. Försurningen ger effekter på människor, växter och djur. Försurning kan vara hälsofarligt då det kan leda till urlakning av tungmetaller som kadmium och andra metaller som aluminium. Dessa kan sedan nå människan via vatten eller föda och skapa hälsoproblem. Det är viktigt att kalkningsinsatser biotopanpassas och även askåterföringsinsatser är viktiga. Internationella överenskommelser på försurningsområdet bör genomföras då luft och vatten inte känner några nationsgränser.

De arbeten som pågår inom bl.a. luftvårdskonventionen (CLRTAP) och EU:s strategi (CAFE) samt IMO (fartyg) bör intensifieras. Trots minskning av nedfallet av sura svavelföreningar är situationen, inte minst i de västsvenska skogarna, bekymmersam. Med hänsyn tagen till vikten av att minska utsläppen av försurade ämnen delar vi inte regeringens bedömning att vi först i samband med nästa fördjupade utvärdering (2009) skall revidera och komplettera miljökvalitetsmålet.

Vi vill betona vikten av att vidta åtgärder som leder till långsiktiga strukturella förändringar av transport- och energisystemen. Vi anser att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att snarast ta fram en kvantitativ bedömning av hur stora nedfalls- och haltminskningar som krävs för att klara miljökvalitetsmålen och koppla dessa till en bedömning av behovet av utsläppsminskningar i såväl Europa som Sverige.

Delmålen om svavel och kväve tar bara fasta på utsläpp i Sverige. Det är dock så att Sverige även drabbas av utsläpp i våra grannländer och våra grannländer drabbas av utsläpp i Sverige. Sverige drabbas inte minst av utsläpp från bl.a. kolkraftverk i Storbritannien, Danmark, Tyskland och Polen. Vi inser att Sverige inte kan ställa direkta krav på utsläppsnivåer i våra grannländer, och föreslår ingen ändring av delmålen i detta avseende. Därmed är det uppenbart att Sverige kommer att få svårt att nå miljökvalitetsmålen Frisk luft, Bara naturlig försurning samt Ingen övergödning om inte skarpa internationella överenskommelser nås t.ex. när det gäller fartygs utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid. Ett intressant koncept är internationella ekonomiska styrmedel, t.ex. handel med utsläppsrätter inom EU. I USA har ett handelssystem för utsläpp av svavel varit i bruk i flera år med gott resultat. Vi vill även poängtera att svenska beslut ibland kan påverka utsläppen i våra grannländer, t.ex. genom import och export av el.

Delmål 1 om försurning av sjöar och rinnande vatten

Delmålets nuvarande lydelse:

År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan.

Regeringen gör antaganden och bedömningar vilket stärker remissinstansernas uppfattning att försurningsläget är svårbedömt. En klar definition av försurning ger en ökad möjlighet att vidta de åtgärder som krävs. Därför är det viktigt att Naturvårdsverket får revidera bedömningsgrunderna för försurning av ytvatten.

Delmålet bör också kompletteras med en definition av försurade sjöar och vattendrag som tar ställning till hur kalkade sjöar skall betraktas.

Det är ett problem att man formulerar delmålet utifrån antalet sjöar, utan att ta hänsyn till sjöarnas storlek. Delmålet bör kompletteras så att hänsyn tas även till sjöarnas storlek.

Åtgärder kommer bl.a. att krävas inom jord- och skogsbruket samt inom VA-sektorn.

Delmål 2 om försurning av skogsmarken

Delmålets nuvarande lydelse:

Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats.

Skogsvårdsstyrelsen påtalar ständigt problemen i Västsverige. Det är viktigt att tydligare kvantifiera skogsbrukets bidrag till försurningen. Försurning av skogen leder till att skogen blir känsligare för klimatpåverkan, sjukdomar och insektsangrepp. Mer än en femtedel av den totala ytan skog, fjäll och sjöar bedöms i dag vara försurningspåverkad. Effekterna av kalkning av skogsmark är i hög grad växlande varför vi anser att dessa insatser skall biotopanpassas.

Det är bra att Naturvårdsverkets program för kalkning av skogsmark nu har påbörjats, även om det sker i långsammare takt än vad programmet föreslog. De positiva effekterna av skogsmarkskalkning är sedan en tid väl vetenskapligt motiverade. Därför bör kalkningsinsatserna intensifieras, samtidigt som en vetenskaplig analys av effekterna genomförs.

Därför bör delmål 2 kompletteras med:

• Där man ännu inte märkt ett trendbrott bör insatserna intensifieras.

Delmål 4 om utsläpp av kväveoxider

Delmålets nuvarande lydelse:

År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.

Regeringen skriver att frågan om att minska försurningen i Sverige är angelägen och skall ges fortsatt hög prioritet. En skärpning av kväveoxidutsläppen har trots detta inte föreslagits. Det är mycket angeläget att minska just utsläppen av kväveoxider, eftersom kväveoxider inte bara leder till försurning, utan även övergödning och hälsoproblem. Detta delmål sammanfaller med delmål 5 under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, påverkar direkt delmål 2 om halten av kvävedioxid under miljökvalitetsmålet Frisk luft och påverkar indirekt delmål 3 om marknära ozon under miljökvalitetsmålet Frisk luft.

Vi inser att omfattande åtgärder krävs för att uppnå det uppsatta målet, men vill ändå att regeringen återkommer med ett skärpt mål.

Trafiken svarar för 60 % av kväveoxidutsläppen varför det gäller att vidta åtgärder som leder till långsiktiga strukturella förändringar av transportsystemet. Framför allt är det viktigt att ge bättre förutsättningar för långväga godstransport på järnväg. För att kunna vinna marknadsandelar behöver järnvägens flexibilitet och hastighet förbättras. Genomsnittshastigheten för ett godståg som åker från Umeå till Rom är i dag ca 14 km/h. Samordningen av olika transportslag bör öka genom att transeuropeiska nätverk för transporter utvecklas och att flaskhalsarna byggs bort. EU måste särskilt inrikta sig på att inlemma de nya medlemsländerna i det europeiska transportsystemet. Vattentransporterna bör utvecklas, särskilt över nationsgränserna och mellan öar.

Ett intressant koncept för att minska utsläppen av kväveoxider är internationella ekonomiska styrmedel, t.ex. handel med utsläppsrätter inom EU.

Giftfri miljö

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

Giftfri miljö är ett av de miljökvalitetsmål som kommer att vara svårast att uppnå, detta delvis på grund av att det är svårt att nå målen inom en generation när det gäller långlivade ämnen som redan finns spridda i miljön samt diffus spridning av farliga ämnen från befintliga byggnader och varor.

Giftfri miljö är ett av de miljömål där det krävs starka internationella insatser. Arbetet med den nya kemikalielagstiftningen inom EU, Reach, är mycket viktigt. Delmål 1 och 2 måste anpassas så att de är möjliga att nå; därför bör de anpassas till det slutligt antagna Reach.

Delmål 3 om utfasning av farliga ämnen

Regeringen planerar att fasa ut all blyammunition. År 2006 förbjuds all jakt med blyhagel och 2008 förbjuds även jakt med blykulor. Anledningen till att bly används i ammunition är att metallen är både mjuk och har hög densitet. På grund av den effekt kulan har på djurkroppen innebär jakt med blyammunition att djuret dödas omedelbart med minsta möjliga lidande.

Vi anser att en konsekvensutredning bör genomföras innan blyammunition förbjuds vid jakt på fastmark. I stort sett alla tunga remissinstanser, bl.a. Naturvårdsverket och Världsnaturfonden, har efterlyst en sådan konsekvensanalys. En fråga som bör utredas är huruvida alternativ ammunition medför större lidande för djuren. En annan fråga är huruvida den alternativa ammunitionen kommer att skada sågklingorna inom skogsbruket, vilket blykulorna inte gör på grund av metallens mjukhet.

Delmål 6 om efterbehandling av förorenade områden

Det nuvarande delmål 6 har inte uppnåtts i sin helhet år 2005. Vi anser att det är viktigt att identifiering och upprättande av åtgärdsplaner fortsätter i samma takt som tidigare.

De enorma kostnader som skulle krävas för att sanera alla områden i den högsta riskklassen manar till eftertanke och en tydligare avvägning mellan nyttan och kostnaden. Temporära lösningar som inneslutning och åtgärder för att hindra läckage till grundvatten måste vägas mot samhällskostnaden för en totalsanering. Även om målet fortfarande skall vara att på sikt sanera även dessa.

Kommunerna har en stor del i arbetet med förorenade områden; de ekonomiska förutsättningarna för en kommun att genomföra saneringar där de själva är huvudman blir ofta en bromskloss. Vi anser inte att systemet som det ser ut i dag fungerar optimalt och föreslår därför en översyn av hur kommunernas ekonomiska ansvar för saneringsobjekt skall se ut.

Vi anser inte att det finns skäl att splittra det nuvarande delmål 6 i två delar. Delmålet behöver dock ändras då det inte har uppfyllts, enligt följande lydelse:

• En fortsatt kartering av förorenade områden måste ske fram till 2015. Områden som innebär akuta risker vid direkt exponering och sådana förorenade områden som i dag eller i en nära framtid akut hotar betydelsefulla vattentäkter eller naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010. För övriga områden skall tidsplaner för utredning och åtgärder ha tagits fram senast 2015. Dessa skall syfta till att säkerställa att miljöproblemet i sin helhet kan vara löst senast 2050. För de områden som i dag har identifierats och anses prioriterade skall flertalet åtgärdas inom perioden 2005–2010.

Nya delmål om dioxiner och kadmium

Vi anser att det krävs en större tydlighet i förebyggandet och åtgärdandet av skadliga ämnen i livsmedel och föreslår två nya delmål. Problemen med dioxiner i fisk och andra livsmedel, samt problemen med kadmium i jordbruksprodukter, är potentiellt allvarliga folkhälsoproblem som bör belysas.

Det är uppenbart att dioxintillförseln till Östersjön fortgår och att kunskapsläget vad avser källor inte är komplett. Behovet av åtgärder och kunskap inom området är stort, mer underlag behövs för att kunna påverka halterna av dioxin i fisk och andra livsmedel.

Vi föreslår därför två nya delmål:

• Om dioxiner i livsmedel

2010 skall tydliga åtgärdsprogram som medför en kontinuerlig minskning av halterna av för människan skadliga dioxiner i livsmedel ha etablerats.

• Om kadmium

2015 skall exponeringen av kadmium till befolkningen via föda och arbete vara på en sådan nivå att den är säkert ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv.

Skyddande ozonskikt

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

Vi är positiva till det nya miljökvalitetsmålet om biologisk mångfald. Vi ser dock att det skulle vara bra att fortsätta med ett begränsat antal huvudmål inom miljömålsstrukturen. De två målen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö har i grunden samma bakgrund, nämligen att skydda miljö och människa för skadlig strålning. Vi anser därför att regeringen bör utreda om de kan slås samman till nästa fördjupade utvärdering.

Säker strålmiljö

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Människors hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön.

Svensk strålskyddsforskning har nedrustats under flera år. Detta trots att riskerna från strålning har ökat i dagens svenska samhälle. Det kan gälla alltifrån strålning från mobiltelefoner till risken för terrordåd med radioaktiva ämnen. Det behövs därför en renässans för strålskyddsforskningen och radioekologin i Sverige.

Sverige måste ha forskarkompetens för att både kunna ingå i och utvärdera den internationella forskningen. Viktiga frågor förutom olika strålningskällors påverkan på biologiska system är vilka faktorer som det bör uppställas gränsvärden för.

Delmål 2 om minskad förekomst av hudcancer

Regeringens förslag:

År 2020 skall antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning inte vara fler än år 2000.

Vi anser att syftet med delmål 2 kan breddas och fördjupas genom att omfatta fler strålkällor än ultraviolett strålning. Det tidigare delmålet var utformat som ett folkhälsomål där avsikten var att få människor att sola mer klokt. Regeringens nya förslag går ytterligare ett steg i den riktningen genom att även inkludera solarier. Miljömålsrådet skriver i de Facto 2004:

Förändringar av ozonskiktets tjocklek är förmodligen av underordnad betydelse jämfört med människors beteende och attityd till solbränna.

ett individuellt val. Visst bör cancer genom solning förebyggas men inte genom ett miljömål, det hör hemma inom

Vi anser dessutom att kunskapen om andra strålningskällor är för liten och vill därför ersätta detta delmål med ett nytt delmål som dels rör samtliga strålningskällor, dels beröra andra skador än cancer. Det nya delmålet bör ges rubriken ”Kunskap om strålningskällor” och ges formuleringen:

• År 2015 skall kunskapen om de strålningskällor i den yttre miljön som orsakar skador på människor, t.ex. cancer, så långt det är möjligt vara identifierade och kunskapen så spridd att individen kan välja ett beteende som minimerar riskerna.

Ingen övergödning

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheten till allsidig användning av mark och vatten.

Det kommer fortsättningsvis att krävas stora insatser samt konkreta och vassa styrmedel för att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning.

Våra hav och kustnära områden övergöds på grund av kväve- och fosfortillförsel. Kring Östersjön krävs intensifierade internationella insatser. Havets återhämtningstid är lång.

Utsläppen av ammoniak och kväveoxider har trots restriktioner ökat. Övergången till katalysatorbilar har minskat kväveoxidutsläppen men har samtidigt inneburit att ammoniakutsläppen ökat med 30 %.

Det är lämpligt att mycket av åtgärderna hänvisas till kommande Landsbygdspolitiska utvecklingsprogrammet, men inriktningen bör anges redan nu. Det är dock inte acceptabelt att åtgärder rörande delmål 5 om utsläpp av kväveoxider får vänta på detta.

Vi beklagar att regeringen inte tagit vara på möjligheten i vårbudgeten att utöka skyddszonerna med 2 000 ha och fånggrödorna med 5 000 ha. Det hade förhindrat ett kväveläckage på 70 ton. Lantbruket har redan nu 8 000 ha skyddszoner, vilket innebär 10 000 mil utefter sjöar och vattendrag, som bidrar till att minska kväveläckaget med 10 kg/ha.

Alllianspartierna anser att diskussioner bör inledas med jordbruksnäringen kring möjligheterna att tillskapa ett frivilligt certifieringssystem med betoning på minskning och balansering av jordbrukets tillförsel av övergödande ämnen till mark och vatten. Ett certifieringssystem skulle både kunna bidra till en bättre miljö och stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Ett certifieringssystem bör bygga på ett nära samarbete med näringen. Viktigt förarbete för detta har redan gjorts i de kriterier som utarbetats av Svenskt Sigill och Odling i balans.

Det är också nödvändigt att stärka det internationella arbetet med näringsutsläpp från industrin och kommunala och enskilda avlopp runtom Östersjön. Det räcker inte med att ha en hög ambitionsnivå längre, nu krävs det kraftfulla direkta insatser för att lyckas. Vi vill att starka internationella åtgärder sätts in för att rädda Östersjön redan i dag.

Våtmarker har en stor betydelse då de hindrar övergödande ämnen att nå känsliga sjöar och hav. Denna möjlighet att hindra övergödning har dessvärre försummats under en lång följd av år.

EU:s ramdirektiv för vatten

Det svenska genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten har en avgörande roll för att de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen skall kunna uppnås. Vattenmyndigheternas arbete med vattenmiljöförvaltning och arbetet med att uppnå de vattenanknutna miljökvalitetsmålen kompletterar varandra.

De föreslagna vattendistrikten, som är ett led i införandet av EU:s ramdirektiv för vatten, kan bli en ny strategisk lokal nivå. Ramdirektivet för vatten har en hög ambitionsnivå och ställer krav på medlemsstaterna att vidta sådana åtgärder att vattenresurserna når en god status. Detta kan ge stora bidrag till att uppnå de svenska vattenrelaterade miljökvalitetsmålen. För att kunna åtgärda övergödningen av våra kuster och hav krävs det dock kraftigare åtgärder än de som vattenmyndigheterna i dag har möjlighet att besluta om.

Fördelarna med vattendirektivet är flera. Den stora skillnaden är att vattenmyndigheterna skall undersöka vilken effekt åtgärderna har och vid behov föreslå ytterligare åtgärder. I dag koncentreras allt på åtgärder men det finns ingen direkt uppföljning av om de har någon effekt.

Våra nationella miljökvalitetsmål saknar en formell rättslig status i det svenska rättssystemet. För att miljökvalitetsmål och andra miljömål skall få en sådan status krävs att målen omsättas i rättsligt bindande regler, exempelvis som krav på högsta tillåtna halter av vissa ämnen i vattenmiljön, som i sin tur leder till beslut om utsläppsbegränsningar. Detta bör ske genom den nya vattenförvaltningen, där vattenmyndigheterna har bemyndigande att fastställa kvalitetskrav för vattenförekomster inom vattendistrikten. I vattendirektivet är det den faktiska vattenstatusen som sätter ramarna för mänsklig påverkan på vattenresursernas kvalitet.

I och med miljöbalken infördes instrumentet miljökvalitetsnorm även i svensk lag, för att därigenom även kunna beakta den samlade effekten som många olika verksamheter har på miljön. Men det är ännu oklart hur miljökvalitetsnormer skall förhålla sig till övriga instrument, som bl.a. tillståndsprövning. De nya vattenmyndigheterna får ansvar för att ta fram åtgärdsprogram och samordna olika myndigheters åtgärder, men deras ansvar och möjligheter att vidta åtgärder för att uppnå och bibehålla en viss miljökvalitetsnorm är svaga och otydligt uttryckta.

Vi anser att det finns särskilda behov av att utveckla instrumentet åtgärdsprogram så att det blir tydligare hur generella krav på miljökvalitet kan omformuleras till precisa krav på förhållningssätt och åtgärder.

Vi anser att det kan finnas intressanta kombinationer mellan juridiska styrmedel, nya ekonomiska incitament och olika typer av samverkansformer inom t.ex. ett avrinningsområde som kan leda till kostnadseffektiva lösningar. Vi är starkt kritiska till att regeringen ännu inte lagt några förslag till former för samverkan inom vattenförvaltningen. Det finns varken incitament för att locka till samverkan eller krav på sådan.

För ett av de viktigaste instrumenten för att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning – vattenmyndigheternas arbete med vattenmiljöförvaltningen – har regeringen alltså inte redovisat metod och inte heller givit tydliga mandat.

Delmål 1 om åtgärdsprogram

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ekologisk status skall nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten.

De finns flera typer av osäkerheter kring upplagring och läckage av gödande ämnen. En ökad kunskap om övergödningsfrågan är nu nödvändig. Det får vi bl.a. genom att öka nyttan av befintlig forskning, öka utbytet mellan forskning och miljöövervakning och genom att ta fram scenarier för utvecklingen i relevanta samhällssektorer. Forskningsfrågorna inom övergödningsproblematiken är många och kräver ett systemövergripande synsätt, där forskare från olika discipliner samverkar. Det är t.ex. först helt nyligen forskare som studerar läckage av näringsämnen från jordbruksmark, markanvändning och havsmiljöproblematik samarbetat. Havsmiljöarbetet är mycket splittrat och det har funnits en bristande dialog mellan intressenter, forskare och myndigheter. Forskning om vatten på land samordnas inte i dag med forskning om haven. Ett ökat utbyte mellan den landbaserade och den marina forskningen och miljöövervakningen är viktiga och vattenmyndigheterna bör kunna fungera som en plattform för detta.

Vi delar de synpunkter som flera remissinstanser framfört att det kan vara en risk att miljökvalitetsmålen inte blir kompletta utan detta delmål inskrivet. Vi anser dessutom att det i målet skall anges tydligt att målet i samband med vattendirektivets implementering kan och bör ske tidigare på många håll.

Delmålet bör behållas och ges följande lydelse:

• Snarast, dock senast år 2009, skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ekologisk status nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten.

Delmål 2 om utsläpp av fosforföreningar

Regeringens förslag:

Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 procent från 1995 års nivå.

Vi anser att man måste utgå från lokala och regionala förhållanden där man borde specificera olika utsläppsmål för olika vatten.

Vi är positiva till både forskningsprogram och satsning på skyddszoner men är negativa och bekymrade över fördröjningen av åtgärder. Det väsentligaste är att de kraftfullaste minskningarna sker där känsligheten är som störst. Det bör framgå av delmålet. Delmålets utformning kan inte grunda sig på osäkerhet i dataunderlaget.

Därför bör delmålet kompletteras med:

• De största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena.

Delmål 3 om utsläpp av kväveföreningar

Regeringens förslag:

Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå.

Vi vill understryka vikten av att minska utsläppen av vattenburna utsläpp av kväveföreningar med 30 % och peka på värdet av fånggrödor och kantzoner för jordbrukets del samt att OECD:s kritik mot dålig rening av svenska avlopp tas på allvar och åtgärdas. Här kan EU:s landbygdsprogram spela en väsentlig roll, och det är viktigt att tillräckliga resurser lägges till miljöstöd, såsom t.ex. kantzoner, i det fortsatta arbetet med landsbygdsprogrammet. När man arbetar med miljöstöden är det väsentligt att fokus ligger på miljöeffekter och inte på olika brukarformer.

Vi delar inte regeringens uppfattning att haven norr om Ålands hav skall undantas från begränsningen av kväveutsläpp från mänsklig verksamhet. Delmålet bör därför lyda:

• Senast 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå.

Delmål 4 om utsläpp av ammoniak

Regeringens förslag:

Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå.

Vad gäller ammoniakutsläppen anser vi att fortsatt forskning är nödvändig för att ytterligare utveckla system för fortsatt ammoniakminskning vid gödselhantering. Jordbrukssektorn svarar för den övervägande delen av ammoniakutsläppen, främst från hantering av stallgödsel. Trots minskningen, som beror på minskat antal djur och teknikutveckling, kommer fortsatta ansträngningar att vara nödvändiga. Det krävs också forskning och åtgärder för att hejda och minska ammoniakökningen från trafiken.

Delmål 5 om utsläpp av kväveoxider

Delmålets nuvarande lydelse:

År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.

Detta delmål sammanfaller helt med delmål 4 under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Vi efterlyser en skärpning av detta delmål enligt vad som tidigare redovisats. Vi vill också påpeka att denna skärpning kanske är av än större betydelse för att uppnå det långsiktiga miljökvalitetsmålet Ingen övergödning än för miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning.

Levande sjöar och vattendrag

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Det är i dag få av våra vattendrag som är helt opåverkade eller måttligt påverkade av ingrepp i vattenmiljön, men många skadade vatten har möjlighet att restaureras. Värdefulla eller potentiellt värdefulla vatten bör restaureras så att biologiska och ekologiska värden ökar. Intrång i opåverkade vattendrag bör inte bara undvikas, utan sådana intrång skall helt enkelt inte göras. Vi anser dock att modernisering och effektivisering av befintlig vattenkraft är angelägen.

Delmål 1 om åtgärdsprogram för natur- och kulturmiljöer

Regeringens förslag:

Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. Senast år 2010 skall minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd och fördelas jämnt mellan de fem vattendistrikten. Minst 15 fiskefria områden skall finnas i varje vattendistrikt.

Regeringen föreslår utan närmare motivering att de skyddade områdena fördelas jämnt mellan de fem vattendistrikten. Vi anser att områdesskydd bör införas där miljöerna är mest skyddsvärda även om det skulle bli en ojämn fördelning mellan distrikten.

Vidare föreslår regeringen att delmålet skall preciseras till att minst 15 fiskefria områden skall finnas i varje vattendistrikt. Vi anser att det inte rimligen är just antalet fiskefria områden som är ett bra mått på hur långt miljöutvecklingen kommit. Ett större område kan ju ge bättre skydd än tio små områden. Regeringens ändringsförslag verkar alltså inte särskilt logiska.

Eftersom regeringen inte har motiverat sina ändringsförslag anser vi att delmål 1 inte bör ändras.

Delmål 2 om åtgärdsprogram för skyddsvärda vattendrag

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 skall minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats.

Vi har ingen invändning mot att delmålet kvarstår oförändrat, men vill understryka att regelverket kring omprövning av äldre vattendomar bör utredas och förenklas. Särskilt angeläget är det att man omprövar vattendomar som tillåter att allt vatten i ett vattendrag leds bort för att gamla torrlagda vattenfåror skall få tillbaka en del av flödet.

Grundvatten av god kvalitet

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Grundvattnet skall ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Vi instämmer i regeringens bedömning att grundvattensituationen är god i ett internationellt perspektiv och har inga förslag som avviker från propositionen.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Havsmiljön är en av vår tids viktigaste miljöfrågor. Hoten mot Östersjöns och Västerhavets miljö- och naturresurssituation är akuta och snabba åtgärder är nödvändiga. Vi är mycket kritiska till att inte en havsmiljöproposition med de första, mest akuta delarna i en marin strategi med konkreta beslut om åtgärder och förstärkta resurser presenterats. Förutom under delmål 1 om skydd av marina miljöer och kust och skärgårdsområden presenterar inte heller regeringen i denna proposition några skarpa förslag. Vi anser det mycket olyckligt att regeringen här, liksom vad gäller klimatpåverkan, avvaktar och i detta fall hänvisar till en kommande skrivelse.

EU:s utvidgning innebär en avgörande förändring och en helt ny möjlighet i förvaltningen av den hårt utsatta Östersjön. Detta hav bör bli pilotområde för en helt ny förvaltningsstrategi med syftet att bygga upp ett så starkt och heltäckande skydd av Östersjöns marina miljö att fungerande ekosystem kan återskapas och en långsiktigt uthållig utveckling garanteras. Systemet måste ges juridisk kraft och samordnade skyddsåtgärder och sanktioner. Detta arbete menar vi skall drivas inom ramen för EU-samarbetet. På samma sätt som luftvårdsarbetet genom juridiskt bindande överenskommelser blivit framgångsrikt måste nu havsmiljön förbättras.

Vi anser att regeringen nu i alla fora måste kommunicera Östersjöns övergödningsproblem och den överhängande risken för olyckor i samband med oljetransporter så att ett internationellt politiskt genombrott för åtgärdsarbetet med övergödningsproblemen kan komma till stånd och ytterligare effektiva skyddsåtgärder mot fartygsolyckor och oljeutsläpp tas fram för Östersjön.

Komplettering av miljömålets precisering

Vi delar Havsmiljökommissionens åsikt att preciseringen av vad miljökvalitetsmålet innebär bör kompletteras med följande mening:

• Ingen undermålig sjöfart skall trafikera Sveriges omgivande hav, de mest värdefulla områdena skall skyddas från sjöfartens negativa konsekvenser och räddningsberedskapen skall säkerställas.

Delmål 1 om skydd av marina miljöer och kust- och skärgårdsområden

Regeringens förslag:

Senast år 2010 skall minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem, och senast år 2010 därutöver ytterligare fjorton, marina områden vara skyddade som naturreservat och tillsammans utgöra ett representativt nätverk av marina naturtyper.

Därutöver skall ett område med permanent fiskeförbud inrättas till 2006, för utvärdering till 2010 samt ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och utsjöområden) inrättas till 2010 i vardera Östersjön och Västerhavet för utvärdering till 2015.

Målet beträffande antalet marina naturreservat måste höjas om gjorda internationella åtaganden skall kunna uppfyllas och miljökvalitetsmålet nås. Det är emellertid inte ett mål i sig att inrätta ett visst antal marina reservat, utan det är kvalitet och effekt som skall vara utgångspunkten. Avsikten är ju att skapa ett nätverk av skyddade områden för att bevara ekologiskt viktiga delar av våra typiska marina ekosystem. För oss är det även viktigt att det måste vara möjligt för människor att bo och verka i kust- och skärgårdsmiljö samtidigt som man har en långsiktigt hållbar utveckling av t.ex. fisket. Därför måste arbetet med att skydda olika områden bedrivas i nära samarbete med dem som berörs av åtgärderna. Internationella erfarenheter visar att lokal acceptans för regelsystemet är av grundläggande betydelse för att skyddet skall vara effektivt. I Sverige finns goda exempel på lokal förvaltning att knyta an till. Ett exempel är Koster- och Väderöarna, där ett initiativ till lokalförvaltning gett goda resultat. Marina reservat kan spela en viktig roll för att rädda yrkesfisket. Erfarenheter från USA visar att fiskeriförbud inom vissa områden har en positiv inverkan på yrkesfisket.

Arbetet med bevarandet av biologisk mångfald har länge enbart fokuserat på det lätt synliga, det som finns på land, och glömt marin miljö. Vi anser att detta måste förändras och den marina miljön få större del av tillgängliga resurser. På samma sätt som markägare kan ersättas vid reservatsbildning på land måste de som påverkas av flera marina reservat och områden med fiskeförbud kunna kompenseras. Vi finner det anmärkningsvärt att man i propositionen inte lyfter fram detta.

Vi kan inte oreserverat ansluta oss till inrättandet av just sju områden med permanent fiskeförbud. Det är rimligen inte just antalet områden med permanent fiskeförbud som är ett bra mått på hur långt skyddet av fiskebestånden har kommit. Behovet skall styra antalet. Om det är motiverat ur miljö- eller fiskeskyddssynpunkt skulle vi därför inte ha något emot fler än sju områden men först när vi har kunskap om effekterna. Det är därför viktigt med utvärdering av förbudsområdena.

Delmål 5 om anpassning av uttaget av fisk

Regeringens förslag:

Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 inte vara större än att det möjliggör en storlek och sammansättning på fiskbestånden som ger förutsättningar för att ekosystemets grundläggande sammansättning och funktion bibehålls. Bestånden skall ha återuppbyggts till nivåer betydligt över biologiskt säkra gränser.

Vi tillstyrker den föreslagna förändringen så att delmålet på ett bättre sätt svarar mot gällande överenskommelser och mot principer som ekosystemansatsen och försiktighetsprincipen.

För måluppfyllelse och för att öka förtroendet mellan forskare, förvaltare och fiskare och för att öka legitimiteten i åtgärderna bör Sverige stödja arbetet med att inom EU upprätta väl underbyggda förvaltnings- och uppbyggnadsplaner. Försiktighetsprincipen, fiskekvoter baserade på vetenskaplig rådgivning, förstärkning av den vetenskapliga rådgivningen från ICES samt skärpt kontroll och övervakning måste även fortsättningsvis vara den svenska linjen. Nationellt öppnar försök med lokal och regional förvaltning av fisket och möjligheten att fördela fiskemöjligheterna mellan fiskare för bättre måluppfyllelse. Enligt vår mening skall fiskebestånden vara så stora att de ger långsiktigt god avkastning.

Delmål 6 om begränsning av buller och andra störningar från båttrafik

Delmålets nuvarande lydelse:

Buller och andra störningar från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år 2010.

Vi anser att delmålet bör ges betydligt mer uppmärksamhet än tidigare. Den starkt tilltagande båttrafiken och de bullerstörningar den förorsakar i alla svenska skärgårdsområden är allvarliga problem. De nästan obefintliga restriktionerna för båtlivet i skärgården gör att det i dag knappt finns några bullerfria skärgårdsområden någonstans.

Delmål 7 om minskning av utsläpp av olja och kemikalier från fartyg

Delmålets nuvarande lydelse:

Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år 2010.

Utöver de konstaterade utsläppen finns ett stort mörkertal och samtidigt ökar fartygstrafiken på Östersjön fortfarande, med åtföljande risk för utsläpp. Skärpta regler och ett gemensamt straffrättsligt regelverk för EU, skärpt tillsyn och övervakning och att de länder som ansökt om PSSA-klassning snabbt enas om ytterligare skyddsåtgärder och restriktioner är viktiga steg mot måluppfyllelse som nu snabbt måste tas.

Nytt delmål

Sjötrafiken på Östersjön, inte minst transport av råolja med tankfartyg, har ökat och utvecklingen förväntas fortsätta. Oljetransporterna sker dessutom i allt större fartyg. Denna ökning innebär en allt större risk för kollisioner och grundstötningar med oljeutsläpp som följd. Det är uppseendeväckande att regeringen trots upprepade incidenter med bl.a. undermåliga oljetankers och det ökande hotet för olyckor inte agerat tidigare och kraftfullare. Det är nödvändigt att agera både nationellt och internationellt.

I den nyligen inlämnade ansökan om skyddsåtgärder i samband med Östersjöns klassning som särskilt känsligt havsområde (PSSA) valde regeringen att inte pröva möjligheten att ansöka om ytterligare effektiva skyddsåtgärder med minimikrav på skeppskonstruktion, kvalitet på och ansvar hos besättning, skadeståndsansvar för aktörerna i transportkedjan och reglering från strandstaterna (t.ex. lotskrav, trafikledning, hamnstatskontroll). Till detta kan bl.a. läggas att regeringen ännu inte för Sveriges del tillfredsställande klarat av att inrätta det system av nödhamnar som EU beslutat om.

Fler sjösäkerhetshöjande åtgärder, en högre beredskap och en bättre nationell förmåga inom miljöräddningstjänsten att möta oljeutsläpp liksom ett utvecklat internationellt samarbete behövs. Detta föranleder tyvärr enbart regeringen att överväga behovet av ett nytt eller reviderat delmål i samband med nästa fördjupade utvärdering.

Mot bakgrund av den akuta faktiska hotbild som finns anser vi att ett nytt delmål snabbt bör införas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att senast våren 2006 återkomma med förslag till nytt delmål som kopplar till risken för olycksrelaterade oljeutsläpp. Detta bör ges regeringen till känna.

Myllrande våtmarker

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.

I stora områden av landet har det absoluta flertalet av alla våtmarker försvunnit genom utdikning och andra åtgärder. Vi menar därför att åtgärder måste till för att anläggning och återställning av våtmarker skall kunna påskyndas. En faktor som kan vara begränsande i många fall där små markägare är inblandade är kostnader i samband med tillståndsprocessen som bl.a. kräver en omfattande MKB. Vi anser det bör ses över om det går att förenkla processen.

Ökad torvbrytning kan utgöra ett problem för möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. I dag försvinner fler våtmarker än vad som återskapas. Funktionen som filter i naturen kan inte ersättas med rent tekniska åtgärder. Torv återbildas på mycket lång sikt. För att samtliga våtmarksområden i myrskyddsplanen för Sverige skall kunna ha ett långsiktigt skydd senast år 2010 måste säkerställandet av våtmarker prioriteras.

Delmål 1 om en nationell strategi för skydd och skötsel

Delmålets nuvarande lydelse:

En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar skall tas fram senast till år 2005.

Vi ser det som angeläget att strategin, som skall ange riktlinjer för det fortsatta arbetet, verkligen blir klar i tid. Arbetet med miljökvalitetsmålet går för långsamt i förhållande till uppsatta delmål. De mål som ställs upp för restaurerande och nyskapande måste också vara uppföljningsbara. Den nationella strategin måste ta hänsyn till de stora olikheter i våtmarksstruktur som finns i vårt land. Strategin måste därför baseras på områdesvist skydd.

Delmål 3 om skogsbilvägar

Regeringens förslag:

Senast år 2006 skall skogsbilvägar inte byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller på annat sätt byggas så att dessa våtmarker påverkas negativt.

Det är inte acceptabelt att det inte är möjligt att avgöra om målet är nått på grund av att regeringen saknar underlag. Som vi tidigare framhållit måste delmålen kunna utvärderas, annars blir det meningslöst att sätta upp tidsbegränsade mål. Skogsstyrelsens uppdrag att ta fram statistik bör ge säkrare utvärdering av måluppfyllelsen enligt det förändrade delmålet.

Delmål 4 om våtmarker i odlingslandskapet

Delmålets nuvarande lydelse:

I odlingslandskapet skall minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010.

Placeringen och samordningen av olika våtmarksprojekt har hittills varit bristfällig och inte givit maximal effekt vare sig för att gynna biologisk mångfald eller rena växtnäring. Vi anser det mycket angeläget att arbeta strategiskt med planering och information för att öka takten i återställandet och för att uppnå optimal placering.

Utvärderingen hittills visar att det är nödvändigt med ökad samordning för att uppnå bättre nytta av tillgängliga medel. Dessa samordnade insatser borde senare kunna utveckla delmålet med kvalitetskriterier.

Levande skogar

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.

Ett hållbart skogsbruk förutsätter att vi brukar skogens resurser utan att undergräva djurs eller växters livsvillkor. I skogen finns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många arters överlevnad. Det finns i dag en rad naturområden som är starkt hotade. Det är huvudsakligen områden av ovärderlig s.k. gammelskog.

De naturvärden som i dag finns i skogen är skapade under lång tid, ofta i samband med ett aktivt skogsbruk. Många skogar kräver en fortsatt skötsel av människan för att artrikedomen skall bestå. Ur detta perspektiv är skogsbruket av stor vikt. Allianspartierna tror på det privata ägandet och ägarnas vilja att ta ansvar. Det finns i Sverige en stor kunskap och vilja att förvalta skogen på ett bra sätt. Det är dock ett problem att det hos vissa statliga aktörer finns en ovilja att öka ambitionerna för att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Vi anser att regeringen bör höja kravet på det statliga skogsbruket. Vi är kritiska till hur Fastighetsverkets avverkningar har påverkat gammelskogen på ett negativt sätt. Vi anser att all statlig skog som brukas skall vara certifierad.

Mycket av de skyddsvärda skogar som nu identifierats i norr är av urskogstyp. Risken är stor att denna skog avverkas. De privata skogsägarnas självutövade kontroll av nyckelbiotoper har fungerat väl. Statens skogar har däremot varit otillräckligt inventerade och ibland saknat gröna skogsbruksplaner.

Vi vill också uppmärksamma miljökonsekvenserna av stormen Gudruns härjningar. Det är angeläget att regeringen följer denna utveckling och har beredskap att ta till de åtgärder som kan behövas för att minska negativa miljökonsekvenser.

Arbetet med den skogspolitiska utredningen, där 1993 års skogspolitik utvärderas och riktlinjer för den framtida skogspolitiken fastställs, får inte leda till att det fortsatta arbetet med att skapa ett hållbart skogsbruk försenas och angelägna åtgärder flyttas fram eller skjuts till kommande utvärderingar.

Delmål 1 om långsiktigt skydd av skogsmark

Delmålets nuvarande lydelse:

Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010.

För levande skogar kommer enligt propositionen det formella skyddet av värdefull skogsmark inte att klaras till år 2010 med nuvarande arbetssätt. Regeringen gör i propositionen ingen tydlig konsekvensanalys av detta. Trots att det finns allmänna skrivningar om intensifiering av arbetet ger regeringen ingen information i propositionen om hur detta arbete i praktiken ser ut. Regeringen föreslår att en utvärdering bör påbörjas av den långsiktiga samhällsekonomiska kostnadseffektiviteten av de olika naturvårdsinstrumenten för de statliga avsättningarna av skogsmark i form av naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal och skogsbrukets frivilliga avsättningar.

Detta är naturligtvis bra men kan tyckas något sent, och vi anser att det är viktigt att få största möjliga kostnadseffektivitet vad gäller skyddsavsättningar. Nu arbetar regeringen med en fastställd fördelning mellan de olika skyddsformerna. Utgångspunkten måste vara att ge de olika hotade skogsbiotoperna ett bra skydd och att detta skydd ges på ett så miljömässigt och ekonomiskt effektivt sätt som möjligt. Därför bör Skogsutredningen se över hur man bäst definierar målen för skyddade arealer. Det är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal, biotopskydd och reservat.

Vi vill lyfta fram värdet av frivilliga avsättningar. Det är också viktigt med avsättningar där man upprättat civilrättsliga avtal, bl.a. i form av naturvårdsavtal. Glädjande är att målnivån för frivilligt skyddad skogsmark troligen redan är uppnådd i och med att en stor mängd skogsfastigheter certifierats. Det är dock angeläget att en inventering av återstående ocertifierade skogar genomförs. Riksdagen har redan tidigare uppdragit åt regeringen att tillse att en större andel av avsättningarna sker genom naturvårdsavtal, där staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för naturvården. Vi anser att det är viktigt att regeringen intensifierar detta arbete och ser med oro på att man i denna skyddsform, som borde vara enklast att uppnå, endast har 27 % måluppfyllnad.

Samtidigt som en mångfald av skyddstyper måste utvecklas utgör bildandet av naturreservat en fortsatt viktig form av skydd för områden med särskilt stora naturvärden. Det är viktigt att detta arbete sker på ett sådant sätt att det i så ringa grad som möjligt innebär en konflikt med dem som brukat skogen i generationer och på så sätt skapat de naturvärden som är skyddsvärda. Därför är information, dialog och samråd mellan berörda parter av största vikt. Ersättningsfrågan är i detta sammanhang viktig. Vi anser att markbyte skall kunna ske både mellan och inom brukningsenheten. Skötseln av naturreservaten måste också bli bättre och tydliga skötselplaner måste finnas. I skötselplanerna är det viktigt att man tar till vara lokal kunskap genom att upphandla skötseln av privata skogsägare.

Regeringen tar i propositionen ingen tydlig ställning i den diskussion som avser biotopskyddet. Skogsvårdsstyrelsen ansvarar för avsättningar under 5 hektar och länsstyrelsen för större avsättningar. Ansvaret för avsättningar mellan 5 och 20 hektar behöver klargöras. Det är oacceptabelt att det fortfarande råder osäkerhet kring detta. Det är också angeläget att de ambitioner som finns angående biotopskyddet genomförs inom en rimlig tid.

Vi anser att den biologiska mångfalden är värdefull och skall värnas. Det finns en uppenbar risk att skyddsvärda områden i gammelskogarna skövlas varför delmålet är angeläget. Många arter är beroende av faktorer som död ved, grova gamla träd och ett stort inslag av löv. Dessutom behöver vattnets betydelse i skogsekosystemet betonas. Likaså behöver avvägningar göras mellan viltvård och skogsbruk.

Ett rikt odlingslandskap

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.

Vi har i åtskilliga sammanhang framhållit vikten av att slå vakt om och säkerställa den biologiska mångfalden – alltifrån den vitryggiga hackspetten till ängarnas mångfald av blommor. Det finns i dag ca 2 000 rödlistade växt- och djurarter i odlingslandskapet.

Vi har fört fram vikten av en landsbygdspolitisk helhetssyn och anser att många åtgärder redan nu måste effektueras medan andra kan säkerställas i samband med implementeringen av det nya LBU-programmet. Vi delar åsikten att man i samband med LBU bör ha en förutsättningslös diskussion om hur man på bästa sätt kan uppnå samtliga miljömål, att man har en integrerad syn på produktion och bevarande samt lyfter fram jordbrukets kvalitetsfrågor.

Ett långsiktigt hållbart jordbruk med djurhållning är en förutsättning för att bevara och utveckla odlingslandskapets natur och kulturmiljövärden.

Alllianspartierna anser att diskussioner bör inledas med jordbruksnäringen kring möjligheterna att tillskapa ett frivilligt certifieringssystem med betoning på minskning och balansering av jordbrukets tillförsel av övergödande ämnen till mark och vatten. Ett certifieringssystem skulle både kunna bidra till en bättre miljö och stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Ett certifieringssystem bör bygga på ett nära samarbete med näringen. Viktigt förarbete för detta har redan gjorts i de kriterier som utarbetats av Svenskt Sigill och Odling i balans. Vi anser att detta sammantaget skulle ge en större miljömässig vinst än en ensidig satsning på en viss odlingsform.

Vi anser att det är viktigt att resurser styrs över till miljöinsatser för att slå vakt om den biologiska mångfalden och förhindra en utarmning av vårt kulturhistoriska arv. Det är viktigt att man tillvaratar de naturliga förutsättningar som finns vad gäller odlingsbetingelser i Sverige.

Den tätortsnära naturen, såsom parker och allmänna trädgårdar, är också viktig ur perspektivet om ett rikt odlingslandskap.

Delmål 1 om skötsel av ängs- och betesmarker

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010.

Regeringen avser att låta införa kvalitetsuppföljning för ängs- och betesmarker varför vi anser att det är logiskt att det också bör ingå i delmålet. Eftersom det verkar finnas acceptans för kvalitetsaspekten finns ingen anledning att göra framtida övervägande om behovet att se över delmålet. Det är viktigt att markera att delmålet inte enbart skall handla om kvantitet utan också om kvalitet.

I samband med EU:s halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken har risken att betande djur skulle minska och därmed hota rödlistade arter i jordbrukslandskapet påtalats. Denna utveckling måste följas och bevarandeåtgärder samt skyddsinsatser vidtas. Det är viktigt att förstå att det betade landskapet är nödvändigt för många arters överlevnad. Att bevara dessa betade landskap kräver att det finns bestånd av betande djur och att det finns en lönsamhet i kött- och mjölkproduktion.

Natur- och kulturmiljöupplevelser av exempelvis ängs- och betesmarker har betydelse för livskvaliteten samt bidrar till att göra landsbygden attraktiv.

Delmål 2 om småbiotoper

Delmålets nuvarande lydelse:

Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka.

Liksom i delmål 1 vore det konsekvent att även här lyfta in ett kvalitetsmål eftersom regeringen är positiv till kvalitetsbegreppet och ämnar ge Jordbruksverket detta uppdrag.

Vi ser det som ett sätt att ytterligare tydliggöra delmålet.

Delmål 3 om skötsel av kulturbärande landskapselement

Delmålets nuvarande lydelse:

Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.

Vi anser att det är viktigt att bevara samt sköta stenmurar, öppna diken och gärdesgårdar med stort kulturbärande värde. Även i detta sammanhang måste kvalitetsaspekten – inte kvantitetsaspekten – vara avgörande, varför vi har svårt att ställa oss bakom den angivna procentsatsen. Vi anser det dessutom vara av stor vikt att bevarande av kulturbärande element inte förhindrar ett fortsatt rationellt jordbruk i Sverige.

Därför bör delmålet ändras till:

• Mängden kulturbärande landskapselement med stort kulturbärande värde som vårdas skall öka.

Delmål 4 om växt- och husdjursgenetiska resurser

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2010 skall det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige. Beträffande växtgenetiska resurser kan delmålet nås, men det kommer att krävas ytterligare åtgärder för att bibehålla de husdjursgenetiska resurserna.

Vi delar regeringens uppfattning och anser det värdefullt och nödvändigt med fortsatta internationella överenskommelser. Vi anser att delmålet kan ha denna lydelse eftersom ett mer detaljerat delmål om hotade arter finns i delmål 2 under det nya miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

Delmål 5 om åtgärdsprogram för hotade arter

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.

Som vi tidigare angett anser vi att arbetet med den biologiska mångfalden är mycket angeläget och bör intensifieras men vi anser att detta delmål skall flyttas till miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

Delmål 6 om värdefulla ekonomibyggnader

Delmålets nuvarande lydelse:

Senast år 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas till vara.

Det ingår i helhetsupplevelsen av vårt landskap att kulturhistoriskt värdefulla byggnader tillvaratas. Det är dessvärre alltför många liknande byggnader som förfaller och vars arv till omvärlden går till spillo. I svåra ekonomiska situationer har lantbrukare inte alltid haft möjlighet att prioritera detta. Miljökvalitetsmålet visar också på det uppenbara problemet att medan stadsmiljön har mycket starka planverktyg och andra medel för att på lokalnivå säkra kulturhistoriska och arkitektoniska värden samt behovet av grönytor m.m., finns inte motsvarande planeringsverktyg för jordbrukslandskapet. Här markeras t.ex. mark oftast bara ut som jordbruksmark i översiktsplaner men hänsyn tas inte till de olika värden som denna mark innebär. Ofta leder detta också till ett dåligt skydd för marken som sådan men framför allt ett dåligt skydd för olika typer av värden i kulturlandskapet. Detta gäller både kulturella och miljömässiga värden. Det är viktigt att inte få en alltför komplicerad och stel lagstiftning, såsom PBL-lagstiftningen oftast varit, utan hitta nya verktyg för att på ett riktigt sätt få in också jordbrukslandskapet i den fysiska planeringen. Detta skulle då kunna inkludera frågor som bevarandet av viktiga kulturhistoriska byggnader och göra det möjligt att ta ett helhetsgrepp på hela omgivningen och inte bara byggnaden som sådan utan också miljön i dess helhet. Bevarandet av kulturmiljöer inom staden går ju nu alltmer från skydd av enskilda byggnader till ett skydd av sammanhängande miljöer. Det är troligen bra ur kulturperspektiv och dessutom kostnadseffektivt om samma syn läggs på jordbrukets kulturarv så att man får rätt nivå på bevarandet. Ett sådant planverktyg kan också vara viktigt för att få ett samlat grepp på landskapsnivå.

Storslagen fjällmiljö

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Delmål 1 om skador på mark och vegetation

Delmålets nuvarande lydelse:

Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet skall fara försumbara senast år 2010.

Nyttjandet av terrängfordon på barmark har ökat väsentligt och särskilt har våtmarkerna tagits i anspråk för denna körning, då man i regel tar sig fram snabbare på våtmarkerna än på fastmarken. Körningarna är delvis helt lagliga men är även till stora delar olagliga.

Den snabba ökningen i fråga om skador av barmarkskörning är oroande, och vi efterlyser en bred och omedelbar satsning på att förhindra eller så långt möjligt begränsa ytterligare skador. En annan åtgärd som bör övervägas är ett generellt förbud mot barmarkskörning på våtmarker annat än i vissa undantagsfall.

Delmål 2 om buller

Delmålets nuvarande lydelse:

Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att

• minst 60 % av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA),

• buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) och inom minst 90 % av nationalparksarealen.

Miljömålsrådet bedömer att man inte kommer att nå detta delmål. Trots denna bedömning har regeringen i propositionen inte visat någon handlingskraft på detta område. Beslut om ytterligare faktainsamling togs för snart tio år sedan och ändå har regeringen inte kommit fram till var, under vilka tidpunkter och vem som orsakar bullret.

Det är tydligt att regeringen agerar i blindo. Förslag om att reglera fjällflyget, utöver de regleringar som finns i dag, har landat på regeringens bord. Men efter stora protester från bl.a. turistnäringen har regeringen insett det olämpliga i att ytterligare inskränka möjligheten till turistflyg, då faktaunderlaget för förslaget är alltför bristfälligt. Det framkommer tydligt att regeringen inte har kunskap om vilka som står för den stora mängden flygrörelser då man initialt avsåg att ytterligare enbart reglera turistflyget och inte exempelvis Naturvårdsverkets viltspaningar och försvarets övningar.

Regeringen föreslår nu att ett obligatoriskt rapporteringssystem för flygningar skall införas för att man skall få större kunskap. En kunskap som är angelägen för att kunna gå vidare mot att uppnå delmålet. Vi vill dock understryka att rapporteringssystemet måste byggas upp på ett sådant sätt att de små företagen inte åläggs ytterligare en regelbörda.

För att hela Sverige skall leva är det en förutsättning att turismföretagen i fjällvärlden får rimliga förutsättningar. Flygturismen i form av fiskeresor och andra turistresor är en viktig del av turismföretagens ekonomi. Även den turism som bygger på det rörliga friluftslivet är viktig för bygden, och eftersom fjällvärlden täcker ett mycket stort geografiskt område finns goda möjligheter att tillgodose olika intressen genom geografisk separation.

Vi anser att det med klokt avvägda regelsystem måste gå att stimulera företagsamhet och tillväxt i våra fjällområden och samtidigt uppnå delmålet. För att uppnå detta är en tät dialog med näringsliv, länsstyrelse och andra aktörer nödvändig.

För att finna ett mått på skoterbullret har man angivit att minst 60 % av skotrarna skall uppfylla högt ställda bullerkrav. Vi vill framhålla att detta är ett minimikrav, men att bullerproblemen primärt bör lösas med teknikutveckling och inte genom förbudspolitik. På skoterområdet handlar det om att stimulera övergången från tvåtaktsskotrar som har hög bensinförbrukning och hög bullernivå till fyrataktsskotrar som är tystgående och har mycket lägre bensinförbrukning. Att använda ekonomiska styrmedel för att stimulera övergången till fyrataktsskotrar kan vara en lösning men även andra lösningar är tänkbara.

Regeringen bör få i uppdrag att återkomma senast under våren 2006 med förslag till hur delmålet skall uppfyllas.

God bebyggd miljö

Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:

Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Vi delar regeringens uppfattning om att målen kan vara svåra att nå, särskilt som somliga av delmålen kan vara sådana att de motverkar varandra. Problemen blir särskilt tydliga i storstadsmiljöerna där uppfyllandet av ett delmål kan leda till problem med andra. Vi ser att här behövs resurser för utveckling av olika typer av åtgärder såsom bullerdämpning men också utveckling kring tystare fordon och en tydligare och bättre förståelse för hälsoriskerna av t.ex. buller, marknära ozon och partiklar. Vidare behövs ytterligare kunskap kring hur man planerar för att även i tätbebyggda områden uppnå en god miljö.

Vi anser att det är ytterst viktigt att även tolkningen av miljökvalitetsmålet är realistiskt; det bör också fokusera betydligt mer på begrepp som rör hälsa och miljöpåverkan. Vi ser liksom regeringen ett behov av skönhetsupplevelser och variation men tycker att fokus i miljömålen skall ligga på hälso- och miljöeffekter. Detta för att inte riskera en utslätning av miljömålsarbetet.

Vi är tveksamma till regeringens nya förslag om miljökvalitetsmålets innebörd. Det är inte ett egenvärde att användningen av vatten, energi och andra naturresurser minskar. Helt avgörande är hur dessa resurser används. Det är också svårt att definiera begreppet ”användning”. På längre sikt bör i stort sett all energitillförsel bygga på förnybara energikällor.

Delmål 1 om planeringsunderlag

Regeringens förslag:

Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för:

• hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att transportbehovet minskar och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras,

• hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara och utvecklas,

• hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas,

• hur energianvändningen skall effektiviseras för att på sikt minskas, hur förnybara energiresurser skall tas till vara och hur utbyggnad av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas.

Vi anser att planeringsmålet bör renodlas något för att få starkare fokus på rena miljöfrågor. Vi anser vidare att det i nuläget finns anledning att lyfta in en beredskap för samhällets påverkan av de förväntade effekter som växthuseffekten kommer att ge.

I flera av våra expanderade tätorter är trycket på ökad bostadsbebyggelse stort. Främst gäller det storstäderna. Grönområdena på dessa platser är viktiga för välbefinnande och ur stadsmiljösynpunkt. Däremot torde det vara svårt och i vissa fall omöjligt att ytterligare öka grönytan utan att riva befintlig bebyggelse. Delmålet får därför inte tolkas som om en död hand läggs över byggnation i tätorter. Kommunerna själva genom sitt planmonopol är de som är bäst lämpade att avgöra om grönytorna skall öka, minska eller vara oförändrade.

Därför bör delmål 1 ges följande lydelse:

• Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för

• hur den fysiska planeringen skall utformas så att förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras,

• hur kulturhistoriska och arkitektoniska värden skall tas till vara och utvecklas,

• hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur och kulturmiljö som fritidsändamål och andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas,

• hur den fysiska planeringen underlättar för effektiv energianvändning och tillvaratagandet av förnybara energiresurser samt hur man i den fysiska planeringen underlättar för infrastrukturutbyggnad av miljöeffektiv energiproduktion och distribution såsom t.ex. fjärrvärme,

• hur den fysiska planeringen skall utformas för att ta hänsyn till eventuella effekter av de klimatförändringar som växthuseffekten innebär.

Delmål 2 om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Regeringens förslag:

Bebyggelsens kulturhistoriska värden skall senast år 2010 vara identifierade och ha en långsiktigt hållbar förvaltning.

Vi anser att den nya formuleringen av delmål två som regeringen föreslår är bra. Den ger ett öppnare hållningssätt till konflikten mellan förändring och bevarande och innebär en djupare helhetssyn på bevarande av kulturhistoriska värden. Vi tolkar målet så att det inkluderar inte bara bevarandet av miljöer utan också bevarandet av miljöernas historia och spridningen av denna kunskap till berörda parter.

Vi inser komplexiteten i delmål 2. Slopande av en explicit procentsats i delmålet kan uppfattas som en ambitionssänkning. Allianspartierna delar inte till fullo regeringens relativa syn på kulturhistoriska värden, utan menar att vissa värden bör ges ett långsiktigt skydd.

Vi delar Länsstyrelsen i Kronobergs läns uppfattning att det vore angeläget med någon form av definition av vad som är kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Delmål 3 om buller

Delmålets nuvarande lydelse:

Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.

Miljömålsrådet har tagit upp att större fokus bör läggas på åtgärder som dämpar bullret vid källan. Det är beklagligt att regeringen inte tar tag i detta problem i propositionen.

Vi anser att det är fel att endast adressera buller från trafik i delmål 3. Även om trafikbuller är den vanligaste orsaken till bullerstörningar förkommer också andra bullerkällor. Det behövs också en översyn av reglerna och hur dessa utformas.

Delmål 3 bör ha följande lydelse:

• Antalet människor som utsätts för bullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.

Vi anser att vid nästa översyn av miljömålen bör detta delmål omarbetas så att det fokuserar på hälsoeffekter av buller.

Det är viktigt att bullerproblematiken inte lägger en död hand över utvecklingen i våra större städer. En förtätning kan i många fall vara viktigt för att uppnå andra miljömål. Därför krävs kreativa lösningar på bullerproblematiken.

Vi anser att följande åtgärder är viktiga för att minska bullerproblematiken.

Regeringen bör tydliggöra för Vägverket och Banverket att arbetet med att minska bullerstörningar från järnväg och trafik har hög prioritet. Det är inte rimligt att nya väg- och järnvägsbyggnationer görs på ett sådant sätt att befintlig byggnation inte uppnår riksdagens fastställda normer. Det är heller inte rimligt att utbyggnad sker på ett sådant sätt att övrig markanvändning allvarligt försvåras. Det senare gäller framför allt i tätorterna.

Utvecklingen av tekniska lösningar för bättre fungerande bulleravskärmning via bullerplank, nya typer av vägbeläggning etc. måste uppmuntras. Även teknisk utveckling och forskning vad avser enskilda bullerkällor är viktigt. Här bör regeringen t.ex. verka för att det på EU-nivå arbetas med att minska bullernivåerna från biltrafiken.

Teknikutveckling och forskning kring hur man minskar högfrekvent buller bör förstärkas. Här bör också frivillig märkning av produkter uppmuntras för att stärka konsumenternas möjlighet att välja bort bullrande produkter.

Nytt delmål om avfall

Regeringen hyser stark tilltro till återvinning som en verksam miljöåtgärd. I en del fall är nyttjandet av energi ur avfall en god miljömässig och ekonomisk åtgärd. Detta bör bedömas från fall till fall och relationerna bör inte fastslås som miljömål. Beroende på teknikutvecklingen och nya vetenskapliga rön kan olika former av omhändertagande av avfall uppkomma i framtiden. Det är därför i dagsläget svårt att säga att det optimala är att omhänderta en viss procentmängd av hushållsavfallet genom materialåtervinning eller biologisk behandling. Det är också svårt att veta hur hushållsavfallet i framtiden kommer att vara sammansatt. Noggranna samhällsekonomiska analyser behövs för att optimera avfallshanteringen miljömässigt och samhällsekonomiskt. Framtiden får utvisa hur avfallet bäst tas om hand. Hänsyn bör också tas till avfallets beskaffenhet och eventuella transporters längd, så att avvägning mot miljönyttan kan ske i varje enskilt fall.

Målet bör i stället formuleras i termer av att minimera den negativa miljöpåverkan av hushållsavfall.

För att uppfylla miljökvalitetsmålet bör även en strecksats om återvinningsstationeras tillgänglighet införas i delmålet för avfall. Boende i glesbygd och andra som har praktiska svårigheter att sopsortera, däribland äldre, måste ges förbättrade möjligheter att sortera avfallet.

Ett problem i samband med materialåtervinning är att den insamlade materialmängden på grund av privatinförsel blir större än den mängd som producenten satt ut på den svenska marknaden. Detta är framför allt fallet med insamling av glas. För att systemet med materialåtervinning skall uppfattas som legitimt är det angeläget att problematiken med privatinförseln uppmärksammas och att ett rimligt arrangemang kan skapas för det ekonomiska ansvaret. Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med en lösning när det gäller finansiering av insamlingen av privatimporterade glasförpackningar, så att glasåtervinningen kan fortsätta i nuvarande omfattning.

Vi anser att det är bra om fosfor och andra näringsämnen kan återföras till produktiv mark. Detta är inte minst viktigt för att komma till rätta med kadmiumproblematiken.

Delmål 7 om energianvändning m.m. i byggnader

Regeringens förslag:

Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år 1995. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt att andelen energi från förnybara energikällor ökar.

Fastighetsskatten är ett hinder för att åstadkomma effektivisering av energianvändningen i byggnader, eftersom energibesparande investeringar medför höjt taxeringsvärde och därmed höjd fastighetsskatt.

Vi anser att det är viktigt att fokusera kring minskningen av användningen av fossila bränslen i detta delmål. Det är också viktigt att få en tydlig men realistisk markering av hur stor minskning av växthusgaser som bostadssektorn kan bidra med. Rapporten Klimatkontroll 2004 pekar på att en minskning med 40 % av utsläppen till 2020 jämfört med 1995 inte är orealistisk. Bostadssektorn är den sektor i samhället där minskningar av växthusgaser hitintills har varit störst och som troligen har lättast att minska sina utsläpp ytterligare.

Vi vill formulera om delmål 7 till:

• Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år 1995. Bostadssektorn bör minska sitt bidrag till utsläpp av växthusgaser med minst 40 % till 2020 jämfört med utsläppen 1995. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt en övergång till uppvärmning som inte baseras på fossila bränslen.

Nytt delmål som berör barns hälsa

Vi anser att det är mycket oroande att flera rapporter pekar på att den miljö där våra barn vistas stora delar av sin tid i många fall är hälsovådlig. Det gäller inte minst buller i skol- och förskolemiljö men också dåligt inomhusklimat avseende på kemikalier, allergener etc. Senast har Länsstyrelsen i Skåne län i projektet ”Barnen i Bullerbyn” gjort bullermätningar på skånska daghem och uppmätt bullernivåer på över 110 decibel. Vid förfrågan uppger också många kommuner att man inte bedriver en systematisk översyn över inomhusmiljön i skolor och förskolor. Mycket tyder på att dålig skolmiljö ofta beror på dåliga kunskaper och dålig samordning mellan olika funktioner, framför allt i kommunerna. Det är uppenbart att den lagstiftning som finns vad gäller arbetsmiljö inte är tillräcklig, och det finns heller ingen lagstiftning som gäller de mindre barnen utan endast personal och skolbarn.

Även om detta nya delmål delvis täcks av delmål 8 om inomhusmiljö tror vi att man får en tydligare målfokusering genom att lyfta ut och fokusera på ett särskilt delmål rörande barns hälsa. Regeringen bör ges i uppdrag att definiera mätbara mål för detta nya delmål.

• Senast 2010 skall offentliga lokaler där barn vistas stadigvarande ej orsaka kortsiktiga eller långsiktiga negativa hälsoeffekter. Detta gäller problem såsom buller, allergiska problem, radon och närvaro av hälsopåverkande kemikalier i byggmaterial.

Ett rikt växt- och djurliv

Regeringens förslag till nytt miljökvalitetsmål:

Den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor skall ha tillgång till en god natur och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.

Vi stöder införandet av ett nytt miljökvalitetsmål för biologisk mångfald, Ett rikt växt- och djurliv. Skyddet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i den borgerliga miljöpolitiken. Biologisk mångfald gäller arter, den genetiska mångfalden inom arter samt ekosystem och landskap.

Allianspartierna menar att människan har ett ansvar att förvalta jordens resurser, såsom växt- och djurliv, på ett hållbart sätt. Det finns flera skäl till att bevara den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald i form av ett rikt växt- och djurliv har ett estetiskt värde och precis som samhället bevarar kulturvärden till nästa generation är det viktigt att bevara naturvärden. Olika växter och djurarter har genom årtusendena brukats av människan, dels i det traditionella skogsbruket, fisket och jordbruket, dels på senare år också som råvaror inom industrin till energi, kläder, läkemedel m.m. En utarmning av den biologiska mångfalden gör detta brukande mycket mer känsligt för förändringar och hindrar också möjligheten till utveckling av nya moderna användningsområden. Biologisk mångfald främjar också ekosystemets flexibilitet och uthållighet.

Ett gott förvaltarskap handlar både om att bevara och utveckla. Floran och faunan är, liksom de gröna näringarna, inga statiska fenomen. Klimatförändringar, nya arters intåg och andra faktorer bidrar till att naturen ständigt befinner sig i utveckling.

Vi anser att ett särskilt miljökvalitetsmål behövs för att få ett mer effektivt, fokuserat och bättre koordinerat arbete med bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Integreringen i dagens miljömålssystem har brister och oklarheter. Övriga mål tar bara upp delar, och mycket som inte kan knytas till nuvarande mål hamnar mellan stolarna. För att nå besluten som tagits under bl.a. världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och inom EU om att hejda förlusten av biologisk mångfald redan till 2010 behövs den kraftsamling som det nya miljökvalitetsmålet är ett uttryck för.

För oss är det viktigt att betona att miljökvalitetsmålet inte skall tolkas som att avsikten är att frysa ett visst tillstånd eller en viss tidpunkt beträffande biologisk mångfald. Biologisk mångfald är dynamisk och utvecklas över tiden. I ett mycket långt tidsperspektiv (tusentals till miljontals år) sker utdöenden av arter naturligt, men som följd av människans miljöpåverkan under de senaste århundradena är utdöendetakten nu långt högre än vad som är naturligt. Arbetet måste också till stor del inriktas mot bevarande av livsmiljöer och skydd, förvaltning och planering av landskapsområden. I detta arbete måste ges möjlighet till lokal delaktighet i processer och insatser så att människors kunskap tas till vara.

Sverige bör också i större utsträckning samarbeta med andra länder kring bevarande av arter som finns också i dessa länder. Tillsammans har vi ett ansvar för att bevara artrikedomen.

Samlat delmål för åtgärdsprogram

Hotade djur och växtarter har tidigare behandlats under de olika delmålen som berör olika biotoper. Regeringen har valt att inte flytta dessa delmål till det nya miljökvalitetsmålet. Vi tycker detta är fel och anser att det ger en bättre struktur och ett något vidare mandat om delmålen flyttas. Detta gör att den uppdelning av mångfaldsmålen som finns för var och en av de större biotoperna hav, skog, odlingslandskap, sötvatten, våtmarker och fjäll bör sammanföras till ett gemensamt delmål under Ett rikt växt- och djurliv. Det bör kunna sammanfattas i ett nytt delmål:

• Det skall finnas aktiva åtgärdsprogram för samtliga svenska hotade djur och växtarter.

• Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för samtliga vilda hotade arter som har behov av riktade åtgärder.

• Senast år 2010 skall det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.

I det ursprungliga förslaget ligger slutpunkten för framtagande av åtgärdsprogram i huvudsak under 2005 men det är uppenbart enligt propositionen att detta inte kommer att nås, vilket är beklagligt. Vi anser därför det rimligt att samla slutförandet för samtliga delmål till 2006, den tid som angetts i delmål 5 under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Vi anser att regeringen bör tillskjuta medel från kontot Biologisk mångfald (34:3 i statsbudgeten) för att säkerställa att åtgärdsprogram kommer till stånd. Vi anser att det är viktigt att åtgärdsprogrammen utformas tillsammans med dem som ”brukar” dessa biologiska resurser. Både fiske-, skogs- och jordbruksnäringen är viktiga aktörer och samarbetspartners för att skydda den biologiska mångfalden. Vi anser att uppföljningen av delmålet bör kunna ske nedbrutet på de olika biotoptyperna enligt den tidigare miljömålskonstruktionen, detta för att inte ytterligare försena arbetet.

Delmål 2 om minskad andel hotade arter

Regeringens förslag:

År 2015 skall bevarandestatusen för hotade arter i landet ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30 procent jämfört med år 2000, och utan att andelen försvunna arter har ökat.

Vi anser att det är bra att målet är kvantitativt och möjligt att utvärdera, men flera tekniska detaljer i hur målet skall tolkas måste klargöras. Ett sådant exempel är hur man i delmålet hanterar förändringar i rödlistan som inte beror på minskat hot utan t.ex. att kunskapen om hotade arter ökar. Såväl klimat som andra livsbetingelser varierar över enskilda år. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi anser också att inför nästa fördjupade utvärdering bör kostnadseffektiviteten i arbetet med åtgärdsprogrammen följas upp och behovet av ytterligare åtgärdsprogram bedömas.

Delmål 3 om hållbart nyttjande

Regeringens förslag:

Senast år 2007 skall det finnas metoder för att följa upp att biologisk mångfald och biologiska resurser såväl på land som i vatten nyttjas på ett hållbart sätt. Senast år 2010 skall biologisk mångfald och biologiska resurser såväl på land som i vatten nyttjas på ett hållbart sätt så att biologisk mångfald upprätthålls på landskapsnivå.

Delmål 3 skall i första hand fånga upp en helhetssyn på samverkan mellan landskapet och arterna och lyfta fram det hållbara nyttjandet. Arbetet skall syfta till att upprätthålla biologisk mångfald och biologiska resurser i det landskap som de olika ekosystemen – skog, odlingslandskap, sjöar och hav – utgör. De befintliga miljökvalitetsmålen som behandlar biologisk mångfald fokuserar oftast på ett enskilt ekosystem och har tidigare haft tyngdpunkten på bevarande. Vi anser att det nya delmålet blir ett viktigt komplement och att arbetet mot detta delmål kräver nära samarbete mellan myndigheter och övriga aktörer och att sektorsansvaret får stor betydelse.

Delmålet bidrar också till att uppfylla internationella åtaganden såsom den europeiska landskapskonventionen. Det är en konvention inom ramen för Europarådet som skall verka för skydd, förvaltning och planering av landskapsområden.

Uppföljning och övervakning, kunskapsuppbyggnad och beskrivning av samhällsekonomiska konsekvenser anser vi vara av strategisk betydelse för fortsatt arbete med miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

Det måste gå att visa vad som uppnåtts till 2010 och vad som behöver göras ytterligare. Kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning måste öka som så många remissinstanser påvisat. De ekonomiska aspekterna och nyttan av biologisk mångfald måste tydliggöras. Metoder och rutiner för ekonomisk värdering av biologisk mångfald som underlättar möjligheterna att internalisera kostnader för förlust av biologisk mångfald bör tas fram. Det behövs även nya metoder och rutiner för att utforma styrmedel för att minska negativ påverkan, men även öka positiv påverkan, på biologisk mångfald.

Främmande arter och främmande genetiskt material

Regeringen har valt att inte lägga fram något delmål relaterat till spridningen av främmande arter eller främmande genetiskt material. Detta trots att syftet med miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv enligt propositionen är följande: ”Främmande arter eller genetiskt modifierade organismer som kan hota människors hälsa eller hota eller utarma biologisk mångfald i Sverige introduceras inte.” Introduktionen av främmande arter har vid flera tillfällen visat sig ge allvarliga konsekvenser. Ett tydligt hot i dag är t ex. risken för spridning av främmande organismer från fartygens barlasttankar. En felaktig introduktion av genetiskt modifierade organismer (GMO) skulle också kunna leda till spridning av genetiskt material på ett olyckligt sätt.

Samtidigt måste man vara medveten om att jordbruket och trädgårdsodlingen alltid byggt på introduktion av nya djur och växter. Denna introduktion måste dock ske på ett sådant sätt att omgivande ”vild” natur inte störs. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett delmål som rör främmande arter och främmande genetiskt material.

Strategier för att uppnå miljökvalitetsmålen

Regeringens förslag:

1. Effektivare energianvändning och transporter – för att främst minska utsläppen från energi- och transportsektorerna samt öka andelen förnybar energi.

2. Giftfria och resurssnåla kretslopp – för att minska användningen av naturresurser och minska de diffusa utsläppen av miljögifter och för att skapa energi- och materialsnåla kretslopp.

3. Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö – för att bevara den biologiska mångfalden och värdefulla kulturmiljöer och skydda människors hälsa samt för miljöanpassad fysisk planering och hållbar bebyggelsestruktur.

Vitsen att samla arbetet i olika strategier är, som regeringen mycket riktigt framhåller, att ”utnyttja kostnadseffektiva åtgärder på både kort och lång sikt som kan bidra till att uppnå flera miljökvalitetsmål eller delmål samtidigt”. Detta gör man lättast om strategierna är fokuserade på väl avgränsade områden eller problemkomplex. Ur denna synpunkt är det olyckligt att regeringen valt en strategi för Effektivare energianvändning och transporter. Det naturliga hade varit att ha en strategi för effektiv energianvändning och en för effektiva transporter. Trots att både energianvändning och transporter berör i mycket samma delmål, framför allt klimatmålet, är problembilderna mycket olika för de båda områdena. Energisektorn karaktäriseras av relativt få och ganska stora punktutsläpp, medan transportsektorn har många små och diffusa utsläpp. Det finns i princip ingen överlappning mellan åtgärder i energisektorn och i transportsektorn, de hanteras i huvudsak av olika myndigheter. Genom att då sammanlänka dem som regeringen gör riskerar att man får en suboptimering. Vi anser att riksdagen bör uppdra till regeringen att snarast återkomma med en uppdelning av strategin i en energi- och en transportstrategi, t.ex. i samband med den aviserade klimatpropositionen. I dessa strategier måste regeringen återkomma med än mer konkreta åtgärdsförslag. Vi förutsätter också att den kommande trafikpropositionen presenterar hur man skall hantera en strategi för resurssnåla transporter. Det är viktigt att miljömålen inte bara blir en fråga för Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, utan för alla delar av regeringen.

Då regeringen inte i denna proposition lägger några förslag kring strategierna som riksdagen skall ta ställning till avser vi att här inte gå in på detaljer i regeringens bedömningar. Riksdagen har tidigare behandlat delar av strategin för Giftfria och resurssnåla kretslopp i sin behandling av regeringens proposition Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp (prop. 2002/03:117) och vi har där lagt fram grunderna för vår inställning till dessa frågor.

En av de viktigaste grunderna för miljömålsarbetet är att miljökvalitetsmålen skall vara en del i beslutsunderlag vid alla tunga beslut. Detta gäller inte bara regeringens propositioner och skrivelser utan också annan daglig verksamhet som regleringsbrev till statliga myndigheter. Regeringen skriver att de statliga företagen skall vara föregångare, men de beskriver inte vad detta innebär eller i vilken utsträckning detta i dag uppfylls. Den som läser propositionen får därför inte svar på de intressanta och relevanta frågorna om regeringen anser att Vattenfall och Sveaskog är bra föredömen eller om företagen har brister som regeringen avser att rätta till och i så fall hur?

I propositionen räknas alla möjliga åtgärder upp i en lång rad utan tydlig prioritering. Bristen på prioritering medför att styrningen blir otydlig. Det saknas också ofta en djupare analys av de olika åtgärderna och hur de påverkar olika delar av samhället. Det är uppenbart att regeringen behöver återkomma med en djupare analys av strategierna.

En strategi för effektivare energianvändning och transporter

Som vi tidigare påpekat anser vi att denna strategi bör delas upp i två strategier, en för effektivare energianvändning och en för effektivare transporter.

Propositionens formuleringar om att ”landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor” är intagande. Men vad betyder ”varaktiga” energikällor i detta sammanhang och hur skiljer sig detta begrepp från ”uthålliga” energikällor? Är det ett nytt begrepp regeringen vill lansera eller handlar det om litterär variation?

Det är lite märkligt att propositionen nämner bortfallet av kärnkraftselen som orsak till att elanvändningen måste effektiviseras i Sverige. Däremot sägs ingenting om den framväxande integrerade europeiska elmarknaden. Oavsett kärnkraftens vara eller icke-vara måste vi i Sverige effektivisera vår elanvändning av det enkla skälet att elen kommer bli mycket dyrare när elproducenterna kan sälja sin el till kontinentala priser. Det propositionen säger och inte säger väcker därför viss undran, bl.a. om huruvida regeringen planerar att förhindra att överföringskapaciteten till/från Skandinavien byggs ut.

Det kan inte heller vara ett mål i sig att minska bilanvändningen. Det är föroreningar som ger problemet, inte samfärdseln. I stora delar av Sverige är underlaget för en fungerande kollektivtrafik alltför litet för att ge tillräcklig miljövinst. Däremot är kollektivtrafiken mycket viktig i större städer.

Det är bra att regeringen föreslår att miljöklassningen för diesel och bensin skall ändras så att det blir möjligt att blanda in upp till 5 % RME och 10 % etanol. Men översynen av miljöklassningen borde inte stanna vid detta. Det är viktigt att nytänkande projekt, som syftar till produktion av alternativa drivmedel, genomförs. Nuvarande situation skapar snedvriden konkurrens och hindrar utvecklingen av nya produkter och möjligheter att bygga ut servicenät för alternativa bränslen. Producenter av alternativa drivmedel pekar på att nuvarande klassningskriterier för miljövänliga drivmedel inte är tidsenliga utan snarare missgynnar nya miljövänliga drivmedel, som t.ex. ekoparaffin. Miljövänliga bränslen har en tendens att ha lägre densitet än smutsiga. Men om ett bränsle har lägre densitet än 800 kg/m3 höjs skatten med 60 öre per liter. Detta har fått till följd att vissa miljövänliga bränslen knappt säljs i Sverige. Riksdagen beslöt år 2000 enhälligt att dessa skatteregler skulle ändras, men beslutet har ej genomförts. I skattelagstiftningen finns även andra regleringar av teknisk art som saknar miljörelevans och som försvårar för nya bränslen. Rätt utformade klassningskriterier gör att dessa drivmedel kan klassas som miljöklass 1 med åtföljande påverkan på priset. Det skulle skapa en naturlig marknad för dessa miljövänliga drivmedel.

Miljöstyrningen av fartygstrafiken behöver vidareutvecklas. Det skall exempelvis vara gratis att lämna spillolja i alla hamnar för att undvika frestelsen att dumpa den i havet. För att minimera risken för fartygsolyckor måste alla tänkbara resurser samordnas. Sjöfartsverket, marinen och danska myndigheter måste samverka med varandra om trafikövervakningen och olycksberedskapen i Öresund, som är ett av världens mest trafikerade vatten. Ett haveri med ett av de många oljefartygen skulle kunna få oöverstigliga konsekvenser för människor och miljö längs kusterna.

Arbetsmaskiner med tvåtaktsmotorer är ett stort problem. Därför bör en skrotningspremie på sådana äldre maskiner införas.

En strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp

Regeringens bedömning är att strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp bör rikta in sig på tre åtgärdsområden, nämligen produktion, konsumtion och omhändertagande av avfall. Vi är tveksamma till att alltför ingående dela upp strategin i avskilda åtgärdsområden. Det behövs ett integrerat synsätt med en horisontell snarare än vertikal ansats. Fokus bör ligga på hållbara och giftfria användningskedjor för olika typer av varor och tjänster.

Det är i första hand företagen och konsumenterna som måste ta sig an uppgiften att göra produkterna miljövänligare, eftersom de viktigaste besluten om produkters miljöpåverkan fattas vid produktutvecklingen och i affärerna. Men även andra aktörer spelar en viktig roll för att integrera miljöaspekterna i hela produktkedjan.

Dialogen med näringslivet är central om en fungerande integrerad produktpolitik skall kunna uppnås. Störst möjlighet att påverka produkters egenskaper har de som utvecklar och tillverkar dem. Val av bl.a. råvaror, konstruktioner och system för underhåll och reparation är avgörande för produkternas miljöbelastning. De som producerar varan måste därför ha kunskap om sina produkters miljöbelastning och hälsorisker under hela livscykeln och anpassa och föra ut denna information till olika målgrupper. Även konsumenterna har stora möjligheter att påverka marknaden genom att ställa miljökrav vid inköp och efterfråga och sprida miljöinformation.

Finanssektorn är en annan viktig bransch där analyser av miljörisker för att se konsekvenserna av kapitalplacering är en viktig åtgärd. Handeln, i form av importörer, exportörer och distributörer, har en viktig uppgift i att föra vidare och sprida kunskap om produkternas miljöbelastning till konsumenter och avfallsaktörer. De senare kan därefter säkerställa att uttjänta produkter omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Strategin bör inte begränsas enbart till hanteringen av varor. Även tjänstesektorn bör innefattas. Definitionen av miljöfarlig verksamhet bör utökas till att även omfatta vissa typer av tjänsteverksamhet.

Lagstiftningen måste samverka med andra åtgärder bl.a. självreglering inom industrin, frivilliga system för miljöledning och miljömärkning, ekonomiska styrmedel, anslag till forskning och utveckling, samt konsumentrådgivning. Med hänsyn till livscykelns utseende för olika typer av varor och tjänster bör styrmedlen avpassas för att nå kostnadseffektiva miljövinster för varje produktslag.

De senaste åren har behovet av sanering av impregneringsanläggningar för trä uppmärksammats. Bara i år har flera omfattande saneringsprojekt tagits upp i bl.a. Arvidsjaur, Alvesta och Nyköping. Gemensamt för dessa är att staten bekostar den klart största delen av saneringsarbetena. Till följd av detta drar saneringsarbetena ut på tiden och vi kommer inte inom de kommande 50 åren att ha råd att sanera ens de mest förorenade markområdena. Detta är en ohållbar situation som måste förändras genom ändrat konsumentbeteende och ökat ansvar för de företag som impregnerat och fortfarande impregnerar trä.

Trots denna omfattande miljöförstöring och trots förändrad lagstiftning efterfrågar konsumenterna alltjämt trävaror som impregnerats med kopparoxid. Här har riksdagen en viktig roll att fylla genom att informera och stimulera alternativ till denna impregneringsmetod.

En strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö

Regeringen presenterar en strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö. En sådan strategi är viktig för att nå flera av miljömålen. Beskrivningen av regeringens strategi på detta område är vag och strategin spretar över flera områden från biologisk mångfald, regler för GMO och ökad användning av alternativa energikällor. En strategi på detta område måste framför allt förhålla sig till samhällets styrmedel när det gäller mark- och vattenanvändning, dvs. ekonomiska styrmedel med både avgifter och bidrag samt lagstiftning som plan- och bygglagen, samt miljöbalken. Det behövs även i en strategi som denna en diskussion om var besluten kring olika frågor bör ligga – på kommunal, regional eller statlig nivå. Här anser vi att strategin i sina lösningar är alltför fokuserad på statliga insatser och tar mycket liten hänsyn till det kommunala planmonopolet. Vidare måste man i en strategi som denna förhålla sig till problemen mellan bevarande och förändring. Risken blir annars att bevarandeperspektivet i stället för utvecklingsperspektivet tar över. Vi ser det som ytterst viktigt just att kunna utveckla t.ex. landskapet. Det är svårt att ur propositionen avläsa hur regeringen ställer sig strategiskt i dessa frågor med undantag för att regeringen tydligt tar ställning för att arbetet skall ske med ett landskapsperspektiv. En åsikt som vi i stort delar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med en tydligare beskrivning av strategin för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö. Vi anser att denna bör vila på några viktiga principer.

• Att ta till vara markägares engagemang i miljöarbetet.

• Att finna metoder för att betala markägare för produktion av kollektiva nyttigheter.

• Att engagera den kommunala och regionala nivån i arbetet och att visa stor respekt för det kommunala planeringsarbetet.

• Att undvika stora ingrepp i det kommunala självstyret vad gäller planarbete samtidigt som man ökar kommunernas kunskap och engagemang kring planarbetets miljöeffekter.

• Att alltid sträva efter att utveckla planarbetena så att man får en stark demokratisk förankring samtidigt som processen blir effektivare och snabbare.

• Att ta fram verktyg för att sammanlänka bevarande och utveckling av landskapet.

• Att utveckla ekonomiska styrmedel vad gäller vattenavrinningsområdena såsom t.ex. handel med utsläppsrätter.

Ekonomiska styrmedel

Sverige använder troligen fler ekonomiska styrmedel på miljöområdet än något annat land. Utvecklingen för ekonomiska styrmedel för hela miljömålssystemet är dock ojämn och splittrad. Det saknas konsekvensanalyser och utvärderingar för många av styrmedlen. Hittills gjorda utredningar har inte haft tyngdpunkt på en sammanhållen miljöstyrning, exempelvis för att tillvarata synergier mellan olika ekonomiska styrmedels effekter på flera miljömål. Det pågår en stor förändring genom införandet av nya kvantitativa ekonomiska styrmedel, som kvoter och utsläppshandel, som delvis kommer att fungera parallellt med nuvarande eller förändrade styrmedel. Det blir svårare att överblicka de olika styrmedlen och därmed deras miljöstyrande verkan. Till exempel utgör de gröna skatterna ett oöverskådligt lapptäcke med många olika nivåer och undantag inom samma skattebas.

Vi anser att det behövs en ny samlad strategi för styrmedel i syfte att nå miljömålen. Nya styrmedel kan behövas och miljöskadliga subventioner bör upphöra. Den utredning som tillsätts bör ges ett brett uppdrag när det gäller miljöpolitikens område (se Hållbarhetskommission). Utgångspunkten när det gäller ekonomiska styrmedel måste vara principen om att förorenaren skall betala, samt att miljökostnader internaliseras i priset på varor och tjänster. En målsättning är också att det i huvudsak endast skall finnas ett styrmedel för varje problem.

Det är särskilt viktigt att ta fram en samlad strategi med tanke på Sveriges medlemskap i EU. Strategin bör inkludera både förslag till nationella ekonomiska styrmedel och en svensk EU-strategi när det gäller ekonomiska styrmedel. Den behöver också innehålla prioriteringar av vad Sverige bör driva i EU när det gäller styrmedel för att uppnå de miljömål som kräver beslut på EU-nivå. Detta bör ges regeringen till känna.

Forskning

Forskning och utveckling, inte minst teknisk forskning och industriforskning, är viktiga för att uppnå miljömålen. Detta har inte minst setts när det gäller energiforskningen som under vissa tider fått ganska stora resurser för att sedan förlora dessa. Forskningen hade troligtvis varit betjänt av en större andel fast finansiering i form av fakultetsanslag. Ingen forskning blommar under osäkra ekonomiska villkor.

Information

Regeringen skriver om behovet av information som ett styrmedel. Vi delar regeringens uppfattning att det är viktigt att sprida kunskap om miljömålen och vad som krävs för att nå målen, dels till allmänheten, dels och framför allt, riktat till dem som berörs inom förvaltningar, kommuner och företag. Dock är det viktigt att skilja på information och opinionsbildning. I det riktade informationsarbetet spelar den regionala nivån och länsstyrelserna en viktig roll.

Miljökrav vid offentlig upphandling

Utöver lagstiftning, ekonomiska styrmedel och information finns ytterligare styrmedel och verktyg som syftar till att stimulera miljöanpassad produktion och användning av varor och tjänster. Dessa styrmedel har i stor utsträckning kundtryck och marknadskrav som drivkraft. De är betydelsefulla och behöver stärkas. Det gäller bl.a. miljökrav vid upphandling, miljömärkning, miljövarudeklarationer, miljöledningssystem, framtagande av frivilliga avtal och stöd till utveckling av ny teknik.

Vid offentliga förvaltningars och företags köp av produkter och tjänster (320 miljarder kr/år för stat, landsting och kommuner, Naturvårdsverkets rapport 5368, 2004) är upphandling och inköp en mycket betydelsefull del i ett förutseende och rationellt miljöarbete. Miljöanpassad upphandling kan bli ett av de viktigaste verktygen för att påverka samhällsutvecklingen i en långsiktigt uthållig riktning. Det finns också stor potential för teknikutveckling och tillväxt, men den tas inte till vara.

I regeringsförklaringen 2000 fastställdes att miljön skulle beaktas vid all offentlig upphandling. Så har inte blivit fallet. Statliga myndigheter är sämst på detta och utvecklingen mot en mer miljöanpassad upphandling går långsamt. De initiativ regeringen tagit har varit otillräckliga och kritiserats från både miljörörelse och företagare.

Vissa verk och myndigheter ställer trots allt upp miljökriterier vid upphandling men därefter är uppföljningen alltför dålig, vilket utarmar trovärdigheten. Miljöaspekterna vägs i dag inte in som en viktig konkurrensfaktor. Har de konkurrerande företagen någon form av miljöarbete? Oavsett vilket bedöms ofta alla som likvärdiga på den punkten och andra faktorer (priset) får avgöra när stat och kommun gör sina upphandlingar. Detta är förödande för seriöst satsande företags tilltro till politikernas tal om miljö och hållbar utveckling. De offentliga beställarna är motorn som kan göra så att vi får ny fart i omställningen till ett mer uthålligt samhälle. Denna ”buying power” gör för tillfället framsteg både i Storbritannien och i USA.

Tack vare att EU-kommissionen uppmanat medlemsländerna att utarbeta nationella handlingsplaner för att stärka arbetet med miljöanpassning av den offentliga upphandlingen har Naturvårdsverket fått i uppdrag att utarbeta förslag. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.

Kommunerna och miljöarbetet

Lokalt har kommunerna det samlade ansvaret för att åstadkomma en god livsmiljö. Här finns flera nycklar till ett bra miljöarbete och omställningen till ett hållbart samhälle. FN:s miljökonferens i Rio 1992 blev starten på ett kraftfullt lokalt arbete med dessa frågor (Agenda 21) i Sveriges kommuner. En mångfald lokala och regionala lösningar och samverkan mellan olika delar av samhället inspirerade och drev då utvecklingen framåt.

Den socialdemokratiska regeringen införde sedan de s.k. LIP-pengarna (lokala investeringsprogram). 1998–2002 delades 6 miljarder ut till vissa kommuner som bidrag till investeringar för ett mer hållbart samhälle.

För de många kommuner som trots upprepade ansökningar blev utan pengar var det svårt att komma igen efter intensivt förberedelsearbete, lång väntan och ett eller flera avslag på LIP-ansökningar. Viktiga samarbetspartners gav upp och allianser med näringslivet upplöstes. Lyckade pilotprojekt i en kommun spreds inte till andra kommuner, som regeringen hoppats.

Tendensen att miljö- och hållbarhetsarbetet i kommunerna alltmer inriktas efter var det finns pengar att söka måste brytas. Kortsiktiga projekt får inte slå ut långsiktiga processer. Miljömålsrådet föreslår att det bör tydliggöras hur de statliga kommunbidragen samlat bidrar till att uppnå miljökvalitetsmålen och att regeringen skall anpassa de kommunala statsbidragen så att de samlat ger mest nytta i arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen och dess delmål. Vi stöder dessa förslag; samtidigt konstaterar vi att någon samlad utvärdering av kommunernas miljömålsarbete inte gjorts men övervägs av regeringen. En sådan utvärdering måste nu komma till stånd (se Hållbarhetskommission).

Återkopplingen mellan miljökvalitetsmålen till det regionala tillväxt- och utvecklingsarbetet måste förbättras. Delaktigheten i det lokala miljöarbetet skulle stärkas om kunskapen kring varför vissa åtgärder och styrmedel sätts in ökade. Här anser vi att miljömålsarbetet måste förankras tydligare hos allmänheten. Detta kan ske genom en större samverkan mellan olika berörda nivåer i samhället: näringsidkare, företagare, privatpersoner, kommuner, politiska organisationer, föreningar m.fl. Det krävs ett tydligare underifrånperspektiv i arbetet med att skapa regionala och lokala miljömål för att få en bättre fungerande återkoppling med åtgärder och resultat till de övergripande nationella miljömålen.

I propositionen lyfter regeringen fram att det är länsstyrelserna som har i uppgift att stödja kommunerna med att formulera lokala mål och åtgärdsprogram. Vi anser att det tvärtom behövs ett större kommunalt inflytande i sammanställningen av de regionala miljömålen för att skapa den förankring som behövs till det lokala miljö-, tillväxt- och utvecklingsarbetet. Genom ett mer demokratiskt arbete utan den statliga styrningen som idag genomsyrar miljöpolitiken, skapas möjligheten att ta till vara lokala initiativ och skapa ett starkare förtroende för genomförandet av olika åtgärder.

Sveriges miljöarbete inom EU

EU-samarbetet är av stor betydelse som verktyg för ett framgångsrikt miljöarbete i vår del av världen. Det finns inget realistiskt alternativ till EU-samarbetet. Ett försvagat EU, eller ett Sverige utanför EU, skulle försämra möjligheterna att komma till rätta med de flesta gränsöverskridande miljöproblemen.

Det är av största vikt att Sverige har en genomtänkt strategi på alla nivåer – kopplad till miljömålen – för arbetet med miljöfrågorna inom EU.

När riksdagen sätter upp miljömål bör, för det första, de gränsöverskridande aspekterna identifieras. Därefter bör, för det andra, de nödvändiga åtgärderna som skall genomföras på EU-nivå identifieras. Sedan, för att något skall hända, bör en strategi läggas upp för hur Sverige skall söka genomföra de identifierade åtgärderna. Detta innebär att miljöaspekten måste tydliggöras både på en strategisk (långsiktig, övergripande) nivå, och i det löpande, mera detaljinriktade EU-arbetet inom områdena transport, energi, jordbruk, fiske, inre marknad, näringsliv, utvecklingspolitik och yttre förbindelser.

Miljömålen måste vägas in tydligare och därmed också bli mer vägledande för utformningen av svenska ståndpunkter inför alla rådsmöten. Så är inte fallet i dag.

Kopplingen till Sveriges miljömål behöver stärkas i det löpande, konkreta arbetet i olika arbetsgrupper och kommittéer, i ministerrådet och parlamentet inom alla ovan nämnda, relevanta, politikområden. För att kunna nå miljömålen måste regering och myndigheter aktualisera miljöaspekten systematiskt vid arbete inom dessa politikområden och inte som nu hänvisa dessa aspekter till att bli omhändertagna främst i miljörådet.

Sverige bör där det finns gemensamhetslagstiftning eller rekommendationer i första hand koncentrera sina åtgärder till vad som krävs på EU-nivå.

EU spelar en avgörande roll för att Sverige alls skall kunna uppnå sina miljömål. På EU-nivå fattas långsiktiga och löpande beslut med konsekvenser för svensk miljö och hälsa. Därför bör en svensk strategi, taktik och systematik för det löpande arbetet för hållbar utveckling inom de uppräknade sektorerna identifieras och kontinuerligt uppdateras. Detta bör ges regeringen till känna.

Uppföljning och utvärdering

I dag är det Miljömålsrådet som är ansvarigt för att samordna insatserna för att uppnå miljökvalitetsmålen och delmålen att samordna regional fördelning av miljökvalitetsmål och delmål samt att fördela medel till miljöövervakning och miljömålsuppföljning. Rådet ger också förslag på åtgärder till regeringen. Dessutom har Miljömålsrådet ansvaret för att följa upp och utvärdera miljömålsarbetet. Dessa dubbla roller är olyckliga eftersom det innebär att Miljömålsrådet utvärderar sitt eget arbete.

Den hållbarhetskommission som vi föreslår bör ges i uppdrag att föreslå en bättre ordning för utvärderingen av uppfyllelsen av miljökvalitetsmålen och delmålen.

Stockholm den 15 juni 2005
Sverker Thorén (fp)
Lars Lindblad (m)	Sven Gunnar Persson (kd)
Claes Västerteg (c)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lennart Fremling (fp)	Björn von der Esch (kd)
Jan Andersson (c)	Bengt-Anders Johansson (m)
Anita Brodén (fp)	Cecilia Widegren (m)
Marie Wahlgren (fp)