med anledning av prop. 2004/05:150 Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag

Motion 2004/05:MJ35 av Inger René (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avslå förslaget om att inrätta områden med fiskeförbud i skärgården och längs de svenska kusterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla och bredda samarbetet så att ett större samförstånd för fiskets bästa uppnås mellan fiskets alla intressenter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samförstånd och samråd mellan fiskets aktörer skall vara överordnat kvantitativa mål.

Motivering

I den aktuella propositionen läggs det bl.a. fram flera förslag som kommer att få stora konsekvenser för det svenska småskaliga och kustnära fisket och därmed för de som bor längs de svenska kusterna. I stället för att förbättra förutsättningarna för detta fiske finns förslag som kommer att ta bort yrkesförutsättningar och begränsa möjligheterna för det samlade näringslivet i skärgården och längs kusterna.

I propositionen föreslås att sammanlagt 19 marina reservat skall bildas inom de närmaste fem åren. Dessutom skall sex områden med fiskeförbud ha införts till år 2010, varav tre i Östersjön och tre i längs västkusten. Ett av skälen till att införa fiskeförbud anges vara att bevara torsken. Det är naturligtvis av stor vikt att vi kan behålla ett långsiktigt fiske i vårt land. Att ensidigt inrätta marina reservat med totalt fiskeförbud där det förekommer småskaligt fiske i svenska vatten bidrar inte till att förbättra återväxten av torsk. Är avsikten att trygga en framtida torskstam är det torskens lekområden som behöver skydd och att tilldelade kvoter respekteras av alla nationer som fiskar torsk.

Förutom reservat och förbudsområden i havet föreslår regeringen att även sötvattensmiljöer skall skyddas med generella begränsningar av fisket i upp till 75 områden runt om i landets sjöar och vattendrag. Vi kan inte acceptera att man på detta sätt, uppifrån, fastställer generella, kvantitativa mål utan några som helst samtal eller samråd innan. Vi har fått nog av kvantitetspolitiken - vad säger att det är just 75 områden som behövs för att uppnå målen? Att sätta upp "produktionsmål" för antalet skyddade områden tillhör det förgångna. För att nå konkreta och positiva resultat måste fokus skifta från kvantitativa mål till samråd och samförstånd mellan fiskets aktörer.

Det är önskvärt att bevara artrikedomen i hav och sjöar, men om en fiskepolitik skall fåönskad effekt och vinna ett brett stöd mellan alla intressenter - skärgårdsbor, fiskenäringen, den akademiska världen, myndigheter och EU - måste den baseras på samtal, kunskap och respekt för varandras uppfattningar. Tyvärr saknas denna bredd när det gäller propositionens förslag. Samförstånd och samarbete blir särskilt viktigt när det råder delade meningar om ett generellt och ensidigt fiskeförbuds effekt på populationen.

När fiske och annan marinaktivitet begränsas drabbas inte bara arbetstillfällen inom fisket. Även kringverksamhet som är beroende av fisket drabbas. Hit hör livsmedelsindustrin med bl.a. rökerier och fiskaffärer. Andra som drabbas är de som ger allmän service till fisket med drivmedel, redskap och annan utrustning. En bransch som vuxit de senaste åren är turistbranschen som använder havets rikedomar för att locka turister. Begränsas dess möjligheter att erbjuda västkustsdelikatesser kommer turismen att minska. Det är olyckligt eftersom turismen har erbjudit ett alternativ till att endast försörja sig på fiske för de som bor i skärgården. I förlängningen riskerar servicenäringen som butiker, restauranger, hotell, campingplatser, stugbyar m.m. att drabbas hårt om förslaget att införa områden med fiskeförbud genomförs.

Stockholm den 15 juni 2005

Inger René (m)