med anledning av prop. 2001/02:9 Vissa socialförsäkringsfrågor

Motion 2001/02:Sf7 av Bo Könberg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrad grundval för beviljande av bostadsbidrag.

Ändrad grundval för beviljande av bostadsbidrag

Lagen om bostadsbidrag säger att slutligt bostadsbidrag bestäms för varje kalenderår och att den bidragsgrundande inkomsten skall avse samma kalenderår och anses vara lika fördelad på varje månad under året. För högt utbetalda bidrag kan återkrävas.

Återkravsproblemets dimensioner framgår om man tar del av RFV:s siffror. I början av 2001 skickades det ut återbetalningskrav till 40 procent (!) av alla hushåll som fått bidrag. Det handlar om över 150 000 hushåll som krävs på sammanlagt 570 milj.kr. eller i genomsnitt nära 4 000 kronor per hushåll. Men många krävs på så mycket som 10 000–20 000 kr. Men det finns också betalningar i andra riktningen. Avstämningen av 1999 års bidrag innebar att drygt 160 000 hushåll fick fyllnadsutbetalningar med 245 miljoner kr. Det var endast ca 17 procent av hushållen, eller drygt 65 000, som fick ”rätt” bidrag inom plus/minus 200 kr för hela året vilket numer är gränsen för betalning.

Att 83 procent av besluten, trots löpande justeringar, måste korrigeras vid slutavräkningen visar att upplägget är fel tänkt från början. Merparten av de 150 000 hushållen har sannolikt handlat helt korrekt och givit rätt uppgifter, men de "straffas" ändå i efterhand med återbetalningskrav. Lika illa är det att 150 000 människor får vänta nära två år på pengar de borde fått redan bidragsåret. Detta pekar på ett problem som snarast måste åtgärdas.

Kalkylen över hushållens behov av bostadsbidrag fungerar bara om den verkliga inkomsten är jämnt fördelad över året. Det nuvarande systemet missgynnar därmed systematiskt och mycket påtagligt alla hushåll som av någon anledning, till exempel arbetslöshet, sjukdom eller studier får kraftiga inkomständringar under loppet av året.

Med hundratusentals hushåll som får återkrav blir det självklart en stor mängd som får problem att betala, även om ekonomin förbättrats. Men det handlar inte bara om de orimliga återbetalningsreglerna. För att ens få ansöka om att slippa betala måste man nämligen ha givit helt korrekt inkomstinformation under året, även för tiden efter att bidraget eventuellt upphört. Av 26 000 hushåll som ansökte om eftergift eller nedsättning av kraven 1999 fick 93 procent nej. Staten har hittills bara fått in ca 2/3 av skulderna under rätt år, vilket innebär att alltfler hushåll och allt större skuld hamnar hos kronofogden. Regeringen föreslår i liggande proposition att reglerna för eftergift ska mjukas upp, men förändringen är uppenbarligen inte tillräcklig för att komma tillrätta med det grundläggande problemet.

De siffror som RFV presenterar är skäl nog för att snabbt arbeta fram en bättre modell. Man behöver egentligen inte göra några stora ändringar för att skapa ett fungerande system. Grunden bör vara att återgå till att bevilja bostadsbidragen på grundval av boendekostnader och inkomster månad för månad. För vanliga löntagare är detta den längsta acceptabla utjämningsperioden. Härigenom återinförs en fungerande "behovsprincip" i det annars slumpmässiga systemet.

Bidrag skall som i dag sökas och beslutas utifrån en prognos för det kommande året eller för en löpande tolvmånadersperiod. Kallar man bidragen "preliminära" måste alla bidrag behandlas två gånger. Återkrav av felaktiga bidrag borde kunna ske utan denna omgång. Den viktiga skillnaden jämfört med i dag skall vara att datorerna bara får svara för "spaningen" och inte för besluten. I de fall där efterkontrollen visar en klar avvikelse gentemot uppgiven inkomst får hushållet en begäran att förklara sig. Observera då att alla fall där man anmält ny inkomst och fått justerat bidrag faller bort eftersom de blir korrekta i detta system.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 11 oktober 2001
Bo Könberg (fp)
Johan Pehrson (fp)	Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)