med anledning av prop. 2001/02:9 Vissa socialförsäkringsfrågor

Motion 2001/02:Sf6 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att donatorer av organ och vävnader skall garanteras full kompensation för inkomstbortfall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om full kompensation vid följdsjukdomar som kan härledas till organdonationen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bidragsmottagare skall bli återbetalningsskyldig av för mycket utbetalt bostadsbidrag först när den taxerade inkomsten överstiger den bidragsgrundande inkomsten med mer än 20 000 kr under ett kalenderår.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hushåll som fått inkomstförändringar under kalenderår vilka inträffat efter det att bidraget har upphört skall få rätt till prövning av eftergift.

Ersättning till levande donatorer av organ och vävnader

Regeringen har i proposition 2001/02:9 föreslagit en del förändringar av reglerna för ersättning till levande donatorer av organ och vävnader. Förslaget går ut på att en försäkringskassa skall kunna besluta om att kostnaderna för sjuklön som utges till en arbetstagare som donerar organ eller annat biologiskt material skall ersättas av den allmänna sjukförsäkringen. Beslutet ska avse arbetstagarens samtliga anställningar. En arbetsgivare som omfattas av ett sådant beslut får efter ansökan ersättning från försäkringskassan. Dessutom skall ersättning utgå från första dagen i sjukperioden.

När det gäller förslaget om att arbetsgivare ska ersättas för de sjuklönekostnader som drabbar denne menar vi att det är rimligt. En arbetstagare som donerar organ ska inte behöva riskera att råka i konflikt med sin arbetsgivare av detta skäl. Den risken finns om arbetstagarens sjukfrånvaro ska betalas av arbetsgivaren.

Förslaget att ta bort karensdagen för organdonatorer anser Kristdemokraterna vara klokt. Den självrisktanke som ligger till grund för karensdagen i sjukförsäkringen är inte relevant när det gäller organdonation.

Det perspektiv som bör vara vägledande när dessa frågor diskuteras är att organdonation inte är en sjukdom, utan en välgärning såväl för dem som är i behov av nya organ som för samhället – sjukvårdshuvudmännen sparar stora resurser genom att de kan minska trycket på exempelvis dialysvården. Den som bidrar till detta bör hållas ekonomiskt skadeslös med full kompensation för kostnader och inkomstförluster på grund av den arbetsoförmåga som uppkommer i samband med donation av organ eller vävnader.

På denna punkt anser Kristdemokraterna att regeringen inte går tillräckligt långt. Regeringen anser att ersättning av organdonatorers inkomstbortfall såsom mellanskillnaden mellan sjuklön och faktisk lön samt andra merkostnader är en fråga som även fortsättningsvis bör lösas inom respektive landsting. Risken är att donatorerna därmed inte garanteras full kompensation för inkomstbortfall. Dessutom är risken stor att det blir regionala skillnader i villkoren för donatorer, vilket inte heller är tillfredsställande. Här bör regeringen efter samråd med landstingen återkomma med förslag om hur dessa problem ska lösas.

Det finns en problematik som överhuvud taget inte behandlas i propositionen. Det gäller det faktum att donatorer ibland drabbas av komplikationer som inträder en tid efter ingreppet. Idag gäller reglerna för allmän sjukförsäkring i dessa fall – med sjuklöneperiod för arbetsgivare och karensdag för arbetstagare. Kristdemokraterna anser att sjukfrånvaro på grund av följdsjukdomar som kan härledas till organdonationen ska kompenseras på samma sätt som görs i samband med ingreppet och förberedelserna inför ingreppet.

Eftergift av bostadsbidrag

Regeringen föreslår i propositionen att rätten att få ansökan om eftergift prövad vid återbetalning av bostadsbidrag skall vidgas. Även den bidragstagare som inte fullgjort sin skyldighet att anmäla ändrade förhållanden skall kunna prövas för eftergift om bidragstagaren inte borde ha insett att han eller hon var anmälningsskyldig.

Mot bakgrund av den nuvarande ordningen är förslaget rimligt. Precis som det konstateras i propositionen kan en alltför restriktiv eftergiftsregel minska medborgarnas förståelse och tilltro till bostadsbidragssystemet. Med nuvarande regler är bestämmelsen så restriktiv att någon egentlig prövning av om det finns skäl för eftergift aldrig kommer till stånd, eftersom bidragstagarna oftast inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet. Det har därför inte ens prövats om det föreligger särskilda skäl för eftergift.

Även om regeringens förslag kan anses vara rimligt menar Kristdemokraterna att det inte är tillräckligt. Utöver den vidgade rätten till prövning för eftergift vill kristdemokraterna att reglerna för återbetalning ska ändras ytterligare. Det finns exempel där bidragstagare med nu gällande regler drabbas på ett orimligt sätt. De negativa effekterna för dessa behöver mildras.

För tredje året i rad har de inkomster som låg till grund för utbetalt bostadsbidrag stämts av mot taxerad inkomst. 151 000 hushåll eller 41 procent av de hushåll som fick bostadsbidrag under år 1999 blev återbetalningsskyldiga med i genomsnitt 3 800 kronor per hushåll. Under de tidigare två åren var andelen återbetalningsskyldiga 42 och 46 procent. Andelen återbetalningsskyldiga har således inte förändrats nämnvärt sedan det nya systemet infördes år 1997. Många av dem som blir återbetalningsskyldiga saknar betalningsförmåga och under de här åren har andelen icke reglerade återkrav ökat med 300 procent på försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverkets uppföljning av bostadsbidragen visar att ensamföräldrar får betala tillbaka 20 procent av det preliminära bidraget, sammanboende får betala tillbaka 40 procent och hushåll utan barn mer än 60 procent. I den senare gruppen ingår framförallt studerande.

Enligt Riksförsäkringsverkets beräkning bor minst 242 300 barn – 12 procent av alla barn – i ett hushåll som är återbetalningsskyldigt för bostadsbidrag.

Familjeutredningen redovisar i sitt betänkande SOU 2001:24 att den genomsnittliga preliminära inkomsten bland de hushåll som fick bostadsbidrag i maj 2000 var 131 000 kronor för ensamstående föräldrar och 127 000 kronor för sammanboende föräldrar. I hushåll utan barn var den 27 800 kronor. Hushåll som får bostadsbidrag har således mycket små inkomster och närmare 40 procent har också haft socialbidrag. Bland socialbidragshushållen finns många som blivit återbetalningsskyldiga därför att de fått högre inkomst men fortfarande haft kompletterande socialbidrag och därmed oförändrad disponibel inkomst. De har därigenom inte haft någon ekonomisk vinning av att de missat att anmäla ändrad inkomst.

I det tidigare bostadsbidragssystemet, som fanns före år 1997, var bidragstagaren skyldig att anmäla ändrad inkomst om denna ökat mer än 6 000 kronor under sex månader i förhållande till den inkomst som låg till grund för bidragsbeslutet. En bidragstagare kunde således ha en inkomstökning på 12 000 kronor under en tolvmånadersperiod utan att bostadsbidraget påverkades.

Vårt förslag

En bidragstagare bör blir återbetalningsskyldig först när den taxerade inkomsten överstiger den bidragsgrundande med mer än 20 000 kronor under kalenderåret. Härigenom skulle dels marginaleffekterna minska för många hushåll, dels kommer andelen återbetalningsskyldiga att minska med cirka 70 procent.

Ett hushåll kan i dagens system bli återbetalningsskyldigt trots att den fullgjort alla förpliktelser och anmält ändrad inkomst till försäkringskassan. Det gäller exempelvis den som studerar eller uppbär socialbidrag under första halvåret och därefter börjar arbeta. I dessa fall kan de tvingas betala tillbaka hela det bidrag som de fått under första halvåret. Det som skulle varit ett bidrag när de haft behov av det, har blivit ett bostadslån. Det är viktigt inte minst för att skapa tilltro till välfärdssystemet, att systemet är förutseende för medborgaren. Dessa hushåll bör kunna beviljas eftergift för de inkomster som de blivit återbetalningsskyldiga för och som kan hänföras till tid då bostadsbidrag inte utbetalas.

Stockholm den 9 oktober 2001
Kenneth Lantz (kd)
Inger Davidson (kd)	Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)	Désirée Pethrus Engström (kd)
Magda Ayoub (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Sven Brus (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)	Dan Kihlström (kd)
Maria Larsson (kd)	Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)
Erling Wälivaara (kd)