med anledning av prop. 2000/01:97 Vissa ändringar i alkohollagen

Motion 2000/01:So59 av Bo Könberg m.fl. (fp)

1 Innehållsförteckning
2
3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de alkoholpolitiska principerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om satsningar för att minska yngres alkoholbruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barn till missbrukare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka langning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till vård av unga alkohol- och drogmissbrukare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att motverka handeln med svartsprit.

4 Alkoholpolitikens principer

Regeringens proposition om ändringar i alkohollagen är ett steg i rätt
riktning. Men det återstår mycket att göra. Dit hör regeringens förslag till
skärpningar av tillsynen över försäljning av folköl och hårdare sanktioner
mot dem som bjuder ungdomar på alkohol eller idkar försäljning av
alkohol till minderåriga. I denna motion vill vi därutöver peka på några
väsentliga förslag som syftar till att bibehålla den sociala
alkoholpolitiken.

Den svenska alkoholpolitiken syftar till att minska alkoholmissbruket och
skadorna på grund av alkohol, här inräknat både medicinska och sociala
skador. Alkoholpolitiken består av beskattning, reglering av partihandel,
detaljhandel, utskänkning och prissättning samt av insatser inom hälso- och
sjukvård samt socialtjänst av såväl förebyggande som rehabiliterande
karaktär. Stora insatser har också gjorts av ideella organisationer. Den
svenska alkoholpolitiken har vunnit gehör också utomlands. Det är fel att
framställa utvecklingen i vår omvärld som en entydig process som
obönhörligt leder till ökat svängrum för marknadskrafterna inom
alkoholområdet. I många länder börjar man ta alkoholproblemen på större
allvar.

Världshälsoorganisationen (WHO) har för ett par år sedan antagit en
alkoholpolitisk aktionsplan som ger ett mycket starkt stöd för de principer
som den svenska alkoholpolitiken vilar på. Inte minst i Sydeuropa förs i dag
en debatt om hur alkoholens skadeverkningar skall minskas. Även i Danmark
diskuteras ökade restriktioner under intryck av mångas oro för stangerande
medellivslängd. Det betyder att vi har många bundsförvanter i arbetet mot
alkoholskadorna.

Folkpartiets grundläggande inställning är att marknadsekonomi och
näringsfrihet inte är ett självändamål, utan till för konsumenternas skull. Men
från grundläggande principer kan det ibland behöva göras avsteg. Detta gäller
bl.a. beroendeskapande produkter som alkohol, tobak, narkotika och vissa
läkemedel, vars konsumtion kan leda till ett sådant beroende att medlet i fråga
tar makten över den enskildes fria vilja. Konsumtionen leder med andra ord
till ofrihet. Också familjemedlemmar, andra anhöriga, vänner och
arbetskamrater kan drabbas genom missbruket. Därtill kommer en stor
kostnad för samhället. Här blir då målet att förebygga att konsumenterna
utvecklar beroende, liksom att förebygga att de ådrar sig akuta skador. När
dessa mål prioriteras blir marknadsekonomi, med konkurrens och privat
vinstintresse som dynamiska drivkrafter, olämpliga medel, som leder bort
från de politiska målen. Det är därför ingen slump att den svenska
alkoholpolitiken har utvecklats och stötts av den socialliberala rörelsen, med
den liberala politikern Ivan Bratt som en av de främsta tänkarna och skaparna.
Liberaler har alltid ansett att friheten är begränsad och att det sociala
ansvaret
för sig själv och sina medmänniskor är ett förhållande som ibland bör
inskränka en annars ohämmad personlig frihet. Detta är den ideologiska
grunden för Folkpartiets restriktiva politik mot droger. Alkoholpolitiken i dag
förutsätter insatser på bred front och insatser som är kopplade till andra
former av beroende och missbruk - narkotikamissbruk, nikotinberoende,
läkemedelsberoende och spelberoende.

I dag står den svenska alkoholpolitiken under ett ökat tryck. Det beror dels
på regeringens kapitulation i förhandlingarna med EG-kommissionen om de
svenska undantagsreglerna för införsel av alkohol som resulterat i ett
successivt avskaffande av det svenska undantaget, dels på en ökad
gränshandel.

Vilka restriktioner som bör ändras bör föregås av en noggrann analys,
eftersom avveckling av restriktioner ofta visat sig leda till ökade skador.
Först
och främst bör man undvika sådana åtgärder som har prövats på andra håll
eller i Sverige och som visat sig leda till ökad konsumtion och därmed ökade
skador. Det finns till exempel gott om forskning om alkoholdryckernas
priskänslighet. Det är helt uppenbart att den isolerade effekten av en
prisnedsättning leder till en ökning av konsumtionen, även om den vid något
tillfälle dolts av andra faktorer. På samma sätt vet vi att försäljning av
alkoholdrycker i privata butiker driver upp konsumtionen. Det har prövats
både i Sverige och utomlands.

Det viktigaste, som kan göras just nu för att begränsa folkhälsoskadorna av
en ökad alkoholkonsumtion, är att sträva efter att upprätthålla den aktiva
prispolitiken och detaljhandelsmonopolet så långt det är möjligt. Med tanke
på tendensen till ökning av ungdomars konsumtion av alkohol är det också
synnerligen viktigt att prioritera det alkoholförebyggande arbetet bland de
yngre.

5 Statens dubbla budskap hög tid att sälja
Vin och Sprit AB

Redan i höstas motionerade Folkpartiet om en utförsäljning av Vin och
Sprit AB. Regeringen har valt att inte göra något. Därför är det
nödvändigt att återupprepa kravet här och nu.

Vin och Sprit AB har inte på många år tagit något socialpolitiskt ansvar.
Folkpartiet föreslår därför att staten säljer företaget, vilket beräknas
tillföra
statskassan runt trettio miljarder kronor. En del av pengarna bör användas till
en storsatsning på att minska alkoholmissbruk och narkotikaanvändning bland
unga.

Vi bedömer att ett samlat åtgärdsprogram mot det växande
ungdomsfylleriet och narkotikamissbruket under flera år framåt kan behöva
kosta 200 miljoner kronor årligen, utöver de resurser som redan finns. En
försäljning av Vin och Sprit AB kan ge de resurser som krävs.

Att sälja Vin och Sprit AB innebär ingen alkoholpolitisk nackdel. Snarare
tvärtom. Statsmakterna förlorar i trovärdighet när man å ena sidan
argumenterar för en restriktiv alkoholpolitik och å andra sidan samtidigt
tjänar grova pengar på spritförsäljning och därtill nu är spekulant på en stor
utländsk spritproducent.

En ekonomisk värdering av Vin och Sprit AB för två år sedan landade på
20 miljarder kronor. Nu uppges bara varumärket "Absolut" vara värt mellan
25 och 35 miljarder kronor. Vi har i vår kalkyl beräknat hela företagets värde
till 30 miljarder kronor. Om den summan används till att avbetala
statsskulden uppstår en räntevinst. Med gällande ränta och med företagets
inleveranser av vinstmedel fråndragna kan den årliga vinsten för staten
beräknas till cirka en miljard kronor. Det är en del av den vinsten vi vill
använda till en storsatsning på att minska alkohol- och narkotikabruket, i
första hand bland unga.

6 Satsning på att minska yngres alkoholbruk

I höstas motionerade Folkpartiet om att en utredning skulle få i uppgift att
snabbt utforma ett aktionsprogram för att minska yngres alkoholbruk.
Socialutskottets majoritet och riksdagen ställde sig bakom kravet att ge
Folkhälsoinstitutet i uppdrag att se hur det alkoholpreventiva arbetet riktat
mot ungdomar kan stärkas. Men utöver det kravet återstår flera
folkpartikrav:

- Tullen måste få resurser för att motverka smuggling.

- Polisen måste få resurser för att bl a motverka langning.

Alla unga med allvarliga drogproblem skall kunna få en plats på ett
behandlingshem.

Droginformation ger effekt. Det är förebyggande. Det är dessutom billigt.
Därför är det oroväckande när allt fler barn inte längre får någon information.

CAN:s drogvaneundersökning bland elever i årskurs 6 visar att fyra av tio
inte fått någon undervisning alls och att en fjärdedel fått väldigt lite
information.

Det är oroväckande lite med tanke på att den här åldersgruppen är
mottaglig för hälsoupplysning samtidigt som den är på väg in i en känslig
ålder då den dels är svårare att nå, dels utsätts för många drogrelaterade
risker.

Den här utvecklingen måste vändas. Folkpartiet anser att samtliga elever i
mellanstadiet måste få droginformation. CAN:s undersökningar visar att
andelen elever som får information om droger i skolan sjunkit kraftigt sedan
början av 80-talet. Men också andra ålderskategorier bör komma i fråga för
informationsinsatser.

7 Barn till missbrukare

På de flesta håll i landet finns fortfarande inget att erbjuda barn till
missbrukare. Det arbete som bedrivs, erbjuds av olika aktörer som
sinsemellan konkurrerar. Inom de flesta verksamheter intar arbetet med
barn till missbrukare en undanskymd plats. Det bedrivs ofta i projektform
med osäkerhet i finansieringen. Området bollas mellan olika tjänstemän.

Vi anser att detta är otillfredsställande och inte i linje med FN:s
barnkonventions intentioner. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att tillsammans
med Folkhälsoinstitutet initiera hur arbetet med barn till missbrukare kan
implementeras i olika ordinarie verksamheter inom socialtjänsten, skolan och
hälso- och sjukvården. Utbildning av olika personalgrupper om dessa barns
behov måste komma till stånd.

8 Ökade resurser till polisen för att bl a
motverka langning

Det är knappast någon nyhet att polisens resursläge är ansträngt. Det är
allvarligt eftersom vi behöver ha en dubbel strategi för att lyckas i
kampen mot det växande missbruket bland unga vi ska bekämpa
missbrukets sociala orsaker samtidigt som vi med kraft bekämpar de brott
som främjar missbruk eller följer i missbrukets spår.

Folkpartiets hållning är tydlig. Vi måste först och främst förhindra att brott
begås. Brottslighetens orsaker kan sökas i otrygga uppväxtförhållanden, oklar
normbildning från vuxensamhället, dåliga skolor och för dåliga resurser till
barn med problem.

Brottsligheten måste förebyggas genom bättre social samhällsomsorg,
skola med hög kvalitet och att man tidigare uppmärksammar ungdomar i
riskzonen.

Men det räcker inte. Brottsligheten måste också bekämpas genom ett
polisarbete som leder till att långt fler brott klaras upp än i dag. Mot denna
bakgrund är situationen i rättsväsendet oroande. Antalet poliser har minskat.
Det faktum att många civilanställda inom polisen fått sluta har lett till att
flera
av de poliser som finns kvar har tvingats till kontorsarbete. Det har
ytterligare
minskat antalet "synliga" poliser.

Folkpartiet vill satsa på fler poliser "på gatorna". Detta bl a för att
förebygga langning och annan missbruksfrämjande brottslighet. Fler synliga
poliser får vi bl a genom en resursförstärkning, som inledningsvis kan leda till
fler civilanställda och en ny, tredje polishögskola, förlagd till södra Sverige.
På någon sikt innebär detta att antalet poliser kan öka. Jämfört med det läge
som rådde 1998 är Folkpartiets mål 2 500 fler poliser i yttre tjänst.

9 Ökade resurser till vård av unga alkohol-
och narkotikamissbrukare

En strategi för att rehabilitera missbrukare bör ha som självklar
utgångspunkt att ingripa tidigt i "missbrukarkarriären". Vårdkedjan måste
kunna fungera smidigt, sekretessen får inte lägga onödiga hinder mellan
olika samhällsfunktioner som behöver samverka. Antalet vårdplatser är
begränsat, men bör prioriteras för yngre.

Föräldrar, föreningsliv, polis, socialtjänst alla kan var för sig göra
värdefulla insatser för att mota alkohol- och narkotikamissbruk. Men skall
man nå verkliga resultat är det nödvändigt att samarbeta och hålla ihop.
Många ungdomar med en missbrukarkarriär bakom sig brukar berätta hur de
lyckades dupera sin omgivning genom att berätta en sak för föräldrarna, en
annan för lärarna och en tredje för socialsekreteraren. Därför är det så oerhört
viktigt att hitta samarbetsformer som gör att de vuxna kan skaffa sig det
"övertag" som unga människor faktiskt har rätt att möta. Det måste finnas
tydliga gränser som inte går att manipulera bort.

Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med
missbruksproblem har ökat. Det är viktigt att tillräckligt med platser skapas så
att framför allt unga med drogproblem kan få hjälp. Kommunerna måste köpa
det antal platser som krävs. Det är en kortsiktig och oklok politik att snåla på
kostnaderna, om de pengar som används kan hindra att unga fastnar i en
livslång drog- och brottskarriär.

Ett problem för kommunerna är dock att resultaten av missbrukarvården är
så dåligt utvärderade. Det finns få undersökningar som visar om individen blir
fri från missbruk, och det är inte alltid så att ett projekts kostnader har ett
övertygande samband med den behandlingseffekt som uppnås.

Det krävs med andra ord kommunalt samarbete i syfte att bättre utvärdera
och mäta resultaten i ungdomsvården. Detta både för att få kontroll över
kostnaderna samtidigt som vårdkvaliteten kan förbättras. Med ökad visshet
om vilka resultat som uppnås blir förutsättningarna också större att
kommunpolitikerna är villiga att satsa de resurser som krävs för att
missbrukare skall få den behandling de behöver. Då kan trenden att
kommunerna köper allt färre vårdplatser samtidigt som antalet missbrukare
ökar brytas.

10 Motverka svartsprit

Det går inte att förneka att den illegala sprithandeln är ett problem.
Svartspriten dricks i hög grad av storkonsumenter och bidrar därför mer
än proportionellt till alkoholskadorna. Den innebär också ett
undergrävande av åldersgränsen eftersom den bjuds ut även till
ungdomar. Men att tro att prissänkningar på den legala spriten är receptet
mot svartspriten är fel. Avanserna på svartspriten är nämligen så höga
både för köpare och säljare att det finns stort utrymme för den svarta
marknadens pris att anpassa sig nedåt.

Att effektivt konkurrera prismässigt med den svarta marknaden skulle
kräva en sådan kraftig prissättning att den med all sannolikhet skulle leda till
en mycket stor ökning av den tänkta konsumtionen och skadorna. En annan
sak är att en ökning av den tillåtna turistimporten ökar trycket på de svenska
alkoholpriserna. Kampen mot svartspriten förs bäst genom polisiära åtgärder
och informationskampanjer. Det är viktigt att såväl polisen som andra
ansvariga myndigheter intensifierar sitt arbete mot svartsprit.

Stockholm den 5 april 2001

Bo Könberg (fp)

Harald Nordlund (fp)

Johan Pehrson (fp)