med anledning av prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategi

Motion 2000/01:MJ44 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det internationella miljöarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de 15 miljömålen vid upprättande av delmålen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljömålen vid upprättande av miljömålsstrategier.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett 16:e miljömål: Biologisk mångfald.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppföljning och information gällande miljömålen.

Motivering

Vördnaden för livet är en av liberalismens främsta utgångspunkter.
Människan är beroende av naturen och dess resurser. I naturen finns och
skapas förutsättningar för allt mänskligt liv. Utöver mat att äta, vatten att
dricka, luft att andas och råvaror att bruka står naturen likaså för
ovärderliga skönhetsupplevelser, myllrande biologisk mångfald,
mänskligt skapande och plats för själslig vila. Miljöhänsyn, ekologiskt
hållbar samhällsutveckling och naturskydd är därför förutsättningar för
människans överlevnad och utveckling. Den liberala miljöpolitikens
övergripande mål - den enskilda människans frihet och livschanser -
kombineras naturligt med insikten om att mänskligheten är beroende av
jordens resurser. Miljöpåverkan av mänsklig verksamhet får inte
överskrida gränserna för det som är ekologiskt hållbart. En människas
frihet får inte heller inskränka en annan människas frihet. Därmed har vi
också ett ansvar att vårda jordens resurser för kommande generationer.
Förvaltarskapstanken är därför en viktig utgångspunkt för hur vi liberaler
ser på människans förhållande till naturen. Förvaltarskapstanken innebär
att vår rätt att bruka inte är en rätt att förbruka. En liberal politik måste
skydda människans livsmiljö och förvalta den för framtida generationer.

Mänskligheten i den rika delen av världen utarmar för närvarande
naturresurser för kortsiktig egoism.

En miljöpolitik för 2000-talet måste utgå från människans möjligheter att
lösa problem inom olika områden. Den biologiska kunskapens, demokratins
och marknadsekonomins utvecklingskraft erbjuder oss fantastiska
möjligheter. Men vi får inte blunda för de stora utmaningar vi står inför.
Risken för en fortsatt utarmning av den biologiska mångfalden är stor.
Problemen i många ekologiska system, till exempel Östersjön, är större än
tidigare. Storstädernas livsmiljöer hotas av att bli allt sämre på grund av
ökade utsläpp. Risken för globala klimatförändringar är stor. Den ökade
användningen av kemikalier har långsiktigt negativa konsekvenser.
Miljöarbetet kan och får inte karaktäriseras av låsningar i
problemlösningsmodeller eller tekniker som var förhärskande under tidigare
perioder.

Propositionen ger uttryck för uppfattningen att miljöproblemen ska vara
lösta inom en generation. Den inställningen kan ifrågasättas mot bakgrund av
att ännu inte tillräckligt effektiva styrmedel har presenterats. En överdriven
optimism kan komma att verka hämmande på en annars positiv utveckling.

En av bristerna i propositionen är frånvaron av tydliga styrmedel. Arbetet
med utarbetande av verktyg för att förverkliga miljöpolitiken måste därför
förbättras för att ord skall bli handling.

Det internationella miljöarbetet

Liberalism förutsätter ett internationellt tänkande.

I miljöpolitiken och i vårt eget miljömedvetande krävs mer solidaritet med
människor i fattiga länder. Från liberalt håll är vi ense om att vi måste sträva
efter en miljöutveckling som gynnar hela världen. Bindande globala
överenskommelser måste vidareutvecklas, liksom kunskaps- och
tekniköverföring. I den rikare delen av vår värld slösas det för mycket med
naturens resurser. Effektiva reningstekniker och ett högproduktivt jordbruk
har lyckats säkra vår kortsiktiga överlevnad. Däremot hotas livskvaliteten av
försurade skogsmarker och sjöar samt en minskad biologisk mångfald.

Genom frihandel ökar möjligheterna att lösa många stora miljöproblem.
Frihandel bidrar till effektivare hushållning med resurser, höjer välfärden och
skapar resurser för att lösa miljöproblem. Den innebär också att miljövänlig
teknik sprids snabbare.

Vi liberaler anser att EU är ett unikt verktyg för att skapa gemensamma
miljöregler. EU skall kunna fatta beslut om gemensamma regler och
miljöavgifter vad gäller gränsöverskridande miljöproblem. Sådana beslut
skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. EU:s miljöproblem måste ses ur
ett all-europeiskt perspektiv. Även innan unionen utvidgats har, enligt oss,
EU ett ansvar för att stödja miljöarbetet i Central- och Östeuropa. I Sveriges
närområde behövs ett ökat regionalt samarbete för att säkra miljön i och kring
Östersjön. Utsläppen i och kring Östersjön kräver gemensamma lösningar på
framförallt EU- nivå men även på nationell nivå. Den bästa miljöinsatsen för
att stärka unionen kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer i
regionen blir medlemmar av EU. Vi föreslår att Sverige aktivt verkar för att
östersjösamarbetet effektiviseras. Samarbetet handlar idag för mycket om
former och för lite om efterlevnad av gällande överenskommelser.

Miljömålen

Frisk luft

Det är tydligt att de största miljöhoten såsom klimatförändringar och
förtunningen av stratosfären främst måste finna sin lösning på
internationell nivå. Viktigt att fastslå är dock att det aldrig får bli en
ursäkt för att insatser inte behöver göras på EU-nivå, nationell nivå eller
kommunal nivå. Vi måste agera gemensamt då vi alla har ett ansvar för
dessa viktiga och angelägna frågor.

Sveriges möjligheter att minska svavel- och kvävenedfallet och halterna av
marknära ozon är till stor del beroende av åtgärder i Europa, då merparten av
nedfallet i Sverige kommer från kontinenten. Därför finns anledning att inom
EU verka för att en gränsnivå för svavelutsläpp införs. Kväveoxidutsläppen
måste minska med tanke på flera mål: försurning, övergödning och marknära
ozon. Utsläppen av kväveoxider kommer att minska betydligt med förnyad
bilpark, katalysatorer och bättre förbränningsteknik.

För att kunna förbättra luftvaliteten, framförallt i tätorter och områden med
hög industriexploatering, föreslår vi att ett system för handel med
utsläppsrättigheter skapas. Det innebär att staten först klart definierar ett
geografiskt område. Inom detta område bestäms den maximalt tillåtna
mängden utsläpp, taket, av ett eller flera ämnen. Därefter ges befintliga
företag rätt att köpa utsläppsrättigheter upp till detta tak. Företagen får köpa
och sälja rättigheterna på en öppen marknad. Taket omvärderas och sänks
med jämna mellanrum för att på detta sätt dels uppmuntra till
teknikutveckling, dels göra det dyrare att släppa ut miljöskadliga ämnen.

Utsläpp av luftföroreningar från transporter och energiproduktion är de
dominerande källorna till luftföroreningar i tätorter. De största bidragen till
förekomsten av luftföroreningar i svenska tätorter kommer från transporter
(ca 60 %), arbetsmaskiner (ca 20 %) och förbränning av biobränslen, främst
småskalig vedeldning (ca 20 %). Vi bör på nationell nivå sträva efter att skapa
konkurrensneutral beskattning vad gäller beskattning av svavel och koldioxid
oavsett trafikslag och bransch. Utsläpp från transporter föreslår vi skall
minskas med hjälp av ökad teknikutveckling och ekonomiska styrmedel.

Arbetet med att nå målet om sänkta utsläpp av, i första hand, koldioxid kan
komma att leda fram till ny teknik som i sin tur kan ge nya jobb.

Grundvatten av god kvalitet

En del av det material som omsätts i samhället används inte som varor
utan tillhandahåller snarare tjänster. Exempel på detta är vatten som
kylmedium eller transportmedium för avlopp. I den mån användningen
orsakar dålig resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör införandet
av ekonomiska styrmedel övervägas. Färskvatten är med vissa lokala
undantag ingen bristvara i Sverige, men avloppssystemen vållar
miljöproblem trots långtgående rening. En avgift på utsläpp av förorenat
vatten bör införas för alla källor av betydelse. På så sätt skulle
färskvattenanvändningen minska. Likaså skulle ett mer resurshushållande
avloppssystem skapas och näringsämnen i avloppet minskas.

Levande sjöar och vattendrag

De största miljöproblemen i sjöar och vattendrag är försurning,
övergödning och fysisk påverkan. Vi liberaler vill införa striktare
begränsningar och förbud vad gäller användningen av vissa kemikalier
och metaller. Målet att nå ekologiskt hållbara sjöar och vattendrag
kommer inte att kunna nås om inte stora förändringar vad gäller
kemikalie-, jordbruks-, skogsbruks- och näringspolitik genomförs. Det är
av den anledningen angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till
grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Vi föreslår att en
sådan utredning tillsätts. Utgångspunkten skall vara EU:s miljömål samt
att särskilt lyfta fram sektorsansvaret, försiktighetsprincipen liksom
principen att förorenaren betalar.

Myllrande våtmarker

Våtmarker spelar en viktig roll för både djur och växter. Ett stort antal
växter och djur är beroende av våtmarker under hela eller delar av sin
livscykel. Våtmarkerna har likaså haft stor betydelse för människors
försörjning, bland annat har man utvunnit myrmalm och torv.

Skyddet av våra våtmarker, särskilt på Ramsarområden, dvs. områden som
skall skyddas enligt den internationella våtmarkskonventionen, måste stärkas.
Vi anser att det är angeläget att stödja våra grannländer runt Östersjön i
arbetet med att skydda värdefulla våtmarksområden. ECONET projektet
Rospuda i Polen kan tjäna som exempel på våtmarker av internationell
ekologisk betydelse som är hotade av utdikningar och vägbyggen.

Många svenska kommuner har startat projekt "vattenriken". I
översiktsplaner har halvhjärtade försök gjorts för att skriva in områdesskydd
etc. Ekologisk planering och skötsel av strandängar och våtmarker i svenska
parker har lett till goda resultat.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Övergödningen av våra kustvatten är ett allvarligt miljöproblem som vi
har sett effekterna av under flera årtionden. Tillväxt av alger och
blomning av växtplankton har ökat och alltfler bottenytor saknar idag
syre. Detta beror till stor del på kväve- och fosforutsläppen från land.
Olje- och kemikalieutsläpp i våra hav och kuster har, trots strikta regler
och förbud, inte minskat. Varje år sker ca 400 oljeutsläpp och mörkertalet
anses vara minst lika stort. Innanhavet Östersjön, liksom Skagerack och
Kattegatt med unika ekosystem, fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp
och läckage från samtliga närliggande länder och räknas som ett av
världens mest förorenade havsområden. Fisket är den verksamhet som har
störst direkt biologisk inverkan på havet. Hoten består av bland annat
överfiske av till exempel Östersjötorsk samt bifångster av däggdjur,
sjöfåglar samt andra icke kommersialiserade fiskarter och ungfisk.

Det krävs en långsiktig plan för att lösa problemen med övergödning och
utsläpp av miljögifter för att bevara den biologiska mångfalden och den
långsiktiga produktionsförmågan, i framförallt Östersjön och västerhavet.
Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att
uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen.
Vänortssamarbetet spelar därvid en betydelsefull roll. Utsläppen kring och till
Östersjön kräver gemensamma lösningar på framförallt EU-nivå men även på
nationell nivå. Den bästa miljöinsatsen på lång sikt för att stärka regionen
kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer blir medlemmar av EU.
På kort sikt krävs dock vissa punktinsatser, bl.a. ökade resurser för att minska
oljeutsläppen i Östersjön. Fartygsutsläpp måste motverkas och överträdelser
måste beivras. För att det skall möjliggöras krävs att alla länder i Sveriges
närområde har mottagningshamnar för förorenat vatten. Vi föreslår vidare att
Sverige verkar för en internationell överenskommelse om miljölots på
lastfartyg som trafikerar Östersjön.

Kemikalie- och metalläckaget till våra hav och kustband skall begränsas
genom ett omfattande producentansvar och strikta regler för destruktion av
förbrukat miljöfarligt material. Ambitionen är att använda endast material
som varken i sig själva eller som nedbrytningsprodukter är miljöfarliga.
Sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna är viktiga åtgärder liksom
övervakning som kräver ökade insatser.

Vår svenska kustkultur har gett upphov till speciella kulturmiljöer. Vissa
kust- och skärgårdsområden kräver ett långsiktigt skydd då hoten idag är stora
mot flera skyddsvärda områden, t.ex. exploatering genom bebyggelse,
turistverksamhet och etablering av vindkraft. Dålig lönsamhet och
strukturomvandling i traditionella verksamheter som t.ex. fiske, kustsjöfart
och sjöbevakning gör att befolkningen minskar. Det i sin tur kan få till följd
att kulturlandskapet utarmas och byggnader förfaller eller omvandlas på ett
ovarsamt sätt.

Vi föreslår att ett nationellt bevarandeprogram för kust och skärgård
upprättas.

Kommunerna har ett stort ansvar för bl.a. att strandskyddet upprätthålls,
för att kvalitetssäkra bebyggelseutvecklingen och för att grunda havsvikar
inte exploateras. För att kunna ta tillvara kustens och skärgårdarnas karaktär
vill vi inrätta naturreservat för att på så sätt skydda de mest utsatta
kustområdena. Inrättandet av fler nationalparker och natur- och kulturreservat
är en annan viktig åtgärd för att skydda unika natur- och kulturlandskap, men
även för att skydda undervattensmiljöer i kust- och skärgårdsområden.

Ingen övergödning

Våra hav och kustnära områden övergöds på grund av kväve- och
fosforutsläppen. Fosfater som övergöder sjöar och vattendrag är ett
problem främst i södra Sverige. Utsläppen av ammoniak och kväveoxider
har trots restriktioner ökat. Övergången till katalysatorbilar har minskat
kväveoxidutsläppen men istället ökat utsläppen av ammoniak, som
förväntas att öka ytterligare om inget görs.

Jordbruket står för en stor del av utsläppen av både fosfor och kväve. Det
svenska jordbruket styrs efter vårt inträde i Europeiska unionen till stor del
av
den jordbrukspolitik och de stödformer som beslutats av EU. Trots ett flertal
åtgärder inom jordbruket och avloppssektorn, minskar inte övergödningen.
Detta innebär att lösningen på det problem som utgörs av jordbrukets utsläpp
inte kan sökas enbart på nationell nivå. Sverige måste, för det fall man vill
klara av övergödningsproblematiken, arbeta inom EU för en radikal
förändring av EU:s jordbruksstöd. En förändring av jordbruksstödet måste
inriktas på att avreglera det nationella jordbruket, ta bort importtullar och
skapa stödformer som tar hänsyn till de miljö-, natur- och etiska krav vi
ställer på ett modernt livsmedelsproducerande jordbruk.

Bara naturlig försurning

Försurning av vår natur och våra skogar är ett stort miljöproblem.
Försurningen orsakas främst av nedfall av försurande luftföroreningar
som har sitt ursprung i utsläpp av svavel och kväve från transporter,
energianläggningar, industri och jordbruk i Sverige och övriga Europa.
Försurningen ger effekter på människor, växter och djur och påverkar
också bland annat fisket. Ökad försurning av skogen leder till att skogen
blir känsligare för klimatpåverkan, sjukdomar och insektsangrepp. Mer än
en femtedel av den totala ytan skog, fjäll och sjöar i Sverige bedöms idag
vara försurningspåverkad. Effekterna av kalkning av skogsmark är i hög
grad växlande. Av den anledningen föreslår vi att kalkningsinsatserna
skall biotopanpassas.

Vi vill förstärka de förnybara drivmedlens konkurrenskraft i förhållande
till fossila bränslen och föreslår därför att förnybara drivmedel beskattas
lägre. Vidare måste den rörliga kostnaden för den dieseldrivna tunga trafiken
snarast anpassas så att en effektiv miljöstyrning blir följden. Sverige bör
arbeta aktivt inom EU för att ändra EG-lagstiftningen så att införandet av ett,
ur miljösynpunkt, effektivt kilometerskattesystem möjliggörs.

Levande skogar

Det finns idag en rad naturområden som är starkt hotade. Det är
huvudsakligen stora områden av ovärderlig så kallad gammelskog som
står på spel. De främsta hoten mot skogen är utsläpp av svavel och kväve
från framförallt trafiken, industrin och jordbruket i Sverige och övriga
Europa.

I skogen finns unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många
arters överlevnad. Dessa förutsättningar måste återspeglas i avverknings- och
reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden skall bevaras.

Vi liberaler anser att ambitionsnivån för undantagande av skogsmark
behöver höjas. Vi föreslår därför att styrmedel såsom lagändringar ytterligare
utvecklas, förstärks och kompletteras. Sådana kan handla om t.ex. bidrag till
lövplantering. Vidare bör relevant lagstiftning, inklusive skogsvårdslagen, ses
över utifrån de mål som anges. Även om miljömålet förutsätter en hög grad
av frivilliga åtaganden från markägare m fl behöver samhället ökade
möjligheter att uppmuntra markägarnas åtaganden, samt i vissa fall skärpta
regler för skogsbrukets bedrivande. När det gäller åtgärdsprogram för hotade
arter anser vi att sådant kan utarbetas omgående istället, för som sägs i
propositionen, år 2010.

Ett rikt odlingslandskap

Det finns idag ca 2 000 rödlistade växt- och djurarter i
jordbrukslandskapet. Graden av fragmentering av landskapet har nått en
kritisk nivå ur artbevarandesynpunkt. Artrikedomen påverkas likaså i hög
grad av nedfall av svavel- och kväveföreningar. Det främsta hotet mot
åkermarkens långsiktiga användbarhet för livsmedelsproduktionen är
kadmiumtillförseln. Tillförseln av kadmium sker främst via luftnedfall
samt spridning av fosforgödselmedel och avloppsslam. Även
användningen av kemiska bekämpningsmedel är förknippad med risker.

Då jordbrukspolitiken idag bedrivs huvudsakligen på EU-nivå, anser vi att
lösningar på jordbrukets negativa inverkan på miljön och även den biologiska
mångfalden och kulturmiljövärdena måste finna sin lösning där. Det är vidare
angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan
kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt
reformering av jordbrukspolitiken. Utgångspunkten skall vara EU:s miljömål
samt att särskilt lyfta fram sektorsansvaret, försiktighetsprincipen liksom
principen att förorenaren betalar.

För att kunna bevara den biologiska mångfalden krävs ett aktivt och
uthålligt jordbruk i hela vårt land. Propositionen redovisar inte på vilket sätt
vi skall kunna få ett uthålligt jordbruk. Ambitionen måste var tydligare även i
fråga om den tätortsnära naturen, såsom parker och trädgårdar.

Storslagen fjällmiljö

I fjällen finns landets största sammanhängande areal med naturbetesmark.
I vissa områden har renskötseln orsakat markslitage och överbetning, som
i sin tur lett till markerosion. Detta är ett hot mot den biologiska
mångfalden. Försurning och övergödning är andra hot som påverkar den
känsliga fjällmiljön och den biologiska mångfalden. Försurningen har lett
till förändringar i faunan av främst ryggradslösa djur, vilket i sin tur lett
till förändringar i fisk- och fågelfaunan.

Av hotade eller missgynnade rödlistearter återfinns 166 arter i fjällmiljön.
Många av dessa växtarter är endemiska d.v.s. förekommer bara inom
området. Fjällmiljön påverkas också av vägbyggen, prospektering och
utvinning av mineral och energianläggningar. En stor del av fjällens
vattendrag och sjöar är direkt eller indirekt berörda av reglering för
vattenkraft.

Vi har ett speciellt intresse och ett stort ansvar för att bevara fjällnära
skog,
inte minst för kommande generationer. Där inte vardagshänsynen räcker till
är olika former av skyddsområden nödvändiga för att bevara större ekosystem
och unika biotoper. För att nå detta ändamål måste det dock avsättas
tillräckligt med resurser för markinlösen. Vi anser att problemen i fjällmiljö
huvudsakligen måste lösas genom ett ökat samarbete mellan olika berörda
myndigheter och de bofasta, rennäringen och länen.

Förslitningen av fjällvegetationen anser vi måste minska och lavtäckets
utbredning öka.

God bebyggd miljö

Buller utgör ett dolt miljöproblem. Det krävs betydligt större
forskningsinsatser för att klarlägga hur buller påverkar människor.
Regeringen har föreslagit att antalet människor som utsätts för
trafikbullerstörningar skall minska med 5 % till år 2010. Flera
remissinstanser har ställt sig tveksamma till möjligheten att uppnå målet
även om det innebär en sänkning av Miljömålskommitténs förslag.
Vägverket redovisar istället en trolig kraftig ökning av antalet bullerstörda
på grund av ökad trafik. Motorljudet går till stor del att åtgärda,
framförallt om nya drivmedel, som elmotorer, blir allmänna. Det övriga
bullret kan inte åtgärdas om inte ett nytt tekniksprång skapar helt nya
tekniker, eller om trafikmängden minskar. Med dagens teknik är det alltså
möjligt att endast långsiktigt minska bullernivån i stadsmiljön genom att
minska det totala trafikarbetet. Regeringen avser att återkomma med
förslag om olika styrande avgifter för trafik. Ett sådant förslag borde
redan ha presenterats.

Skyddet av i dag tysta områden är mycket angeläget. Detta har
uppmärksammats alltmer i både Sverige och i EU eftersom tystnad är på väg
att bli en "bristvara". Riktvärden för högsta buller behöver anpassas till att
buller upplevs på olika sätt beroende på om det är fråga om stadsmiljö eller
ett naturområde. Lagstiftning krävs mot buller från även andra källor än
trafik.

Beredskapen skulle i dag varit bättre om den breda utredning som tidigare
borgerlig regering genomförde hade beaktats (SOU 1993:65).

De senaste uppgifterna från Sveriges kommuner antyder att
avfallsmängderna åter ökar efter att under 1990-talet ha minskat. Det visar att
de olika varianter av källsortering och återvinningssystem som idag används
måste kompletteras. Vi föreslår att regeringen inrättar kretsloppsförsäkringar
för att skapa nya incitament för att minska andelen avfall.
Kretsloppsförsäkringar kan användas främst för varor som är registrerbara
och som har ett högt värde, exempelvis bilar. En kretsloppsförsäkring tecknas
av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar ansvaret för att
produkten återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den premie som
försäkringsbolaget kräver för detta kommer att återspegla bland annat hur
återvinningsbar bilen är. Varje bil belastas med den verkliga kostnaden för
återvinningen. Därmed får också den enskilde producenten incitament att
tillverka bilar med hög återvinningsgrad. Konkurrensen mellan
försäkringsbolag kommer att leda till lägsta möjliga återvinningskostnader
och konkurrensen mellan producenter till en ständig jakt på miljöskadliga
komponenter för att pressa kostnader. Nya pantsystem bör också införas på
varor som ger den möjligheten. Vi föreslår att pant på batterier snarast införs.

Giftfri miljö

Regeringens förslag till mål inriktar sig i princip enbart mot sanering av
förorenad mark. På strategiområdet finns några få förslag som mer visar
på svårigheten med att lösa problematiken än att peka på lösningarna. En
hög användning av många kemikalier är en del av vår nuvarande livsstil.
Kemikalier används, med eller utan vår direkta vetskap, i de allra flesta
sammanhang av vårt liv, från framställningen av den mat vi äter, över
våra kläder och bostäder till det jobb vi arbetar med och de
fritidssysselsättningar vi gläds åt. Kemikalier är både en lösning på många
av våra traditionella problem och ett traditionellt problem utan lösning.

De viktigaste strategierna för att komma till rätta med en hög och
långsiktigt osäker kemikalieanvändning är att försiktighetsprincipen följs, att
principen om att förorenaren betalar (PPP) används och att principen om
tillverkarens utredningsansvar för alla kemiska ämnen är strikt gällande. Både
försiktighetsprincipen och PPP har en tradition i Sverige. Däremot saknas i
hög grad kunskap om vilka följder användandet av en kemikalie har, främst
på lång sikt och i kombination med andra kemiska ämnen. Denna
kunskapsbrist existerar inte enbart i Sverige utan är internationell. För att
möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling som leder till en giftfri och säker
miljö, krävs långtgående ansvar för tillverkarna av kemiska ämnen att utreda
hur deras ämnen påverkar biosfären. De flesta av de regler som måste införas
inom kemikalieområdet är beroende av internationellt samarbete, främst inom
EU, men även globalt. EU har ett ansvar för att finna minimiregler som bidrar
till att nå målet om en giftfri miljö.

De ämnen som är cancerframkallande eller mutagena skall vara, enligt
propositionen, utfasade till år 2007. Vi föreslår att utfasningen skall ske
snabbare.

Säker strålmiljö

Riskerna med strålning från radioaktiva ämnen måste elimineras så långt
det är möjligt. De största hoten mot människan och naturen är utsläpp av
radioaktiva ämnen liksom radonhalter i inomhusluft och dricksvatten
samt de elektromagnetiska fälten. Radon i inomhusluften och dricksvatten
innebär ett allvarligt hälsoproblem och ger upphov till framförallt
lungcancer, men även till andra former av cancer. Vi föreslår att Sverige
tillsammans med andra länder verkar för att höja säkerheten vid militära
kärnvapen- och civila kärnkraftsanläggningar i öst. Sverige bör avsätta 50
miljoner kronor per år till åtgärder för att öka kärnsäkerheten i Östeuropa.

Säkerheten vid de svenska kärnkraftsanläggningarna måste hållas på en
fortsatt hög nivå. SSI och SKI fyller viktiga funktioner vad gäller granskning
och informationsspridning. Joniserande strålning från till exempel uran,
plutonium, strontium och andra radioaktiva ämnen har genom brytning,
kärnkraftshaverier, kärnvapenbombningar och kärnvapensprov förhöjt
bakgrundsstrålningen globalt. Detta innebär ett ökat antal mutationer bland
djur, växter och människor. Sverige måste verka för internationella
överenskommelser som förhindrar ytterligare utsläpp.

Kommunerna bär ett stort ansvar för att sänka radonhalterna genom att
spåra hus och brunnar med höga radonhalter. För att öka kunskaperna om
elektromagnetiska fält krävs att ett nationellt tvärvetenskapligt
forskningsprogram tas fram.

Skyddande ozonskikt

Ultraviolett strålning från solen bidrar till nedbrytningen av både
biologiska och tekniska material.

Under de senaste 13 åren har ozonskiktet tunnats ut med 5 %. Den främsta
orsaken till uttunningen av ozonskiktet är människans utsläpp av kemiska
föreningar som innehåller halogener och kväveoxider. Uttunningen av
ozonskiktet skadar såväl människan som miljön. Människan löper ökad risk
för bland annat olika typer av hudcancer samt ökad risk för nedsatt
immunförsvar.

Sverige har varit ett föregångsland i avvecklingen av ozonnedbrytande
ämnen. Fortfarande finns dock stora mängder lagrade i olika produkter såsom
kyl- och frysskåp, brandsläckningsmaterial och byggnadsmaterial.
Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt problem och av den anledningen är
gemensamma och internationella lösningar av central betydelse. Då Sverige
står för en procentuellt liten andel av världens totala utsläpp av
ozonnedbrytande ämnen anser vi att arbetet med att minimera utsläppen bör
ske på främst EU-nivå. Då nytillskotten av ozonnedbrytande ämnen är små i
Sverige idag handlar det till stor del om att se till att de ämnen som idag
finns
i omlopp tas hand om vid avfallshantering. Vi föreslår att forskning skall
intensifieras för att vi skall kunna finna miljövänligare alternativ till dagens
ozonnedbrytande ämnen.

Begränsad klimatpåverkan

Regeringen redogör för sin ambition att lägga en proposition som
kommer att handla om enbart klimatproblemen. Ändå redogör man för
strategier för effektivare energianvändning och transporter, strategier som
har sin huvudsakliga udd riktad mot klimatpåverkan. Vi vill därför
översiktligt också beröra denna fråga.

Sverige står för en mycket liten del av andelen utsläpp av växthusgaser.
Vad gäller koldioxid, den i debatten mest förekommande gasen, står Sverige
exempelvis för bara omkring 3 promille av världens samlade utsläpp. Sett till
vår befolkningsandel är detta ändå omkring dubbelt så mycket koldioxid som
vi borde "ha rätt till" att släppa ut om alla människor i hela världen fick en
lika stor andel av dagens koldioxidutsläpp. Eftersom utsläppen dessutom skall
minska, krävs omfattande åtgärder även nationellt. Etappmålet -2 % under
kommande tioårsperiod är ett alltför defensivt mål.

Det vore fullt möjligt för Sverige att under perioden 2008-2012 nå
utsläppsnivåer som ligger under det mål på två procents reduktion jämfört
med 1990 års utsläpp.

Detta visar ändå att merparten av de åtgärder som krävs för att minska
klimatförändringsrisken, är internationella åtgärder. EU är här den naturliga
organisationen för Sverige att verka inom. De strategier för effektivare
energianvändning och transporter som redovisas i propositionen tar endast
översiktligt upp EU:s roll, och då inte den mest naturliga rollen - EU som
normsättare. Dessa normer har en internationell och en nationell dimension.
Den internationella dimensionen visar naturligtvis på möjligheten att få flera
länder att aktivt samverka för en strategi för minskad och effektiviserad
energianvändning. Den nationella, med udden i detta fall riktad mot Sverige,
innebär krav på oss själva att leva upp till dessa krav och förmodligen också
till hårdare beskattning.

EU har möjligheter att bli den organisation som först går fram med regler
som möjliggör en reell minskning av utsläppen av koldioxid. För att detta
skall bli verklighet krävs en miniminivå för beskattningen av koldioxid inom
hela EU-området. Hittills har Sverige varit ett av de länder som hårdast
motarbetat en sådan reglering. Om klimatarbetet skall bli framgångsrikt måste
Sverige byta inställning. I ett utvidgat EU kommer detta krav att bli än
tydligare, i och med att flera av de östeuropeiska länderna bygger en stor del
av sin energiförsörjning på koleldning - kol är den energibärare som är mest
skadlig i klimathänseende.

I den strategi för effektivare energianvändning som regeringen redovisar
beskrivs också de förändringar inom energiskattesektorn som nu föreslås för
att om möjligt minska energiåtgången.

Folkpartiet föreslår i sitt nya förslag till miljöpolitiskt program en annan
väg för att nå det gemensamma målet. Energibeskattningen bör göras så
enhetlig som möjligt. Den bör styras mot minskad energianvändning och
användning av så miljövänliga energibärare och miljövänlig produktion som
möjligt.

Biologisk mångfald

Utöver de 15 miljömål som ovan skrivits om, vill vi ägna ett extra kapitel
åt den biologiska mångfalden.

Att stoppa utarmningen av naturen, speciellt den biologiska mångfalden,
tillhör de mest akuta utmaningarna som miljöpolitiken står inför idag. Den
svenska floran och faunan är allvarligt hotad, vilket bidrar till att
möjligheterna till naturupplevelser för vår och kommande generationer
minskar.

De tre miljömålen: Myllrande våtmarker, Levande skogar och Ett rikt
odlingslandskap berör till stora delar värnandet av den biologiska
mångfalden. Intill dess att regering och riksdag fattat beslut om inrättande av
ett sextonde miljömål om Biologisk mångfald, kommer målen inom de ovan
nämnda områdena i huvudsak att vara styrande för statens och kommunernas
agerande. En frågeställning som inte tas upp i regeringens proposition är
vilket ansvar staten har för att nå målet, och vilket ansvar den enskilde
brukaren/det enskilda jordbruksföretaget har. Måluppfyllelsen av målet
Myllrande våtmarker påverkar även andra mål. Miljömål om Ingen
övergödning och Levande sjöar och vattendrag är i hög grad beroende av ett
väl fungerande nät av våtmarker inom samtliga avrinningsområden.

Enligt principen om att förorenaren skall betala för den skada han orsakar,
bör vissa kostnader för anläggandet av våtmarker kunna tas ut av de
jordbruksföretag som orsakar skadorna. Staten kan stå som medfinansiär till
anläggningar som även bekostas av kommunen i det fall ytvattnet har annan
användning inom kommunen och av det enskilda jordbruksföretaget. Detta
skulle kunna öka takten på nyanläggandet av våtmarker i de mest högindu-
strialiserade delarna av Sydsverige.

Regeringen föreslår också att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark
skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Målet är i sig otydligt
formulerat. Skall skogsmarken efter detta år inte längre undantas från
produktion? Skall skyddet bestå? Enligt de sammanställningar som hittills
gjorts visar det sig att de flesta län släpar efter i sitt arbete med att skydda
skogsmarken. Det av regeringen satta målet kommer inte att kunna nås förrän
långt efter år 2010. Regeringens huvudsakliga verktyg för att nå det satta
målet är ett intensifierat arbete på länsstyrelserna. Resurstilldelningen för
skogsskydd måste ökas för att göra det möjligt att nå det satta målet.
Dessutom bör reglerna för intrångsersättningar till markägare ses över med
syfte att ge markägarna full ersättning för intrånget. En återgång till de
regler
som gällde före 1986 är en möjlig åtgärd som skulle kunna påskynda arbetet.

Även om de flesta markägare är medvetna om hur viktig biologisk
mångfald är för att kunna vidmakthålla ett långsiktigt brukande av
skogsmarken, saknar vissa ägare den kunskapen eller viljan. Därför bör
skogsvårdslagen inarbetas i den övriga miljölagstiftningen. Därmed kommer
också de sanktionsåtgärder som finns i denna lagstiftning att kunna användas
för markägare som negligerar skydd av biologisk mångfald.
Skogsvårdslagens likställande av miljömål och exploateringsmål måste gälla
strikt i praktiken. Vid konflikt mellan målen måste först en genomgripande
inventering av både natur- och miljövärden å ena sidan och virkesvärden å
den andra göras innan exploatering eventuellt får ske.

Det är inom jordbruket den biologiska mångfalden hotas mest. Antalet
rödlistade arter är högst inom de områden som har haft en ibland
mångtusenårig hävd. Denna jordbruksmark är i lika hög grad en del av vårt
kulturarv som de byggnader och konstverk vi värnar och vårdar. Målet är i sig
riktigt, även om tidpunkten för ett totalt skydd av de kvarvarande ängs- och
betesmarkerna är satt på alltför lång sikt. Vi föreslår att de kvarvarande
marginella resterna av vår mångtusenåriga jordbrukshistoria få ett permanent
skydd. Det finns ändå vissa frågetecken som bör rätas ut. Var skall markerna
finnas? Skall nyanläggningar ske på de stora slätterna i söder, i skogs- och
mellanbygderna i södra Mellansverige, eller genom återupptagen ängsslåtter i
norr? Vi föreslår att målet specificeras så att samtliga skyddsvärda
naturmiljöer finns representerade då tidpunkten för måluppfyllelse passerats.

Uppföljning av miljömålen

Det är viktigt att information om de beslutade delmålen och strategierna
till kommuner, företag och andra berörda blir tydlig. Det är också av vikt
att då miljömålen inte uppnås berörda aktörer observeras på detta.

Stockholm den 21 maj 2001

Harald Nordlund (fp)

Lennart Kollmats (fp)