med anledning av prop. 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor inom det militära försvaret m.m.

Motion 2000/01:Fö19 av Henrik Landerholm m.fl. (m)

Sammanfattning

Ledningens utformning inom Försvarsmakten har varit föremål för
riksdagsbehandling vid ett flertal tillfällen under de senaste åren.
Utskottet ansåg därvid att relationerna mellan högkvarteret, den operativa
insatsledningen och den taktiska ledningen å andra sidan behöver prövas.
Denna prövning har ännu ej redovisats. Av propositionen framgår
dessutom att regeringen avser återkomma till riksdagen med en samlad
redovisning om frågor som rör ledning och samordning av totalförsvaret.
Till detta kan fogas att de fysiska möjligheterna till den föreslagna
lokaliseringen ännu ej är helt klarlagda. Att mot denna bakgrund redan nu
fatta beslut om lokalisering av den Operativa insatsledningen är inte
tillfredsställande. Riksdagen bör därför inte besluta om lokaliseringen
innan ett säkrare beslutsunderlag vad avser kostnader och fysiska
möjligheter samt former för ledning och samordning av totalförsvaret
föreligger.

Organisationsutformningen av Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet har uppenbarligen blivit överordnad verksamhetens krav.
Ledningen är fortfarande helt en central idé om hur man skall och kan leda
förbanden. Styrnings- och uppföljningsrutiner saknas. Beställarfunktionen vid
förbanden är inte utvecklad. Några hänsyn har inte heller tagits till bered-
skapskraven på förbanden i insatsorganisationen. Regeringens förslag till
organisationsutformning kan bifallas under förutsättning att de i motionen
redovisade fyra kraven på underhållstjänst och stödverksamhet läggs till
grund för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2000/01:113 i den del som avser
lokaliseringen av den operativa insatsledningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den operativa insatsledningen.

3. Riksdagen godtar regeringens proposition 2000/01:113 avseende
inriktningen av den nya organisationsenheten för Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet under förutsättning att de i motionen
anförda kraven på underhållstjänst och stödverksamhet läggs till grund
för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Motivering

Operativa insatsledningen

Försvarsutskottet har i sitt betänkande (1999/2000:FöU2) aktualiserat
frågan om ansvarsgränserna mellan regeringen och Försvarsmakten. Den
grundläggande anledningen till detta är de förändrade säkerhetspolitiska
förhållandena sedan Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning.
Neutralitetspolitikens självvalda isolationism vad gäller militär
samverkan med andra länder har ersatts av en aktiv och närvarande
säkerhetspolitik i vilket nyttjandet av också militära medel ingår som en
del av den politiska vardagen. Försvarsutskottet menade vidare att en
annorlunda uppgiftsfördelning mellan regeringen och Försvarsmakten än
den som för närvarande är rådande skulle kunna övervägas i olika
avseenden, t.ex. i fråga om ekonomisk planering, beslut om verk-
samhetsinriktning och materielförsörjning. Utskottet ansåg sålunda att
den nuvarande gränsdragningen mellan regeringens och Försvarsmaktens
ansvar borde granskas. Utskottet efterfrågade också i samma betänkande
en samlad redovisning av den centrala militära ledningen, bl.a. i fråga om
högkvarterets närmare organisation och uppgifter, den operativa
insatsledningens närmare organisation, uppgifter och lokalisering samt
generalinspektörernas ställning och uppgifter.

En nyckelfråga i detta sammanhang är hur förhållandet mellan den
operativa insatsledningen och de taktiska kommandona utformas. Härvid
torde ett stort mått av självständighet för den taktiska nivån liksom dess
intima koppling till förbanden vara av största betydelse. Därvid är en
självständig och om möjligt en rörlig lokalisering en grundläggande
förutsättning.

Denna prövning har ännu ej redovisats. Av propositionen framgår
dessutom att regeringen avser återkomma till riksdagen med en samlad
redovisning om frågor som rör ledning och samordning av totalförsvaret. Till
detta kan också fogas att de fysiska möjligheterna till den föreslagna
lokaliseringen är tveksamma då det krävs såväl att plan och byggnadstillstånd
erhålls som att amfibiestridsskolans omlokalisering är klar liksom utredning
och projektering av nya lokaler för Totalförsvarets pliktverk. Att mot denna
bakgrund nu fatta beslut om lokalisering av Operativa insatsledningen är inte
tillfredsställande.

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet

Det finns ett antal grundläggande krav som bör uppfyllas för att den
planerade rationaliseringen skall bli reell samtidigt som förbandens behov
av ett grundläggande stöd skall kunna tillgodoses.

1. En förutsättning för att en verksamhet skall kunna sättas under
konkurrens är att kunderna ges stor och i många fall full handlingsfrihet vid
upphandling. En grundläggande idé måste således vara att den
verksamhetsansvarige, den lokale chefen, kan välja eller åtminstone kunna
avstå från nyttjande av centralt beslutat resursutnyttjande och som
konsekvens av detta kunna använda tilldelade resurser på ett fritt sätt. Det
finns inget i regeringens förslag som talar om detta.

2. Underhållstjänsten och stödverksamheten måste fungera på samma sätt
och med samma ledning oberoende om det gäller fred, fredstida utbildning
och insatser (inom Sverige och/eller internationellt) eller insatser under
krigsfara eller i krig. Att då begränsa verksamheten så att den måste
ominriktas och tillväxa vid krigsfara eller i krig är inte acceptabelt.

3. Omstruktureringen från ett mobiliserande försvar till ett insatsberett
försvar med krav på såväl nationella som internationella operationer förändrar
kraven på understödsresurserna. Det mobiliserande försvaret har i stor
omfattning kunna förlita sig på samhällets totala resurser som, vid krigsfara
eller i krig, delvis eller helt kan ställas till försvarets förfogande. Det
insatsberedda försvaret måste i större utsträckning förlita sig på egna
resurser,
dvs. tillgängligheten på underhållsresurserna måste vara de samma som hos
insatsorganisationens förband. Konsekvensen av detta blir att det
förbandsbundna underhållet måste bli av större omfattning än tidigare
samtidigt som vissa specialister och specialfunktioner liksom administrativa
resurser av kostnadsskäl och praktiska skäl inte bör tillföras förbanden.
Kraven på insatsorganisationen innebär således en förändrad gränsdragning
mellan det planerade underhållet och det underhåll som uppkommer som följd
av olika typer av haverier. Detta kräver omgående underhållsinsatser och har
stor betydelse för förbandens förmåga att bedriva operativ och taktisk
verksamhet och utbildning i enlighet med statsmakternas krav. Om och hur
detta kommer att tillgodoses framgår ej av regeringens förslag.

4. Den verksamhetsansvarige chefen har bäst kunskap om förbandens
behov och vad som kan upphandlas lokalt. Detta förutsätter att han har
möjligheter att direkt upphandla de tjänster som med fördel kan produceras av
ortens företag. I regeringens förslag förutsätts emellertid att förbanden i
insatsorganisationen endast skall kunna ta emot och distribuera resurser från
den bakre underhållsorganisationen. Denna inriktning står i
motsatsförhållande till den eftersträvade förändringen - från ett
invasionsförsvar till ett insatsberett försvar.

Regeringens förslag brister i dessa fyra grundläggande krav. Det saknas
således grund för riksdagen att besluta om ny organisation för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet. Riksdagen bör
därför godta regeringens förslag till principiell organisation av
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet endast under
förutsättning att ovanstående fyra krav läggs till grund för det fortsatta
utvecklingsarbetet.

Stockholm den 5 april 2001

Henrik Landerholm (m)

Olle Lindström (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Anna Lilliehöök (m)

Björn Leivik (m)

Lars Lindblad (m)

Gunnar Hökmark (m)

Liselotte Wågö (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Inga Berggren (m)

Ingvar Eriksson (m)