med anledning av prop. 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige

Motion 1999/2000:K10 av Helena Bargholtz och Barbro Westerholm (fp)

I propositionen föreslås att Sverige ratificerar två Europarådsdokument:
ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Ratificeringen föreslås gälla
samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar respektive samiska,
finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Samiska, finska och
meänkieli utpekas som språk med en historisk geografisk bas.

Nya lagar föreslås ge enskilda rätt att använda samiska, finska och
meänkieli inom vissa förvaltningsområden inom Norrbottens län. För
samiska gäller det Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare och Kiruna kommuner.
För finska och meänkieli omfattar förvaltningområdet Haparanda,
Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner.

Vissa rikstäckande åtgärder vad gäller utbildning, kultur och internationellt
samarbete m.m. föreslås i syfte att stödja de nationella minoriteterna och
minoritetsspråken.

Liberala utgångspunkter

Liberalismen är mångfaldens ideologi. Liberalismen värnar respekten för
varje människas egenart och varje människas rätt att forma den egna
tillvaron och söka gemenskap med andra utifrån sina egna värderingar
och sin egen kulturella, språkliga och nationella identitet. Vi bejakar och
hyllar den mänskliga mångfald som andra, mörkare läror ser som ett hot.

Till de mest grundläggande rättigheterna hör den att självständigt avgöra
sin etniska och språkliga identitet. Öppenhet, tolerans och ömsesidighet är
principer som lägger grunden för ett i djupare mening mångkulturellt
samhälle där den enskilda människans situation är lika viktig oavsett om hon,
i ett visst avseende, tillhör befolkningens majoritet eller minoritet.

Att minoritetspolitiken skall utgå från individen och inte från kollektivet är
en självklarhet för folkpartiet liberalerna. Den enskilda människans värde är
unikt oavsett hennes modersmål och oavsett om hon identifierar sig med
majoritetsbefolkningen, en nationell minoritet eller någon annan befolk-
ningsgrupp.

Utan sina nationella minoriteter och minoritetsspråk skulle Sverige vara ett
utarmat land. Myten att Sverige var ett etniskt och kulturellt homogent land
fram till efterkrigstidens invandring måste kastas på sophögen en gång för
alla. Fram till våra dagar har den svenska överheten ibland också direkt
motarbetat de nationella minoriteternas och minoritetsspråkens överlevnad.
Behovet av upplysning och utbildning är därför stort, inte minst för att
personer som identifierar sig med den svenska majoritetskulturen skall få
upp ögonen för minoriteterna och inse vilka vinster som finns i att skapa ett
samhälle där majoritet och minoritet vågar lära av varandras erfarenheter.

Våra förslag

Propositionen kan ses som ett steg på vägen att stärka de nationella
minoriteternas ställning men vi skulle vilja gå längre i följande
avseenden:

1 Nämn minoriteterna och minoritetsspråken i grundlagen

Det finns inget lagförslag på övergripande lagtext som namnger Sveriges
nationella minoriteter och minoritetsspråk, utan regeringen anser att det
räcker med att utpeka dessa i ratifikationsinstrumenten som överlämnas
till Europarådet. Folkpartiet liberalerna anser dock att det ligger ett stort
värde i att namnge de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i
regeringsformen. Detta vore en principiellt betydelsefull handling som
kan få markera det definitiva slutet på osynliggörandet av minoriteterna
och minoritetsspråken.

2 Ge ytterligare stöd till skriftspråken

Regeringen föreslår inte att myndigheter inom förvaltningsområdena för
samiska, meänkieli och finska skall få någon skyldighet att svara
enskilda skriftligt på respektive minoritetsspråk. Även om en enskild
person skriver på t.ex. samiska till sin hemkommun anses det räcka om
hon får svar på svenska, tillsammans med ett bifogat meddelande att
svaret kan översättas muntligen till samiska om så önskas.

För att minoritetsspråken skall vara levande språk med breda funktions-
domäner är det viktigt att de fungerar också som skriftspråk. Därför borde en
försöksverksamhet genomföras i ett par kommuner, som med hjälp av
specialdestinerade bidrag skulle kunna erbjuda lika god skriftlig som muntlig
service på minoritetsspråken. Erfarenheterna från en sådan försöksverk-
samhet kan ge vägledning för det fortsatta arbetet, inte minst vad gäller
frågan om hur pass resurskrävande det i verkligheten skulle vara att utsträcka
myndigheternas språkliga serviceskyldighet till att också gälla det skrivna
språket.

3 Ortnamns- och vägskyltar

Det land som anslutit sig till konventionen för skydd av nationella
minoriteter skall sträva efter att sätta upp skyltar med ortnamn, gatunamn
och dylikt på minoritetsspråk inom områden som traditionellt och i
"betydande antal" bebos av nationella minoriteter, under förutsättning att
det finns en tillräcklig efterfrågan. Det innebär t.ex. att skyltarna inom de
samiska och tornedalska områdena skall vara flerspråkiga. Här återstår
mycket att göra och det är viktigt att sätta upp en tidsgräns för när arbetet
skall vara klart. Ett rimligt årtal vore 2005. Då bör inte bara
ortnamnsskyltar vara två- respektive trespråkiga, utan också väg- och
gatunamn bör omfattas om detta efterfrågas i trakten. Samiskans och
meänkielis roll skulle stärkas om dessa språk på så vis fick "flytta in" i
nutida bostadsområden. Målet bör också vara att två- och trespråkigheten
förs in i t.ex. postens adressystem.

4 Meritvärdering för offentlig personal

Minoritetsspråkskommittén föreslog att det skulle lagfästas att
tvåspråkighet på svenska och minoritetsspråket skulle betraktas som en
särskild merit vid anställning av personal vid en myndighet i
förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli.
Personalens språkkunskaper är en grundförutsättning för att
myndigheterna skall kunna ge likvärdig service på svenska och
minoritetsspråken. Det finns alltså goda skäl att genomföra kommitténs
förslag på denna punkt.

5 Kommuner och kommunindelningen

I förslaget om lag att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar föreslås att lagen skall tillämpas i förvaltningsområdet. Det är
fyra kommuner som föreslagits för det samiska förvaltningsområdet,
nämligen Kiruna, Gällivare, Jokkmokk samt Arjeplog.

Minoritetsspråkskommittén föreslog att det uttryckligen skulle stadgas i
lag att en förändring av den kommunala indelningen inte får hindra ett
främjande av de svenska landsdels- eller minoritetsspråken. I motsats till
regeringen anser vi att minoritetsspråkskommitténs tanke bör förverkligas.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med lagförslag i frågan.

Det fortsatta arbetet

Den fortsatta minoritetspolitiken är en angelägenhet för alla som bor i
Sverige. Det är viktigt att den utformas i nära samråd med dem som
själva identifierar sig med de nationella minoriteterna eller talar något
minoritetsspråk.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minoriteterna och minoritetsspråken i grund-
lagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare stöd till skriftspråken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ortnamns- och vägskyltar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om meritvärdering för offentlig personal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändring i den kommunala indelningen inte
får förhindra främjande av de svenska landsdels- eller minoritets-
språken.

Stockholm den 17 september 1999

Helena Bargholtz (fp)

Barbro Westerholm (fp)