med anledning av prop. 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.

Motion 1997/98:Fö17 av Åke Carnerö m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild. Vi måste finna de bästa lösningarna för att behålla vår fred och frihet och för att kunna möta morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar. Detta måste beaktas och talar för ett helhetsgrepp vad gäller försvarspolitiken. Kristdemokraterna föreslår därför att ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild föreläggs riksdagen i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999. Hemvärns- och frivilligverksamheten skall helt undantas från besparingar för att denna samhällsnyttiga resurs skall förbli vital, bedrivas med kontinuitet och fortsatt engagemang samt kunna växa.

Eftersom systemet med att skapa en långsiktig anpassningsförmåga inte är uppbyggt ännu måste alla reduktioner av denna förmåga noggrant analyseras. Regeringen måste därför i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder tydligt redogöra för de konsekvenser som den nu föreslagna beredskapssänkningen får för vår återtagningsförmåga.

För att försvarsindustrin ska få möjligheter att anpassa sig till förändrade förutsättningar utifrån Försvarsmaktens behov bör en nationell försvarsindustriell strategi med parlamentariskt inflytande utarbetas som anger prioriterade utvecklingsvägar.

2 Inledning

De fyra uppgifter för det militära försvaret som fastlades i Försvarsbeslut 96 har ett nära sammanhang med dess förmåga att lösa den fundamentala uppgiften att försvara vårt land mot väpnade angrepp. Även om den positiva bedömningen av det säkerhetspolitiska läget, som gjordes inför försvarsbeslutet, fortfarande gäller, kvarstår en grundläggande osäkerhet och svårförutsägbarhet om utvecklingen på längre sikt. I Försvarsberedningens säkerhetspolitiska delrapport inför 1998 års kontrollstation (Ds 1998:9) anges ”att det är nödvändigt att ha beredskap också för att dagens gynnsamma säkerhetspolitiska läge i framtiden kan komma att försämras”.

I rapporten framhålls vidare att även om öppna krig mellan länder har blivit mindre vanliga kan sådana krig inte uteslutas, ”de är tänkbara lokalt eller regionalt både i Europa och i andra delar av världen”.

Det militära försvarets verksamhet, planering och utveckling måste därför även i fortsättningen präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets existens. Denna uppgift har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och verksamhet.

3 Incidentberedskap

I etapp 1 inför 1996 års försvarsbeslut betonade försvarsutskottet att hävdandet av vår territoriella integritet är en grundläggande förutsättning för vår säkerhetspolitik. Kravet på att kunna ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium är väsentligt och styrande för det militära försvarets utveckling. Luckor i övervaknings- och insatssystemen får inte förekomma, om de kan utnyttjas systematiskt och därmed kunna tolkas som att vi har släppt kontrollen över vårt territorium. Det är av stor vikt att Försvarsmaktens operativa förmåga bibehålls på en sådan nivå att hävdandet av vår territoriella integritet ej nedgår.

4 Nytt försvarsbeslut

Kristdemokraterna avvisade inför Försvarsbeslut 96 regeringens och Centerns förslag till totalförsvarsram och menade att konsekvenserna av den då beslutade besparingen om 2 miljarder kronor från och med 1998 inklusive de nya uppgifter som tillagts skulle bli omfattande och urholka Försvarsmaktens redan hårt ansträngda ekonomiska ram.

När nu den andra stora omstruktureringen under 1990-talet av Försvarsmakten äger rum samtidigt som ett ekonomiskt underskott på över 10 miljarder kronor ska täckas under innevarande försvarsbeslutsperiod bör ett underlag för ett nytt försvarsbeslut utarbetas i stället för att genom besparingar lappa, laga och senarelägga olika projekt. Anpassnings- och återtagningsdoktrinen från Försvarsbeslut 96, som bygger på att full krigsduglighet ska uppnås inom tolv månader vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, sätts annars ur spel. Till detta kommer att det inte går att bortse från risken att Försvarsmaktens långsiktiga styrka urgröps. Så väsentliga omställningar i försvarsinriktningen kräver både noggrann utredning och demokratisk förankring.

Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild. Flera olika säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning på ökat samarbete. Vi måste finna de bästa lösningarna för att behålla vår fred och frihet och för att kunna möta morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar. Detta måste beaktas och talar för ett helhetsgrepp vad gäller försvarspolitiken.

5 Ett folkförsvar med handlingsfrihet

Ett försvarsbeslut ger möjlighet att utifrån omvärldsutvecklingen och det vidgade säkerhetsbegreppet lägga en ny grund för försvarspolitiken. Istället för att nu drastiskt sänka beredskapskraven, reducera materielanskaffningen och hemvärns- och frivilligverksamheten bör Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap ges i uppdrag att ta fram erforderliga underlag. I samband med den till år 1999 framflyttade säkerhetspolitiska kontrollstationen bör därför ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild föreläggas riksdagen. Kontrollstation 99 bör därför bli ett avstamp för en ny försvarspolitisk inriktning utifrån ett folkförsvar med största möjliga handlingsfrihet inför framtida hot.

6 En trovärdig försvarspolitik

Förmågan att leda försvarets olika delar under fredstida kriser och höjd beredskap samt ytterst förmågan att möta ett angrepp mot hela landet har en avgörande inverkan på hur väl försvaret kommer att kunna lösa sina uppgifter. Hur dessa förmågor uppfattas av omgivningen påverkar bedömningen av försvarets trovärdighet. Även försvarsviljan påverkas av detta. Konsekvenserna av de föreslagna förändringarna skapar otrygghet för de totalförsvarspliktiga, den anställda personalen och personal inom svensk försvarsindustri och kan på sikt leda till minskat förtroende för försvaret. Inte minst gäller detta alla de medborgare som på frivillig bas med frivilliga arbetsinsatser stöder försvaret. Försvarsmaktens personal måste hållas väl underrättad om och känna delaktighet i pågående förändringsarbete.

Det svenska försvaret måste vila på en stabil och trovärdig grund som ger långsiktig styrka i en svårförutsägbar framtid. Nuvarande försvarspolitik riskerar att skapa en obalans mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser. Cirkeln: säkerhets- och försvarspolitiska mål–operativ förmåga–kostnader måste tydliggöras.

7 Hemvärns- och frivilligorganisationerna

Regeringens bedömning är att hemvärns- och frivilligverksamheten bör genomföras för att uppnå de mål som riksdagen har beslutat, men den föreslår ändå att verksamheten bör kunna reduceras med ca 10 miljoner kronor.

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen betonat de frivilliga försvarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i samhället. Eftersom de frivilliga är organiserade i många föreningar runt om i landet utgör de en värdefull bas för olika anpassningsåtgärder samtidigt som de är en lätt gripbar resurs att tillgå vid olyckor och andra akuta störningar i vårt sårbara, fredstida samhälle. Försvarsutskottet har vid flera tillfällen markerat betydelsen av att säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet.

En viktig del av det frivilliga försvaret är hemvärnet, som genom sin förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden. Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och utgör en betydande del av territorialförsvaret, som med kort mobiliseringstid bl.a. skall ytövervaka och skydda mot sabotage. Eftersom hemvärnet är en levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar.

I Försvarsbeslut 96 erinrades om det mål för hemvärnets utveckling som uppställdes i Försvarsbeslut 92. Försvarsutskottet såg allvarligt på att rekryteringen inte svarat mot det organisatoriska målet 125 000 personer och förutsatte att regeringen och Försvarsmakten skulle intensifiera ansträngningarna att uppnå den omfattning på hemvärnet som beslutats. Grunden i de båda försvarsbesluten måste därför enligt vår mening fullföljas så att inte hemvärnets framtid äventyras.

Kristdemokraterna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar för att denna samhällsnyttiga resurs skall förbli vital, bedrivas med kontinuitet och fortsatt engagemang samt kunna växa.

8 Anpassning

I Försvarsbeslut 96 (FB 96) beslöts om följande beredskapsmål:

Försvarsmaktens beredskap skall medge att organisationens huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet.

Regeringen föreslår nu att de övergripande målen för Försvarsmaktens beredskap ändras och får följande lydelse:

Försvarsmaktens beredskap skall medge att utvalda delar av organisationen inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet.

Målet att beredskap, organisation och planläggning skall medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och behov, kvarstår.

Kristdemokraterna har tidigare påtalat de svagheter som anpassningsdoktrinen innebär. Den grundläggande frågan är om vår demokrati är kapabel att fatta nödvändiga beslut om en höjning av vår krigsduglighet och tillväxt i tid och i tillräcklig omfattning. En hög, inbyggd anpassningsförmåga är givetvis av avgörande betydelse. En kedja bestående av uttydning och tolkning av förvarningssignaler, nödvändiga politiska beslut, planering, igångsättning och resursuppbyggnad får inte brista för att en återtagning skall kunna säkerställas.

Konsekvenserna av de föreslagna besparingarna blir påtagliga. Återtagningstiden för ett antal förband blir längre än den i FB 96 beslutade ettårsperioden, vilket bl.a. leder till att kraven på framförhållning i beslutsfattande skärps. För att kunna vidmakthålla en trovärdig anpassningsförmåga måste tydliga kvalitetskrav ställas. Kunskap och färdighet som ingen eller få har eller har haft omöjliggör en långsiktig anpassning.

Försvarets förmåga till anpassning är en central fråga för svensk försvarspolitik. Eftersom systemet med att skapa en långsiktig anpassningsförmåga inte är uppbyggt ännu måste alla reduktioner av denna förmåga noggrant analyseras. Regeringen måste därför i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder tydligt redogöra för de konsekvenser som den nu föreslagna beredskapssänkningen får för vår återtagningsförmåga.

9 Investeringar (MAL)

Regeringen har bestämt att alla investeringar avseende mark, anläggningar och lokaler som överstiger 20 miljoner kronor skall underställas regeringens prövning. För att öka kontrollen över dessa investeringar avser regeringen att ändra denna gräns till 10 miljoner kronor.

I Försvarsmaktens redovisning angående ekonomin (980216) anges bland besparingsåtgärderna att det inom MAL-området införs investeringsstopp utom för åtgärder som är föranledda av lagar och förordningar samt sådana investeringar som ger rationaliseringseffekter under försvarsbeslutsperioden.

I riksdagens beslut om Sveriges totalförsvar 1998 (97/98:FöU1) fanns ett antal beslut om flyttningar och omstruktureringar av verksamhet med därtill hörande investeringar. Det gällde bl.a. flyttning av Arméns motorskola, Arméns underhållsskola, nedläggning av Vädercentral Syd samt den flygburna signal- och radarspaningen i fred.

Kristdemokraterna föreslår därför att en noggrann översyn görs av de investeringar som planeras inom Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar till de nu föreslagna.

Om den flygburna signal- och radarspaningen lokaliseras till Uppsala innebär det investeringskostnader på ca 200 miljoner kronor. På Malmen i Linköping finns redan nödvändiga och ändamålsenliga lokaler, trafikledning, banor, personal och kompetent högteknologiskt understöd i omedelbar närhet. I en utredning framgår tydligt fördelarna såväl effektivitetsmässigt som ekonomiskt med fortsatt lokalisering till Malmen. Beslutet att flytta den flygburna signal- och radarspaningen till Uppsala bör därför föreläggas riksdagen för förnyad prövning.

10 Materielanskaffning

Regeringen föreslår för år 1998 en minskad och senarelagd materielanskaffning som beräknas uppgå till 1 200 miljoner kronor. Exempel på åtgärder är att den planerade modifieringen av Haubits 77 och utvecklingen av autonomt pansarskott inte kommer att genomföras. Försvarets materielverk kommer att redovisa sin bedömning avseende industrikonsekvenserna med anledning av de föreslagna förändringarna den 1 juni 1998.

Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell försörjningsgrad, och riksdagen betonade i FB 96 att säkerställandet av Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system utgör en viktig del av försvarspolitiken.

Kristdemokraterna menar att det är väsentligt att reduceringen av materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den inhemska kompetensen. Vi måste upprätthålla en hög nivå på utvecklingsverksamheten för att bibehålla nödvändig kompetens i ett tillväxtläge och för att svensk försvarsindustri skall betraktas som en attraktiv samarbetspartner i den omstruktureringsfas som den europeiska försvarsindustrin befinner sig i. Försvarsindustrin får även ökad betydelse för det civila samhället eftersom dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid utveckling av civila produkter.

För att försvarsindustrin ska få möjligheter att anpassa sig till förändrade förutsättningar utifrån Försvarsmaktens behov bör en nationell försvarsindustriell strategi med parlamentariskt inflytande utarbetas som anger prioriterade utvecklingsvägar.

11 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om incidentberedskapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tydliggöra cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål–operativ förmåga–kostnader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att helt undanta hemvärns- och frivilligverksamheten från besparingar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder tydligt redogör för konsekvenserna av de nu föreslagna beredskapssänkningarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann översyn av de planerade investeringarna inom Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar till de redan föreslagna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyad prövning av den beslutade flyttningen av den flygburna signal- och radarspaningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell försvarsindustriell strategi.

Stockholm den 15 april 1998
Åke Carnerö (kd)
Inger Davidson (kd)	Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Ingrid Näslund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Fanny Rizell (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Rolf Åbjörnsson (kd)