med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid

Motion 1997/98:Ju32 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Inledning

Regeringens proposition som gäller våld mot kvinnor spänner över ett vidsträckt område allt ifrån behovet av offentlig informationsverksamhet, särskilda utbildningsinsatser, ekonomiskt stöd till berörda myndigheter och frivilliga organisationer till omskrivningar av lagtext och förslag till sakliga förändringar av vissa lagregler och brottsrubriceringar.

Utgångspunkten för förslagen har varit att studera frågorna om våld mot kvinnor ur ett kvinnoperspektiv. Miljöpartiet anser att mäns våld mot kvinnor inte är brott som är neutrala ur könssynpunkt. Dessa brott är det yttersta uttrycket för kvinnoförakt och förtryck. Våld mot kvinnor speglar också den obalans som råder i maktförhållandet mellan könen.

Miljöpartiet stöder flertalet av regeringens förslag av vilka många är yrkanden som vi tidigare framfört i motioner till regeringen. Följande kapitel i propositionen bifaller vi utan tillägg:

Kapitel 10 Myndighetsgemensamma uppdrag.

Kapitel 11 Frivilliga organisationer – utökat stöd.

Kapitel 13 Brott mot kvinnofrid – särskilt kvinnofridsbrott införs.

Kapitel 15 Könsstympning – skärpt lagstiftning.

Kapitel 16 Prostitution – köp av sexuella tjänster förbjuds.

Vi har följande synpunkter under de andra kapitlen i propositionen:

Kapitel 7. De sociala myndigheternas insatser

7.1 Regeringens förslag och bedömning

Socialtjänstlagen skall kompletteras med en ny bestämmelses om att socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Miljöpartiets förslag: ordet bör byts ut mot skall. Ordet bör är inte tillräckligt förpliktande. Däremot innebär ordet skall ett större ansvarstagande.

7.3 Barn i misshandelsmiljöer

Regeringens bedömning: Socialtjänsten bör i sitt arbete med utsatta barn ägna särskild uppmärksamhet åt de barn som växer upp i miljöer där det förekommer våld och misshandel.

Miljöpartiets förslag: ordet bör byts ut mot skall.

Ekonomisk ersättning

Ett ekonomiskt problem som uppstår vid till exempel misshandel är att det är den trakasserade kvinnan som får betala sönderslagna inventarier och byte av dörrlås, trasiga fönster etcetera. För en drabbad kvinna som är ekonomiskt ansatt kan dessa kostnader bli mycket betungande. Kvinnor med en normal ekonomi kan efter upprepade incidenter bli ekonomiskt utblottade. Socialtjänsten bör ha möjlighet att betala ut ett skadestånd som ej baseras på minimilön, existensminimum eller att hon blir registrerad. Kvinnan bör även kunna få ersättning för behandling av tandskador och andra fysiska skador som uppkommit vid mäns misshandel.

Kapitel 8. Hälso- och sjukvårdens insatser

Många kvinnor som har utsatts för våld och andra övergrepp har behov av kvalificerat psykiatriskt stöd. Psykoterapi kan i detta sammanhang vara en lämplig behandlingsmetod. Det är därför viktigt att statliga medel avsätts så att kvinnor kan erbjudas terapeutisk behandling av terapeuter med dokumenterad specialkompetens i kvinnovåldspsykologi. Behandling skall startas inom rimlig tid efter det att kvinnan sökt hjälp – dels genom akutbehandling, dels långtidsbehandling/eftervård. Någon form av vårdgaranti skall finnas, vilket innebär att behandlingen skall vara kostnadsfri. Det är av stor vikt att även barnen till kvinnor som utsatts för misshandel/våldtäkt inom familjen erbjuds möjlighet till terapi, då de i sin tur också är offer.

Kapitel 9. Rättsväsendets insatser

9.1.1 Åtgärdsprogram/policyprogram

Projektet varningsklockan som bedrivs i Uppsala, innebär att samla och registrera alla relevanta uppgifter som rör våld inom familjen genom att polispersonalen på platsen fyller i en enkät. Uppgifterna läggs sedan till grund för den information som läggs in i ett databaserat register. Materialet kan sedan användas på olika sätt, till exempel som underlag för preventiva åtgärder eller som bakgrundsinformation till polispersonal. För att lättare kunna studera, upptäcka mönster och utbilda olika instanser vad gäller våld mot kvinnor bör en särskild nationell databank byggas upp efter ovan beskrivna mönster.

9.2 Åklagarnas handläggning

Miljöpartiet anser att åklagaren skall vara förundersökningsledare i alla mål som rör misshandel av en man mot en kvinna när kvinnan och mannen är bekanta med varandra, även om misshandeln inte bedöms som grov. Detta bör ske genom att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen ändrar i det s.k. fördelningscirkuläret, som styr om polisen eller åklagarna skall vara förundersökningsledare. Åklagarnas kompetens skall tas tillvara för att avgöra i vilken utsträckning det behövs ytterligare utredning för att säkra bevisning för en fällande dom. Brottet misshandel kommer i dessa situationer inte att betraktas som brottmål av enklare beskaffenhet och utredningen får därmed högre prioritet. Särskilda frågor som exempelvis utseende av målsägandebiträde, vilka åklagare har större erfarenhet av, kan också bli handlagda snabbare och mer effektivt.

9.4 Elektronisk övervakning

Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppgift att göra en förstudie av de praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud.

Miljöpartiet tillstyrker detta uppdrag men anser att regeringen dessutom skall återkomma till riksdagen med förslag på lagstiftning som frihetsberövar de män som upprepade gånger bryter mot besöksförbud eller på annat sätt kringgår regelverket. Elektronisk övervakning bygger på samtycke av gärningsmannen som i de aktuella fallen kan vara svårt att få. Lagstiftningen skall vara effektiv när det gäller att hindra männen från att trakassera kvinnan.

Män som inte respekterar besöksförbud är ett stort problem för de utsatta kvinnorna. Miljöpartiet anser att dessa män skall fysiskt hindras från överträdelse av besöksförbud. Det är ej de utsatta kvinnorna som skall skydda sig med diverse anordningar, livvakter eller behöva byta bostad upprepade gånger eller i övrigt begränsa sin rörelsefrihet. Lagen måste ändras så att de män som anmäls och grips inte släpps efter ett kort förhör hos polisen. Den kvinna som överfalls, misshandlas eller trakasseras och där mannen sedan försvinner från platsen har svårt att säkra bevis som polisen efterfrågar för att kunna häkta mannen. Dessa problem måste utredas och regeringen återkomma med förslag.

Kapitel 12. Utbildning och forskning

12.3 En satsning på fortbildning genomförs

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med Riksåklagaren, Domstolsverket och Socialstyrelsen genomföra och leda en satsning på fortbildning av sin personal. Rikspolisstyrelsen får 6,5 miljoner för ändamålet. Miljöpartiet anser att denna fortbildning skall dokumenteras och utvärderas för att se att pengarna används på bästa möjliga sätt. Erfarenheter visar tyvärr på att pengar från staten till särskilda insatser använts till tvivelaktiga projekt eller inte använts alls för avsedd verksamhet.

Kapitel 14. Sexualbrotten

14.1.1 Våldtäkt mot vuxen

För att dömas för sexuellt utnyttjande skall den vuxna kvinnan befinna sig i vanmakt eller annat sådant tillstånd. I förarbeten till lagen beskrivs dessa tillstånd som att kvinnan är medvetslös eller på annat sätt helt sinnesfrånvarande. Orsakerna till att en kvinna blir sexuellt utnyttjad kan vara av olika slag som till exempel hotfull situation där det finns flera inblandade, kvinnan kan vara drog/spritberusad så att omdömet försvunnit etcetera. Vi föreslår att denna omständighet skyndsamt utreds och att regeringen återkommer med ett förslag till lagändring. I övrigt instämmer vi med regeringens förslag att göra en total översyn av bestämmelserna om sexualbrott.

14.1.2 Våldtäkt mot barn

Regeringen föreslår att någon särskild bestämmelse om våldtäkt mot barn inte införs utan att frågan tas upp vid översynen av sexualbrotten. Vi instämmer i regeringens förslag men vill påpeka det angelägna i att översynen inte drar ut på tiden utan att nya lagändringar presenteras för riksdagen inom kort, vilket innebär första halvåret 1999.

Det är oerhört angeläget att sexuella övergrepp mot barn bedöms strängare än mot vuxna och att det skall anses som våldtäkt även om något våld eller hot inte har använts. Det är i många fall stötande att ett sexuellt övergrepp mot ett barn som är så litet att något våld i våldtäktsparagrafens mening inte krävs för att utföra gärningen inte kan betecknas som våldtäkt.

14.3 Bestämmelserna om sexualbrott ses över

Miljöpartiet anser att denna översyn skall göras skyndsamt eftersom behovet är stort. Nya förslag skall presenteras riksdagen under första halvåret 1999.

Kapitel 17. Jämställdhetslagen – sexuella trakasserier i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar

17.1 Lagens tillämpning på studerande

Jämställdhetslagen gäller endast i arbetslivet. Därför torde de skärpningar av lagen som föreslås inte gälla för studerande, till exempel vid universitet och högskolor. Det bör därför undersökas hur även dessa kan få ett fullgott skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kunde hela eller delar av jämställdhetslagen utvidgas till att gälla även för studerande, på samma sätt som skett med arbetsmiljölagen.

17.2 Definition av begreppet sexuella trakasserier

I likhet med Stockholms tingsrätt och Jämställdhetsnämnden anser vi att definitionen av sexuella trakasserier bör få en annan skrivning som först anger att det rör sig om ovälkommet uppträdande grundat på kön och därefter motsvarande uppträdande av sexuell natur. Det nytillkomna andra stycket i 6 § jämställdhetslagen skulle då kunna få formuleringen: ”Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller motsvarande uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet.”

17.3 Arbetsgivarens ansvar

För att erkänna vikten av jämställdhet vid alla arbetsplatser behövs det en markering i jämställdhetslagen. Vi anser därför att en arbetsplats med färre än 10 anställda skall presentera en jämställdhetspolicy för att visa skyldigheten som arbetsgivaren och arbetstagaren har att följa jämställdhetslagen.

Stora arbetsplatser som företag och organisationer med fler än 10 anställda skall enligt gällande jämställdhetslag upprätta en årlig jämställdhetsplan. Planen skrivs och utvärderas förmodligen av en jämställdhetsansvarig på arbetsplatsen. Men den ansvarige av planen kan inte direkt ansvara inför lagen. Det gör däremot företagets verkställande direktör eller organisationens styrelse. Problemet är att i stora företag och organisationer är arbetsgivaren inte i direkt kontakt med all personal och blir oftast anonym. Vi tvivlar på att fördelningen av ansvaret över jämställdheten på en arbetsplats blir tillräcklig, om regeringen inte ändrar sitt förslag. Den konkreta arbetsgivaren, till exempel en verkställande direktör på ett stort företag, är ansvarig över att jämställdhetslagen följs och en lägre tjänsteman för att planen upprättas och uppföljs. Vi anser att propositionen brister i att tydligt ange vem som är jämställdhetsansvarig på stora arbetsplatser. Vi vill att arbetsplatser med fler än 10 anställda skall åläggas att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till när hon eller han har utsatts för sexuella trakasserier.

17.5 Ekonomiskt skadestånd

I likhet med Stockholms tingsrätt och Jämställdhetsnämnden anser vi att såväl allmänt skadestånd som ekonomiskt skadestånd skall kunna utgå. Ekonomiskt skadestånd kan vara väl motiverat i fall när den trakasserade behövt uppsöka läkare eller fått lov att sjukskriva sig. Vi föreslår därför att 27 a § i jämställdhetslagen får formuleringen:

”Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 22 a §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär samt för den ekonomiska skada som kan ha förorsakats arbetstagaren till följd av underlåtenheten.”

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att ordet ”bör” i regeringens förslag under 7.1 och 7.3 ersätts med ordet ”skall”,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänsten får i uppdrag att utbetala ersättning vid våld mot kvinnor i nära relationer,

3. att riksdagen begär att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta en nationell databank för uppgifter gällande våld mot kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rätt till psykoterapi för kvinnor utsatta för våld,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i fördelningscirkuläret som föreskriver åklagare att vara förundersökningsledare i ärenden som innefattar våldsbrott i nära relationer,

6. att riksdagen begär att regeringen omedelbart utreder omhändertagande och frihetsberövande straffpåföljd vid kränkningar av besöksförbud,

7. att riksdagen begär att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utvärdera de utbildningsinsatser om 6,5 miljoner kronor som anslagits,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring av vanmaktsbegreppet vid sexuellt utnyttjande,

9. att riksdagen begär att regeringen återkommer under första halvåret 1999 med förslag som översynen av sexualbrotten har resulterat i,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fullgott skydd även för studerande i enlighet med vad som anförts i motionen,1

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra formuleringen av 6 § andra stycket jämställdhetslagen,1

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av formuleringen av 27 a § jämställdhetslagen,1

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsplatser med färre än tio anställda presenterar en jämställdhetspolicy,1

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till vid sexuella trakasserier.1

Stockholm den 27 februari 1998
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Kia Andreasson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)	Barbro Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)	Ewa Larsson (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002

1Yrkandena 10–14 hänvisade till AU.