med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid

Motion 1997/98:Ju28
av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-03-04 Bordläggning: 1998-03-05 Hänvisning: 1998-03-06

Avsändare (18)

Motion till riksdagen
1997/98:Ju28
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid


1 Allmänna utgångspunkter 29

2 Bakgrund 29

2.1 Prostitution 30

3 Ett internationellt perspektiv 31

3.1 Arbetet inom FN 31

3.2 Sveriges internationella utvecklingssamarbete 32

3.3 Arbetet inom EU 32

3.4 Övriga frågor 33

3.5 Kvinnors asylskäl 34

4 Våldets omfattning 35

5 De sociala myndigheternas insatser m.m. 35

5.1 Socialtjänstlagen 35

5.2 Sociala utvecklingsinsatser 35

5.3 Barn i misshandelsmiljöer 36

6 Hälso- och sjukvårdens insatser 36

7 Rättsväsendets insatser 36

7.1 Polisens handläggning 36

7.2 Åklagarnas handläggning 37

7.3 Behandlingsmetoder för män som dömts för vålds- och sexualbrott 37

7.4 Elektronisk övervakning 37

8 Myndighetsgemensamma uppdrag 37

9 Frivilliga organisationer 38

9.1 Kvinnojourer och mansjourer och andra mansorganisationer 38

9.2 Informationsinsatser 38

9.3 Andra frivilligorganisationer 39

10 Utbildning och forskning 40

10.1 Inledning 40

10.2 En förbättrad yrkesutbildning 40

10.3 En satsning på fortbildning genomförs 41

10.4 Forskningsfrågor 41

11 Brott mot kvinnofrid 41

11.1 Ett kvinnofridsbrott införs 41

11.2 Olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande 41

11.3 Kränkningar på grund av kön eller sexuell läggning 41

11.4 Könsneutral lagtext 41

12 Sexualbrotten 42

12.1 Våldtäktsbrottet utvidgas 42

12.2 Underlåtenhet att avslöja sexualbrott 42

12.3 Bestämmelserna om sexualbrott ses över 43

13 Könsstympning 43

13.1 En skärpt lagstiftning 43

13.2 Förebyggande åtgärder 43

14 Prostitution 44

14.1 Köp av sexuella tjänster förbjuds 44

14.2 Utvecklingsinsatser 44

15 Jämställdhetslagen – sexuella trakasserier i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar 44

15.1 Definitionen av sexuella trakasserier i lagtexten 45

15.2 Arbetsgivarens ansvar att vidta aktiva åtgärder 45

16 Sekretessfrågor 46

17 Kostnader 47

18 Hemställan 47

1 Allmänna utgångspunkter

Vänsterpartiet välkomnar regeringens proposition om kvinnofrid. Den innebär steg framåt, men vi anser dock att den har brister.

En övergripande synpunkt är att regeringen genomgående talar om vuxna kvinnor. De strukturer som gör att män utövar våld mot kvinnor eller utför sexuella övergrepp på kvinnor är desamma som gör att små flickebarn utsätts för sexuella övergrepp. Vi menar därför att regeringens förslag, i de flesta fall, även bör omfatta flickor.

En ytterligare övergripande synpunkt är att propositionen genomgående är så svensk. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor och därtill hörande resolution om våld mot kvinnliga invandrare borde ha fått genomslagskraft i en proposition om Kvinnofrid. Vi i Vänsterpartiet har därför i våra förslag lyft fram flyktingkvinnor, utländska kvinnor som söker uppehållstillstånd p.g.a. anknytning i Sverige och invandrade kvinnor.

Vänsterpartiets förslag i motionen skall ses mot bakgrund av den analys av maktförhållandena mellan könen som följer nedan.

2 Bakgrund

Sverige har i ett internationellt perspektiv nått långt på vägen mot jämställdhet mellan könen. Men vi har ändå långt kvar till ett samhälle fritt från kvinnoförtryck. Vi lever ännu i ett patriarkat där kvinnor är konsekvent underordnade män.

Vi definierar patriarkatet som ett system av sociala strukturer vilka innebär mäns kontroll av kvinnors liv, till exempel deras arbete och deras sexualitet. Det patriarkala mönstret byggs in i relationerna mellan könen och åter­kommer på alla nivåer i samhället, i staten, i företagen, i organisationerna, i arbetslivet och i privatsfären.

Det sexualiserade våld som utövas mot kvinnor återspeglar och upprätthåller den manliga maktstrukturen och är ett tydligt uttryck för att det fortfarande råder djupt ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män, även i vårt land.

Sexualiserat våld är ett samlat begrepp som innefattar våldtäkt, sexuella övergrepp mot barn, kvinnomisshandel, sexuella trakasserier, prostitution och pornografi. Det är framför allt kvinnor och barn (mest flickor) som utsätts för sexualiserat våld. Det sexualiserade våldet utövas till övervägande del av män och äldre pojkar.

Begreppet sexualiserat våld synliggör att det handlar om ett könsrelaterat våld. Aggressiviteten som kommer till uttryck i dessa företeelser måste förstås som ett uttryck för en samhällsstruktur. Just därför är det också möjligt att förändra.

Den analysen är nödvändig för att förstå mekanismerna bakom det sexualiserade våldet. Vi konstaterar med tillfredsställelse att den återfinns i regeringens proposition, om än inte konsekvent.

I samma andetag kan vi konstatera att denna analys inte är så djupt förankrad i samhället som vi skulle önska. Den strukturella karaktären på det sexualiserade våldet är inte uppenbar för alla. Den allmänna opinionen möter i dag mäns våld mot kvinnor med relativt stort ointresse och detta är en del av problemet. Det förklaras delvis av att brottet fortfarande anses vara ett privat problem. Men andra orsaker kan också finnas.

Det sexualiserade våldet drabbar även de kvinnor som inte utsätts direkt. Det skapar ett samhällsklimat där kvinnor är rädda. Det inskränker kvinnors frihet, möjligheter att röra sig fritt, uppträda och klä sig som de vill och att göra fria val. Det påverkar alla kvinnors självbild. Kvinnofrid innebär så mycket mer än att slippa bli slagen eller våldtagen. Det underliggande budskapet från manssamhället är tydligt: Det är vi som har makten. I stället för kvinnofrid erbjuds kvinnor i några kommuner att jogga tillsammans med polisen. Företrädare för rättsväsendet uppmanar kvinnorna att inte gå ut på kvällen. För kvinnorna innebär detta försämrad livskvalitet som inte syns i statistiken.

Det sexualiserade våldet är därför ett effektivt maktmedel för att hålla alla kvinnor på mattan. Det är sannolikt ytterligare en förklaring till avsaknaden av en stark opinion.

Att försöka förstå strukturen och mekanismerna bakom det sexualiserade våldet betyder inte att man utesluter alla individuella lösningar. Enskilda män som misshandlar eller våldtar skall naturligtvis kunna få hjälp, inte bara straff. En del av dessa män har sannolikt själva blivit utsatta för övergrepp och att bryta dessa mönster i en enskild människas liv är naturligtvis också ett samhällsintresse.

Att män slår kvinnor som de sammanlever eller har sammanlevt med förklaras ofta med alkoholism, arbetslöshet, eller problem i relationen, mäns sämre förmåga att uttrycka känslor och frustration osv. Men kvinnomisshandel förekommer i alla samhällsklasser, i familjer med skilda villkor. Gemensamt för de allra flesta män som misshandlar är att de inte slår andra närstående. Inte heller slår de grannar, arbetskamrater eller chefer.

Enskilda mäns problematik räcker alltså inte för att förklara våld mot kvinnor. Att synliggöra maktperspektivet är därför fortfarande en av de angelägnaste uppgifterna i kampen mot det sexualiserade våldet.

I våldtäkten ställs maktfrågorna på sin spets. En kvinna skall kunna bete sig hur hon vill, klä sig hur hon vill, leva ett hur promiskuöst liv hon vill, och ändå, när hon blir våldtagen, kunna få sin våldtäktsman fälld. Våldtäkt är näst mord det grövsta brott som man kan utsätta en kvinna för. Det är det effektivaste sättet att krossa en kvinnas integritet och slå hennes värld i spillror. När en kvinna våldtas är budskapet tydligt: Du är inte människa. Fortfarande tvingar manssamhällets myter offren för övergrepp att ta på sig skulden. De senaste årens uppmärksammade våldtäktsdomar visar detta.

2.1 Prostitution

Prostitutionen är ett syskonfenomen till våldtäkt och kvinnomisshandel. Vänsterpartiet har i åratal drivit frågan om kriminalisering av de prostituerades kunder. Vi stöder därför helhjärtat det förslag som regeringen lägger om kriminalisering av de prostituerades kunder. Vi vill gärna citera Hanna Olsson i boken Catrine och rättvisan, där hon, om prostitutionen som fenomen, utmärkt formulerar:

Genom definitionen av problemet, fokuseringen på kvinnan, styrs tanken fel. Svaret på frågan varför hon säljer tillgång till sin kropp handlar om sociala, ekonomiska och psykologiska villkor för kvinnan i samhället. Synliggörandet av männens deltagande väcker frågor om den manliga sexualiteten och maktförhållanden mellan könen. I den heterosexuella prostitutionen köper män tillgång till kvinnor. Att kvinnor köper tillgång till män för sexuella syften är ytterst ovanligt. Mäns och kvinnors olika psykiska och kulturella sexuella inlärning synliggörs i prostitutionen. Tvättar man av det historiska dammet från påståenden om världens äldsta yrke framträder ett mycket tydligt könsmönster som genom tiderna skymts genom fokusering på kvinnorna.

Att kriminalisera de prostituerades kunder och inte den prostituerade är en klar markering från samhället, hur man ser på könsköpet. Vänsterpartiet tror inte, till skillnad från en del debattörer, att vi därmed avskaffar eller ens minskar prostitutionen. Vi anser att andra åtgärder också måste vidtas för att minska prostitutionen och hjälpa kvinnor som vill lämna prostitutionen. Vi är väl medvetna om att förhållandet brottsoffer–förövare är annorlunda när det gäller könsköp än vid andra brott. Få prostituerade kommer att anmäla brott.

Men lagstiftning syftar inte bara till att komma åt brottslingar och en lags effektivitet kan inte bara bedömas utifrån hur många lagbrytare som döms. Lagstiftning handlar också om samhällets normer och värderingar. När barnaga förbjöds var det många som hävdade att det var en meningslös lagstiftning eftersom det var svårt att kontrollera om den efterföljdes. Men den lagen har verkat starkt normerande och på samma sätt markerar en lag som kriminaliserar könsköp hur samhället skall se på ojämlika makt­förhållanden mellan könen.

Mäns våld mot kvinnor måste synliggöras och konsekvenser för kvinnorna uppmärksammas. Det är dags att slå fast att kvinnofrid skall råda för alla kvinnor och att mäns våld mot kvinnor är allvarliga brott. Ett samhälle fritt från könsrelaterat våld är en demokratisk och mänsklig rättighet.

3 Ett internationellt perspektiv

3.1 Arbetet inom FN

Sverige har internationellt sett ett gott rykte vad gäller jämställdhetsarbete som Sverige bör måna om att få behålla. Det är därför bra att regeringen avsätter 2 miljoner för FN:s arbete som rör kvinnors mänskliga rättigheter.

Sverige bör verka pådrivande för att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor uppnår universell ratificering och att alla reservationer till dessa konventioner som underminerar deras syfte och ändamål återkallas.

Kvinnors mänskliga rättigheter bör integreras i bilateral och multilateral utrikespolitik. Därför bör regeringen i samverkan med andra länder syste­matiskt använda alla tillgängliga påtryckningsmedel för att bekämpa kränk­ningar av kvinnors rättigheter, inklusive bilaterala, diplomatiska, handels- och militära relationer. Genom officiella uttalanden och röstning i inter­nationella och regionala finansiella organisationer och genom att offentligt fördöma regeringar som utför eller tolererar sådana kränkningar mot kvinnor visar Sverige sin inställning.

Regeringen bör verka för att alla FN:s medlemsstater antar och ratificerar det protokoll till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor som medger rätt till kvinnor som uttömt de inhemska rättsmedlen att rikta individuella klagomål till kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor. Begränsningarna som f.n. gäller för kommittén att behandla individuella klagomål mot stater begränsar effektiviteten i dess arbete på ett allvarligt sätt.

Regeringen bör verka för att internationella finansiella institutioner som Världsbanken utvidgar begreppet good governence till att innefatta ett bestämt åtagande att skydda mänskliga rättigheter. Vad som här anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.

3.2 Sveriges internationella utvecklingssamarbete

Vänsterpartiet anser att det är bra att regeringen är aktiv i det internationella utvecklingsarbetet. Regeringen nämner som ett exempel att Sverige bidrar till IDB:s studie om vad våldet mot kvinnor kostar samhället i ekonomiska termer. Det är bra. Vänsterpartiet förväntar sig att regeringen publicerar resultatet av undersökningen i Sverige.

3.3 Arbetet inom EU

I många av Europeiska unionens medlemsstater råder helt andra attityder till sexualiserat våld än i Sverige. Inte minst gäller detta prostitutionen. Prostitutionen är där officiellt bara ett problem om det medför tung brottslighet och missbruk. Att som i Sverige diskutera prostitutionen i termer av makt och dominans och att se prostitution som ett samhällsproblem och inte ett yrke är ovanligt söder om Malmö. T.ex. sade ordföranden för könsköparnas förening i Holland i svensk radio: Så länge män har makten är det lika bra att acceptera att sex kan köpas.

I Europa sprids myten om glädjeflickan som själv valt att prostituera sig. Begreppet ofrivillig och frivillig prostitution används flitigt. De som frivilligt prostituerar sig skall ges möjligheter att utöva sitt yrke under trygga förhållanden. Kraven på att legalisera prostitutionen växer sig starka på många håll. I EU-parlamentets kvinnoutskott sade ordföranden att prostitutionen behövs för att vanliga kvinnor inte skall bli våldtagna, utan att det väckte någon särskild uppmärksamhet. Skall prostitution ses som ett yrke bör vi också fråga oss om vi önskar se våra egna döttrar som prostituerade. Svaret på den frågan blir alltid nej. Man kan också fråga sig hur legaliseringsivrarna ser på pensionspoäng, utbildning, fortbildning och liknande honnörsord och det absurda i dessa krav blir tydliga.

Men vi skall inte bara raljera över detta. En pro-prostitutionslobby växer fram i Europa. Det handlar inte bara om liberalism; prostitutionen i Europa är i dag en storindustri. Detta döljs bakom försåtligheter som människors fria val, kontroll av sjukdomar, om att skydda den industri som omsätter miljarder varje år. Och genom att man ger prostitutionen en legitim status är det lättare att acceptera den som ett yrke. Med permanentad massarbetslöshet och kvinnors försvagade ställning, som blir resultatet av den nedskärnings­politik som bedrivs, ökar också uppgivenheten. Men även en annan aspekt måste belysas. Det talas ibland om horifieringen av kvinnan som pågår i vårt samhälle som ett uttryck för att sätta kvinnor på plats, en patriarkatets motattack. Denna horifiering genomsyrar till exempel reklamen, den återfinns i populärkulturen och får sitt starkaste uttryck i pornografin.

I det perspektivet är det oerhört viktigt att vi inser att vi i Sverige, trots vår officiella syn, måste ha en stark beredskap mot att integrera den inter­nationella könshandeln.

Vänsterpartiets EU-parlamentariker, Marianne Eriksson, har på parla­mentets uppdrag lagt fram ett betänkande om våld mot kvinnor. Arbetet med rapporten har visat de starka meningsskiljaktigheter som finns runt till exempel prostitution och pornografi. Men betänkandet som sammanfattar de kunskaper och erfarenheter om det sexualiserade våldet som gjorts bl.a. i Sverige, inom forskningen, i kvinnorörelsen osv., har också väckt välförtjänt uppmärksamhet och initierat en bred diskussion. En rad förslag har där lagts som den svenska regeringen borde driva. Ett förslag var bland annat att göra 1999 till ett EU-år mot kvinnovåld vilket tyvärr inte drevs av den svenska kommissionären.

3.4 Övriga frågor

Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen uppmärksammat den särskilda situation som utländska kvinnor gifta med svenska män befinner sig i. De förslag som Anknytningsutredningen lägger innebär bl.a. att man skall kunna vägra uppehållstillstånd om det finns en påtaglig risk för att kvinnan skall utsättas för misshandel eller sexuella övergrepp. Vänsterpartiet anser att det är rimligt, men vi ser en risk för att en sådan bestämmelse i praxis kan gå ut över kvinnors rätt till uppehållstillstånd i Sverige. När regeringen lägger en proposition baserad på Anknytningsutredningen är det därför viktigt att regeringen samtidigt föreslår en uppföljning av de nya reglerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Ett problem som regeringen inte uppmärksammar i detta sammanhang är de utländska kvinnor som i dag misshandlas och utsätts för sexuella övergrepp och som inte vistats i Sverige i två år och där maken slängt ut dem. Många gånger meddelar också misshandlaren SIV (Statens invandrar­verk) som därefter meddelar avvisningsbeslut. Typfallet är en öm och kärleksfull svensk man som träffar en kvinna utomlands och gifter sig med henne. När paret kommer till Sverige förvandlas mannen. Han dricker och börjar misshandla henne. Kvinnan försöker stå ut en tid men efter upprepade gånger av misshandel, lämnar hon mannen eller blir utslängd. I de fall kvinnan polisanmält mannen väljer i de allra flesta fallen åklagaren att inte åtala. Ibland ringer mannen själv till Invandrarverket och berättar att han slängt ut kvinnan och att han nu förväntar sig att SIV skall visa henne ur landet. När till sist Utlänningsnämnden bekräftar Invandrarverkets avvisningsbeslut, bekräftar också Utlänningsnämnden statspatriarkatet. Praxis visar att svenska män har rätt att misshandla utländska kvinnor om det sker inom tvåårsperioden. FN antog 1993 en deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor och en härtill hörande resolution om våld mot kvinnliga invandrare. Deklarationen måste ändå anses omfatta de utländska kvinnor som är gifta eller bor tillsammans med svenska män. Vänsterpartiet anser att den svenska staten har en skyldighet att skydda kvinnor i Sverige från att bli utsatta för mäns våld. I de fall staten misslyckats med detta, måste staten anses ha ett särskilt ansvar gentemot dessa kvinnor.

Vänsterpartiet anser att vi kan inte vänta på att Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU) blir klar med ett betänkande och därefter ytterligare år innan regeringen kommer med ett förslag. Kvinnofrid borde även gälla dessa kvinnor. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att snarast utfärda en tillfällig förordning om hur man skall hantera nämnda kvinnors uppehållstillstånd. Dessa regler bör då träda i kraft omedelbart.

3.5 Kvinnors asylskäl

Den 1 januari 1997 fick Sverige en ny utlänningslagstiftning. I 3 kap 3 § 3 finns en ny kategori skyddsbehövande: den som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Under det år som förflutit sedan lagen trädde i kraft har endast 10 av nästan 6 000 fått uppehållstillstånd med stöd av denna paragraf. Alla fallen har gällt könsstympning och samtliga kommer från Togo.

Det är ett problem för flyktingkvinnor att vinna erkännande av att det som de utsatts för verkligen utgör förföljelse. Alltför ofta anses våldtäkt eller andra sexuella övergrepp på kvinnor som ett isolerat avskyvärt beteende från enskilda män som vill ha sexuellt umgänge snarare än något som har med regeringar att göra. I verkligheten kan det vara just på grund av sitt kön och sin reproduktiva förmåga som kvinnor blir föremål för överfall, något som blev mycket tydligt i samband med den s.k. etniska rensningen i Bosnien. Att förödmjuka kvinnor genom sexuellt våld kan vara ett medel att socialt kontrollera den politiska grupp eller den minoritet de tillhör. Handläggningen av asylärenden kan därför bli orättvis mot kvinnor om inte det fullständiga sammanhanget av deras liv och erfarenheter förstås.

Vänsterpartiet har i en motion med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:23 Invandrings- och flyktingpolitiken visat på en väg att råda bot på denna, som vi ser det, kunskapsbrist, och hur Statens invandrarverk bättre skall kunna förstå kvinnors asylskäl. I Kanada, USA och Australien har utarbetats riktlinjer för tjänstemän vid immigrationsmyndigheterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i ärendena. Vänsterpartiet anser att sådana riktlinjer bör utarbetas för Statens invandrarverk. Det finns självklart också behov av sådana riktlinjer för ombud, sjukvårdspersonal, jurister m.fl. Det är mycket angeläget att regeringen ger Invandraverket i uppdrag att snarast inleda ett sådant arbete. Det bör ske genom ett öppet beredningsarbete där FN:s flyktingkommissariat, berörda myndigheter, frivilligorganisationer och enskilda inbjuds att delta. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

4 Våldets omfattning

I regeringens senaste skrivelse Jämställdhetspolitiken (1996/97:41) framhölls jämställdhetsstatistikens betydelse som underlag för de könsspecifika analyser som krävs inom alla politikområden. Myndigheter omfattas i dag med stöd av 10 § förordningen om den officiella statistiken av skyldigheten att genomgående redovisa sin individbaserade officiella statistik könsuppdelat. Vanliga invändningar vid påpekanden att all individbaserad statistik skall göras könsuppdelad är att den sakansvarige inte bedömer att det har ett värde i detta speciella fall. Det är därför bra att regeringen nu tar ett steg mot att uppfylla statistikförordningens krav. Det är också bra att regeringen ger Brottsförebyggande rådet i uppdrag att skynda på sitt arbete på detta område lika väl som regeringens uppdrag till Riksåklagaren. Bakom t.ex. rubriken Lägenhetsbråk döljer sig ofta misshandel av kvinnor och barn ibland med dödlig utgång.

5 De sociala myndigheternas insatser m.m.

5.1 Socialtjänstlagen

Vänsterpartiet anser att det är bra att socialtjänstlagen förstärks genom att socialnämnderna får i uppdrag att särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller övergrepp får stöd och hjälp för att förändra sin situation. Vänsterpartiet anser dock att det också klart måste framgå att socialnämndens ansvarsområde även gäller flickebarn som utsatts för sexuella övergrepp lika väl som barn till misshandlade kvinnor. En annan grupp som bör lyftas fram i kommunernas arbete är de invandrade kvinnorna. När kvinnor under täckmantel av familjeheder och kulturella traditioner misshandlas och dödas för att de med all rätt gör motstånd mot förtryckande sedvänjor och normsystem är det ännu ett utslag av patriarkal maktutövning.

Kommissionen har föreslagit att kommunerna skall ges i uppdrag att utveckla särskilda handlingsplaner för hur man skall arbeta med kvinnor som misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp. Vänsterpartiet anser att detta är ett bra förslag och att det bör utökas till att även gälla sexuella övergrepp mot barn och barn till misshandlade kvinnor. Det finns ingen anledning att, vad gäller barnen, invänta beredningen av Barnkommitténs betänkande i denna fråga eftersom kommunerna redan i dag har ansvar för alla som vistas i kommunen oavsett ålder. Vad som sagts ovan bör riksdagen ge regeringen till känna.

5.2 Sociala utvecklingsinsatser

Vänsterpartiet anser att det är bra att Socialstyrelsen får i uppdrag att starta ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor. Vi anser också att det är bra att det utreds hur en central kristelefon för våldsutsatta kvinnor skall komma till stånd.

Vad vi dock inte förstår är varför regeringen även här, liksom i fråga om socialnämndernas ansvar, skiljer på kvinnor och flickor. Vi vet i dag genom forskning, att flickor som en gång utsatts för sexuella övergrepp ofta utsätts igen genom att de lärt sig att ge felaktiga signaler. De har genom de övergrepp de utsatts för inte lärt sig att värdera sin egen kropp. När de utsätts för hot igen är det svårt för dem att avvärja hotet. Detta gäller även döttrar till missbrukande kvinnor. Dessa kvinnor har ofta tvingats att prostituera sig för att få pengar till sitt missbruk, vilket gör att de kan överföra ett felaktigt sexuellt beteende till sina döttrar. De flickor som utsatts för sexuella övergrepp erbjuds ofta terapi för att behandla sina upplevelser vilket är viktigt och nödvändigt. Vad som också behövs för dessa flickor är mentala självförsvarskurser. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete som går ut på att flickor som utsatts för sexuella övergrepp och döttrar till missbrukande kvinnor skall känna värdet av sin kropp och sin rättighet att säga nej. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

5.3 Barn i misshandelsmiljöer

Vänsterpartiet anser att förändringen i socialtjänstlagen även bör omfatta barn i misshandelsmiljöer (se 5.1, Socialtjänstlagen).

6 Hälso- och sjukvårdens insatser

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag om insatser inom hälso- och sjukvården är bra. Vi vill dock framhålla kommissionens förslag att kvinnor som utsatts för våld och andra övergrepp bör ges någon form av vårdgaranti vad gäller kristerapi och att regeringen särskilt beaktar detta i det fortsatta arbetet med att ta ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för att dessa kvinnor skall få tillgång till psykoterapeutisk behandling. Vänsterpartiet anser att sådan behandling bör vara kostnadsfri, vilket vi föreslår i en motion från allmänna motionstiden (Kvinnofrid).

7 Rättsväsendets insatser

7.1 Polisens handläggning

7.1.1 Åtgärdsprogram/policydokument m.m.

Vänsterpartiet anser att det är bra att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna nu fått i uppdrag att utforma åtgärdsprogram och policydokument. Regeringen anser i propositionen att det behövs en skärpning av lagstiftningen. Vi delar den uppfattningen. Men vi menar att det inte räcker med att utforma åtgärdsprogram och policydokument. Det är fortfarande samma människor som skall arbeta med frågorna, och det har visat sig att det är svårt redan med nuvarande lagstiftning. Att man refererar offrets klädsel i våldtäktsdomar, att polisen avråder från anmälan vid misshandel om man upptäcker att den misshandlande mannen är högt uppsatt i samhället etc., visar på att det behövs en attitydförändring.

7.1.2 Handel med kvinnor

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag att utse Rikspolisstyrelsen som nationell rapportör för Sverige vad gäller handel med kvinnor är bra.

7.2 Åklagarnas handläggning

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag vad gäller åklagarnas handläggning av ärenden, som bl.a. innefattar våldsbrott i nära relationer, är bra. Vi vill dock peka på nödvändigheten av attitydförändringar hos åklagarna. I dag väljer åklagarna många gånger att inte åtala i alltför många fall av misshandel av t.ex. utländska kvinnor i nära relationer med svenska män. Regeringen bör därför noggrant granska redovisningarna från Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna ur ett könsperspektiv. Vi anser också att de olika åtgärdsprogram och policydokument som nu skall tas fram även skall omfatta nämndemännen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

7.3 Behandlingsmetoder för män som dömts för vålds- och sexualbrott

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag att kartlägga och utvärdera de behandlingsmetoder som i dag finns för män som dömts för vålds- och sexualbrott är bra.

7.4 Elektronisk övervakning

Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse att regeringen nu tar steget att göra en förstudie för en försöksverksamhet med elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud.

8 Myndighetsgemensamma uppdrag

Vänsterpartiet anser att det är bra att regeringen utfärdat myndighetsgemensamma uppdrag för de olika myndigheter som i sitt dagliga arbete möter misshandlade och våldtagna kvinnor och barn. Erfarenheter hittills har visat att myndigheterna inte har samarbetat. En kvinna som misshandlats eller en förälder vars barn utsatts för t.ex. sexuella övergrepp skall inte behöva ha fler än ett telefonnummer att ringa. Det har visat sig att det är psykiskt påfrestande att utreda dessa brott vilket, enligt polismännen själva, skapar aggressivitet och känslor i magtrakten. Det är därför viktigt att regeringen i sitt myndighetsgemensamma uppdrag också påpekar vikten av att de som arbetar med dessa frågor också får handledning för att orka fortsätta.

9 Frivilliga organisationer

9.1 Kvinnojourer och mansjourer och andra mans­organisationer

Vänsterpartiet anser att de flesta förslagen i propositionen under detta avsnitt är bra och att regeringen hamnar i rätt resultat. Däremot anser vi att den analys som görs i propositionen är ytlig och inkonsekvent vad gäller synen på strukturerna som ligger bakom våld mot kvinnor. Vi hänvisar här till vår text (avsnitt 2 Bakgrund) om att mäns våld mot kvinnor är en fråga om maktutövning.

Kvinnojourerna i Sverige har spelat en avgörande roll för att synliggöra och beskriva våld mot kvinnor men också för att utveckla metoder för att hjälpa och stödja misshandlade kvinnor. Landets 131 lokala kvinnojourer står för en stor del av de direkta insatserna till stöd för våldsutsatta kvinnor och deras barn.

Det femtontal lokala mansjourer som är anslutna till riksorganisationen Sveriges Mansjourers Riksorganisation arbetar i huvudsak med frågor som rör männens roll i samband med skilsmässor samt i vårdnads- och umgänges­frågor. Vänsterpartiet anser att de mansorganisationer som nu finns gör ett viktigt arbete för att hjälpa män i kris efter en skilsmässa. Skall de användas som ett medel i kampen för kvinnofrid bör det också klart definieras att samhället ställer krav på deras arbete. Sålunda bör mansjourerna dra erfarenhet av det ansvar som kvinnojourerna påtagit sig vad gäller information till allmänheten. Ett av de stora problemen för kvinnor i Sverige i dag är att det inte råder någon Kvinnofrid. En anledning kan vara att män inte träder fram och offentligt visar att de tar avstånd från det våld som riktas mot kvinnor och barn. Mansjourerna bör därför uppmanas att i t.ex. en informationskampanj upplysa samhället om att de tar avstånd från mäns våld mot kvinnor. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser också att det resonemang regeringen för vad gäller kommunernas ansvar för de lokala kvinnojourerna tyder på att regeringen inte anser att den har något ansvar för det arbete kvinnojourerna utför. Vi anser att såväl staten som kommunerna har ett ansvar. Kommunerna därför att de avlastar socialtjänsten mycket arbete till en ringa kostnad och så länge det inte råder kvinnofrid i samhället är det även statens uppgift att ekonomiskt stödja de två riksorganisationerna och de lokala kvinnojourerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

9.2 Informationsinsatser

Regeringen anser inte att det är påkallat att nu initiera ytterligare kampanjer på kvinnofridsområdet. Vänsterpartiet delar inte regeringens bedömning. Riksomfattande informationskampanjer bör ligga inplanerade kontinuerligt. Dessa kampanjer kan ha olika tilltal, rikta sig till olika grupper av människor och beröra olika områden – hivprevention och alkoholupplysning – men med kvinnors hälsa och välbefinnande i fokus. ROKS har nyligen avslutat en mycket uppmärksammad kampanj om våld mot kvinnor. Vänsterpartiet anser att den kampanjen var bra. Att statsmakten tydligt visar sin inställning i frågan har mycket stor betydelse. I t.ex. Skottland och England har man efter en idé från Kanada bedrivit en annonspelarkampanj mot våld. Kampanjen är unik därför att den drivits av myndigheter och riktar sig direkt till män. Den var uttryckligen baserad på det faktum att manligt våld mot kvinnor måste synliggöras och att män måste ta ansvar för det våld de utövar. Ett bra sätt för statsmakterna att främja kvinnofrid är att i riksomfattande kampanjer klart uttala sitt stöd för offren av könsrelaterat våld, slå fast i den allmänna opinionen att mäns våld mot kvinnor är ett brott. Vad ovan anförts om riksomfattande kampanjer bör riksdagen ge regeringen till känna.

9.3 Andra frivilligorganisationer

Vänsterpartiet har tidigare påpekat den brist det innebär att propositionen i stort endast berör vuxna kvinnor. Det är därför bra att regeringen vad gäller bidrag till frivilligorganisationerna uppmärksammar ungdomen. Vi delar uppfattningen att ju tidigare flickor och pojkar blir uppmärksammade på maktfördelningen mellan könen och dess uttryck, desto större möjligheter att förändra. Vi skulle i detta sammanhang vilja lyfta fram det arbete som bedrivs av t.ex. Tjejjouren och jämställdhetskonsulten Doris Marydotter. Både Tjejjouren och Doris Marydotter riktar sig till unga flickor och pojkar, och deras arbete går ut på att stärka de unga flickornas självbild och visa pojkarna att de har ett eget ansvar för hur de vill ha sin relation. Det är därför viktigt att de pengar regeringen avsätter för arbete med ungdom inte enbart riktar sig till ungdomsorganisationer.

Det är också bra att regeringen uppmärksammar invandrade kvinnor. Vi ställer oss däremot undrande inför medelstilldelning. Det går inte att komma ifrån att invandrade kvinnor i Sverige befinner i en alldeles särskild situation vilket regeringen också påtalar. Det bör därför enligt Vänsterpartiets mening avsättas särskilda medel till kvinnojourerna för hjälp åt utsatta invandrade kvinnor. Det kan inte uppdras åt invandrarorganisationernas kvinno­organisationer att de skall arbeta med brottsofferverksamhet. Däremot bör de särskilda medlen till invandrarorganisationernas kvinnoorganisationer leda till att invandrade kvinnor stöds i sin kvinnoroll i Sverige. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vad gäller de särskilda medlen till invandrarorganisationerna för projekt som syftar till att motverka våld mot invandrarkvinnor förstår vi inte fullt ut regeringens syfte. Det är viktigt att invandrarorganisationerna arbetar med att motverka våld mot invandrarkvinnor, men varför endast invandrade kvinnor? Varför inte alla kvinnor, oberoende av etniskt ursprung? För regeringen avser väl ändå inte att de medel som nu tillställs mansjourerna enbart skall användas för att svenska män inte skall utöva våld mot svenska kvinnor?

Vänsterpartiet anser att det är en brist att RFSL och RFSU inte nämns i propositionen. De är viktiga frivilligorganisationer som arbetar med frågor som i hög grad har med kön att göra. I och med att det har med kön och sexualitet att göra är det mycket relevant när det gäller våld mot kvinnor. När det gäller våld mot homosexuella hör det ihop med våld mot kvinnor.

Våld mot kvinnor hör ofta ihop med frågan om våld mot barn. Det finns forskning som visar att i många av de fall där kvinnan misshandlas, utsätts också barnen för misshandel. Regeringen borde därför också lyft fram Bris och Rädda Barnens arbete för att hjälpa barn i misshandlande familjer lika väl som det viktiga arbete dessa organisationer utför för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Stödcentrum mot incest är en ideell medlemsförening för vuxna kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Även organisationer som denna borde lyfts fram i propositionen.

10 Utbildning och forskning

10.1 Inledning

Kvinnovåldskommissionen redovisar uppgifter från undersökningar som visar att det hos flickor finns en oacceptabel tolerans för våld och även sexuellt våld. Vänsterpartiet vill därför påpeka betydelsen av sexualundervisning som bygger på jämställdhet mellan könen och där även sexualitetens emotionella betydelse tydliggörs. En snedvriden bild på kvinnlig sexualitet ökar risken för övergrepp. Vi har i en motion Kvinnofrid begärt ett tillkännagivande om detta.

Vänsterpartiet förutsätter att Högskoleverket och Statistiska centralbyrån, som infordrar och producerar officiell statistik till rapporten Kvinnor och män inom högskolan, anpassar den individbaserade statistiken efter 10 § statistikförordningen. Berörda myndigheters egna rapporter och styrningen av den infordrade statistiken får en normerande effekt för hur högskolor och universitet utformar både sin efterfrågade och egna interna statistik.

10.2 En förbättrad yrkesutbildning

Vänsterpartiet ställer sig bakom de föreslagna förändringarna i Högskoleförordningen vad gäller examensordning. Vi menar att det är viktigt att frågor om jämställdhet och våld mot kvinnor belyses i utbildningar som leder till yrken där man kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och i yrken som har stor inverkan på framtida generationers attityder och normer. Men vi anser att det är betydelsefullt att frågor om jämställdhet belyses inom den högre utbildningen på alla områden. Enligt vår mening skall högskolorna integrera resultat från jämställdhets- och genusforskning i undervisning, litteratur och examination på alla utbildningar. Jämställdhetsfrågorna skall vara en naturlig del av utbildningen, först då får de genomslagskraft och tas på allvar.

Vänsterpartiet ställer sig dock litet undrande över varför regeringen begränsar den förbättrade yrkesutbildningen till att gälla enbart vuxna kvinnor. Vi anser att om Högskoleverket nu får ett uppdrag att följa upp och utvärdera de nya kraven i examensordning, verket också borde få i uppdrag att följa och utvärdera utbildningen vad gäller flickebarn och unga kvinnor.

Vad gäller förtydligandet av sexuella trakasserier i jämställdhetslagen anser Vänsterpartiet att denna även skall omfatta skol- och utbildnings­väsendet. Se avsnittet om sexuella trakasserier.

10.3 En satsning på fortbildning genomförs

Det är bra att regeringen nu satsar på fortbildning av de personalgrupper som arbetar inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Vi vill även här lyfta fram vikten av kunskap om kvinnors asylskäl och de kvinnor som faller inom den s.k. två-årsregeln och som misshandlas av sina män. Likaså visar undersökningar om sexuella övergrepp mot barn att det finns en stor kunskapsbrist hos rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Denna kunskapsbrist borde åtgärdas samtidigt med den aviserade fortbildningen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vi har tidigare lyft fram nödvändigheten av handledning för de personal­grupper som arbetar med våld mot kvinnor och sexuella övergrepp mot barn.

10.4 Forskningsfrågor

Vänsterpartiet vill återigen lyfta fram barn som utsatts för sexuella övergrepp.

11 Brott mot kvinnofrid

11.1 Ett kvinnofridsbrott införs

Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag om ett nytt kvinnofridsbrott. Vi anser, liksom regeringen, att det var nödvändigt att omarbeta kommissionens förslag och göra det mer juridiskt stringent.

11.2 Olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande

Vänsterpartiet accepterar med stor tvekan ytterligare en utredning. Vi anser dock att det med alla dessa tidigare utredningar borde finnas tillräckligt med material för att den utredning som skall tillsättas skall kunna arbeta skyndsamt.

11.3 Kränkningar på grund av kön eller sexuell läggning

Vänsterpartiet instämmer i regeringens förslag. Uttrycket homosexuell läggning har i praktiken även kommit att skydda bisexuella. Att vidga begreppet till sexuell läggning skulle bara innebära att heterosexuella fick ett särskilt skydd, vilket kanske inte förefaller nödvändigt.

11.4 Könsneutral lagtext

Det är bra att språket i 3–6 kap brottsbalken görs könsneutralt. Vi vill dock framhålla vikten av att praxis inte blir könsblind.

12 Sexualbrotten

12.1 Våldtäktsbrottet utvidgas

12.1.1 Våldtäkt mot vuxen

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är bra. Vi vill särskilt framhålla att vi anser att det är bra att regeringen inte följer kommissionens förslag att byta ut uttrycket vanmakt eller annat sådant tillstånd. Vad som behövs i dag är ett tillförande av ett könsperspektiv – inte andra begrepp.

12.1.2 Våldtäkt mot barn

Vänsterpartiet stöder Kvinnovåldskommissionens förslag om att det är nödvändigt att skapa ett starkare våldtäktsbegrepp för barn. En pappa blev för några år sedan dömd för våldtäkt på sin sexåriga dotter därför att hon gjorde visst motstånd, men inte för våldtäkt på sin treåriga dotter därför att hon inte gjorde motstånd. Detta är förstås helt oacceptabelt och visar på nödvändigheten av ett starkare våldtäktsbegrepp för barn.

Regeringen tar som exempel på varför det finns vissa svårigheter att direkt översätta kommissionens förslag till en ny lag en fjortonåring och en femtonåring som har samlag och där båda samtycker. Redan i dag med 15-årsgränsen är detta straffbart. Åklagaren kan dock välja att avstå från att åtala. Det som upprör är inte unga människors sexualitet, det som skall anses som brott är inte heller två unga människors samlag utan när vuxna människor fysiskt utnyttjar ett barns kropp och på så sätt får utlopp för sin sexualdrift. Det är det som skall bedömas som våldtäkt. Vänsterpartiet kan acceptera regeringens förslag att den utredning som skall tillsättas får i uppdrag att föreslå en lösning på detta problem under förutsättning att målsättningen med uppdraget är ett starkare våldtäktsbegrepp för barn. Incestmål och barns möjligheter att bli förhörda ser i dag så olika ut och bör även dessa klargöras av utredningen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

12.2 Underlåtenhet att avslöja sexualbrott

Det är bra att regeringen nu straffbelägger underlåtenhet att avslöja sexualbrott på samma sätt som tidigare gällt bl.a. avseende grova våldsbrott. Vänsterpartiet har motionerat i frågan efter de mycket uppmärksammade gruppvåldtäkterna där flera av gärningsmännen gick fria.

Vänsterpartiet anser dock att det är ett problem att lidandet och utsattheten hos barn som utsätts för sexuella övergrepp skall kunna fortsätta därför att föräldrarna inte har någon skyldighet att anmäla detta som enligt svensk lagstiftning är ett mycket grovt brott. Detta kan inte vara rimligt. Många barn som utsatts för sexuella övergrepp av en förälder, och där den andra föräldern varit medveten om det som pågår, har vittnat om hur deras värld rasat samman därför att även den andra föräldern sviker. Vi måste ställa oss frågan vems skyddsbehov som är starkast, barnets eller förövarens. Vi inser att detta är en mycket stor och svår fråga, men det betyder inte att den inte går att lösa. Vi anser därför att den aviserade utredning som skall se över sexualbrott bör få i uppdrag att komma med förslag om hur man i alla lägen skall sätta barnets skyddsbehov i främsta rummet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

12.3 Bestämmelserna om sexualbrott ses över

Vänsterpartiet är övertygat om att det finns tillräckligt många utredningar, tillräckligt mycket kunskap för att en sådan ny utredning kan avslutas ganska snart. Vi vill poängtera vikten av att behovet av att belysa om våldtäktsbrottet skall fokusera på samtycke i stället för på våldet.

13 Könsstympning

13.1 En skärpt lagstiftning

Vänsterpartiet anser att det är bra att regeringen skärper straffsatsen. Det är också bra att regeringen byter begreppet omskärelse mot ett begrepp som visar vad det handlar om nämligen att stympa kvinnor och därmed kontrollera kvinnors sexualitet. Det är också bra att förberedelse och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslöja könsstympning skall bli straffbart. Vi ställer oss dock undrande till hur regeringen tänkt sig att någon skall kunna bli fälld för förberedelse eller stämpling. Förberedelse gör man sig skyldig till om man lämnar eller tar emot pengar som bidrag till eller ersättning för brottet eller anskaffar brottshjälpmedel m.m. Den som vad gäller könsstympning skulle bli fälld för förberedelse är t.ex. föräldern som betalar för ingreppet eller den som skaffar redskapet för att utföra könsstympningen. Vad gäller stämpling är det när någon kommer överens med en annan person om att könsstympa en flicka eller när någon erbjuder sig att utföra könsstympning. Eftersom könsstympning är förbjuden i Sverige innebär det att både förberedelsen och stämplingen sker utomlands i ett land där det är tillåtet. Svenska myndigheter kommer inte att ha möjlighet att övervaka eller beivra brottet.

I propositionen skriver regeringen att endast en person sedan lagens tillkomst har dömts enligt lagen. Vi anser dock att det är viktigt med samhällets markering i denna fråga lika väl som markeringen vad gäller förberedelse och stämpling.

13.2 Förebyggande åtgärder

Det är ett fåtal länder som har särskild lagstiftning som förbjuder könsstympning (Sverige, Storbritannien, Norge, Frankrike, Belgien, USA, Kanada, Australien, Kenya och Egypten). I andra länder kan könsstympning bestraffas med stöd av andra lagar, t.ex. som misshandel. Detta innebär att vad som hade kunnat hjälpa de flickor och kvinnor i Sverige som kommer från länder där könsstympning utförs hade varit att regeringen föreslagit att avskaffa den s.k. dubbla straffbarheten. Vänsterpartiet har motionerat om detta tidigare. Regeringen säger visserligen i propositionen att man avvaktar vidare beredningen av Barnkommitténs betänkande. Vi kan acceptera det under förutsättning att det inte dröjer för länge. Under tiden vi väntar på att det skall bli straffbart i Sverige att åka utomlands och stympa sin dotters kön i avsikt att kontrollera hennes sexualitet kommer ytterligare små flickor att stympas.

14 Prostitution

14.1 Köp av sexuella tjänster förbjuds

Kriminalisering av könsköparna är en fråga Vänsterpartiet drivit i många år. Vänsterpartiet välkomnar därför regeringens förslag att kriminalisera könsköparna. Vi anser också att det är bra att polisen tillförs ökade medel för att därigenom visa att kriminaliseringen av könsköparna är en prioriterad fråga. Vi vill också påpeka att det är viktigt att följa upp att polisens ökade medel används till det de är avsedda för. Tyvärr finns det tendenser att polisen t.ex. lägger ner arbetsgrupper som arbetar med de prostituerade. Vi anser att det är oerhört viktigt att dessa grupper utvecklas i stället för avvecklas.

I samband med vårpropositionen då regeringen har för avsikt att återkomma med förslag till finansiering anser därför Vänsterpartiet att regeringen bör uppdra åt Rikspolisstyrelsen att redovisa de åtgärder som vidtas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

14.2 Utvecklingsinsatser

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är bra.

14.2.1 San Francisco-modellen

I San Francisco har man prövat en modell där könsköpare får välja mellan att antingen ta det straff som utmätts eller delta i en form av rehabiliteringsprojekt. Verksamheten går bl.a. ut på att kunden får träffa f.d. prostituerade som berättar om sitt liv och sina upplevelser av prostitutionen. Könsköparen får där konfronteras med de konsekvenser som könsköpet medför. Många män har därefter upphört med att köpa prostituerade. Vänsterpartiet anser att en verksamhet av liknande slag bör prövas även i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

15 Jämställdhetslagen – sexuella trakasserier i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar

Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest jämställda om man enbart mäter i antal kvinnor och män som förvärvsarbetar. Den är långt ifrån jämställd när man jämför villkoren för kvinnor och män i arbetslivet. Den kraftiga obalansen på arbetsmarknaden handlar om olika anställningsvillkor för kvinnor och män, om lönediskriminering p.g.a. kön och om sexuella trakasserier.

Kvinnor är oftare än män offer för sexuella trakasserier och de måste därför ses ur ett könsmaktsperspektiv. Sexuella trakasserier i samhället liksom i arbetslivet är helt oacceptabelt. Sexuella trakasserier är ett medel att behålla kvinnors underordning i samhället och i arbetslivet. I praktiken fungerar dessutom sexuella trakasserier i arbetslivet som ett yrkesförbud eller ett hinder för befordran. Vänsterpartiet har upprepade gånger motionerat om ändringar i jämställdhetslagen för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringens förslag i stort överensstämmer med Vänsterpartiets tidigare motioner och vi kan därför ställa oss bakom förslaget med några tillägg.

15.1 Definitionen av sexuella trakasserier i lagtexten

Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag att en definition av begreppet sexuella trakasserier införs i jämställdhetslagen. Vi menar att det är väsentligt att Sverige har samma vida och grundläggande definition av sexuella trakasserier som den EU antagit.

Begreppet sexuella trakasserier är en översättning av det engelska sexual harrassement där ordet sexuell betyder både sexuell och könsrelaterad och har en mer heltäckande betydelse jämfört med det svenska begreppet, som i allmänhet tolkas enbart som ovälkommet beteende som är av sexuell natur. Regeringen argumenterar för att själva begreppet sexuella trakasserier är såväl inarbetat att det är svårt att ersätta och menar att det viktiga är att det i lagtexten klargörs att det inte endast är fråga om handlingar av sexuell natur.

Vi delar uppfattningen att det är viktigt med en tydlig definition eftersom många anser att sexuella trakasserier är liktydigt med sexuellt ofredande. För att både kunna behålla det etablerade begreppet sexuella trakasserier och samtidigt lyfta fram att begreppet avser ett ovälkommet uppträdande grundat på kön anser vi att lagtexten bör ändras så att ovälkommet uppträdande grundat på kön skall stå före ett ovälkommet uppträdande av sexuell natur. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

15.2 Arbetsgivarens ansvar att vidta aktiva åtgärder

Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag men menar att den aktuella lagtexten bör kompletteras med en skyldighet att utarbeta en policy och en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av sexuella trakasserier. Detta är inte minst viktigt för de arbetsgivare som i dag inte är skyldiga att göra en skriven jämställdhetsplan, dvs. arbetsgivare med mindre än 10 anställda. För arbetsgivare som har att lämna jämställdhetsplan bör frågor avseende sexuella trakasserier regleras i den årliga jämställdhetsplanen.

Vi anser också att det är mycket viktigt att en inträffad händelse utreds utan dröjsmål och att detta bör framgå redan i lagtexten. Kravet på en skyndsam hantering skall också vara skadeståndsanktionerat så att den som dröjer för länge med att agera kan drabbas av skadestånd. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag om detta.

15.2.1 Skadestånd för arbetsgivare

Vänsterpartiet tillstyrker en skärpning av skyddet mot sexuella trakasserier genom införandet av en skadeståndssanktion.

Vi anser emellertid att både allmänt och ekonomiskt skadestånd bör utgå. Ekonomiskt skadestånd kan vara motiverat i de fall där den trakasserade behövt uppsöka läkare för behandling eller behövt sjukskriva sig. Även arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra sexuella trakasserier bör läggas till grund för skadeståndsskyldighet i det enskilda fallet.

Det framgår inte vem som är arbetsgivare i 22 §, dvs. vem som skall vidta åtgärderna. Det är särskilt viktigt för arbetstagaren att veta vem som har det ansvar som åläggs i bestämmelsen liksom för arbetsgivaren i förhållande till vilken person som en skadeståndspåföljd kan aktualiseras. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag om detta.

15.2.2  Övrigt

Det är en stor brist att det saknas en regel om skadeståndsskyldighet när det är arbetsgivaren som utsätter arbetstagaren för sexuella trakasserier. I stället hänvisar man till lagen om anställningsskydd (LAS). Det är mycket otillfredsställande att en arbetstagare måste lämna sin anställning för att kunna föra talan i de fall det är arbetsgivaren som trakasserar. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag om detta.

En annan brist är att det inte är möjligt för arbetssökande att få skadestånd vid könsdiskriminering som tar sig uttryck i sexuella trakasserier. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag om detta.

Vänsterpartiet har tidigare motionerat om det orimliga förhållandet att elever och studenter inte omfattas av jämställdhetslagen. Motionerna har avslagits trots att flera utredningar redovisar att det förekommer sexuella trakasserier i varierande omfattning både inom universiteten och det reguljära skolväsendet. Så visade t.ex. en undersökning publicerad 1991 att 21 % av kvinnliga studerande vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utsatts för sexuella trakasserier. Elever och studenter omfattas av arbetsmiljölagen men inte av jämställdhetslagen, lagstiftaren har ansett det angeläget att säkra och införa sanktioner när det gäller arbetsmiljön men inte när det gäller jämställdhet och sexuella trakasserier. Enligt vår mening bör jämställd­hetslagens tillämpningsområde utvidgas så att den omfattar även elever inom skol- och utbildningsväsendet. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med förslag om detta.

16 Sekretessfrågor

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att gällande bestämmelser vad gäller möjligheterna för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att lämna uppgifter till polis och åklagare vid misstanke om brott inte bör ändras.

17 Kostnader

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om kostnaderna för de olika förslagen.

18 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnors mänskliga rättigheter bör integreras i Sveriges utrikespolitik,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de nya reglerna i anknytningsärenden,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att det snarast utfärdas en tillfällig förordning om utländska kvinnor som misshandlas i sina relationer med svenska män,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för tjänstemän i Statens invandrarverk,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala handlingsplaner för arbete med barn utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsens uppdrag att starta utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor även skall omfatta utsatta flickor,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de åtgärdsprogram och policydokument som skall utarbetas även skall omfatta nämndemän,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmana mansjourerna att i form av t.ex. informationskampanjer ta avstånd från våld mot kvinnor,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas och statens gemensamma ansvar för kvinnojourernas arbete,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera riksomfattande kampanjer för kvinnofrid,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda medel till kvinnojourerna för arbete med utsatta invandrade kvinnor,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att satsningen på fortbildning skall innefatta kunskap om kvinnors asylskäl och om sexuella övergrepp mot barn,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den föreslagna utredningen om sexualbrott även bör omfatta frågor om incestmål och förhör av barn,

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den föreslagna utredningen om sexualbrott skall ges i uppdrag att komma med förslag till hur man kan sätta barns skyddsbehov främst i förhållande till underlåtenhet att avslöja sexualbrott,

  15. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att redovisa de åtgärder som vidtas med anledning av kriminaliseringen av könsköparna,

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomföra försöksverksamhet enligt San Francisco-modellen,

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagtexten om sexuella trakasserier,1

  18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i motionen anförts, innebärande skadestånd vid en icke skyndsam utredning av sexuella trakasserier,1

  19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som innebär att vem som är ansvarig arbetsgivare definieras i fråga om skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra sexuella trakasserier enligt vad som anförts i motionen,1

  20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring enligt vad i motionen anförts, beträffande skadeståndsansvar för arbetsgivare som utsätter arbetstagare för sexuella trakasserier,1

  21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring enligt vad i motionen anförts om skadestånd även för arbetssökande,1

  22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som innebär att jämställdhetslagens tillämpningsområde utökas till att omfatta även utbildningsområdet enligt vad som anförts i motionen.1

Stockholm den 4 mars 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Ulla Hoffmann (v)

Alice Åström (v)

1 Yrkandena 17–22 hänvisade till AU.

Förslagspunkter (44)