med anledning av prop. 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet

Motion 1997/98:Ub45 av Inger Davidson m.fl. (kd)

1 Inledning  26

2 Värdegrunden  26

3 Studietakt och studieuppehåll  27

4 Organisation och kursutformning  28

4.1 Lärarlösa lektioner  28

4.2 Kärnämnen och karaktärsämnen  28

4.3 Idrott och hälsa  29

5 Programutbudet  29

5.1 Det individuella programmet  29

5.2 Lärlingsutbildning  30

5.3 Inrätta ett företagsinriktat program!  30

5.4 Nischutbildningar av riksintresse  31

6 Kunskapsutvärdering och kvalitetssäkring  31

6.1 Obligatoriska nationella prov  32

6.2 Betyg  32

6.3 Gymnasieexamen  32

7 Bättre förutsättningar för lärarna  32

7.1 Gymnasielärarutbildningen  33

8 Elevinflytande  33

9 Fristående skolor  33

10 Elever med särskilda behov  34

11 Hemställan  34

1 Inledning

Det har under de senaste åren kommit flera varningssignaler som indikerar att dagens svenska gymnasieskolesystem inte fungerar tillräckligt bra. En relativt betydande andel gymnasieelever lämnar utbildningen innan den fullföljts. Ofta är det studietrötta ungdomar som inte klarat den studietakt och de krav som gäller för alla gymnasiestuderande oavsett inriktning och ambitioner.

Det finns ingen statistik över vad som händer med de ungdomar som lämnar framför allt det individuella programmet. Man vet varken huruvida de senare har kunnat fullfölja gymnasieutbildningen eller om de kunnat finna någon annan sysselsättning. Utbildningskvaliteten varierar mellan olika skolor och olika kommuner. Betygssystemet ses bland många studerande som orättvist. Studerande med behov av särskilt stöd får inte nödvändig hjälp. Lärarnas situation är utsatt och ofta påfrestande. Bristen på stimulans och kompensation har lett till en flykt från läraryrket.

Samtidigt som det finns ett behov av att genomföra förbättringar på olika områden inom gymnasieskolan är det inte rimligt att så kort tid efter den senaste gymnasiereformen i dag tala om en ny gymnasiereform. Förändringar måste ske, men hänsyn måste även tas till att skolans personal och även studenterna behöver arbetsro och möjlighet till långsiktig planering.

I propositionen lägger regeringen fram vissa förslag som går i rätt riktning och som om de antas kommer att bidra till en bättre gymnasieskola. På punkt efter punkt har regeringen tvingats överge sin tidigare linje dels genom att återinföra vissa element, till exempel obligatoriska nationella prov och införandet av ett teknikprogram, dels genom att ta till sig av förslag som sedan länge förespråkats av vårt och andra partier. Det senare kan exemplifieras med lärlingsutbildningen och gymnasieexamen. Mer generellt visar propositionen att regeringen tvingats tänka om och till viss del gå ifrån den tidigare strävan mot att göra gymnasieskolan mer enhetlig.

2 Värdegrunden

En god skolanda, byggd på en tydlig etik som ger gemenskap och vi-känsla är den bästa grunden för motivation och en god lärandemiljö. Det som skulle kunna sammanfattas i ordet livskunskap och som handlar om samlevnad i vid bemärkelse måste lyftas fram på gymnasienivå. Ingen undervisning är neutral och objektiv. Den åtföljs av värderingar och attityder som medvetet eller omedvetet överförs från generation till generation. Den nya läroplanen innehåller ett inledande avsnitt om skolans värdegrund. Det betonas att undervisningen skall utgå från den etik som vårt kristna kulturarv förmedlar. Det praktiska förverkligandet i skolvardagen av detta läroplansavsnitt måste betonas på alla nivåer, i de lokala skolplanerna och i kursplanerna samt i lärarfortbildning och i nationella utvärderings- och utvecklingsplaner. Etiska frågor med anknytning till skolan måste också få mycket större plats inom forskningen.

Om etiska normer skall accepteras av eleverna på ett naturligt sätt fordras att lärare och annan skolpersonal följer samma normer i det vardagliga skolarbetet. Alla vuxna måste vara föredömen genom att bidra till att skapa en lugn och harmonisk skolmiljö. Särskilt viktigt är det att tendenser till brist på respekt för varandra som tar sig uttryck i kränkande tillmälen, mobbning, främlingsfientlighet och rasism observeras och motverkas också på gymnasieskolan. Ordning och reda, ett vårdat språk och respekt för lektionstider måste krävas av alla parter för att arbetsklimatet ska bli bra.

Det ekologiska perspektivet är viktigt i gymnasieskolans hela verksamhet för att skapa respekt och ödmjukhet i synen på samspelet mellan människor och natur.

Om vi skall få den kvalitetsförbättring och kompetenshöjning som det svenska utbildningsväsendet behöver, måste lärarna inspireras att gå i spetsen för förnyelse och pedagogisk utveckling. För detta behövs stimulans i form av tjänster med speciellt pedagogiskt ledar- och utvecklingsansvar samt möjlighet till forskning. Skolledarens roll är av avgörande betydelse i detta sammanhang.

3 Studietakt och studieuppehåll

I dag förväntas gymnasiestudierna vara avslutade vid tjugo års ålder. Det innebär att alla gymnasiestuderande måste läsa i samma takt och uppnå samma mål inom samma tidsram. Det är inte möjligt för en studerande i dagens system att göra ett uppehåll i studierna och slutföra dem senare när motivationen återkommit. Vi kristdemokrater anser att det ska finnas en möjlighet att avbryta studierna under en tid och sedan återuppta dem på samma villkor så länge man fullföljer dem senast vid tjugofem års ålder. En sådan flexibilitet skulle kunna vara en lösning för ungdomar som är studietrötta och som vill prova på något annat under ett par år.

Alla ungdomar som läser på gymnasienivå har inte samma förutsättningar och inte heller samma ambitioner. Dagens system, där alla ska läsa kärnämnena i samma takt och med samma ambitionsnivå, är därför inte rimligt. Vi kristdemokrater vill att kärnämnena, främst svenska, matematik och engelska, delas upp i etapper och att eleverna ska kunna läsa kurserna med olika ambitionsnivå och i olika takt. Det skulle leda till att färre elever med bristande motivation slås ut. Med samma resonemang blir kravet på att alla gymnasieprogram ska leda till högskolebehörighet orimligt. Det är den linje som regeringen fortsätter att driva men som saknar logik, eftersom inte ens alla ungdomar som vill kan beredas högskoleplats. Alla elever eftersträvar inte heller att gå vidare från gymnasieskola till högskola. Många studerande ser i stället gymnasietiden som yrkesförberedande. Högskolebehörighet fyller alltså inte alltid sitt syfte, utan kan tvärtom i vissa fall innebära att orimliga och fel krav ställs på de elever som har andra ambitioner efter gymnasiet än fortsatta studier. Vi vill se en mer individualiserad utbildning vars utformning gör att ingen elev hamnar i en återvändsgränd.

Dagens samhälle är komplext. Det är svårt för en gymnasieelev att bilda sig en uppfattning om var jobben kommer att finnas i framtiden och vilka högskoleutbildningar som är bäst lämpade. Det är därför angeläget att syo-verksamheten förstärks.

4 Organisation och kursutformning

Kristdemokraterna välkomnar den ökade flexibilitet som införts beträffande gymnasieskolans timplaner. Att kommunerna ges rätt att variera timtalen utifrån elevernas behov av tid för att målen inom ett ämne ska uppnås är ett steg i rätt riktning. Vi vill på sikt avskaffa timplanen för att öka förutsättningarna för individualisering och en tydlig målstyrning av gymnasieskolan. Vi ser också positivt på att nationella och specialutformade gymnasieprogram får en gemensam struktur, men anser samtidigt att det inte är rimligt att samtliga gymnasieprogram skall omfatta samma antal poäng. Detta är ytterligare ett inslag i regeringens likriktningspolitik när det gäller gymnasieskolan. Visserligen påpekas att poängsystemet ska kopplas mer till elevernas arbetsinsats och mindre till antalet lektioner, vilket är bra, men det borde vara lika självklart att olika utbildningsinriktningar kräver olika arbetsinsats.

Vi välkomnar förslaget om att ingen kurs ska vara kortare än 50 poäng, detta för att undvika att utvärderingen av studenterna tar upp en orimligt stor del av den totala kurstiden. Även för lärarna innebär förändringen en förbättring, men villkoren kommer fortfarande att vara orimliga för de lärare som har många korta kurser och därför har flera hundra elever per termin.

4.1 Lärarlösa lektioner

Begreppet lärarlösa lektioner är i sig en språklig saltomortal, eftersom en lektion förutsätter att någon undervisar. Därför kan inte lärarlös tid betraktas som lektionstid. Det är inte acceptabelt att elever på egen hand under skoltid ska lära sig nytt material enbart genom att läsa sig till det utan bearbetning eller uppföljning.

Däremot finns det skäl att ge eleverna tid och möjlighet att tillämpa sina kunskaper i projekt och individuella arbeten som till viss del kan ske utan lärarens närvaro. Sådan tid är värdefull just för att eleverna aktivt får omvandla de inhämtade kunskaperna i eget arbete. Det ger dessutom träning i arbetsdisciplin som är en viktig förberedelse för både vidare studier och arbetsmarknad.

4.2 Kärnämnen och karaktärsämnen

Samverkan mellan ämnena i gymnasieskolan bör förstärkas. Kärnämnen bör i ökad omfattning studeras integrerat med karaktärsämnena. Det leder till ett helhetstänkande som underlättar studierna för eleven och som dessutom kan öka intresset för kärnämnena.

Under förra våren aviserades en förändring av kärnämnena naturkunskap, estetisk verksamhet och religionskunskap när det gäller utformning och omfattning. Mot bakgrund av det bristfälliga underlaget välkomnar vi att en sådan förändring nu inte sker. Vi har sedan aviseringen som enda riksdagsparti framför allt framhållit vikten av att behålla religionsämnet som obligatoriskt ämne för alla elever även i fortsättningen. Ämnet ger eleverna möjlighet att reflektera över och ta ställning i etiska frågor. Det ger också tillfälle till diskussioner om värderingar och normer och om deras ursprung, vilket kan bidra till att motverka den vilsenhet som finns bland ungdomar i dag. Slutligen bidrar ämnet till att motverka främlingsfientlighet, rasism och segregation genom att det ger eleverna en solid bas att stå på och ökar förståelsen för och kunskapen om egna och andras kulturella rötter. Det är därför glädjande att regeringen nu tagit till sig av detta resonemang och tills vidare inte föreslår en inskränkning av religionsämnet. Vi förutsätter att denna ståndpunkt ska gälla även vid en framtida översyn av kärnämnena.

När det gäller karaktärsämnena bör det vara möjligt för elever att läsa valbara kurser även i närliggande kommuner i de fall kommunikationerna tillåter det. På så sätt kan eleverna erbjudas en högre utbildningskvalitet. Framför allt kan det vara en viktig möjlighet för de nya små gymnasieskolorna som har ett mindre utbud av egna valbara kurser.

4.3 Idrott och hälsa

I propositionen föreslås att kärnämnet idrott och hälsa ska omfatta 100 gymnasiepoäng på samtliga nationella gymnasieprogram. Vi är öppna för förslaget men hade velat ha ett bättre beslutsunderlag från regeringen, eftersom regeringen för övrigt inte anser sig beredd att göra några förändringar i kärnämnena och inte tar ställning till omfattningen av övriga praktisk-estetiska ämnen.

Det är angeläget att ANT-frågor (Alkohol-Narkotika-Tobak) tas upp och behandlas inom idrott och hälsa, detta mot bakgrund av de omfattande hälsoproblem som alkohol, narkotika och tobak innebär.

5 Programutbudet

I propositionen föreslås att ett ”nytt” nationellt program – teknikprogrammet – ska införas höstterminen år 2000. Programmet ska ”bredda utbudet inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn” och ”kunna attrahera elever som i dag finns på andra program”. Kristdemokraterna ser inget skäl att invända men noterar att det föreslagna programmet i stor utsträckning påminner om den tekniska linje som fanns inom gymnasieskolan innan gymnasiereformen genomfördes. Det är alltså ett av de områden där regeringen relativt kort tid efter gymnasiereformen tvingats tänka om.

5.1 Det individuella programmet

Det individuella programmet har fått en omfattning som ingen hade räknat med då det skapades. Det är i dag landets tredje största gymnasieprogram, vilket tyder på allvarliga brister i skolsystemet. Det kan dessutom befaras öka när nu kraven för intagning på de nationella programmen ökar. Kvaliteten på det individuella programmet varierar kraftigt mellan olika kommuner, bland annat men bara delvis beroende på helt olika resursnivåer. Propositionen föreslår att det individuella programmet ges en tydligare inriktning mot ett nationellt eller specialutformat program. Vi delar här regeringens uppfattning eftersom det skapar ökade förutsättningar för de elever som berörs att slutföra gymnasiestudierna. Kvaliteten på programmet måste också bli jämnare. En möjlighet att höja kvaliteten är att överväga att anställa lärare med erfarenhet från grundskolan. Många av eleverna på det individuella programmet behöver så grundläggande kunskaper i läsning och skrivning att det kräver en speciell pedagogik som en gymnasielärare inte nödvändigtvis är utbildad för. För att minska det individuella programmets storlek krävs framför allt stora satsningar inom grundskolan för att där höja utbildningskvaliteten. Om ungdomarna inte får en stabil kunskapsbas att stå på under grundskoletiden, får det allvarliga konsekvenser både under gymnasietiden och även för möjligheten att klara sig väl i dagens samhälle. Dessutom efterlyser vi en bättre och mer organiserad samordning mellan grundskola och gymnasieskola. Det handlar bland annat om att ge elever på grundskolan en bättre insyn i gymnasieskolans organisation och programutbud. Även här krävs en utökad syo-verksamhet, men det är också viktigt att grundskoleeleverna ges möjlighet att besöka gymnasieskolan och på andra sätt informeras om vad som väntar dem.

5.2 Lärlingsutbildning

Kristdemokraterna har länge förespråkat en ny lärlingsutbildning och hälsar med glädje att regeringen nu äntligen insett värdet av en sådan. Den ideologiska låsning som tidigare omöjliggjort ett accepterande av ett lärlingssystem som inte omfattas av kollektiva avtal är därmed borta. Enligt vår mening är en lärlingsutbildning en av flera viktiga länkar mellan skolan och arbetslivet. Vi anser dock, till skillnad från regeringen, att lärlingsutbildningen ska inledas från det första gymnasieåret och inte först efter två år. Det skulle också kunna innebära att gymnasietiden förlängs för den elev som väljer en lärlingsinriktning inom ett gymnasieprogram.

Lärlingsutbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till yrkesexamen. Danmark, Norge och Tyskland är exempel på länder med framgångsrika lärlingsutbildningar och det är därför viktigt att dra lärdom av deras system i den svenska utbildningen.

5.3 Inrätta ett företagsinriktat program!

I propositionens kapitel 9 behandlas relationerna mellan gymnasieskolan och arbetslivet. Vi välkomnar givetvis regeringens något senkomna insikt om vikten av denna länk, men tyvärr blir det inte mycket mer än vackra ord. Sin vana trogen vill regeringen tillsätta en arbetsgrupp för att ”belysa hur samarbetet mellan skola och arbetslivet kan utvecklas vidare”. Om det hade skett för tre år sedan hade det varit något mer förståeligt, men att nu i mandatperiodens allra sista del plötsligt inleda en utredning verkar något yrvaket. Det är också slående att man i propositionen hänvisar till rapporten Ökad rekrytering till gymnasieskolans industriprogram (Ds 1996:53) och pekar på att det framför allt är de fristående gymnasieskolorna som har lyckats med sin företagsanknytning.

Industriprogrammet har inte varit en tillfredsställande lösning för en ökad kontakt mellan skola och näringsliv. Dessutom lägger undervisningen även på de mer yrkesinriktade gymnasieprogrammen alltför stor tyngd på att förbereda för anställning i offentlig eller privat verksamhet. Alltför sällan uppmuntras entreprenörskap och företagaranda och det talas alltför lite om möjligheten att starta eget företag. Kristdemokraterna anser därför att det bör inrättas ett företagsinriktat nationellt gymnasieprogram. Ett sådant program bör framför allt inrikta sig på samarbete med små och medelstora företag inom alla samhällets sektorer. Just storleken på dessa företag medger en bättre förståelse för entreprenörskap och för vad som krävs av en egen företagare. De har dessutom fördelen att de spelar en nyckelroll för expansion och sysselsättning. I ett företagsinriktat program måste stor tonvikt läggas på studenternas kreativitet och kapacitet att planera och genomföra egna projekt.

Vi noterar för övrigt att regeringen visar återhållsamhet även beträffande den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU). Med hänvisning till att lärlingsutbildningen först måste utvärderas vill man avvakta med att fastställa målen för APU. Det är enligt vår mening en egendomlig inställning, eftersom APU redan existerar och riksdagen redan har fattat beslut om att det ska finnas särskilda mål för verksamheten. Elevernas utvärdering av APU har varit och är positiv, och vi vill verka för att APU införs inom fler program. Vi vill också understryka att lärlingsutbildningen inte får leda till att APU inskränks.

5.4 Nischutbildningar av riksintresse

I propositionen nämns ingenting om de gymnasieprogram bland annat inom hantverk och idrott som är rikstäckande, d v s intag till programmen görs från hela landet och inte enbart från kommunen. Flera av dessa utbildningar är hotade på grund av bristande resurser i de enskilda kommuner som bär ansvaret för dem. Utbildningarna är ofta kostsamma för kommunen, vilket i perioder med knappa resurser kan innebära att de måste läggas ned. Det är viktigt för hela landet att dessa utbildningar tryggas, vilket måste ingå i målsättningarna med utbildningspolitiken.

6 Kunskapsutvärdering och kvalitetssäkring

Kristdemokraterna har länge förespråkat obligatoriska utvecklingssamtal i grund- och gymnasieskolan. Nu får vi även på detta område gehör för våra idéer. Utvecklingssamtal är viktiga både för att ge eleverna det stöd de behöver och för att ge dem inflytande över studiernas utformning. I synnerhet är det angeläget att elever med särskilda behov uppmärksammas och får tillfälle att diskutera sin utveckling. Föräldrarna bör delta i utvecklingssamtalen.

Gymnasieskolan har även till uppgift att ge eleverna möjlighet att utveckla sin sociala kompetens. Att respektera lärare och andra elever, att passa tider och att inte skolka borde vara självklart men är det långtifrån alltid. Det måste tydligare betonas att det inte bara handlar om förhållningsregler som ska underlätta för skolans personal utan även och främst grundläggande principer för att klara sig väl på arbetsmarknaden, inom högre utbildning och i samhället i övrigt. Att kunna uppföra sig, samarbeta, acceptera och följa beslut och regler samt respektera och visa hänsyn till andra hör till de egenskaper som är utmärkande för social kompetens.

6.1 Obligatoriska nationella prov

Det är positivt att propositionen föreslår obligatoriska nationella prov i kärnämnena svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik. Det är dock ingen nyhet utan en ny version av de obligatoriska standardprov som tidigare funnits. Liksom Högskoleverket påpekar i sitt remissvar kan inte en kvalitetssäkring och en normgivning göras tillfredsställande utan obligatoriska nationella prov. Resultaten av dessa prov blir ett viktigt mått på olika skolors och programs kvalitet. Dessutom ger de en indikation på hur väl gymnasieskolorna har tillämpat de nationella betygskriterierna vid betygssättningen.

6.2 Betyg

Ett målinriktat betygssystem är, rätt utformat, mer rättvist och rimligt än ett grupprelaterat. Det system som finns inom gymnasieskolan idag är dock en halvmesyr. Betygskriterierna ger stort utrymme för tolkning vilket innebär att kraven för ett och samma betyg varierar kraftigt mellan olika skolor och program. Skalan upplevs av många elever som alltför gles, och det kan därför ofta vara en alltför hög tröskel att ta ett kliv upp i betygsskalan. Vi anser därför att antalet betygsteg måste öka för att stärka systemets legitimitet, effektivitet och acceptans samt även för att öka elevernas motivation.

6.3 Gymnasieexamen

I propositionen föreslås att en gymnasieexamen ska införas på de nationella programmen. Det är något som vi länge efterfrågat och som vi därför välkomnar. Vi efterlyser dock en uppstramning av de regler som ska gälla för gymnasieexamen. De mål för examensarbetet som ska utarbetas av Skolverket får en avgörande betydelse för den slutliga utformningen. Till skillnad från regeringen anser vi också att arbetet ska redovisas skriftligt i sin helhet, vilket inte utesluter att även muntlig redovisning förekommer. Arbetet måste slutligen vara utformat så att det tillgodoser elevens speciella intresse samt premierar förmågan till problemlösning, analysförmåga och innovation.

7 Bättre förutsättningar för lärarna

Lärarna innehar en nyckelroll i såväl grundskola som gymnasieskola. Motiverade lärare är den viktigaste förutsättningen för att även eleverna ska känna inspiration, ta till sig av undervisning och motiveras till kreativitet och konstruktivt tänkande. Bristande arbetsro, hög arbetsbelastning och dålig kompensation gör att många lärare söker sig till andra yrken. Dessutom saknar nyutbildade lärare stöd och hjälp att finna sig tillrätta under den första tiden. Det vore rimligt att mer erfarna lärare får fungera som mentorer eller handledare åt nyanställda lärare. Gymnasiereformen har också varit påfrestande och krävt mycket arbete utöver den vanliga bördan. För lärare med äldre utbildning är det angeläget att de erbjuds kompetenshöjande utbildning. För lärarutbildningarna innebär reformen att kontakterna med gymnasieskolorna måste öka.

Lärarna måste stimuleras och uppmuntras att stanna kvar inom gymnasieskolan. Det är också en förebyggande åtgärd inför den lärarbrist som befaras efter år 2000.

7.1 Gymnasielärarutbildningen

De flesta av gymnasielärarna i yrkesämnen har ”gamla kunskaper”, i den bemärkelsen att det var länge sedan de lämnade sitt yrke för att bli yrkeslärare och att de i liten omfattning är ute på yrkespraktik eller kompetenshöjande teoretisk efterutbildning. Risken är överhängande att skolan förmedlar kunskap som hör gårdagens arbetsliv till. Därför är det ytterst förvånande att regeringen inte tänker göra något åt lärarnas fortbildning och uppdatering i yrkesämnet, vilket är helt nödvändigt. Regeringen kommer inte med några förslag till förbättringar eller idéer om framtida lösningar.

Enligt vår mening måste man koppla uppdatering och yrkespraktik till någon form av lärarcertifikat där lärarna regelbundet är ute i arbetslivet och får adekvat yrkespraktik. Detta är en nödvändighet om eleverna skall kunna erbjudas en modern utbildning. Möjligheten till tjänstledighet med viss reducering av lönen för att ägna sig åt vidareutbildning bör återinföras.

8 Elevinflytande

Det allra viktigaste elevinflytandet är det som skall ske i samband med utvecklingssamtalen och vid val av program och kurser. Eleverna måste på ett bättre sätt än i dag ges möjlighet till inflytande över den egna studieutvecklingen och planeringen. Det är naturligtvis även viktigt att eleverna ges ett reellt formellt inflytande, men vi anser inte att eleverna ska kunna utgöra en majoritet i gymnasieskolans styrelse. Det är inte rimligt att kräva av elever att de ska ha ett helhetsgrepp över utbildningen då de är mitt uppe i den. Det kan vara värt att notera att det inte heller verkar prioriteras av eleverna själva, åtminstone att döma av årets skolriksdag där ett sådant förslag röstades ned.

9 Fristående skolor

Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Regeringen har efter hand motvilligt fått acceptera en utveckling mot allt fler fristående skolor med olika huvudmän och inriktningar. Bidragssystemet är dock fortfarande krångligt. Regeringen lägger program för program fast en lägsta nivå för vad kommunerna är skyldiga att betala till friskolorna. Det råder dessutom ofta delade meningar om vad som ska ligga till grund för ersättning. Hittills har till exempel ingen ersättning för moms utgått till friskolorna. Det naturliga vore att samma ersättning utgick till de fristående gymnasieskolorna som till de offentliga.

10 Elever med särskilda behov

Under en följd av år har elever med olika typer av funktionshinder i allt högre grad integrerats i den vanliga undervisningen. Detta är positivt men också viktigt att utvärdera. Tillräckliga resurser skall avsättas för behoven hos funktionshindrade elever. Särskild hänsyn skall tas till elever med olika former av inlärningssvårigheter. Det kan gälla koncentationssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter, dyslexi eller andra störningar som påverkar elevens arbete i skolan. Elever med särskilda behov skall framförallt ges tillräcklig tid.

Alla lärare skall i sin utbildning och genom fortbildning få grundläggande kunskaper i specialpedagogik. Skolan skall också ha tillgång till lärare med fördjupad specialpedagogisk utbildning. Specialutbildning krävs för elever med dyslexi, komplicerad inlärningssituation, för hörselskadade och döva, för synskadade och utvecklingsstörda elever. Det är en förutsättning för att rätt till gymnasieutbildning för dessa ungdomar ska vara en verklig rättighet.

11 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdegrunden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att etiska frågor med anknytning till skolan bör få större plats inom forskningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att genomföra gymnasiestudierna på lika villkor upp till 25 års ålder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnämnen skall kunna indelas i etapper och läsas med olika ambitionsnivå och i olika takt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolebehörighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att syo-verksamheten behöver förstärkas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt avveckla timplanen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarlösa lektioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integration av kärnämnen och karaktärsämnen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religionskunskap som kärnämne,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att läsa valbara kurser i angränsande kommuner,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det individuella programmet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av lärlingsutbildningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett företagsinriktat program,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om APU,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nischutbildningar av riksintresse,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamtal,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att utveckla sin sociala kompetens,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasieexamen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevinflytande,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för lärarna,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående gymnasieskolor,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elever med särskilda behov.

Stockholm den 9 juni 1998
Inger Davidson (kd)
Åke Carnerö (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Ingrid Näslund (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 2002