med anledning av prop. 1996/97:108 Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige

Motion 1996/97:Bo29 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Inledning

I propositionen föreslår regeringen att Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län, utom Habo och Mullsjö
kommuner, läggs samman till Västergötlands län med
Göteborg som residensstad. Länssammanläggningen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1998 och som en följd av detta
bildas samtidigt en gemensam länsstyrelse.

Vänsterpartiet har länge i olika sammanhang drivit uppfattningen att
länsstyrelsernas roll bör reduceras och renodlas, landshövdingeämbetet
avskaffas och att landstingen istället bör utvecklas till läns- eller regionala
parlament. Tanken med detta har varit att främja ett utökat demokratiskt
inflytande genom att underställa ett direktvalt läns- eller regionalt parlament
ansvaret för viktiga regionala frågor utöver det landstingen traditionellt
sysslar med. Självklart skall detta regionala ansvar inte omfatta områden där
det finns behov av en nationell enhetlig politik.

Från dessa utgångspunkter stödjer Vänsterpartiet inriktningen på det försök
med en utvecklad länsdemokrati i Västsverige som regeringen föreslår i
proposition 1996/97:108. Vänsterpartiet vill dock betona att det är en
försöksverksamhet . Om det visar sig att den organisation och det geografiska
utbredningsområde, som försöket omfattar, inte är positiv ur
demokratisynpunkt, bör det omprövas. Risken finns att den utökade regionala
demokratin går ut över den lokala närheten till myndigheter och folkvalda
församlingar. I den utvärdering som ska följa försöket bör demokratifrågorna
därför lyftas fram i alla sammanhang.

Propositionens förslag

Ny länsindelning i Västsverige

Regeringen anger i propositionen att nuvarande
länsindelning i Västsverige fungerar mindre väl.
Vänsterpartiet delar denna bedömning och menar att särskilt
förhållandena i Göteborgsregionen men även i
Trestadsområdet pekar på att det vore av värde att skapa mer
naturliga läns- och landstingsgränser i västra Sverige.

Representanter för dåvarande Vpk har tidigare aktualiserat frågan och
föreslog då att länsgränserna borde ändras så att man skapade tre län av de
två existerande länen Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län. Förslaget
innebar ett län för Göteborgsregionen, ett län för Boråsregionen-
Sjuhäradsbygden och ett län för Fyrstadsregionen med norra Bohuslän och
Dalsland.

Västsverigeutredningen (SOU 1992:66) liksom Regionberedningen (SOU
1993:97) föreslog en annan lösning vilken innebar att de tre länen Göteborgs
och Bohus län, Älvsborgs län samt Skaraborgs län skulle slås samman till ett
län. Dessa förslag har fått bred uppslutning från Göteborgs och Bohus län
liksom från Älvsborg medan ett antal kommuner i Skaraborg har varit uttalat
kritiska mot denna storlänslösning.

Regering och riksdag har med anledning av detta gett i uppdrag till en
särskild utredare att se över gränsfrågorna för en ny länsindelning i
Västsverige. Utredaren redovisade i december 1996 ett förslag som innebar
att de tre länen skulle slås samman ett län. Två kommuner i Skaraborgslän
skulle dock föras till Jönköpings län.

Regeringen har genom proposition 1996/97:108 ställt sig bakom utredarens
förslag och föreslår i propositionen att ett västsvenskt storlän skall bildas
den
1 januari 1998. Av detta följer också att ett nytt landsting skall skapas
innefattande tre landsting och Göteborgs kommun som tidigare varit egen
sjukvårdshuvudman.

Vänsterpartiet menar att det fortfarande finns skäl som talar för den lösning
som Vänsterpartiet tidigare redovisade dvs med en länsindelning utifrån de
fyra naturliga befolkningscentra som redovisas i propositionen på sidan 52,
bilaga 1, nämligen Göteborgsregionen, Boråsregionen, centrala Skaraborg
och Fyrstadsregionen. Att ställa krav att denna lösning åter skulle övervägas
kräver dock en ytterligare regional och lokal beredning som avsevärt skulle
fördröja tidpunkten för en behövlig länsreform. Vänsterpartiet noterar vidare
att det i regionen finns en uppslutning kring den lösning som utredaren och
sedan regeringen stannat för. Vänsterpartiet motsätter sig därför inte att det
nya länet bildas.

Namnfrågan

När det gäller namn på det nya länet, menar Vänsterpartiet
att det kan vara lämpligt att riksdagen förhåller sig öppen för
synpunkter och eventuella samlande förslag från politiska
församlingar och företrädare från det kommande länet och
landstinget. Enligt Vänsterpartiets mening kan namnet
Västra Götalands Län vara ett namnförslag som bör
övervägas.

Residensstad i det nya länet och den
nya länsstyrelsen

Ett grundläggande krav vid sammanläggningen av de tre
länen är att sammanslagningen inte får innebära att
befolkningen-medborgarna förlorar i närhet och tillgång till
service. Tvärtom måste målet med den nya organisationen
vara att öka tillgänglighet och service för befolkningen i det
nya länet. Vänsterpartiet accepterar Göteborg som
residensstad i det nya länet. Vi vill dock samtidigt betona att
vi ser en risk att uppbygget av den nya länsstyrelsen kan
komma att innebära en kraftig centralisering av
verksamheter. Vänsterpartiet understryker därför vikten av
att länsstyrelsens verksamheter fördelas på ett väl
genomtänkt sätt så att kravet på inomregional balans
tillgodoses. Det är dock också viktigt att bevaka att kravet på
inomregional balans inte leder till en statlig regional struktur
med nya mellanliggande beslutsnivåer. En sådan skiktning
skulle riskera att öka byråkratin.

Dessa delvis motstridiga krav ställer stora krav på utformningen av den nya
länsstyrelsens organisation. Det hade med dessa problem i beaktande varit en
fördel om regeringen i föreliggande proposition hade kunnat redovisa ett
tydligare ställningstagande när det gäller hur den nya länsstyrelsen skall
organiseras.

Svårigheterna ökar dessutom på grund av de sparkrav som ställs från
regeringens sida. Sparkraven bör utifrån dessa omständigheter omprövas i
likhet med vad utredaren av det nya storlänet kommit fram till. I samband
med besluten om det nya Skånelänet tillkännagav riksdagen efter förslag i en
motion från Vänsterpartiet att sparkraven - åtminstone i en inledningsfas -
bör mildras. Mildrade sparkrav är än mer motiverade i detta fall - inte minst
med tanke på att det nya länet är stort till ytan och består av områden av vitt
skilda karaktärer.

Försöksverksamhet med ändrad
regional indelning

Överförandet av ansvaret för vissa statliga uppgifter till det
nya regionala självstyrelseorganet stämmer i huvudsak
överens med försöksverksamheten i Skånelänet. Regeringen
föreslår dock att kulturfrågorna undantas när det gäller det
Västsvenska länet. Vänsterpartiet ser inga skäl att undanta
kulturfrågorna i försöket med det västsvenska länet. Tvärtom
är det viktigt att få en så bred försöksverksamhet som möjligt
för att kunna ta del av de olika försök som genomförts på
kulturens område. Kulturfrågorna bör därför omfatta försöket
i det västsvenska länet. Detta är också ett tungt krav från de
fem partier som står bakom ansökan om att få starta
försöksverksamheten.

Vänsterpartiet anser vidare att den svenska hanteringen av EU:s
strukturfonder bör få en bättre regional demokratisk förankring. De svenska
besluten kring och fördelningen av medel ur EU:s strukturfonder bör därför
falla inom det nya självstyrelseorganets verksamhet.

När verksamheten med det regionala självstyrelseorganet inleds 1 januari
1999, kommer inte någon ny styrelse för länsstyrelsen att utses. Enligt
Vänsterpartiets uppfattning är det inte bra att den regionala demokratiska
insynen i länsstyrelsens verksamhet försvinner. Det är olämpligt eftersom
denna insyn bl.a. handlar om så viktiga frågor som polisväsendets
organisation och verksamhet. Därför bör försökslänen vara skyldiga att införa
någon form av regionalt-parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i frågor,
som starkt berör medborgarnas vardagsliv.

Eftersom länsstyrelsen får en annan roll och det nya självstyrelseorganets
ordförande i fortsättningen blir regionens främste företrädare, bör
landshövdingetiteln avskaffas och ersättas med en annan titel, någon form av
myndighetschef.

I och med den nya försökmodellen får länsstyrelsen och landshövdingen en
annan roll än tidigare. Enligt Vänsterpartiets mening borde detta understrykas
genom att titeln landshövding avskaffas som benämning på länsstyrelsens
chef. En ny titel för länsstyrelsens chef skulle understryka att länsstyrelsen
ansvarar för och samordnar den statliga myndighetsutövningen inom länet
medan direktvalda politiker är de främsta företrädarna för länets intressen.

Framställningar från andra län

I proposition 1996/97:108 redovisar regeringen
uppfattningen att det västsvenska försöket med utökat
regionalt självstyre är det sista som kommer att beviljas
under försöksperioden. Detta är en märklig uppfattning,
eftersom det i alla Sveriges län och landsting pågår
diskussion i dessa frågor. Såväl Stockholms län som
Västerbottens län och Västmanlands län har ansökt om att få
delta i försöken. Andra län befinner sig i startgroparna och
för samtal om att få deltaga i försöken. Alla dessa län
kommer att nekas om riksdagen väljer att ställa sig bakom
regeringens uppfattning att det västsvenska länet är det sista
försökslänet. Detta vore olyckligt då frågan om hur den
regionala nivån skall utvecklas är en av landets viktigaste
framtidsfrågor.

När försöksverksamheten väl är genomförd, skall olika alternativ kunna
utvärderas utifrån praktiska erfarenheter. Då kan och skall frågorna diskuteras
i Sveriges län och diskuteras med utgångspunkt i ett underifrånperspektiv. Ett
perspektiv som förutsätter att medborgarna i varje kommun ska kunna
påverka sitt läns utformning och befogenheter. Fler försök breddar den
debatten och ger också fler erfarenheter från praktiska försök med utökat
regionalt självstyre. Idag är försöken begränsade till södra Sverige, med den
befolkningsstruktur och de förutsättningar som gäller där. Försöket i
Jämtland, med det sk Jämtforum har kommit av sig och var inte heller
reglerat på samma sätt som övriga försök, vilket gör att Mellansverige och
Norrland är utan försök på detta område. Därför bör regeringens slutsats om
att redan nu säga nej till flera försöksverksamheter avvisas.

Ändringar i vallagen

När det gäller benämningen på valkretsarna menar
Vänsterpartiet att de förslag som redovisas i propositionen
inte bör bifallas av riksdagen. Att snabbt och definitivt ta
bort gamla länsnamn och byta dessa mot benämningar på
geografisk riktning inom det nya länet är fantasilöst och
troligen inte särskilt folkligt förankrat. Den föreslagna
förändringen i vallagens andra kapitel, 2 §, bör således avslås
av riksdagen. Om riksdagen under beredningen av ärendet
och efter hörande av företrädare och befolkning i de aktuella
valkretsarna kan enas om samlande förslag bör riksdagen
kunna fastställa sådana benämningar på de aktuella
valkretsarna. Om detta ej är möjligt under beredningstiden
bör riksdagen hos regeringen begära nytt förslag till namn på
valkretsarna. Enligt Vänsterpartiets mening finnas det
övervägande skäl som talar för att bibehålla nuvarande namn
på valkretsarna, men med den förändringen att ordet "läns"
tas bort i vallagens andra kapitel, 2§, punkt 18, 19 och 20.
De nya valkretsarna blir då Älvsborgs norra valkrets,
Älvsborgs södra valkrets och Skaraborgs valkrets. Bohusläns
valkrets behålls oförändrat. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Den fortsatta
handläggningen

Regeringens sparkrav tycks utgå från tanken att när man
lägger samman tre län till ett län kan man i princip ta bort
kostnaden för administrationen av två län. Detta synsätt
äventyrar medborgarnas tilltro till försöksverksamheten.
Försöket kommer då med rätta främst att uppfattas som ett
försök att spara pengar. Ett försök för att utröna hur och var
man lättast rationaliserar verksamheter och var den
medborgerliga servicen ska dras in.

Som tidigare påpekats, har utredaren av sammanslagningen till ett
västsvenskt län påpekat att den föreslagna besparingen är omöjlig att
genomföra. Detta är en ståndpunkt som Vänsterpartiet delar. Besparingen kan
bli något lättare att klara om den skjuts på framtiden, men i princip kvarstår
de flesta problemen också när besparingen sker under en längre tidsperiod.
Den föreslagna besparingen kan vara ett uttalat mål, men den måste
konsekvensbeskrivas och analyseras noga om den ska verkställas.

När det gäller organisationen av annan statlig förvaltning inom det nya
länet är det naturligtvis bra om den stämmer överrens med den nya
länsindelningen, men centraliseringseffekter liksom nya nivågrupperingar av
ledningsfunktioner bör också utredas och konsekvensbeskrivas noga innan de
genomförs. Sådana åtgärder får inte leda till att medborgarna upplever att den
myndighetsservice som finns försämras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på den regionala utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokrati- och servicefrågor i det nya storlänet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de föreslagna sparkraven på det nya försökslänet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvaret för kulturfrågorna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s strukturfonder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samrådsgrupper i den nya länsstyrelsens verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landshövdingetiteln,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet i fler län än där sådan redan beviljats,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i 2 kap. 2 §
vallagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om namnen på de aktuella valkretsarna.

Stockholm den 1 april 1997

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)