med anledning av prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse

Motion 1995/96:Fö5 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Sammanfattning

Vänsterpartiet anser att propositionen i många stycken
innebär en önskvärd förändring av det svenska totalförsvaret.
Vi är dock motståndare till den utveckling som blir en följd
av vårt medlemskap i EU. Tillsammans med regeringens
inriktning medför detta ett närmande till VEU och WEAG.
Vår militära alliansfrihet - som regeringen betonar - blir mot
den bakgrunden illusorisk. Vi menar att den
säkerhetspolitiska situationen medger ytterligare
minskningar inom försvarsmakten, vilket t.ex. för
markstridskrafterna innebär en inriktning mot tio brigader.
Genom detta och andra åtgärder blir det möjligt med en
besparing med 2 miljarder kr utöver regeringens förslag.
Totalförsvarets behov av personal skall vara styrande för
utbildningen. Regeringens förslag om att årligen utbilda ca
30 000 inom det militära försvaret innebär att den principen
minskar i betydelse.

Säkerhetspolitiken

Vänsterpartiet instämmer i allt väsentligt i regeringens
beskrivning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och dess
konsekvenser för Sverige. Den bredare bild av tänkbara
risker, hot och påfrestningar som kan drabba samhället och
behovet av ett vidgat säkerhetsbegrepp ligger i linje med vår
uppfattning.

Vidare delar vi bedömningen att utvecklingen i Ryssland
är avgörande för situationen i Norden. Ryssland kommer
förvisso alltid att vara en viktig säkerhetspolitisk komponent
när det gäller svenska säkerhetspolitiska bedömningar, men
kommer under överskådlig tid inte att utgöra något militärt
hot mot Sverige. En stormakt i demokratiskt, ekonomiskt
och organisatoriskt kaos kan dock skapa betydande problem
för grannländerna. Vid ett nytt Tjernobyl kan
konsekvenserna för Sveriges del bli avsevärda. Vid allvarliga
interna konflikter kan flyktingströmmar till Sverige komma
att bli dramatiska. Vi anser att den fördelning mellan
ekonomiska och militära resurser som hittills gjorts i Sverige
måste ändras. Större resurser måste satsas på en stabilisering
av den ekonomiska och sociala situationen i Ryssland, vilket
inte kan ske genom svenskt militärt försvar. Teknologisk och
annan hjälp och stöd kan förebygga miljökatastrofer och
social oro. En neddragning av Sveriges försvarskostnader
kan ge utrymme för detta.

Vi har också en annan syn än regeringen på förhållandet till
EU och de praktiska konsekvenserna av svensk militär
alliansfrihet. Under tiden efter andra världskriget har en
global världsmarknad vuxit fram, där stora transnationella
företag spelat en avgörande roll. Detta har skapat stora
problem för enskilda stater. Det har funnits ett växande
behov av reglering och kontroll av de s k fria
marknadskrafterna. En lång rad av organisationer och
strukturer har vuxit fram för att skapa olika former av
reglerad världsordning: politiska organ som FN och dess
underorgan, militära allianser, ekonomiska organ som
Världsbanken och IMF och regionala sammanslutningar som
EU. Sådana strukturer är emellertid inte alltid demokratiska.
I många fall uttrycker de stormakternas och det
internationella kapitalets intressen. I sådana fall hotar de att
underminera den demokratiska ordning som finns i många
enskilda stater, befäster och fördjupar rådande
maktförhållanden och orättvisor.

Även om internationella sammanslutningar och
samarbetsorgan alltid speglar de rådande maktförhållandena i
världen är de möjliga att påverka och reformera. De kan
omformas och användas för att minska världens orättvisor.
En global demokratisering måste dock byggas underifrån.
Vänsterpartiet anser att den internationella regleringen måste
bygga på de politiska ordningar som finns på nationell nivå.
De enskilda staterna är i varierande grad demokratiska och
politiskt stabila. De utgör dock, till skillnad från de
övernationella sammanslutningarna, i många fall sedan länge
fungerande politiska gemenskaper. Skapandet av en
demokratisk världsordning måste ta sin utgångspunkt i de
enskilda staterna och snarare bygga på en utvidgning av
mellanstatliga relationer än på överstatliga organ.

Vänsterpartiet accepterar inte en förstärkning av
Europeiska unionens överstatlighet. Ett demokratiskt Europa
måste grunda sig på en fördjupning av demokratin i de
enskilda länderna - inte på att man underminerar de
nationella parlamentens beslutsmakt och förmåga att vara ett
uttryck för folkviljan.

Nu som förr gäller svensk säkerhetspolitik förhållandet till
de europeiska stormakterna. Sverige ligger centralt i den
ryska och tyska intressesfär som omfattar Skandinavien och
Baltikum. Tysklands växande ekonomiska styrka gör det till
den ledande staten inom EU. Tyskland kommer inom EU att
spela en avgörande roll när det gäller Öst- och
Centraleuropas utveckling. EU:s karaktär av ekonomisk
stormakt kommer rimligen att bli allt mer framträdande.
Vänsterpartiet verkar mot centralismen i EU och för en
regionalisering av samarbetet i Europa, inte minst mot
bakgrund av att det knappast finns historiska exempel på att
ekonomiska stormakter inte förr eller senare också
manifesterar sin styrka på det militära området. EU:s
utveckling riskerar att hämma framväxandet av regionala
samarbetsformer med stater som inte är medlemmar i EU.
För Sverige är t.ex. Östersjösamarbetet av vital betydelse.
Vänsterpartiet vill utveckla ett Östersjösamarbete där små
och stora kuststater deltar på lika villkor.

Sverige har en lång historia som självständig statsbildning.
Avgörande för denna självständighet har varit en medveten
strävan att undvika att bli beroende av någon stor stat eller
något stormaktsblock. Denna strävan sammanfattades i en
neutralitetspolitisk doktrin: Sverige skulle stå utanför
militära allianser i fred i syfte att vara neutralt i krig.
Neutralitetspolitiken bidrog verksamt till att hålla oss utanför
de båda världskrigen. Den betydde att Sverige sade nej till
NATO-medlemskap och ställde sig utanför stormaktsblocken
i det kalla kriget.

Neutralitetspolitiken har alltså gamla rötter och förlorar
inte sin betydelse när det kalla kriget har upphört. Den
svenska neutralitetspolitiken har inte inneburit avskärmning
från världen. Den har aldrig tagit formen av liknöjdhet inför
svåra internationella problem. Tvärtom har den ofta inneburit
ett starkt engagemang i olika konflikter och innehållit tydliga
ställningstaganden, t.ex. mot Sydafrikas apartheidpolitik och
USAs krig mot Vietnam. Alliansfriheten har varit en
förutsättning för självständig och frispråkig hållning i svensk
utrikespolitik. Den har varit avgörande för våra insatser inom
t.ex. nedrustningsarbetet och för vår förmåga att vara en röst
för små staters intressen.

Vänsterpartiet försvarar den militära alliansfriheten och
neutralitetspolitiken både för att den uttrycker Sveriges
önskan att vara självständigt och för att den bidrar till
stabiliteten i norra Europa. Vi sade nej till EU inte minst för
att Sverige skulle kunna bevara sin självständighet. Nu är
Sverige medlem i EU och utsätts för ett växande tryck att
också bli medlem av Västeuropeiska unionen. Vi säger nej
till svenskt medlemskap i VEU. Vi menar att svenskt
observatörskap i VEU är ett steg på vägen dit. Sverige bör
inte vara observatör i VEU.

Inriktning av totalförsvaret

Vänsterpartiet ansluter sig till propositionen vad gäller
uppgifter för det militära försvaret, vikten av förmåga till
anpassning till säkerhetspolitiska förändringar och förmåga
att genomföra internationella insatser.

Det är nödvändigt med förändringar i ledningssystemet. Vi
menar att det skulle ha varit värdefullt att redan nu slå fast
att militärområdesindelningen bör överges.

Vi anser också att det fortsatta förberedelsearbetet inför
nästa etapp i försvarsbeslutet vad gäller markstridskrafterna
skall grundas på en inriktning mot tio brigader.

Beträffande sjöstridskrafterna bör antalet ubåtar snarast
minskas till sju.

Vi anser inte att ytterligare beställningar inom
Gripenprojektet skall göras. Flygstridskrafterna reduceras
därmed i förhållande till detta.

Regeringens förslag gällande det civila försvaret är bra.

Totalförsvarets ekonomiska
ram

Genom de förändringar som vi föreslår medges att
besparingar om 2 miljarder kr utöver regeringens förslag
kan genomföras t.o.m. år 2001.

Personalförsörjning

Vi är tveksamma till inriktningen att Försvarsmakten skall
grundutbilda ca 30 000 per år. Det är möjligt att det finns ett
behov av utbildning av bevakningssoldater, men då är det
detta behov som skall vara styrande och ingenting annat.
Påståendet att utbildningsreserven inte får bli för stor är till
synes en självklarhet men i sak omöjligt att ta ställning till
utan ytterligare underlag. Var gränsen går för
utbildningsreservens storlek, utan att den får negativa
effekter för acceptansen av totalförsvarsplikten, är en fråga
som inte kan lösas genom att fixera antalet som skall
grundutbildas i Försvarsmakten.

Försvarets
materielförsörjning

Vänsterpartiets åsikt är att svensk vapenexport skall upphöra.
Vi har under åren haft en mängd motioner som har utvecklat
bakgrunden till detta. Ett ökat samarbete mellan svensk
försvarsindustri och utländsk är svårt att förena med den
inställningen. Regeringens förslag innebär närmande till
Western European Armaments Group samt att staten på ett
aktivt sätt skall stötta försvarsindustrins
exportansträngningar. Vi kan inte godta regeringens förslag
under detta avsnitt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktning av
totalförsvaret,
3. att riksdagen beslutar att totalförsvarets
ekonomiska ram skall vara 2 miljarder kronor mindre
än vad regeringen föreslagit,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om personalförsörjning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försvarets
materielförsörjning.

Stockholm den 20 oktober 1995

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Tanja Linderborg (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)