med anledning av prop. 1993/94:229 Strandskydd

Motion 1993/94:Jo67 av Holger Gustafsson (kds)

Inledning

Nyligen har allemansrätten förts in som en
grundläggande rättighet i vår lands grundlag. Detta för att
betona denna sedvanerätts djupa rötter och stora vikt för
vårt land. Ett eventuellt medlemskap i EU påverkar inte
Sveriges möjlighet att behålla allemansrätten rent rättsligt.

Det strikta strandskyddet som infördes 1975
motiverades av allemansrättsliga skäl. Friluftslivet skulle
inte inskränkas och stränderna skulle vara hela folkets
tillgång. Särskilda bestämmelser om byggande vid stränder
infördes redan i början av 50-talet, men dessa förmådde inte
att skydda stränder ifrån exploatering. Bestämmelserna
från 1975 har däremot gett ett bra skydd mot exploatering
av stränder.

Det gällande strandskyddet har lett till att Sverige har
unika och oskattbara tillgångar i form oexploaterade
stränder också tätortsnära. Det är av synnerligen stor vikt
att allmansrättsligt tillgängliga strandområden kan bevaras
oexploaterade både på lång och kort sikt och att den
tillkommande bebyggelsen i områden där en differentierad
tillämpning av strandskyddet kommer att övervägas inte
kan förväntas innebära stegvisa inskränkningar för
friluftslivet som efterhand bli kännbara.

Det faktum att de naturliga förutsättningarna och
befolkningstätheten varierar så starkt inom landet gör att en
differentierad tillämpning av strandskyddsreglerna bör vara
rimlig. Kristdemokraterna ställer sig bakom regeringens
förslag till differentierad tillämpning av strandskyddet i
angivna områden, dvs. i utpräglade glesbygder i inlandet
med lågt bebyggelsetryck och med betryggande avstånd till
stora och medelstora tätorter. Vidare att områden av
riksintresse för naturvård, friluftsliv eller kulturminnesvård
inte ska omfattas av förslaget. Men då förslaget till
differentierad tillämpning av strandskyddet tummar på
gränserna för en tidigare mer strikt hållning vill vi utveckla
vissa ståndpunkter.

Biologisk mångfald

Skyddet av strandområden har indirekt inneburit ett
skydd för rika naturvärden. Strändernas livsmiljöer är
påtagligt artrikare än det omgivande landskapet. Stränder
kan fungera som vandrings- och spridningskorridorer för
arter. I strategin för bevarande av vår flora och fauna är
därmed ett starkt strandskydd avgörande. Därför ser vi med
tillfredsställelse att tillägget i naturvårdslagen innebär att
strandskydd förutom friluftliv i framtiden kommer att
motiveras p g a naturvårdskäl. Det kan vara viktigt att
betona att stränder som ur allemansrättslig synpunkt kan
betraktas som ointressanta kan vara mycket värdefulla ur
naturvårdssynpunkt, och därmed inte komma ifråga för
exploatering.

Ur landskapsekologisk synpunkt är naturligtvis all
strandnära markanvändning av betydelse.
Strandskyddsinstitutet berör inte jord- och skogsbruk. I
Danmark har nyligen en regel införts som förbjuder jord-
och skogsbruksåtgärder på några meter intill strandkanten.
Även i Sverige har det visat sig utomordentligt värdefullt
med skyddade remsor gentemot vattendrag och sjöar, så att
t ex växtlighet lämnas kvar och marken förblir obesprutad.
Sådana korridorer är ytterst betydelsefulla för bevarande av
hotade växt- och djurarter och kan också hejda utflöde av
närsalter från åkrar och avverkad skogsmark. Det behövs
inte många meters bredd för att sådana korridorer skall
göra nytta. Därför finns det inte anledning att föra in sådana
skyddsutrymmen under strandskyddsinstitutet. Men en
bestämmelse om skyddsbårder mot vatten i jordbruksbygd
och skogslandskapet bör lyftas in sektorslagarna.

Rättsliga förutsättningar

Kristdemokraterna hade inte kunnat ställa sig bakom en
lösning som innebar att strandskyddet inom vissa områden
skulle ha kunnat upphävas. Den nu föreslagna vägen, en
differentierad tillämpning av strandskyddsinstitutet i
områden angivna i kommuners översiktsplaner, innebär att
varje enskilt dispensärende slutligen kan överprövas av
naturvårdsverket. Det är enligt vår mening av stor betydelse
att utvecklingen till följd av propositionsförslaget följs upp
mycket omsorgsfullt.

De rättsliga förutsättningarna för ett differentierat
strandskydd anges inte närmare i propositionen. De
förutsättningar som skall gälla för en differentierad
tillämpning bör enligt vår mening preciseras i
naturvårdslagen. Det bör inte övervägas att få till stånd en
ändring av tillämpningen genom ny tolkning av gällande
regler. Vidare bör i författning intas bestämmelser om vad
antagen översiktsplan skall innehålla för att tjäna som
underlag för bedömning av i vilka områden sådan dispens
kan ges. I författning bör också anges vilka regioner i
Sverige som är aktuella för en differentierad tillämpning av
strandskyddsinstitutet. I naturvårdsverkets utredning
markeras vad som kan räknas som inland. Dit räknas inre
Norrland, norra och västra Svealand samt sydsvenska
höglandet.

Man bör då beakta att det råder en principiellt stor
skillnad mellan norra inlandet och sydsvenska höglandet. I
södra Sverige måste man räkna med att närheten till
tätorter, storstäder och kontinenten kommer att ha stor
betydelse för efterfrågan på strandnära mark -- både för
friluftsliv och fritidsbebyggelse. Det kan bli svårt för
kommuner i södra Sverige att stå emot det tryck som kan
tänkas bli fallet om en differentierad tillämpning av
strandskyddet ska kunna nyttjas också här. Det är stor risk
att undantagen leder till att strandskyddets status som en väl
definierad stoppgräns försvagas. Därför är det vår
bestämda uppfattning att ett differentierat strandskydd
endast ska tillämpas i det inre av Norrland samt i norra och
västra Svealand.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att differentierad tillämpning av
strandskyddsinstitutet endast bör bli aktuell för inre
Norrland samt norra och västra Svealand.

Stockholm den 18 april 1994

Holger Gustavsson (kds)