med anledning av prop. 1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft

Motion 1993/94:Ub78 av Lena Klevenås (s)

Exponering för metaller är ett hälsoproblem för många
människor i Sverige och i världen. Metaller som kan orsaka
skada omger oss överallt. Bly från industrier och från
bilavgaser som fortfarande finns i miljön, kadmium från
gödsel och från industriprodukter, kvicksilver från
pappersindustrin, från tandläkarmottagningar och från
amalgamfyllningar är bara några av de källor till skadlig
exponering som finns omkring oss. Trots detta är
kunskaperna begränsade om hur metallerna tas upp i
kroppen på människor och djur, vilka effekter de har på
hälsan och hur man inom vården skall behandla människor
med metallförgiftningar. Inte minst i länder i östra Europa
finns områden där människor och miljö är mycket svårt
drabbade av metallbelastning och där behovet av insatser är
stort.

Metallbiologiskt Centrum i Uppsala, som bedriver
forskning om metallers biologi, är ett samarbetsorgan
mellan Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala universitet,
Statens veterinärmedicinska anstalt, Akademiska
sjukhuset, Sveriges Geologiska Undersökning och Uppsala
kommun. Metallbiologiskt Centrum vill snabbt och
effektivt öka kunskaperna både om de livsnödvändiga
spårelementen men också om metaller som orsakar skada.

Genom de förslag om avveckling av bly och kvicksilver
som riksdagen behandlat under våren har frågan om
hälsoeffekter av amalgam blivit extra uppmärksammad och
många medborgare ställer sig frågan om de själva är
skadade av sina tandfyllningar. Sjukvården kan emellertid
inte ge svar på deras frågor eftersom det ännu inte finns
mätmetoder som kan användas i den kliniska verksamheten
som kan visa om patienten har metallrelaterade sjukdomar.
Därmed kan patienterna heller inte få bot för sin sjukdom.

Nu måste amalgamets roll när det gäller att orsaka eller
försvåra sjukdom noga utredas. Vid Amalgamenheten vid
Akademiska sjukhuset, som är medlem i Metallbiologiskt
Centrum, har forskarna kommit långt när det gäller att
diagnostisera onormalt upptag av kvicksilver i kroppens
celler hos patienterna. Även överkänslighetsreaktioner mot
metaller tycks vara möjliga att diagnostisera genom
blodprov. En hel del arbete återstår innan dessa
mätmetoder är allmänt tillgängliga inom vården. Därför är
det viktigt att resurser ställs till förfogande så att
diagnosmetoder snabbt kan vidareutvecklas. Sjukvården
måste få redskap att skilja ut de patienter som inte mår bra
av metallexponering.

För att utveckla de ovan nämnda mätmetoderna, för att
satsa mer på forskningen och information om metallers
biologi och för att utveckla samarbete inom Sverige och
internationellt beräknar Metallbiologiskt Centrum att det
inom deras verksamhetsområde behövs ca 40 miljoner
kronor.

I ett betänkande säger jordbruksutskottet att
verksamheten vid Metallbiologiskt Centrum är viktig och
utgår ifrån att berörda myndigheter prövar möjligheterna
att göra erforderliga insatser för ifrågavarande forskning.
En stiftelse för Metallbiologiskt Centrum i Uppsala bör
därför bildas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en stiftelse bildas
för Metallbiologiskt centrum i Uppsala.

Stockholm den 18 april 1994

Lena Klevenås (s)