med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen

Motion 1993/94:K15 av Thage G Peterson m.fl. (s)

I denna motion tar vi upp den föreslagna bestämmelsen
i 10 kap. 5 § regeringsformen. Vi har inga invändningar mot
grundlagstexten men anser att motiveringen till paragrafen
bör kompletteras och ändras i enlighet med vad som
framgår av det följande.

Fri- och rättighetsskyddet

Enligt den aktuella bestämmelsen kan riksdagen
överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så
länge dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det
som ges i regeringsformen och i Europakonventionen. I
specialmotiveringen anförs att det är ett villkor för att
överlåtelse skall kunna ske från svensk sida att ett sådant
fri- och rättighetsskydd upprätthålls hos de Europeiska
gemenskaperna. Det står emellertid redan nu klart att det
vid det första överlåtelsetillfället i ett viktigt hänseende inte
kommer att råda någon överensstämmelse mellan
regeringsformens fri- och rättighetsskydd och det fri- och
rättighetsskydd som finns hos gemenskaperna. Om
riksdagen beslutar om de ändringar i 2 kap. 18

§ regeringsformen som föreslås i proposition
1993/94:117, kommer allemansrätten nämligen att få ett
grundlagsskydd från och med den 1 januari 1995. Någon
motsvarighet till detta finns inte hos gemenskaperna.
Kravet på överensstämmelse kan således inte vara så strikt
som lydelsen av förevarande paragraf ger uttryck för. Detta
förhållande bör därför klart framgå av motivtexten till
paragrafen.

I 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser om
grundläggande fri- och rättigheter. Enligt 1 § är varje
medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad
yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat
sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och
känslor. Varje medborgare är enligt paragrafen vidare
tillförsäkrad informationsfrihet: frihet att inhämta och
motta upplysningar och i övrigt ta del av andras yttranden.

Tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i
ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer,
videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt
ljudupptagningar undantas emellertid i samma paragraf
från regeringsformens regelsystem. I stället gäller vad som
är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Och i fråga om rätten att ta del
av allmänna handlingar görs bara en erinran om
bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Utformningen av förslaget till 10 kap. 5 §
regeringsformen innebär således att överlåtelse av
beslutanderätt kan ske trots att de Europeiska
gemenskaperna inte har det fri- och rättighetsskydd som
finns i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. En annan fråga är i vilken
utsträckning som riksdagen kan överlåta beslutanderätt
som gäller detta fri- och rättighetsskydd utan samtidig
ändring av de grundlagsbestämmelser i vilka skyddet ges.
Till den frågan återkommer vi i nästa avsnitt.

Överlåtelse av beslutanderätt utan samtidig ändring av
grundlag

I den föreslagna paragrafen finns inte någon begränsning
i fråga om vilka slag av beslutanderätt som får överlåtas.
Beslutanderätten kan således avse sådant som regleras i
vanlig lag eller ämnen som regleras i grundlag. Oberoende
härav skall det vara möjligt för riksdagen att överlåta
beslutsbefogenheten genom ett beslut -- låt vara att det skall
krävas att minst tre fjärdedelar av de röstande i kammaren
förenar sig om beslutet. Visserligen kan enligt paragrafen
riksdagens beslut också fattas i den ordning som gäller för
stiftande av grundlag. Men det skall stå riksdagen fritt att
välja mellan dessa beslutsordningar. Riksdagen har ingen
sådan valmöjlighet vid grundlagsstiftning. Då krävs alltid
två likalydande beslut med mellanliggande riksdagsval. EG-
rättsliga regler som beslutas med stöd av en överlåten
beslutanderätt gäller före inhemska rättsregler och detta
även om de inhemska reglerna är bestämmelser i grundlag.

Förslaget innebär alltså att riksdagen genom ett
beslut kan överlåta beslutanderätt som kan leda till sådana
ändringar i ett rättsläge som riksdagen enligt nuvarande
ordning bara kan besluta om genom två likalydande
beslut med riksdagsval emellan.

Mot den föreslagna möjligheten att välja beslutsordning,
då beslutanderätt skall överlåtas i ämnen som är
grundlagsreglerade, kan sålunda riktas principiella
invändningar. Övervägande skäl talar dock för att en sådan
möjlighet måste finnas och av den anledningen vill vi inte
motsätta oss förslaget.

Möjligheten att välja beslutsordning rör emellertid
spörsmålet om vad som är möjligt att överlåta utan samtidig
ändring av grundlag. Den föreslagna bestämmelsen ger
inget svar på den frågan. Enligt propositionens motivtext
sätts gränsen för vad som är möjligt att överlåta utan
samtidig ändring av grundlag av regeringsformens
bestämmelser om grunderna för det svenska statsskicket.
Det anförs att dessa bestämmelser, oavsett innehållet i
förevarande paragraf, inte medger överlåtelse av
beslutanderätt i sådan utsträckning eller med sådant
innehåll att dessa grunder upphör att vara giltiga. Exakt var
gränsen går kan enligt propositionen emellertid inte anges i
några entydiga termer.

Gränsdragningen mellan den materiella omfattningen av
samarbetet och våra grundlagar är en av de viktigaste
frågorna i detta ärende. Vi anser att propositionens
motivtext i den frågan är alltför undanglidande och att den
därigenom präglas av en onödig eftergivenhet från svensk
sida. Enligt vår mening tillgodoser nämligen
gränsdragningen betydligt bättre viktiga svenska
konstitutionella principer än vad som framgår av
propositionen.

Vi anser att det finns stöd för vår uppfattning i de franska
och tyska författningsdomstolarnas utslag rörande
författningsenligheten av en ratificering av
Maastrichtfördraget. Enligt den franska domstolen kan
föreskrifter, som står i strid med konstitutionen eller
påverkar grundläggande förutsättningar för utövandet av
nationell suvernänitet, inte godtas utan
grundlagsändringar. Och enligt den tyska domstolen gäller
att den tyska förbundsdagen i vart fall måste behålla
uppgifter och befogenheter av substantiell vikt.

Det område som inte kan överlåtas utan samtidig
ändring av grundlagen är enligt vår mening inte inskränkt
till enbart bestämmelserna om grunderna för vårt
statsskick. Inom området faller också andra bestämmelser
som bär upp grundläggande principer i vårt konstitutionella
system. Detta bör klart framgå av motivtexten till den nu
aktuella paragrafen.

När det gäller grunderna för vårt statsskick vill vi tillägga
följande.

Bestämmelser om statsskickets grunder finns i 1 kap.
regeringsformen. I den inledande paragrafen stadgas att all
offentlig makt i Sverige utgår från folket. Vidare föreskrivs
att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning
och på allmän och lika rösträtt samt att folkstyrelsen
förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt
statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den fria åsiktsbildningens stora betydelse i vårt
statsskick kommer således till uttryck redan i
regeringsformens inledande bestämmelse. En förutsättning
för att den fria åsiktsbildningen skall kunna spela denna
viktiga roll är offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.
Som anfördes från svensk sida, då förhandlingarna om ett
svenskt EG-medlemskap öppnades år 1993, är dessa
principer en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv.
Också förbudet mot censur, skyddet för uppgiftslämnare,
ansvarighetssystemet och andra viktiga tryckfrihetsrättsliga
principer i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen har stor betydelse för den fria
åsiktsbildningen. Grundläggande principer av nu nämnt
slag måste därför anses höra till det som inte kan bli
föremål för överlåtelse utan samtidig ändring i
grundlag. Även detta bör klart framgå av motivtexten till
den nu aktuella paragrafen.

I sammanhanget finns det enligt vår mening anledning
att peka på konsekvenserna av att beslutanderätten på vissa
grundläggande konstitutionella ämnesområden inte
kan överlåtas utan samtidig ändring av den
grundlagsbestämmelse som reglerar ämnet i fråga. Om
något EG-organ skulle besluta en rättsakt av innebörd att
den grundläggande princip, som kommer till uttryck i
grundlagsbestämmelsen, upphör att vara giltig,
uppkommer frågan om bestämmelsen skall ändras för att
anpassas till EG-rättsakten. Slutsatsen från svensk sida kan
i en sådan situation bli att någon ändring inte skall göras.
Den svenska ståndpunkten innebär då att
grundlagsbestämmelsen inte viker för EG-rättsakten.
Motivtexten bör innehålla klara och entydiga uttalanden i
enlighet med detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i
motionen i fråga om kravet på överensstämmelse mellan fri-
och rättighetsskyddet i regeringsformen och fri- och
rättighetsskyddet hos de Europeiska gemenskaperna,

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i
motionen i fråga om beslut om överlåtelse av beslutanderätt
till de Europeiska gemenskaperna utan samtidig ändring av
grundlag.

Stockholm den 24 januari 1994

Thage G Peterson (s)

Catarina Rönnung (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Hans Göran Franck (s)

Torgny Larsson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Elvy Söderström (s)