med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag

Motion 1992/93:So44 av Sten Söderberg (-)

I propositionen föreslås att en tobakslag införs. Den
föreslagna lagen innehåller regler om vissa miljöer där
rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall
hållas fria från tobaksrök. Bland de miljöer som behandlas
finns lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan
verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes
kollektivtrafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler
avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar
med särskild service eller vård. Huvudregeln för dessa
miljöer är att rökning inte skall vara tillåten. I lokaler där
offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster
anordnas och i andra lokaler dit allmänheten har tillträde
skall det, om miljön inte är rökfri, finnas områden där
rökning är förbjuden. Även för hotell och restauranger ges
särskilda regler. Möjlighet finns i viss utsträckning att göra
avsteg för de nämnda reglerna. Bl.a. får särskilda rökrum
anordnas i eljest rökfria miljöer. Den som äger eller
disponerar över lokalen, utrymmet eller platsen som
berörs, svarar för att reglerna följs. Arbetsgivare och
arbetstagare skall samverka för att arbetsplatser i allt
väsentligt blir rökfria.

Lagen innehåller inte några regler beträffande handel
med tobak.

Nuvarande bestämmelser om varningstexter och om
innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror
flyttas i huvudsak oförändrade över till den nya lagen.
Detsamma gäller reglerna om marknadsföring i lagen
(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
tobaksvaror. Regeringen ges också rätt att föreskriva att
tillverkare och importörer skall utreda om de kemiska och
toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas
i Sverige eller införs hit har hälsovådliga effekter och att
redovisa resultaten av undersökningarna.

Regeringen får vidare, om särskilda hälsoskäl föreligger,
förbjuda tillverkning och import av vissa tobaksvaror samt
föreskriva gränsvärden för skadliga beståndsdelar i
tobaksvaror. Det senare innebär en anpassning till EG:s
direktiv på området. Rätten att föreskriva gränsvärden skall
kunna delegeras till myndighet som regeringen utser.

Berörda tillsynsmyndigheter får enligt lagen meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall
följas. Dessa får förenas med vite. Tillsynsmyndigheterna
får också omhänderta en vara som saluhålls eller uppenbart
är avsedd att saluhållas i strid med lagen.

Lagen avses hållas i kraft den 1 juli 1993 då nuvarande
lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror samt om marknadsföring av sådana varor avses
upphöra att gälla. Äldre föreskrifter om varningstext och
innehållsdeklaration skall dock gälla till dess annat
föreskrivits med stöd av den nya lagen.

Till följd av förslaget om tobakslag föreslås också en
ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar. Ändringen ger länsrätt
behörighet att pröva mål enligt bl.a. tobakslagen.

Allmänna synpunkter

Nuvarande krav på näringsidkares marknadsföring som
avser tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter är för
dåliga.

En trovärdig hälsopolitik kräver ett förbud mot reklam
och annan marknadsföring av tobaksvaror.

All marknadsföring skall enligt min åsikt vara att anse
såsom otillbörlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reklam och annan
marknadsföring av tobak.

Stockholm i april 1993

Sten Söderberg (-)