med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Arbetsmarknadspolitik 1. 
Inledning
Arbetslösheten i Sverige ligger på en dramatiskt hög
nivå. Vid varje tillfälle hittills har regeringen underskattat
lägets allvar. Pengar har anslagits till
arbetsmarknadspolitik, men för lite och för sent. I själva
verket måste, som Vänsterpartiet krävt upprepade gånger,
bekämpandet av arbetslösheten vara det övergripande
målet för den ekonomiska politiken. Därför föreslår vi en
omfördelningspolitik som tar pengar från passivt sparande
och för över dem till konsumtion och investeringar. Det är
en rättvis politik som fördelar krispolitikens bördor efter
bärkraft men också en sund ekonomisk politik som stärker
efterfrågan på hemmamarknaden. Tillsammans med
föreslagen momssänkning ger det stimulanseffekter som
även innebär ökad sysselsättning.
Vi föreslår åtgärder som hjälper den kommunala
sektorn att bibehålla sysselsättningstillfällen. Vi har inom
närings- och regionalpolitiken lagt förslag som kraftfullt
skulle förbättra läget för den ordinarie arbetsmarknaden
och samma sätt inom andra sektorer som energi, miljö,
byggnation och renovering, transporter, utbildning och
exportstöd. Våra krav på dessa områden kvarstår. Detta
innebär en offensiv och expansiv krispolitik som givetvis
kortsiktigt kostar pengar. För att inte förvärra
budgetunderskottet har vi föreslagit en serie
inkomstförstärkningar och besparingar med en rättvis
fördelningsprofil.
Som ett sista steg har vi krävt förstärkningar av
arbetsmarknadspolitiken. Insatserna skall härvidlag vara
inriktade på arbete och utbildning med så nära anknytning
till den ordinarie arbetsmarknaden som möjligt.
Den aktiva arbetslinjen skall hävdas och premieras. I de
fall där inget annat än kontant ersättning finns som
alternativ skall den hittillsvarande ersättningsnivån
upprätthållas. Regeringens förslag att försämra
ersättningsnivåerna för dem som redan drabbats av
arbetslöshet är cyniskt, orättvist och även missriktat ur
samhällsekonomisk synpunkt.
De framförda besparingsförslagen vad gäller
pensionssystemet avvisar vi också. Såväl avskaffande av
delpensioneringen som höjningen av pensionsåldern med
ett år skapar ytterligare arbetslöshet och medför större
kostnader inom andra delar av socialförsäkringssystemet.
Det viktiga här är att med rehabiliteringsinsatser och
förbättrade arbetsmiljöer bidra till att höja den reella
pensionsåldern som i dag ligger under 60 år.
I övrigt bör dessa frågor föras till pensionsberedningen
för ett samlat grepp som medger förslag med en rättvisare
fördelningsprofil.
2. Arbetslösheten
Arbetslösheten är ett socialt gift som förstör samhället
såväl socialt som ekonomiskt. För individen är det ofta
katastrofalt att hamna i arbetslöshet. Missbruk och
sjukdomar följer inte sällan i spåren.
Räknat samhällsekonomiskt och långsiktigt kostar
arbetslösheten dubbelt i form av produktions- och
skattebortfall, A-kassa, bostads- och socialbidrag, AMS-
åtgärder, förlorad kompetens, försämrad folkhälsa m.m.
jämfört med vad det kostar att hålla människor kvar i
arbetslivet. När arbetslösheten blir långvarig är det svårt att
komma tillbaka. Människor slås ut och arbetslösheten
permanentas på höga nivåer. Den europeiska erfarenheten
är avskräckande.
Vi börjar få en ungdomsgeneration som aldrig kommit
in på den ordinarie arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har i
en tidigare lagd motion om ungdomsarbetslöshetens
effekter och faror behandlat denna fråga utförligt. Vi finner
dagens situation oacceptabel och kräver att all kraft läggs på
att verkligen garantera ungdomar arbete eller utbildning.
Enligt AMS var i mars i år 325 000 personer öppet
arbetslösa, vilket innebär 7,5 % av arbetskraften. Antalet
långtidsarbetslösa uppgick till 84 000 personer. I
arbetsmarknadspolitiska åtgärder fanns 208 000 personer
vilket motsvarar knappt 5 %.
I flera län som t.ex. Norrbotten, Gävleborg och
Kopparberg låg den öppna arbetslösheten på 9,5--10 %! 77
000 ungdomar under 25 år var arbetslösa trots att 110 000
ungdomar fanns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Deltidsarbetslösheten hade ökat till 97 000 personer varav
tre fjärdedelar var kvinnor.
Enligt AMS vårprognos kommer den genomsnittliga
arbetslösheten under 1993 att ligga ytterligare en
procentenhet högre än idag. Under 1994 kan 16--17 % av
arbetskraften stå utanför den reguljära arbetsmarknaden.
För ungdomar ser framtiden mörk ut. En femtedel av
ungdomarna befinner sig utanför arbetsmarknaden och till
sommaren kommer ytterligare en kull ut från skolan. De
långtidsarbetslösa förväntas öka i antal och risken för
permanent utslagning blir allt större.
Sysselsättningen beräknas ha minskat med 250 000
personer mellan 1992 och 1993. Om ett år bedöms 600 000
arbetstillfällen ha gått förlorade sedan början av 90-talet.
Den svenska ekonomin är inne i en ond spiral.
Exportökningen förväntas inte generera ökad sysselsättning
än på länge. Hemmamarknaden drabbas av allt lägre
efterfrågan. Den offentliga sektorn riskerar att förlora
tiotusentals arbetstillfällen inom en nära framtid om inte
kursen i politiken läggs om.
Regeringens prognos inför nästa budgetår och framöver
landar på lägre siffror: 7 % nästa år för att långsamt falla till
5,3 % 1998. Även om regeringen som vanligt är
överoptimistisk är också en sådan nivå på arbetslösheten
oacceptabelt hög.
3. Sysselsättningspolitik
Skall ekonomin kunna aktiveras och sysselsättningen
upprätthållas krävs det en mycket aktivare politik i enlighet
med Vänsterpartiets alternativ.
Åtgärder som stimulerar hemmamarknaden ger jobb
både i industrin och tjänstesektorn. Rejäla investeringar
inom infrastruktur och ROT-sektor ger draghjälp.
Tidigareläggning av statliga industribeställningar och
satsningar inom energioch miljöteknik ger nya order.
Insatser inom landskaps- och kulturminnesvård ger snabb
sysselsättning.
Näringspolitiska initiativ för underleverantörer och
branschvisa program som höjer förädlingsgraden inom t.ex.
skogs- och trävarusektorn höjer konkurrenskraften och
skapar en bas för industriell expansion. Exportstödjande
initiativ för mindre och medelstora företag liksom utökade
EKN-ramar, inte minst för östmarknaderna ger impulser för
nya investeringar och satsningar.
De negativa effekter som följt i spåren av bolagisering
och avreglering på det statliga området måste
uppmärksammas mer. Det kan inte vara rimligt att staten
kastar ut anställda i arbetslöshet, vilket blir konsekvensen
i detta konjunkturläge. Här krävs det istället åtgärder som
höjer kvalitet och kompetens.
De aviserade nedskärningarna på den kommunala
sektorn drabbar såväl välfärd som sysselsättning. Särskilt
kvinnorna kommer att drabbas hårt om regeringens politik
blir verklighet. Kvinnornas utbildningsnivå är också
förhållandevis låg. Här finns behov av kraftfulla åtgärder
som hindrar en utökad arbetslöshet.
En rejäl satsning på utbildningsväsendet över hela linjen
är av stor betydelse. Dels för att höja kompetensen, dels för
att förhindra en destruktiv arbetslöshet. Vikten av
utbildning både för den enskilde och för samhället kan inte
nog betonas. Det gäller givetvis de unga, men inte minst
viktigt är att goda möjligheter ställs till vuxenutbildningens
förfogande.
Som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd måste
utbildningen vara ett ekonomiskt tilltalande alternativ, inte
minst för den studieovane. Annars hotar ytterligare
ojämlikhet och segregering.
4. Arbetsmarknadspolitisk inriktning
Så mycket som möjligt av de arbetsmarknadspolitiska
medlen borde satsas på den ordinarie arbetsmarknaden som
ett komplement till insatserna på andra politikområden.
Stärkt konkurrenskraft och stimulanser av efterfrågan
på hemmamarknaden ger möjligheter att bibehålla personal
och även att nyanställa.
En kombination av rejäla satsningar på
kompetensutveckling i arbetslivet och ett rekryteringsstöd
skulle vara både billigare och ge väsentligt större
sysselsättningseffekter än att hantera de arbetslösa utanför
den ordinarie arbetsmarknaden. Likaså skulle det innebära
mycket små nettobesparingar att skära ned den offentliga
sysselsättningen på det sätt som regeringens ekonomiska
politik medför. Våra förslag om insatser för
kompetenshöjande åtgärder i arbetslivet och förslaget om
inrättande av en s.k. kommunakut bidrar till att förhindra
utslagningen inom denna sektor.
Regeringens arbetsmarknadspolitik utmålas som
mycket omfattande. Trots att arbetslösheten under nästa
budgetår genomsnittligt beräknas ligga på en betydligt
högre nivå än under det innevarande satsas mindre pengar
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsministern satsar på stordrift med lägre
''styckkostnader''. Åtgärderna väljs för att de är billiga
snarare än att de ger långsiktig sysselsättningseffekt.
Åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling --
som infördes som sistahandsåtgärder för att förhindra
långtidsarbetslöshet, utförsäkring och permanent
utslagning från arbetsmarknaden -- har nu förvandlats till
ordinarie volymåtgärder. Åtgärderna kräver mindre
insatser från arbetsförmedlingarnas sida, och ALU
finansieras av ersättning från arbetsmarknadsfonden
utanför budgetanslaget.
Mindre volym beredskapsarbeten kräver mindre
insatser från kommunernas sida. Det är en stor risk att
kvaliteten sjunker på arbetsmarknadspolitiken.
Neddragningen av arbetsmarknadsutbildningen kan på
samma sätt medföra sämre arbetsmarknadspolitiska
effekter i många fall. Försämringen av studiefinansieringen
främst med avseende på utbildningsbidragen kommer i
många fall att försvåra insatser för särskilt utsatta grupper.
Just de grupper som skall prioriteras -- som
långtidsarbetslösa, invandrare, arbetshandikappade och
studieomotiverade ungdomar -- kan hårt komma att
drabbas. En ytterligare segregering kan uppstå.
Just det faktum att anvisade åtgärder i många fall
förutsätter upptagande av privata lån ter sig mycket
tveksamt med tanke på risken att avstängas från rätten till
A-kasseersättning. Likaså är förslaget om tvång i samband
med ALU negativt och strider mot de hittillsvarande
intentionerna.
Det förstärkta anslaget till utbildning i företag är bra,
och något som Vänsterpartiet länge krävt. Regeringen
höjer timbidraget med 20 kronor men avskaffar samtidigt
de 50 kronor per timme som inom tillverkningsindustrin
utgått hittills. På detta sätt försämras i realiteten stödet till
företagsförlagd utbildning. Detta är bara ett exempel på att
bakom de retoriska rökridåerna från
arbetsmarknadsministern döljer sig försämringar och brist
på stimulanser.
Det är viktigt att så långt som möjligt förenkla och
effektivisera arbetsmarknadsverkets arbete och rutiner så
att arbetet kan koncentreras på aktiv vägledning och
förmedling. I likhet med AMS förordar vi i flera
sammanhang metoden med avdrag från arbetsgivaravgiften
istället för bidrag.
Vänsterpartiet kan inte acceptera de försämringar för de
arbetslösa som regeringen föreslagit vad gäller
ersättningsnivå och införande av karensdagar.
Sammanfattningsvis anser Vänsterpartiet att en mycket
aktivare inriktning av arbetsmarknadspolitiken mot den
ordinarie arbetsmarknaden är att föredra. Ett större inslag
av traditionella insatser som arbetsmarknadsutbildning och
beredskapsarbeten krävs. Försämringar för dem som redan
är drabbade av arbetslöshet måste förhindras.
5. Vänsterpartiets förslag 5.1 
Tidigareläggning av affärsverksinvesteringar
Anslaget för tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar räknas upp till 1 miljard. Detta är
en effektiv form av AMS-stöd där befintlig
produktionskapacitet utnyttjas för redan planerade
beställningar. Medlen medger en tidigareläggning och ger
upphov till väsentligt högre beställningsvolymer än vad som
åtgår till räntestödet. Detta är ett bra exempel på stimulans
av den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens förslag är
alltför försiktigt.
5.2 Rekryteringsstöd
Vi föreslår att ett marginellt sysselsättningsstöd införs.
Den arbetsgivare som nyanställer får rabatt på
arbetsgivaravgiften. I dag förekommer rekryteringsstöd
huvudsakligen som en regionalpolitisk åtgärd. Vi menar att
ett stöd till ett åtagande om nyanställning är rimligare än
metoden att staten bidrar med gratis arbetskraft som t.ex.
vid ungdomspraktiken. Just i detta konjunkturläge är det
rimligt att staten ''köper'' ordinarie arbetstillfällen under en
övergångstid.
En rabatt med 20 procentenheter på arbetsgivaravgiften
skulle ge en årskostnad per anställd för staten på ca 36 000
kronor. I förhållande till normala arbetsmarknadspolitiska
åtgärder eller kontant ersättning är det mycket billigt. Man
ernår ju också ordinarie arbetsplatser utan stora
administrativa kostnader. Två miljarder kronor skulle ge ca
55 000 personer jobb. Tekniken är således förhållandevis
billig och skulle utöka den ordinarie sysselsättningen till
skillnad från den oerhörda utökningen av en artificiell
arbetsmarknadspolitisk sektor som
kompletteringspropositionens inriktning skapar. Den
exakta volymen eller kostnaden är givetvis omöjlig att i
förväg beräkna liksom för utbildningsvikariaten.
5.3 Kompetensutveckling i arbetslivet
Vänsterpartiet har upprepade gånger föreslagit ett
bidragssystem för kompetensutveckling i arbetslivet i
enlighet med den inriktning som föreslogs i
kompetensutredningen för mer än ett år sedan.
I detta arbetsmarknadspolitiska läge förefaller det
välbetänkt att prioritera s.k. varselarbetsplatser. En
förutsättning för bidrag är givetvis att varsel återkallas.
Andra förutsättningar skall vara att utbildningsplanerna
godkänns och att det föreligger överenskommelser mellan
de lokala parterna om utbildningens utformning och
inriktning. I många fall kan det vara lämpligt att genomföra
utbildningarna på deltid och därmed kombinera arbete med
utbildning.
Regeringen har föreslagit ett bidrag på 60 kronor per
utbildningstimme. Vi föreslår liksom AMS ett system med
avdrag på arbetsgivaravgiften om högst 90 kronor. Vi menar
att detta skulle vara ett utmärkt system såväl för näringslivet
i stort som för den gemensamma sektorn. Avsikten är att
förbättra kompetensen samtidigt som utslagning från den
ordinarie arbetsmarknaden förhindras.
Med bättre villkor borde den volym som regeringen
föreslår vara möjlig att ernå. Med den föreslagna
ersättningsnivån skulle staten i efterhand gå miste om ca 1
300 miljoner kronor genom minskade arbetsgivaravgifter.
Å andra sidan ökar ju skatteintäkterna och behovet av
finansiering från arbetsmarknadsfonden och kostnader för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Kunde volymen
öka ytterligare vore det utmärkt i och med att åtgärden är
förhållandevis billig, administrativt enkel, och framför allt
genom att den ordinarie sysselsättningen stärks och
utslagning därmed förhindras.
5.4 Avreglering och bolagisering av statlig verksamhet
Med tanke på statens eget ansvar för sysselsättningen är
det av största vikt att inte de statliga verksamheterna som
följd av avreglering och bolagisering kastar ut folk i
arbetslöshet. I detta konjunkturläge vore det cyniskt och
omdömeslöst. I stället för besparingseffekter uppkommer
dryga sociala kostnader. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.5 Nedskärningarna inom den kommunala sektorn
På samma sätt hotar nu kraftiga nedskärningar inom den
kommunala verksamheten. Redan nu är läget allvarligt på
många håll och med regeringens strukturella sparplan under
de närmaste fem åren hotas mer än 100 000 arbetstillfällen
inom kommunsektorn. Tankarna verkar hämtade från
långtidsutredningens tillväxtscenario när det fattades ca 150
000 personer i arbetskraften för att möta näringslivets
sysselsättningsexpansion med 400 000 personer under 90-
talet. Idag är ju situationen en helt annan. Mer än 600 000
personer står utanför ordinarie arbetsmarknad. I stället för
att göra oss av med befintliga arbetstillfällen måste vi
återskapa jobb.
Samtidigt som den kommunala sektorn effektiviseras
och omdanas för att bättre möta dagens kvalitetskrav inom
vård, omsorg, skola och kultur m.m. är det statsmakternas
ansvar att se till att de hotande stora nedskärningarna inte
förverkligas. Vänsterpartiet menar att kraftfulla åtgärder
måste till för att ge möjlighet att behålla personal. Våra
förslag om inrättande av en kommunakut och åtgärder i
kompetenshöjande syfte är inslag i denna politik.
5.6 Sex timmars arbetsdag m.m.
Vi vill i detta sammanhang även återupprepa våra krav
på att arbetet med en arbetstidsförkortning inleds i enlighet
med vår ännu ej behandlade motion i frågan. Det finns nu
utrymme att inleda försöksverksamhet med sex timmars
arbetsdag på områden med särskilt stor belastning, t.ex.
inom vården. Dessutom måste övertidsuttaget kraftigt
begränsas.
5.7 Beredskapsarbeten
När det gäller beredskapsarbeten finns det utrymme för
en väsentligt större volym än vad regeringen föreslår.
Omfattningen hittills har legat på en mycket låg nivå med
tanke på den omfattande arbetslösheten. AMS har
redovisat ett stort antal objekt inom bygg- och
anläggningsområdet, olika typer av skogsarbete liksom
inom natur- och fornvård.
Med tanke på att allt fler högutbildade drabbas av
arbetslöshet bör deras kompetens utnyttjas genom
beredskapsarbeten inom olika områden inom
tjänstesektorn. Beredskapsarbeten anknyter till de
arbetslösas kompetens liksom till olika behov i samhället.
Vi föreslår ytterligare 2 000 miljoner kronor för detta
ändamål.
Vi avvisar regeringens förslag att begränsa ersättningen
till beredskapsarbete med 10 procent genom att föreskriva
lägre arbetstid. Kostnaden för detta inräknas i det utvidgade
anslaget enligt ovan.
5.8 Arbetsmarknadsutbildning
Behovet av arbetsmarknadsutbildning av olika slag är
fortfarande mycket stort. Det handlar både om
yrkesutbildning och om förberedande
kompetenshöjandeutbildning. Bland de arbetslösa finns i
dag många med god yrkesutbildning, men som saknar
specifik kompetens som data, språk, ekonomi, matematik
m.m. I många fall finns behov att skräddarsy
utbildningspaket med utgångspunkt i någon viss
yrkeserfarenhet när uppsägningar skett t.ex. från en
industri. Det ordinarie utbildningssystemet är givetvis
utmärkt i många fall, men behovet av kompletterande
yrkesinriktad utbildning är fortfarande stort. För många
människor är inte ordinarie skolgång ett realistiskt
alternativ i varje situation vare sig ekonomiskt eller
praktiskt. Att förbättra sin kompetens yrkesmässigt i
samband med att man söker jobb är då alternativet.
Vänsterpartiet föreslår ytterligare 5 400 miljoner till
anslaget för arbetsmarknadsutbildning och
utbildningsbidrag.
5.9 Utbildningsbidragen
När det gäller utbildningsbidragen föreslår regeringen
flera försämringar. Det gäller dels reduktion av
ersättningsnivån och dels inskränkningar i tillämpningen.
Vi avvisar sänkningen av ersättningsnivån.
Regeringen föreslår att all särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning för dem som är under 25 år och
all arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningssystemet i fortsättningen endast skall berättiga
till svuxa-ersättning. I övrigt införs en lånemöjlighet vilket
för de flesta blir ett lånetvång. I stället för 90 procent av
tidigare lönenivå blir det 52 procent i ersättning för en sådan
anvisad utbildningsåtgärd. Dessutom föreslås försämringar
vad gäller särskilt bidrag som t.ex. berör läromedel, resor
m.m.
I många fall slår dessa nedskärningar hårt. De redan
drabbade får en ännu svårare situation. För många skulle
dessa nya regler ge helt andra förutsättningar än vad som
förespeglats. Det finns i och för sig behov av att förenkla
reglerna i samband med studier. Det finns då säkert
anledning att samordna mellan regelsystem inom CSN och
AF. Att plötsligt införa nya regler utan att ta hänsyn till den
olikartade ekonomiska situationen mellan t.ex.
arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling är
orimligt. Detta gäller både för den enskilde som för
AF/staten. I det ena fallet belastas budgetanslaget med
kostnaden, i det andra fallet är det Riksgäldens lånekonto
som får göra utbetalningen. I det ena fallet finns det ett tak,
i det andra inte. För den enskilde blir det ekonomiska
utfallet helt olika i de båda fallen. På detta sätt kommer
arbetsmarknadspolitiken i praktiken att styras av
sysselsättningspolitiskt ovidkommande omständigheter.
Trots behovet av reformer på detta område kan vi inte
stödja regeringens förslag till förändringar, som dessutom
är delvis ofullständiga och svåröverskådliga till sina
effekter.
Vänsterpartiet föreslår 271 miljoner kronor utöver
regeringens förslag till särskilt bidrag vid
arbetsmarknadsutbildning.
5.10 ALU -- arbetslivsutveckling
Arbetsmarknadsministern för fram ALU som en
volymåtgärd. ALU var ju närmast tänkt som en
sistahandsåtgärd för att undvika utförsäkring när alla övriga
åtgärder tömts ut. Finansieringen är som påpekades ovan
en obegränsad dragningsrätt mot riksgäldskontot. Systemet
får vad gäller utbildningsbidragen en mindre rationell
utformning. Dessutom är ju ALU-placeringar nästan gratis
för AF och inte heller kommunen behöver ställa upp
ekonomiskt.
I många fall är givetvis ALU ett bra komplement där
intressanta projekt kan ta till vara kompetens och intresse.
Det finns dock en uppenbar risk att det på detta sätt skapas
en artificiell arbetsmarknad helt vid sidan av den ordinarie
som kan vara attraktiv för den enskilde arbetslöse och för
vilken ingen känner något samhälleligt kostnadsansvar.
Från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är inte
kostnadsbelastningen inom ALU ett rationellt styrmedel.
Vi vill inte på något sätt förkasta ALU som metod, men vill
se den som en sistahandsåtgärd.
Regeringen skärper regelverket kring ALU genom att
införa en tvångsregel. Den som ej tar anvisat ALU-
erbjudande skall kunna avstängas. Detta strider mot
arbetsmarknadsutskottets enhälliga bedömning för bara
några månader sedan. ALU är ju ett ganska informellt sätt
att arbeta där erbjudanden tas fram för att passa den
enskildes behov. Det innebär en förmån för den arbetslöse
som då avvärjer en hotande utförsäkring och samtidigt
meriterar sig för en ny ersättningsperiod. En
avstängningsregel kommer säkert att motverka sitt syfte (i
den mån den alls har någon verkan). I den mån
regeringsförslaget baseras på att ALU numera ses som en
reguljär åtgärd är det snarast arbetsmarknadspolitiskt
negativt. Vi avvisar förslaget.
5.11 Ungdomspraktiken
Även ungdomspraktiken var avsedd som en
sistahandsåtgärd för att hålla ungdomar i meningsfull
sysselsättning och förhindra permanent utslagning innan
man ens hade fotfäste på arbetsmarknaden.
Idag är ungdomspraktiken den volymmässigt största
åtgärden. Arbetsmarknadsministern anslår pengar till i
genomsnitt 100 000 platser nästa budgetår. Detta är i själva
verket den ordinarie åtgärden för ungdomar.
Utvärderingarna visar på många problem även om
många ungdomar trivs med att ha något att göra. Sällan
finns man dock inom yrkesområden som kommer att ha
framtiden för sig. Endast ca 15 procent har fått erbjudande
om anställning trots möjligheter till rekryteringsbidrag.
Undanträngningseffekten ligger enligt bedömningar från
AMS också på ca 15 procent. Detta att varken vara i arbete
eller utbildning/praktik, utan något mellanting, är
frustrerande för många. Och värre blir det när
praktikperioderna slutar i arbetslöshet igen...
Det finns många problem med detta som vi tidigare
påpekat. Det är viktigt att en allsidig utvärdering kommer
till stånd som bedömer ungdomspraktikens effekter på
arbetsmarknaden i vid mening. Självfallet skall
arbetsmarknadens parter vara företrädda i detta arbete.
Systemet med gratis arbetskraft satt i system i denna
omfattning är ju i sig ett stort problem. Det finns en stor risk
att såväl politiskt ansvariga som myndigheter nöjer sig med
denna mekanism som på ytan tenderar att hålla undan det
jättelika och oacceptabla samhällsproblem som heter
ungdomsarbetslöshet.
Ungdomsplatserna är billigare för staten än t.ex. de
särskilda inskolningsplatserna. Problemet är ju bara att de
normalt inte är yrkesförberedande utan en mer eller mindre
meningsfull sysselsättning kortsiktigt.
Det har också visat sig att de mest motiverade och bäst
skolade är överrepresenterade. De med dålig
skolunderbyggnad liksom de arbetshandikappade och
ungdomar med invandrarbakgrund är kraftigt
underrepresenterade. Detta visar på vikten av att
arbetsmarknadspolitiken hanteras konsekvent i linje med
de politiskt bestämda målsättningarna och inte bara följer
den lättaste vägen. Då förstärks endast marknadskrafterna.
De restriktioner som propositionen föreslår måste
tillämpas med yttersta varsamhet. Självfallet skall
gymnasieutbildning prioriteras så långt som möjligt.
Vänsterpartiet välkomnar också den kraftfulla expansionen
av gymnasieplatser. I enskilda fall kan dock praktik, liksom
arbete, vara att föredra. Alternativet kan vara utslagning.
Arbetsförmedlingarna är mycket medvetna om dessa
problem. Det kan ifrågasättas om ytterligare restriktioner
gör någon verkan. I nuvarande läge avslår vi regeringens
förslag i dessa avseenden.
Vi finner ingen anledning att öka på anslaget med tanke
på de betydande satsningar vi föreslagit på andra områden.
5.12 Otraditionella satsningar
Vi har i tidigare motion föreslagit att andra former av
insatser för ungdom genomförs. Vid sidan av praktik,
anställningsbidrag, starta eget och utbildning finns det plats
för otraditionella insatser i projektform. Just för ungdomar
är det viktigt att ta till vara skaparkraft och intresse. I
projektform kan kollektiva insatser ge goda erfarenheter
och värdefulla resultat utan att det har kommersiell
innebörd.
Tidigare har ungdomar kommit i åtnjutande av endast
begränsad andel (5 %) av AMS-medel till otraditionell
verksamhet.
Vi föreslår att ytterligare 300 miljoner kronor avsätts till
otraditionella satsningar och öronmärks för
ungdomsprojekt.
5.13 Arbetslöshetsförsäkringen och KAS
Vänsterpartiet avvisar försämringarna av
ersättningsnivåerna och reglerna om karenstid som
regeringen föreslår för arbetslöshetsförsäkringen och
systemet för kontant arbetsmarknadsstöd. Försämringarna
slår mycket orättvist och löser inte heller några
statsfinansiella problem. Införande av karensdagar gör det
mer olönsamt för den arbetslöse att ta ett kortvarigt jobb.
Ett kortvarigt sommarvikariat ger upphov till en ekonomisk
bestraffning direkt efteråt i form av en karensvecka.
Vi avvisar sänkningen av dagsbeloppet för KAS från 210
kronor till 198 kronor. För många måste KAS-bidraget
fyllas ut med socialbidrag. Nu kommer än flera som idag är
beroende av A-kassa och KAS att tvingas söka socialbidrag
för att klara sig. Det är inte att undra på att många upplever
just denna åtgärd som förnedrande och skamlig. Självfallet
borde den pågående utredningen avvaktats så att ett samlat
grepp kunde ha tagits både på intäkts- och utgiftssidan.
5.14 Förstärkning av arbetsmarknadsfonden
Den omfattande arbetslösheten har lett till att intäkterna
blivit för små och utgifterna för stora för
arbetsmarknadsfonden med nuvarande uttag av
arbetsgivaravgift.
Som tidigare påpekats tas dessutom t.ex.
utbildningsbidragen till ALU från denna fond. Fonden visar
i själva verket ett mycket stort underskott och
utbetalningarna täcks genom att en rörlig kredit disponeras
hos Riksgäldskontoret.
Arbetsmarknadsministern begär att få disponera en
rörlig kredit om högst 55 000 miljoner kronor under
budgetåret 1993/94 för att klara utbetalningarna. Den
bedömda besparingseffekten för fonden av de föreslagna
försämringarna anges till 5 000 miljoner med den
arbetslöshetsnivå som regeringen räknar på.
Eftersom Vänsterpartiets samlade förslag väsentligt
skulle minska utbetalningarna från fonden både till
arbetslösa och i form av utbildningsbidrag för ALU,
samtidigt som intäkterna blir större till fonden i kraft av en
större lönesumma blir den reella kostnaden väsentligt
mindre. Det är dock viktigt att intäkterna förstärks till
fonden varför vi föreslår att en procentenhet av vår
föreslagna höjning av arbetsgivaravgiften avsätts som höjd
arbetsmarknadsavgift.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sysselsättningspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitisk
inriktning,
3. att riksdagen till Tidigareläggning av
affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar 800
000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
4. att riksdagen beslutar om ett nytt rekryteringsstöd
enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen till Rekryteringsstöd för budgetåret
1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompetensutveckling i
arbetslivet,
7. att riksdagen till Bidrag till utbildning i
företag/kompetensutveckling i arbetslivet för budgetåret
1993/94 anvisar 1 300 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avreglering och bolagisering av
statlig verksamhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedskärningarna inom den
kommunala sektorn,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sex timmars arbetsdag m.m.,
11. att riksdagen till Beredskapsarbeten för budgetåret
1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning
av statsbidraget till beredskapsarbeten med 10 % genom att
föreskriva lägre arbetstid,
13. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning och
Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar 5 400 000
000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
särskilt studielån för den som genomgår särskild
arbetsmarknadsutbildning,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning
av ersättningsnivån för utbildningsbidragen,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till
utbildningsbidrag med lånedel vid viss
arbetsmarknadsutbildning,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till
förändringar av det särskilda bidraget vid
arbetsmarknadsutbildning m.m.,
18. att riksdagen till Särskilt bidrag för budgetåret
1993/94 anvisar 271 000 000 kr utöver vad regeringen har
föreslagit,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ALU -- arbetslivsutveckling,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomspraktiken,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade
villkor för anvisning till ungdomspraktik,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om rätt
till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje
gymnasieår,
24. att riksdagen till Otraditionella insatser för
budgetåret 1993/94 anvisar 300 000 000 kr utöver vad
regeringen har föreslagit och att dessa öronmärks för
ungdomsprojekt,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag till
karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen,1
26. att riksdagen avslår regeringens förslag till
karensdagar i KAS,1
27. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade
ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen,1
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade
ersättningsnivåer i KAS,1
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av
arbetsmarknadsfonden.

Stockholm den 7 maj 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Hans Andersson (v)
1 Yrkandena 25--28 hänvisade till AU.
Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-05-07 Bordläggning: 1993-05-11 Hänvisning: 1993-05-12
Yrkanden (58)