med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

Motion 1991/92:Fö9 av Anita Persson (s)

I prop. 1991/92:l02 föreslås att Svea ingenjörregemente
(Ing 1) i Södertälje läggs ned senast den 30 juni 1994 och att
etablissementet i Almnäs avvecklas.

Detta innebär en omfattande kapitalförstöring då Ing l
och Almnäs är en av försvarets modernaste anläggningar.
Det kan också komma att visa sig svårt att utnyttja
ansläggningen för andra ändamål utan betydande
kapitalförluster.

Den nu föreslagna minskade volymen av
krigsförbandsorganisationen innebär att utbildningen av
ingenjörsförband nu endast erfordras på två
utbildningsplatser i stället för de tre som nu finns.

Arméchefens ambition är att förlägga
ingenjörsutbildningen av brigadernas behov till
brigadregementena. På Almnäs finns plats att utbilda
samtliga ingenjörssoldater som behövs utanför
brigadramen. Hänsyn har då endast tagits till disponibla
sängplatser.

Miljö- och beredskapsskäl talar dock för att
ingenjörsutbildning också måste ske i Övre Norrland, dvs.
på nuvarande Ing 3.

Men dessutom talar militärgeografi, demografi samt
beredskapsaspekter för behovet av ytterligare en
utbildningsplats i Mellansverige.

Vi vet alla att ett lands huvudstad alltid är ett primärmål.
Detta gäller särskilt vid snabbt inlett krigsförlopp.
Stockholm -- staden mellan broarna med tillhörande
hamnar och flygfält -- ger området en struktur som innebär
ett totalförsvarsbehov av tidigt tillgängliga
ingenjörsförband.

Till detta kommer att halva armén bor inom det mellersta
militärområdet och 25% av armén i Storstockholm. Och
dessutom är det så att det stora behovet av fältarbeten såväl
operativt som taktiskt finns från Mälardalen med
Storstockholm och norrut.

Det är också odiskutabelt hur viktig den operativa
betydelsen är av att ha två förband, I 1 och Ing 1, i
Storstockholmsområdet.

Det är inte heller betydelselöst att ha ett skräddarsytt
förband för att kunna lösa förbindelseproblemen för Staden
mellan broarna.

Betydelsen av Södertälje i fred-kris-krig har också ökat
för flera funktioner, utrymning och transporter från
Storstockholm, transporter av förband till Stockholm för
stadens försvar samt också för förbindelserna till Övre
Norrland.

Det är viktigt att bibehålla den operativa
handlingsfriheten och inte falla undan för kortsiktiga
lösningar för att tillfredsställa andra behov.

Den produktionsmässiga fördelen av att behålla Ing l är
också helt oomtvistlig. Följande visar att Ing l och Almnäs
har en mycket hög kostnadseffektivitet. Anläggningen är
modern och skräddarsydd för utbildning av
fältarbetsförband. Den ligger nära det område i Sverige där
den allra största delen av de värnpliktiga bor, vilket ger
mycket låga kostnader för värnpliktsresor. Anläggningen
har också mycket goda sociala förhållanden för de
värnpliktiga. I utbildningen finns ett effektivt
personalutnyttjande, vilket innebär att Ing l utbildar samma
antal värnpliktiga som Ing 2 men till lika bra resultat och
med 40% färre yrkesofficerare.

En utflyttning från Almnäs förutsätter en rad
nyinvesteringar på andra orter till höga kostnader. Det
gäller på P 10 i Strängnäs, Ing 2 i Eksjö och I 1 i Kungsängen
som alla skall ta emot verksamhet från Ing 1.

De ekonomiska sakskälen talar också för sig själva.
Enligt chefen för arméns beräkningar sparas 156 mkr till en
kostnad av 0 mkr i perioden 92/93 -- 94/95 om Ing 1 behålls
och Ing 2 avvecklas! I perioden 95/96 -- 96/97 är kostnaden
4,8 mkr/år, eller totalt knappt 10 mkr, för att behålla Ing l.
Fram till nästa försvarsbeslut, FB 97, sparas 156 mkr till en
kostnad av ca 10 mkr för att behålla Ing 1. Om man räknar
ännu längre, i perspektivet 1997--2002 är kostnaden 39 mkr
för att behålla Ing 1 och alltså fortfarande totalt sett en vinst
på 107 mkr.

Dessa beräkningar som chefen för armén redovisat pekar
på en sådan avsevärd besparing både i närtid och i
perspektivet fram till FB 2002 att Ing 1 och Almnäs-frågan
ånyo bör tas upp.

De slutsatser man nu kan dra av ovanstående är att Ing
3 (Boden) och Ing 1 (Almnäs) blir kvar som
utbildningsplatser för ingenjörsförband. Att beslutet att
lokalisera Fältarbetscentret till Eksjö upphävs och att detta
lokaliseras till Almnäs. Dessutom bör FN-skolans
verksamhet vid Almnäs kvarstå och ingå i blivande FN-
centret, vilket också innebär ett bibehållande av transporter
både av personal och materiel till FN-förband ute i världen
från Stockholm--Skavsta flygplats i stället för en
återflyttning till den hårt trafikerade flygplatsen Arlanda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att Ing l och Almnäs behålls som
utbildningscentrum.

Stockholm den 13 mars 1992

Anita Persson (s)