med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

Motion 1991/92:Fö18 av Karin Starrin (c)

Sveriges försvar måste anpassas till den nya världsbild
som håller på att ta form. Det kalla kriget med
motsättningar mellan öst- och västblocken har upphört och
Sveriges ställning som ett neautralt land får därmed också
ett annat utgångsläge. Kvalitet i stället för kvantitet måste
vara riktmärkte och därför kommer några regementen att
behöva avvecklas.

Den mest sannolika angreppsformen bedöms i dagens
läge vara det strategiska överfallet -- dvs ett läge där
försvarsmakten ej har genomfört sin mobilisering. Kopplat
till detta och ett minskat antal brigader är det än viktigare
att förband i grundorganisationen är rätt lokaliserade i
förhållande till bedömda angreppsriktningar.

Hälsinge regemente har ett ur försvarssynpunkt viktigt
strategiskt läge. Brigaden kan tillsammans med andra
förband sättas in mot en luftlandsatt fiende i Arlanda-
området. Om en angripare skulle lyckas att ta och hålla
Arlanda, omöjliggörs eller försvåras starkt en snabb
transport av värnpliktiga och förnödenheter till övre
Norrland. För att kunna genomföra en mobilisering är
nästan samtliga Norrlandsbrigader helt beroende av dessa
transporter.

Eftersom Gästrikebrigadens befäl och värnpliktiga till
huvuddelen bor inom närområdet kan en snabb och säker
mobilisering genomföras. Detta innebär i sin tur att
brigaden efter mycket kort förberedelsetid kan lösa sina
stridsuppgifter.

Gästrikebrigaden har en dokumenterat hög kvalitet och
kvantitet både avseende personal och materiel. Brigaden är
nyutbildad och ''en av de få'' som repetitionsutbildats de
senaste åren. Detta har givit som resultat att ingen annan
brigad i landet har högre betyg. Det är kapitalförstöring att
avveckla en brigad med denna kvalitet.

Hälsinge regemente har mycket låga
utbildningskostnader. I dagens kärva ekonomiska läge
måste man sträva efter att få fram en så bra produkt som
möjligt till en så låg kostnad som möjligt. Dessa krav
uppfyller regementet bl a på grund av att våra värnpliktiga
närrekryteras. Detta ger låga kostnader och få sociala
problem.

Kostnadsskillnaden till andra förband i Norrland är
minst 300 miljoner kronor på en tio-årsperiod, till fördel för
I 14. 300 miljoner kronor bör kunna användas mycket mer
effektivt än till resekostnader för förflyttning av
värnpliktiga. Försvarets viktigaste uppgift kommer även i
framtiden vara att möta ett väpnat angrepp, varifrån det än
kommer. I propositionen står återgett att ÖB:s ursprungliga
förslag var att lägga ner I 21 i Sollefteå. Men efter starka
regionalpolitiska påtryckningar så frångår man
försvarsstrategiska underlag och föreslår i stället I 14. Ett
annat alternativ är att I 20 i Umeå läggs ned. I 20 ligger
tillräckligt nära förbanden i Arvidsjaur och Boden för att
kunna läggas ned utan försvarsmässiga komplikationer.

Från försvarspolitisk synpunkt är avvecklandet av I 14
Gävle det klart sämsta alternativet. Jag anser att ett
nedläggande av ett regemente skall styras av
försvarspolitiska och försvarsekonomiska motiv.
Regionalpolitiska motiv måste stå tillbaka vid en sådan
bedömning. Staten får i andra sammanhang och på andra
sätt lösa regionalpolitiska problem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar bevara Hälsinge regemente (I 14) i
Gävle.

Stockholm den 13 mars 1992

Karin Starrin (c)