med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor

Motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v)

Inledning

Hälsan är starkt knuten till vad man arbetar med. Har
man dålig utbildning, ett lågstatusyrke och låg inkomst så
samverkar detta genomsnittligt med sämre hälsa.

Detta är en av anledningarna till att vänsterpartiet
enträget och envist kräver ett större mått av omfördelning
från hög- till låginkomsttagarna.

Det finns en rad borgerliga argument mot detta. Ett av
de mest framförda är ''att de skillnader som finns är ett
uttryck för människors fria val och beror inte på yrke eller
samhällsställning''. Vi underkänner ett sådant synsätt.

En rad undersökningar, senast årets folkhälsorapport
från socialstyrelsen, visar att med praktiskt taget alla mått
som gäller hälsa så ligger arbetarna sämst till. Särskilt
arbetarkvinnorna är i många avseenden utsatta. De lider
ofta av värk i skuldror, nacke och axlar och har sjukdomar
i skelett och rörelseorgan.

Bakom den arbetande befolkningens sjukdomar ligger
kraftig belastning på kroppen, tunga lyft samt
oergonomiska (sneda och vinda) arbetsställningar. Det är
också denna typ av arbetsskador som ökat mest under 1980-
talet.

Det är också väl dokumenterat att stress påtagligt ökar
riskerna för sjukdom, likaså brist på inflytande och kontroll
över den egna arbetssituationen. Vi vet också att stress har
ett samband med hög tobaks-, alkohol- och
psykofarmakakonsumtion. Vänsterpartiets krav är därför
ökat inflytande och makt över den egna arbetssituationen,
utjämning av löneskillnader och andra omfördelningar till
de mest utsatta grupperna i samhället. Sådana förändringar
skulle få effekt på folkhälsan. Förslagen finns utförligare i
våra ekonomiska och skattepolitiska motioner.

Den 1 januari 1990 genomfördes en av de större
omorganisationerna av socialstyrelsen. Man fick en rad
expert- och regionala enheter. Den största blev
folkhälsoenheten. Den har ungefär samma inriktning som
det nu föreslagna institutet. Det nya folkhälsoinstitutet bör
ta till vara och bygga vidare på erfarenheterna från
folkhälsoenheten.

Det har varit besvärligt att hantera drogfrågorna inom
socialstyrelsen. De var under lång tid betraktade som
gökungen i SoS-boet.

Det grundläggande arbetet med särskilt alkoholfrågor
har nästan försvunnit och kvar finns i stort sett bara en
informationsdel. Detta är beklagligt. I ett folkhälsoinstitut
måste alkoholfrågorna få en stark ställning.

Arbetslivet

Vi nämnde i inledningen sambandet mellan typ av arbete
och ohälsa. Vänsterpartiet vill kraftigt betona att dåliga
arbetsmiljöer utgör ett allvarligt hot mot arbetarnas hälsa.
Vi tror inte att arbetarnas hälsosituation mer än marginellt
förändras så länge de anställda och facken inte ges verkliga
möjligheter att påverka för att förbättra arbetsmiljön. Vi
anser att det även behövs en lång rad andra förändringar i
arbetslivet.

De fackliga organisationerna och/eller skyddsombuden
måste få rätt att stoppa farliga arbeten även om det inte
föreligger akut risk för skada. Därtill måste den enskilde
kunna gå till domstol för att få rätt gentemot arbetsgivare.
Som arbetare måste man, utan sanktioner från
arbetsgivarens sida, kunna vägra att utföra farliga arbeten.
Och arbetsgivaren bör åläggas ett strikt ansvar för
arbetsmiljöbrott om någon skadas på grund av brister i
arbetsmiljön. Vi förespråkar också någon form av
företagsbot som kan hanteras via yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen måste ingå i folkhälsoarbetet på
ett mer aktivt sätt. Det görs bäst genom att dess föreskrifter
blir tvingande och direkt sanktionerande. Deras beslut
borde även vara prejudicerande.

Andra folkhälsofrämjande åtgärder på arbetslivets
område är att avskaffa ackordsarbete och närvaropremier,
att skiftarbete bara tillåts i undantagsfall och att arbetstiden
förkortas till sex timmar.

De förändringar som vänsterpartiet anser nödvändiga
inom arbetslivet för folkhälsan finns utförligt beskrivna i
partiets motion om arbetsmiljö och rehabilitering
(1990/91:A41).

Hälsopolitik

Arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens
centralorganisation, akademikerfacken, statistiska
centralbyrån, socialstyrelsen och flera andra organisationer
tar fram siffror från många håll och analyserar folkhälsan.

Antalet analyser står i bjärt kontrast till åtgärder mot
brister i folkhälsan. Det saknas grundläggande strategier
och strategier omvandlade till program för en bättre
folkhälsa.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att få fram lokala
hälsopolitiska program. Dessa skulle planeras,
administreras och genomföras av primärvården, som bör få
ett mycket större ansvar för det förebyggande
folkhälsoarbetet.

I dag finns det kommuner som har relativt snäva
friskvårdsprogram och ofta ensidigt baserade på motion.
Det är endast ett fåtal som har breda hälsopolitiska program
där arbetsliv, miljö, kost och motion ställs i relation till
befolkningens hälsa och som kan byggas upp i samverkan
med invånarnas organisationer och arbetsplatser.

Vänsterpartiet välkomnar att folkhälsoinstitutet får som
prioriterat område att stimulera primärvården att i
samarbete med kommunerna ta fram lokala hälsopolitiska
handlingsprogram.

Droger (alkohol och tobak)

I detta avsnitt kommer vi att uppehålla oss vid de av
samhället tillåtna drogerna.

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en ökad
beskattning av alkoholnäringen. Det som vi kan kalla
alkoholkapitalet styr i allt större utsträckning vårt
drickande, inte bara själva alkoholtillverkningen och
distributionen utan även våra värderingar och
dryckesmönster. I vänsterpartiet är vi inte främmande för
att beskatta denna näring hårdare för att låta den betala de
(samhälls)skador som alkoholen åstadkommer.

Med alkoholnäringen menar vi bryggerier,
sprittillverkare och andra som är beroende av
alkoholförsäljningen.

Vi är inte heller främmande för en ökning av skatten på
alkohol.

Prisförändringar på alkoholdrycker har samma effekt
som prisförändringar på andra varor på marknaden.
Förändringar i pris medför förändringar i konsumtion. Att
beskatta alkoholen är en i det närmaste universell princip
för att ge staten inkomster och samtidigt minska
konsumtionen.

Med priset kan man också förändra en hel
alkoholstruktur. Danmark blev på så sätt ett öl-land efter
första världskriget. I Danmark ökade priset på akvavit från
90 öre till 11 kronor per liter medan man ökade ölet från 15
till 24 öre. Nyttoeffektteorin håller även för alkoholen.

Vänsterpartiet vill satsa på företagshälsovården för att få
en tidig kontakt med gruppen högkonsumenter av alkohol.
Vi förutsätter då att företagshälsovården får den karaktär
som vi skisserat i vår motion om arbetsmiljö och
rehabilitering. Vi har där föreslagit en friare ställning för
företagshälsovården visavi företaget, där landstingen
respektive de landstingsfria kommunerna övertar
huvudmannaskapet.

Företagshälsovården når i dag 80 procent av alla
anställda och antalet företagshälsovårdsenheter ökar sakta
men säkert. Med en lag om obligatorisk företagshälsovård
kommer de flesta att ha hälsovård på sin arbetsplats. Vi ser
det som möjligt att härigenom nå de 10 procenten av
befolkningen som svarar för hälften (50 procent) av den
totala alkoholkonsumtionen. Här finns de stora vinsterna
att hämta. På ett slag skulle vi klara av
världshälsoorganisationens (WHOs) mål om en sänkning av
den totala alkoholkonsumtionen med 25 procent fram till år
2 000.

Informationsarbetet

Regeringen
föreslår att folkhälsoinstitutet ska få det
samlade ansvaret för all information om alkohol.
Systembolaget förväntas inte längre utforma eget material.
15 miljoner kronor förs över till folkhälsoinstitutet.
Vänsterpartiet anser att det är angeläget att Systembolaget
också i framtiden har ett aktivt informationsarbete. Detta
bör utformas i samarbete med folkhälsoinstitutet.

Regeringen förelår dessutom att CAN:s verksamhet tas
över av folkhälsoinstitutet. Vänsterpartiet vill inte motsätta
sig en samordning av allt informationsarbete inom
drogområdet, men vill poängtera att det är viktigt att den
folkrörelseförankring, som CAN har idag, bibehålls i
informationsarbetet när detta förs över till
folkhälsoinstitutet.

Arbetet med opinionsbildning och information ser för
närvarande ut att ha stagnerat. Skolorna har ingen högre
prioritering av sin Alkohol-Narkotika-Tobak-verksamhet
(ANT).

I mitten av 1970-talet hade skolorna en livaktig ANT-
verksamhet. Effekter som vi sedan såg resultatet av i slutet
av 1970-talet och i början av 1980-talet med en nedgång i
konsumtion och alkoholbetingade sjukdomar.

Inte heller finns alkoholinformation som en naturlig
eller obligatorisk del i den högre utbildningen. Den borde
vara obligatorisk åtminstone inom de linjer som har direkt
anknytning till vård och behandling. Och självklart för
läkare och annan sjukvårdspersonal. Inom sjukvården kan
man naturligt och framför allt på ett tidigt stadium upptäcka
ett begynnande missbruk. Det är då lättare att åtgärda än
när missbruket kommit in i ett etablerat skede.

Vänsterpartiet anser att skolverket ska intensifiera
skolornas ANT-verksamhet. Regeringen bör också uppdra
till UHÄ att få in ett obligatorium i sjukvårdens linjer när
det gäller alkoholfrågor kontra folkhälsan.

Det finns en relativt stor enighet och medvetenhet om
alkoholens risker för folkhälsan. En medvetenhet som
omfattar breda skikt av befolkningen. Detta innebär att de
restriktioner vi har är allmänt accepterade. Ett inträde i EG
utgör ett hot mot detta och kan resultera i allvarliga
hälsoproblem. Vänsterpartiet har i en särskild motion EG
och alkoholpolitiken påtalat farorna och begärt åtgärder.

När det gäller EG och alkoholen tycker vi att
propositionen förhåller sig passiv, överslätande och i det
närmaste förhoppningsfull. I en EG-ansökan anser
vänsterpartiet att Sverige måste villkora Sveriges
alkoholpolitiska inriktning.

All trafik ska vara drogfri. Det gäller både trafik till
lands och till sjöss. Det finns i dag teknik för att hantera en
0-promillegräns. Vänsterpartiet anser att en sådan är den
enda välmotiverade gränsen. De undersökningar som ledde
fram till 0,2-promillegänsen stärkte oss i den övertygelsen.
Vi får anledning att återkomma när regeringen lägger
förslag om promillegräns för sjötrafiken. En åtgärd som nu
är under utredning.

En annan ''zon'' som bör hållas alkoholfri är
ungdomstiden.

En tonårings kropp växer och utvecklas och alkohol
påverkar utvecklingen och kan i värsta fall försena
puberteten. Nervbanorna påverkas negativt och samspelet
i hjärnan kan sättas ned. Detta sker även vid enstaka
berusning. Hos tonåringar växer nervcellerna och dricker
man då regelbundet så blir det störningar i hjärnfunktionen.
En tonårsfylla betyder givetvis inte alkoholism men ju
tidigare debut desto större är risken att fastna i ett
beroende. Detta hänger bl a samman med att tonåringen
saknar det sociala skyddsnät som vuxna ofta har.

Utvecklandet av alkoholberoende är ofta en långdragen
process. Höjs den legala debutåldern resulterar detta i att
färre inom en åldersgrupp hinner utveckla ett
alkoholberoende. I Kanada och USA har man ofta
manipulerat med höjning och sänkning av inköps- och
serveringsåldrar och funnit respektive ökning och
minskning av alkoholrelaterade problem.

Från mitten av 1980-talet ökade alkoholkonsumtionen
bland ungdomar efter att i några år haft en nedåtgående
trend. Det är nu främst ölet som nu blir inkörsport till
alkoholvanor i olika ungdomsgrupper.

Vänsterpartiet sätter denna utveckling i samband med bl
a förhållandena inom restaurangbranschen. Antalet
alkoholserveringsställen har under senare år ökat
lavinartat. Samtidigt har inriktningen i många fall
förskjutits från egentlig restaurangverksamhet till dryckes-
och nöjesverksamhet med inriktning på ungdom. En
konsekvens av utvecklingen har blivit att
restaurangkonsumtionens andel av totalkonsumtionen
alkohol har ökat kraftigt.

Bryggerierna har bidragit till skeendet genom aktiv
marknadsföring och finansiellt engagemang i
restaurangbranschen. För ungdomen har utvecklingen varit
särskilt betänklig genom att alkoholfria nöjesalternativ har
fått svårt att hävda sig samtidigt med att ungdomen fått
alkoholpräglade mönster för sitt umgängesliv både i och
utanför restaurangerna.

Eftersom utvecklingen i restaurangbranschen i stor
utsträckning har skett i strid mot lagen, drar vänsterpartiet,
vilket också antyds i propositionen, den slutsatsen att ett
sätt att vända utvecklingen är att se till att branschen följer
de lagar och förordningar som finns.

Med hänsyn till den utveckling som redan har ägt rum är
emellertid uppgiften att åstadkomma en riktig tillämpning
av lagen svår att genomföra och kommer att kräva
samordnade insatser av alla berörda instanser på central,
regional och kommunal nivå. Vidare måste åtgärder som
direkt rör lagens tillämpning kompletteras med åtgärder
som har en vidare syftning, t ex riktade informationsinsatser
genom företags- och skolhälsovården, ANT-verksamheten
men också direkt stöd till alkoholfria ungdomsmiljöer.

För ett 20-tal år sedan fanns det betydligt flera sådana
alternativ. Det fanns dansställen av typ Nalen, det fanns
musikkaféer etc. Myndigheterna har inte kunnat hävda
lagstiftningen på detta område. Vänsterpartiet föreslår
införandet av stimulansbidrag för igångsättande av sådana
alternativ med 30 miljoner kronor per år under 5 år att
finansieras via allmänna arvsfonden.

Vissa lagändringar som inte bryter mot huvuddragen i
nuvarande regelsystem tycker vi kan övervägas i detta
sammanhang. Det gäller t ex bryggeriernas rätt till
partihandel.

Genom en lagändring år 1977 fick bryggerierna rätt att
sälja starköl direkt till restaurangerna. Härigenom har
bryggeriernas marknadsföring underlättats. Det har t ex
blivit lättare att lansera nya produkter först i
restaurangledet och därefter skapa efterfrågan i
systembutikerna.

Den närmare kontakten mellan bryggeribranschen och
restauratörerna har också lett till att bryggerierna i ökad
utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna.
Bryggerierna har då använt sig av t ex speciella
rabattsystem, marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och
borgensåtaganden. Detta ökade ekonomiska engagemang i
restaurangrörelsen från bryggeriernas sida står i strid med
en princip i svensk alkoholpolitik, nämligen att
tillverknings- och serveringsleden skall hållas strängt
åtskilda i fråga om drift och ansvar.

Vänsterpartiet föreslår därför en återgång till reglerna
som gällde före 1977 dvs. ett förbud för bryggarna att idka
partihandel med starköl.

I dag tyder inget på att vi kommer att uppnå WHOs
Europamål för alkoholpolitiken trots de positiva
skrivningar som regeringen har samt val av år som
utgångspunkt för beräkningarna. Propositionens förslag till
åtgärder för att nå målet är också magra.

Vänsterpartiet vill inte ha tillbaka de problem som fanns
i mitten av 1970-talet. Går utvecklingen mot en ökning av
konsumtionen upp mot 7 liter 100-procentig alkohol och
person över 15 år är vi öppna för någon form av
inköpsregistrering.

Övertygande forskningsresultat tyder på att en ökning
av genomsnittskonsumtionen av alkohol medför en ökning
av andelen storkonsumenter. Den internationella
alkoholforskningen har klargjort ett sådant samband.

Studier av folks alkoholvanor visar att konsumtionen är
skevt fördelad med färre konsumenter vid högre nivåer. Det
är vidare en jämn övergång, ett flöde, från
måttlighetskonsumtion till storkonsumtion. Sker det så en
ökning i konsumtionsnivå så ökar även den andelen av
befolkningen som överskrider den nivå som ger risk för
skador.

Vi tror att en inköpsregistrering kan få en viss
hämmande effekt som på så sätt även kan påverka och
förändra konsumtionsmönstret.

Tobak

Vänsterpartiet är i stort sätt nöjt med propositionens
förslag angående tobaken. Trots den starka ställning
tobaksnäringen har både nationellt och internationellt så
har man ökat folks medvetenhet om tobakens
skadeverkningar.

Vänsterpartiet ansluter sig till dem som anser att det ska
vara förbjudet med reklam för tobaksvaror. På den punkten
har regeringen kommit med en bedömning, inte ett förslag.
Vi förordar reklamförbud för tobaksvaror.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättvisare fördelningspolitik i
syfte att förbättra folkhälsan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de anställdas inflytande och makt
på arbetsplatsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hälsopolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolornas ANT-verksamhet,

6. att riksdagen vid en EG-ansökan villkorar Sveriges
alkoholpolitik,

7. att riksdagen hos regeringen begär sådana direktiv till
länsstyrelserna att lagen om handel med drycker efterlevs,

8. att riksdagen hos regeringen begär 30

000

000 årligen under fem år från allmänna arvsfonden till
inrättande och drift av alkoholfria nöjesställen för ungdom,

9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som
föreskriver att tillverknings- och serveringsleden skall hållas
åtskilda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapsplan för införandet av
inköpsregistrering,

11. att riksdagen beslutar att förbjuda tobaksreklam.

Stockholm den 3 maj 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Annika Åhnberg (v)