med anledning av prop. 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92

Motion 1990/91:Fö17 av Olof Johansson m.fl. (c)

Sammanfattning

Centern riktar i motionen hård kritik mot att
socialdemokraterna hanterat försvarsfrågan så illa att
riksdagen nu inte kan fatta ett femårigt beslut om
totalförsvaret. Centern eftersträvar breda lösningar inom
säkerhets- och försvarspolitiken.

För verksamheten inom det militära försvaret föreslår
centern 625 milj kr utöver regeringens förslag. För den
civila delen anvisar centern 128 milj kr utöver regeringens
förslag till livsmedelsberedskap. Förslag om detta läggs
fram i en motion om jordbruket i norra Sverige.

Centern föreslår att 275 milj kr anslås till
försvarsmateriel, främst inom armén. För att säkerställa den
materiella förnyelsen inom armén anslås 200 milj kr. 75 milj
kr ytterligare anslås till marinen för att säkerställa
anskaffningen av främst amfibiebåtar och övrig utrustning
till amfibiebataljonerna. Finansieringen av Ubåt 90 och
Haubits 77 B bör ske utanför den ekonomiska ramen och
behandlas i 1992 års försvarsbeslut.

Dagersättningen för de värnpliktiga föreslås höjas till 38
kr/dag och 50 milj kr ytterligare anslås för detta.

Centern anser att det är i längden ohållbart med
urholkning av repetitionsutbildningen och föreslår 300 milj
kr ytterligare för detta, 200 milj kr avdelas till armén, 50 milj
kr vardera till marinen och flygvapnet.

Centern föreslår att en särskild utredning tillsätts om de
civila delarna av totalförsvaret så att dessa frågor ges en
högre prioritet än vad som varit fallet. Tillgången på
livsmedel är av särskild betydelse för vår försörjning.

Inledning

Den socialdemokratiska ledningen för
försvarskommittén och den socialdemokratiska regeringen
har ett stort ansvar för att Sverige idag saknar en
försvarspolitik.

Det är andra gången som den socialdemokratiska
regeringen lägger fram ett förslag med provisorier. Sådana
misslyckanden inom försvarspolitiken får allvarliga
konsekvenser för omvärldens tilltro till den svenska
försvarsförmågan, försvarets planering och riskerar att leda
till felsatsningar och misshushållning med resurser.

Centern har alltid verkat för breda lösningar inom
försvars- och säkerhetspolitiken. Om den
socialdemokratiska regeringen hade hanterat
försvarsfrågan på ett ansvarsfullt sätt kunde det nu ha
förelegat underlag för ett femårigt försvarsbeslut. Nu består
försvarspropositionen bara av diverse provisorier, som ska
få försvaret att övervintra i avvaktan på nästa femårsbeslut.
De civila delarna av totalförsvaret behandlades
överhuvudtaget inte av försvarskommittén, FK-88.

Ett starkt svenskt totalförsvar, och ett samhälle som är
väl rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika slag,
ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om risken
för krig nu förefaller mindre än på länge, är samtidigt det
oförutsedda i de senaste årens utveckling en påminnelse om
svårigheterna att göra säkra framtidsbedömningar. Vi skall
givetvis ta till vara möjligheterna att delta i en internationell
nedrustningsprocess. Samtidigt måste dock vår
försvarspolitik vara utformad så att vi kan möta en
förändrad situation.

Hotbilden har förändrats. Samtidigt som invasionsrisken
minskat i det korta perspektivet har risken för regionala och
nationella konflikter ökat i Europa. Detta skapar
betydande osäkerhet. Vårt land kan därför behöva en hög
beredskap mot gränskränkningar och militära
påtryckningar. Sverige måste vara beredd på att det
säkerhetspolitiska läget långsiktigt kan försämras så att
invasionsförsvaret behöver förstärkas.

Det är viktigt att vår säkerhetspolitik bygger på en
helhetssyn. Det innebär bl a att vi måste väga samman alla
de säkerhetspolitiska instrument som står till vårt
förfogande. Vår biståndspolitik, handelspolitik,
internationella miljöpolitik, nedrustnings- och
försvarspolitik och en allmän aktiv utrikespolitik måste
fungera i ett harmoniskt samspel med varandra. Centern
väckte därför i januari en motion om en säkerhetspolitisk
utredning (l990/91:U509).

Under den starka upprustning, som präglade 1970-talet
och den tidigare delen av 1980-talet i vår omgivning,
genomförde Sverige en reell nedrustning -- i synnerhet mätt
i kvantitativa termer. Även om vissa styrkereduktioner sker
i vårt närområde behöver vårt totalförsvar både
moderniseras och förstärkas för att svara mot de av
riksdagen uppställda målen. Det gäller såväl den militära
som den civila delen.

Det militära försvaret

En av det militära försvarets huvuduppgifter är att verka
så att en fiende avskräcks från ett angrepp mot vårt land.
Om landet ändå skulle angripas, ska det militära försvaret
kunna avvisa angriparen.

Vårt militära försvar måste därför organiseras utifrån de
kunskaper vi har om eventuella angripares slagkraft. Det
svenska försvaret skall vara defensivt. Syftet med
försvarsorganisationen är inte att i något fall verka offensivt
utanför vårt lands gränser. Försvarskraften är direkt
beroende av vår och omvärldens tilltro till dess
försvarsförmåga.

Försvarets fredsorganisation skall utformas så att den
snabbt kan ställas om till en landövergripande
krigsorganisation. Detta ställer krav på främst arméns
grundorganisation. En decentraliserad och spridd
grundorganisation möjliggör en snabb omställning.

Läget inom det militära försvaret

Det militära försvaret brottas med stora svårigheter.
Tilldelade resurser räcker inte för att förverkliga de mål
som riksdagen uppställt för försvaret. Under de senaste 20
åren har antalet fartygs- och flygförband reducerats till
hälften och arméförbanden med 30 %. Om försvarsanslagen
bibehålls på nuvarande nivå tvingas de svenska
försvarskrafterna till ytterligare reduceringar.

Det är viktigt att inom försvaret genomföra
effektiviseringar och omstruktureringar. Behoven kan dock
inte tillgodoses enbart på detta sätt. Det krävs även
resurstillskott.

Vi föreslår att 625 miljoner kr ytterligare anslås direkt
till verksamheten inom det militära försvaret.

Ekonomiska förutsättningar

Regeringen anger i propositionen att den finansiella
styrningen inom totalförsvaret bör utvecklas mot bl a
budgetering i genomförandeprisläge och
kapitaltjänstkostnader. Vi anser att detta strider mot
riksdagens beslut om ökad säkerhet i planeringen, som en
arbetsgrupp inom FK-88 föreslog. Förslaget har avvisats i
tidigare utredningar. ÖB anser att med ett system för
genomförandebudgetering skulle osäkerheten i planeringen
öka. Han anser det omöjligt att ta likviditetsansvaret för
den militära utgiftsramen och huvudprogrammen l--3. Vi
anser att propositionens förslag om utformningen av den
ekonomiska styrningen måste avvisas och frågan hänskjutas
till 1992 års försvarsbeslut.

Armén

Regeringen föreslår att antalet brigader minskas till 18.
För ett fullödigt invasionsförsvar krävs enligt ÖB:s
bedömning 2l brigader. Det är nödvändigt att
försvarsplaneringen inriktas så att vid en långsiktig
försämring av det säkerhetspolitiska läget, försvaret på
några år kan bygga upp en fältarmé med den styrka som ÖB
åsyftar.

På kortare sikt kan l8 brigader visa sig tillräckligt. Av
dessa bör ett mindre antal ha en mycket hög beredskap,
eldkraft och operativ rörlighet. Vi anser att det dock inte
finns underlag för att slutligt ta ställning till denna viktiga
fråga. Det bör anstå till l992 års försvarsbeslut.

Den oplanerade beställningen av Haubits 77 B har
medfört att andra planerade materielprojekt fått skjutas på
framtiden. Medel bör därför anvisas i 1992 års
försvarsbeslut för täckande av kostnader för Haubits 77 B.

Marinen

De svenska ubåtarna är av hög klass och utgör en uthållig
del av invasionsförsvaret. Beställningen av en ny ubåtstyp,
Ubåt 90, är därför en bra förstärkning. Regeringen avsatte
emellertid inga ytterligare medel, utan projektet lades in
under marinens befintliga nivå. Finansieringen av
ubåtsbeställningen inom marinens ram leder till
oacceptabla konsekvenser för andra viktiga funktioner. Vi
föreslår därför att regeringen i 1992 års försvarsbeslut
anvisar medel för Ubåt 90.

Organiserandet av amfibieförband, främst genom
anskaffning av stridsbåtar, anser regeringen alltjämt ha hög
prioritet inom marinen. ''Anskaffningsvolymen kan dock
under 1991/92, p g a det ekonomiska läget behöva
övervägas ytterligare'', heter det. Vi anser att anskaffningen
bör genomföras så att såväl utbildning som
krigsorganisation av förbanden säkerställs.

Flygvapnet

Fördyringen av JAS-projektet måste innebära att
industrin tar sin andel av merkostnaden, så att projektet
kan fullföljas. Det är av stor betydelse för såväl den militära
som civila produktionen. Det råder en rad oklarheter i JAS-
planets bestyckning. Regeringen måste se till att frågan om
beväpning av JAS får sin lösning. Regeringen bör
skyndsamt ta fram ett program så att ett underlag föreligger
senast i samband med l992 års försvarsbeslut.

Vi vill erinra om riksdagsbeslutet l982 där
militärledningens rådgivande nämnd fick ett särskilt ansvar
för uppföljningen av JAS-projektet.

Försvarsmateriel

Vi föreslår att 275 miljoner kronor avdelas för att
säkerställa den materiella förnyelsen. Dessa fördelas med
200 miljoner kronor till armén. Inom marinen föreslår vi att
75 miljoner kronor anslås.

Även om förutsättningarna är mycket olika vid en ev
krissituation i Sverige är det viktigt att vi här drar lärdom av
erfarenheterna från kriget vid Persiska viken. Det gäller i
synnerhet materielfrågor.

Utvecklingssamarbete

Den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk
försvarsindustri måste säkerställas, för att vi skall kunna
följa med i utvecklingen såväl industriellt som materiellt.
Samarbetet måste dock regleras på ett sådant sätt att det blir
både juridiskt och moraliskt försvarbart. Vi anser att
Sverige kontinuerligt måste pröva vilka länder som är
möjliga att samverka med för utvecklande av
försvarsmateriel.

Kriget vid Persiska viken har ytterligare aktualiserat
behovet av kontroll och begränsning av den internationella
vapenhandeln av såväl nya som gamla vapen. Vi anser att
situationen nu är lämplig för att aktualisera kravet på
internationella överenskommelser inom FN för att
möjliggöra en sådan begränsning.

Ing 1 m.m.

Regeringens förslag om nedläggning av Ing 1 i Södertälje
är ett exempel på hur dåligt underbyggda förslagen i
propositionen är. Föredraganden hänvisar till ett minskat
behov av ingenjörssoldater, men redovisar inget som helst
underlag för att bedöma detta behov. Inte heller redovisas
de operativa konsekvenserna av en nedläggning av
etablissemanget i Almnäs som militärbas. Sedan riksdagen
fattade sitt beslut om en flyttning av Ing 1 till Strängnäs har
också nya bedömningar av de ekonomiska konsekvenserna
av olika handlingsalternativ presenterats.

Vi konstaterar att propositionen inte redovisar
tillräckliga motiv för förslaget om nedläggning av Ing 1. Det
rimliga är därför att, i enlighet med vad också ÖB anfört,
låta frågan om Ing 1:s framtid anstå till l992 års
försvarsbeslut. Därmed finns också tid för att klarlägga
vilken användning av etablissemanget i Almnäs som är den
långsiktigt bästa ur ekonomisk och operativ synvikel. Det
innebär att besluten om flyttning av FN-skolan och
fältarbetsskolan tills vidare inte ska verkställas.

Allmän värnplikt

Principen om ett folkförsvar som vilar på medverkan
från varje svensk medborgare måste hävdas. Det innebär
att systemet med allmän värnplikt skall bibehållas. Den
allmänna värnplikten måste utgöra grunden för det militära
försvaret. Utbildningen måste ges bredd och flexibilitet. De
värnpliktiga har rätt att kräva en adekvat grundutbildning
av hög kvalitet så att de kan klara sin uppgift i försvaret. Det
är särskilt angeläget, då utbildningstiden för en del
värnpliktiga är så kort som 5 månader. Vi anser att
riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Repetitionsutbildningen

Det är i längden ohållbart att återkommande göra
nedskärningar på drift- och repetitionsutbildning. Det ger
bristande trovärdighet åt Sveriges försvarsförmåga. Ett
stort antal förband behöver, som läget nu är,
kompletterande utbildning för att kunna fungera vid en
mobilisering. Ett krigsförband som inte övas och samtränas
med andra förband får lägre kvalitet. Vi föreslår mot denna
bakgrund att ytterligare 300 milj kr anvisas för
repetitionsutbildning. Utav dessa medel bör anslås 200 milj
kr till armén, 50 milj kr till marinen respektive flygvapnet.

Värnpliktsersättning

Värnpliktsförmånerna förbättras något, som en följd av
de ökade kostnader som skattereformen inneburit.
Dagersättningen föreslås i propositionen höjd med 3 kr till
34 kr. Det är fortfarande långt ifrån det storstilade löfte som
socialdemokraterna gav de värnpliktiga inför valet 1982.
Om dessa löften hade infriats under den socialdemokratiska
regeringsperioden, hade dagersättningen idag varit ca 50 kr.
Vi föreslår att dagersättningen räknas upp ytterligare med 4
kr till 38 kr och föreslår att 50 milj kr anvisas för detta
ändamål.

Frivilligorganisationerna

De frivilliga försvarsorganisationerna har bl a som en
följd av skattereformens ändrade traktamentsförmåner och
bilersättning fått svårare än tidigare att engagera
försvarsmaktens anställda som instruktörer i sin utbildning.
Instruktörsförmånerna måste därför förbättras. Det gäller
också möjligheterna till tjänstledighet för att kunna utföra
dessa viktiga insatser för totalförsvaret. De är f n föremål
för utredning.

Civila försvaret

När försvarskommittén havererade hade man ännu inte
hunnit fram till det civila försvaret. Vi anser att de civila
delarna av totalförsvaret måste utredas i särskild ordning så
att dessa frågor får en högre prioritet än vad som gällt
hittills. Det finns stora brister i civilförsvaret.

Mycket tyder på att de icke-militära hoten och
sårbarheten kommer att få större aktualitet. Civilförsvaret
har ansvar för hur vår befolkning på 8,5 miljoner människor
i både krig och kristid ska få omsorg, skydd och sina
basbehov täckta. Detta inbegriper också de behov som det
militära försvaret har av sjukvård, energi, transporter och
förnödenheter.

Det sägs ofta att det är viktigt att se totalförsvaret i ett
sammanhang. Men om man fortsätter att bara utreda den
militära delen av försvaret, blir det ändå ingen helhet. Vi
anser därför att det är klokt att besluta om det civila
försvaret, efter att beslut fattats om säkerhets- och
försvarspolitiken och det militära försvarets utformning.
Det skulle ge bättre förutsättningar att integrera
beredskapsfrågorna i utformningen av energi-, närings-,
jordbruks- och sjukvårdspolitik m.m. Det skulle sannolikt
leda till minskad sårbarhet i samhället.

Det är särskilt angeläget att en utredning om det civila
försvaret studerar sårbarheten i samhällets nätverk och i
synnerhet sårbarheten i storstäderna.
Försörjningsberedskapen för livsmedel är en central fråga.
Vi anser att beredskapsmålet med 80-procentig försörjning
av livsmedel är nödvändigt för att klara en kris- och
krigssituation. Den försvarsberedning som pågår bör enligt
vår uppfattning koncentrera sig på den militära delen av
försvaret.

Skyddsmasker

Den svenska hotbilden utgår från att insatser av kemiska
stridsmedel primärt måste inriktas mot mål av militär
betydelse. Det är viktigt att alla i Sverige får tillgång till ett
effektivt befolkningsskydd. Det måste vara självklart att
svenska skyddsmasker ska baseras på bästa teknik. Sverige
måste tillgodogöra sig de internationella erfarenheter som
finns på detta område.

Livsmedelsberedskap

Vår självförsörjningsgrad är en avgörande faktor för att
upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos
landets befolkning liksom i omvärlden. Regeringen föreslår
i propositionen en nedskärning av anslaget till
livsmedelsförsörjning. För budgetåret 1991/92 föreslås 128
milj kr ytterligare till stöd för jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige i en särskild motion.
Därmed förstärks livsmedelsberedskapen i norra delarna av
landet, vilket frigör medel för ökad livsmedelsberedskap
också i övriga landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:102 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av det militära försvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bristerna i beredningen av
underlagen för beslutet om totalförsvarets verksamhet,

3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:102 såvitt
avser förslag till genomförandeprisbudgetering,

4. att riksdagen anvisar 200 000 000 kr. utöver
regeringens förslag till anskaffande av försvarsmateriel
inom armén, i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen anvisar 75 000 000 kr. utöver regeringens
förslag till anskaffande av materiel inom marinen, i enlighet
med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av U-båt 90 och
Haubits 77 B,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anskaffning av amfibiebåtar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingssamarbete inom
försvarsindustrin,

9. att riksdagen hos regeringen begär svenskt initiativ för
att få till stånd en internationell överenskommelse om
begränsning och kontroll av den internationella
vapenhandeln i enlighet med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beslut om Ing 1 m.m. i samband
med 1992 års försvarsbeslut,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den allmänna värnpliktens
betydelse för det militära försvaret,

12. att riksdagen anvisar 200 000 000 kr. utöver
regeringens förslag till repetitionsutbildning inom armén,

13. att riksdagen anvisar 50 000 000 kr. utöver
regeringens förslag till repetitionsutbildning inom marinen,

14. att riksdagen anvisar 50 000 000 kr. utöver
regeringens förslag till repetitionsutbildning inom
flygvapnet,

15. att riksdagen anvisar 50 000 000 kr. utöver
regeringens förslag till förbättring av dagersättningen till de
värnpliktiga med 4 kr./dag,

16. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts för de civila delarna av
totalförsvaret, i enlighet med vad i motionen anförts,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyddsmasker,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om livsmedelsberedskap.

f8pStockholm den 14 mars 1991

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Larz Johansson (c)