med anledning av prop. 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92

Motion 1990/91:Fö11 av Lars Werner m.fl. (v)

Inledning

Förändringarna i Europa fortgår i snabb takt. Tendenser
korsar varandra. Integrationsprocessen, vars tydligaste
ekonomiska och politiska yttring är EG, kontrasterar mot
etniska motsättningar och nationella frigörelsesträvanden.
Iraks grova brott mot folkrätten, invasionen av Kuwait,
följdes av en massiv militär bestraffningsaktion under
ledning av USA, vars effekter kommer att prägla
förhållandet i Mellersta Östern under decennier framåt.
Arbetet för nedrustning, avspänning och fred i världen
verkar möta ständigt nya bakslag, samtidigt som det mot
denna bakgrund blir viktigare än någonsin.

Det riktas inga militära hot mot Sverige. Risken för
väpnade konflikter i vår närhet kan vi inte utesluta, men att
sådana skulle vändas till aggression mot vårt land verkar
föga troligt. De materiella förutsättningarna i form av
militära resurser finns dock, och väpnade konflikters
uppkomst och förlopp är inte alltid rationellt förutsägbara.
Förutsättningen är därmed given: militära organisationer
behöver som motiv för sin existens inte räkna med
sannolikheter -- det räcker att hänvisa till att det osannolika
trots allt kan inträffa. Politiska partier har som uppgift att
påverka vad som ska hända, inte bara att invänta framtiden.
Vänsterpartiet vill minska betydelsen av militära lösningar
vid konflikter utifrån den självklara grunden att våld, eller
hot om sådant, är ett oförnuftigt sätt att lösa motsättningar.

Sverige ska verka för en minskning av militära styrkor i
Europa. Detta är oupplösligt förbundet med att vi själva gör
nedskärningar. Däremot skulle en ensidig svensk militär
avrustning i dag inte främja säkerhet och stabilitet i norra
Europa. Vi anser att Sverige behöver en militär del i
totalförsvaret.

Ett försvar kan aldrig bli starkare än dess svagaste länk.
Den svagaste länken är det civila samhällets sårbarhet.
Viktiga samhällsfunktioner kan slås ut med relativt enkla
medel. Våra storskaliga och centraliserade energisystem
kan även i fred störas av tämligen triviala anledningar,
liksom transportapparaten. I krig kommer sjukvården att
utsättas för påfrestningar som gör risken för en snabb
kollaps påtaglig. Andra svaga länkar är vatten- och
livsmedelsförsörjningen. Det sårbara samhället är en
funktion av vårt sätt att leva och våra metoder för att
producera nyttigheter. Det kan bara stärkas genom
planmässiga och långsiktiga förändringar.

Säkerhetspolitiska överväganden

Vi kan i stort sett instämma i och ställa oss bakom
analysen i detta avsnitt i propositionen. Sovjetunionens
fortsatta utveckling är som framhålls osäker. En
fragmentisering och upplösning av unionen kommer att
mötas av starka motkrafter. Sovjet kommer möjligen att
använda våld för att hålla ihop unionen. Detta har delvis
redan skett. USA kommer inte att protestera i någon större
omfattning. Därtill är den nyvunna gemensamma
avspänningen alltför värdefull. Den ''nya världsordningen''
innebär sålunda att den gamla uppdelningen i intressesfärer
kvarstår. Mindre stater och folkgrupper kommer inte att få
störa ordningen. Motsättningen mellan rika och fattiga
länder skärps.

USA har gått stärkt ut ur kriget i Mellanöstern. NATO
domineras fortfarande av USA. Tidigare tryck från
hemmaopinionen ''to take the boys home'' kan minska i
styrka när det var så framgångsrikt ''to send them out''. Sett
från europeisk synpunkt är detta olyckligt. Upplösningen av
Warszawapakten kommer knappast att följas av en
motsvarande förändring av NATO. En förstärkning av
organisationens politiska roll blir snarare följden. Det
framtida NATO:s förhållande till EG är än så länge oklart.
Svensk EG-anslutning måste skärskådas mot bakgrund
även av detta.

Läge och utveckling inom totalförsvaret

Obalansen inom det svenska totalförsvaret har varit klar
och tydlig ända sedan 1970-talet. Den har senare förvärrats
av JAS-projektet, men detta är bara en liten del av
orsakerna. Det är strukturerna med deras politiska
bakgrund och inneboende egenintressen som förhindrat en
rationell utveckling av det svenska totalförsvaret.
Vänsterpartiet har ständigt framhållit detta och påpekat att
organisationen alltmer utvecklats till en koloss på lerfötter.
Det är glädjande att detta nu erkänns i propositionen.

Gamla organisationsmönster måste brytas upp,
dubbelfunktioner hårdhänt avskaffas och revirtänkande
fördömas. Detta arbete måste påbörjas i toppen av stabs-
och förvaltningsapparaten. De fulla konsekvenserna av
begreppet ''det sårbara samhället'' måste få genomslag i all
planering. Det finns skäl att varna för en urholkning av den
civila delen av totalförsvaret och en försvagning av
räddningstjänsten i fred. Redan har röster höjts för en
förändring av befolkningsskyddet mot bakgrund av det
''kliniska'' kriget mot Irak. Det tål att påpekas att vi ännu
inte vet hur många civila som dött under bombmattorna.

Inte heller vet vi hur framtida kärnkraftsolyckor i
Europa och på andra håll kan komma att drabba vårt land.

Det är utmärkt att regeringen nu vill göra en samlad
översyn av hela totalförsvarets organisation och struktur i
olika utredningar. Det har vänsterpartiet länge pläderat för.
Men det är viktigt att redan nu vidta åtgärder och fatta
beslut som minskar militärutgifterna, avskaffa orimliga
skillnader mellan freds- och krigsorganisation och överföra
så många funktioner som möjligt från militär till civil sektor.
I dessa hänseenden går propositionen inte tillräckligt långt.
Det är inte nödvändigt att avvakta nästa försvarsbeslut för
att ta ställning.

Det militära försvaret

Det har varit intressant att följa debatten om
efterkrigstidens neutralitetsbegrepp i Dagens Nyheter och
andra media under den gångna vintern. Som länge påpekats
från vänsterhåll har alliansfriheten och neutraliteten haft en
klar slagsida till förmån för västmakterna och NATO. Nu
framläggs dokument som får de närmast inblandade att
slingra sig med undanflykter eller möta fakta med tystnad i
förhoppning att allt ska glömmas så fort som möjligt. Det
var inte bara 50-talet som var ett ''Skammens årtionde'',
titeln på den bok om Sveriges anslutning till USA:s
embargopolitik som skrevs av Gunnar Adler-Karlsson.
Hela perioden efter 1947 har karaktäriserats av ett
långtgående samarbete med västmakterna och NATO
under täckmanteln av alliansfrihet och neutralitet.

Det förklarar också, vilket vänsterpartiet ofta påpekat,
att det svenska militära försvaret har fått den struktur det
har. Om huvuduppgiften har varit att hålla ut till dess
NATO nått tillräcklig styrketillväxt i Norge och Danmark
så stämmer strukturen och blir logisk. Det förklarar
satsningarna på ett förvuxet flygvapen och sårbara
arméförband som pansarbrigaderna. Underhåll och
ersättning av förlorade plan och vagnar för att reorganisera
förbanden efter första insatsen har inte varit möjliga att
genomföra för Sverige ensamt. Det har heller inte varit
meningen. Det svenska militära försvaret har inte i första
hand varit organiserat som en neutralitetsvakt utan som en
sköld för NATO:s nordflank.

Förhoppningsvis ligger nu detta bakom oss, och vi borde
kunna diskutera den svenska säkerhetspolitiken utifrån
våra egna nationella värderingar. Då behövs ett ärligt
nytänkande syftande till genomgripande förändringar.

Rationalisera i toppen

Ett gammalt förslag från vänsterpartiets sida är ett
avskaffande av vapengrenarna. Armé-, marin- och
flygstaberna, som endast förekommer i
fredsorganisationen, har överlevt sig själva. De bör läggas
ner, och försvarsstaben ensam kvarstå som central instans
i fred som i krig. Motsvarande strukturrationalisering bör
genomföras på förvaltningssidan där det inom FMV
fortfarande finns alltför mycket av revirtänkande baserat på
vapengrenstillhörighet.

Åtgärderna bör naturligtvis få genomslag på högre och
lägre regional nivå så långt de är praktiskt genomförbara.

Nedläggning av förband

Förslaget om att minska antalet armébrigader stöds av
vänsterpartiet. Brigadorganisationen kan över huvud taget
ifrågasättas. Dessutom vill vi återkomma med vårt årligen
återkommande förslag: skrota pansarbrigaderna. Då
bortfaller också problemet med anskaffning av nya
stridsvagnar. Försvar mot anfallande pansar kan ske
effektivt utan egna stridsvagnar. Med ett slopande av
vapengrenstänkandet kunde anskaffandet av helikoptrar
också komma till en lösning.

Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget att lägga ner
Ing 1. Ytterligare minskning av fredsorganisationen är
önskvärd och möjlig. Det kan ske genom flera
nedläggningar eller sammanslagningar av andra
specialtruppslagsförband med Fo-regementen.
Vänsterpartiet stöder förslaget om reducering av marinens
lednings-, bas- och underhållsorganisation under
budgetåret, liksom de förslag till besparingar och
omstruktureringar som föreslås för flygvapnet.

Civilisera försvaret

Vänsterpartiet stöder helhjärtat förslagen om överföring
av gemensamma myndigheter från militär till civil sektor.
Det är positivt när tidigare förslag från vårt parti kommer
till heders. De nu föreslagna s. k. renodlingarna har dock
en svaghet. Det förutsätts att dessa myndigheter ska
fortleva inom en gemensam ekonomisk ram. Det blir då ett
bekvämt sätt att minska de militära kostnaderna, men
innebär ingen reell besparing. Vi föreslår i stället en
nedläggning av dessa myndigheter. De bör bantas och
integreras med motsvarande civila myndigheter. Det kan
möta svårigheter när det gäller t. ex. hela civilförvaltningen,
men det bör då undersökas vilka funktioner inom den som
kan överföras till civil sektor.

Ytterligare två myndigheter bör enligt vänsterpartiets
gamla krav avmilitariseras. Det är
fortifikationsförvaltningen, som med fördel kan bli en
uppdragsenhet inom byggnadsstyrelsen samt försvarets
sjukvårdsstyrelse, som bör integreras i socialstyrelsen. I det
senare fallet skulle vi då kanske äntligen få en rationell
lösning av ansvarsförhållanden och beredskap inom hälso-
och sjukvården under krig.

Kustbevakningen

I översynen av kustbevakningens lokala organisation
(KLO 2000) har föreslagits vissa indragningar. Regeringen
markerar i propositionen vikten av att översynen slutförs.
Det finns dock anledning att vara försiktig med att forcera
arbetet. Förändringar i kustbevakningens organisation får
inte komma i konflikt med målet att upprätthålla och
utveckla en levande skärgård samt möjligheterna att
effektivt övervaka unika och hotade naturvärden.

Det civila försvaret 1987
års försvarsbeslut innebar en försvagning av
totalförsvarets civila del. Sårbarheten i samhället ökade
genom detta beslut, fastän alla talar varmt för att den måste
minska.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå den
förnöjsamhet som uttrycks i propositionen. Att påstå att
beredskapsplaneringen är god är till föga tröst när man vet
att många planer inte kommer att fungera i praktiken. Inför
nästa försvarsbeslut bör sårbarhetsproblemen och de civila
delarna av totalförsvaret få större uppmärksamhet.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Det är utmärkt att allt fler funktioner inom det civila
försvaret nu förs till kommunal nivå. Det är där arbetet ska
utföras. Där får samordningen mellan freds- och
krigsorganisationen störst effekt. Men liksom i så många
andra fall har staten lagt över ansvar och kostnader på
kommunerna utan att bidra ekonomiskt i den omfattning
som krävs.

Det uttrycks också klart i propositionen när det sägs att
förändringar inom kommuner för att möta det ökade
ansvaret bör ske ''inom ramen för nuvarande kostnader''.
Detta är omöjligt. Resultatet kan bara bli att både
fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten blir
lidande.

Kommunerna bör få ett utökat statligt stöd för sin
verksamhet inom fredsräddningstjänsten och
civilförsvarsverksamheten. Detta bör beaktas i det fortsatta
utredningsarbetet inför nästa försvarsbeslut.

Värnpliktsförmåner

Den föreslagna höjningen av dagersättningen med tre
kronor räcker inte. Under en följd av år har de värnpliktigas
ekonomi försämrats. Vi föreslår även i år en höjning till 40
kronor under de 230 första dagarna som ett första steg.
Utryckningsbidraget ska höjas med 1 000 kr till 4 000 kr.

Vi vill heller inte gå med på någon försämring av
värnpliktsresorna. Vidare har riksdagen flera gånger uttalat
att de värnpliktiga bör vara i hemmet före kl 24.00
hemresedagen. Att denna princip nu föreslås tillämpas i
mindre utsträckning måste avvisas.

Vissa länstrafikbolag accepterar inte värnpliktskortet.
Regeringen bör ta initiativ så att en sådan orättvisa kan
undanröjas.

Ekonomiska konsekvenser för totalförsvaret

Vi föreslår en minskning av anslagen till det militära
försvaret med nära 10 %. För totalförsvarets civila del
godtar vi regeringens förslag för i år. På sikt måste anslagen
ökas.

Vi anser att JAS-projektet ska avbrytas, vilket vi kräver
i motion 1990/91:Fö413. Hittills har det kostat ca 2,5
miljarder kr. per år, men gissningar kring ekonomiska
effekter för budgeten 1991/92 av ett avbrytande är inte
meningsfulla. Vi påstår inte att det finns pengar att hämta
på ett års sikt.

Det militära försvarets kostnader är stora, men de
påverkbara kostnaderna på kort sikt är relativt små. En
sänkning med 10 % under ett år innebär hårdhänta ingrepp
i verksamheten, eftersom endast en mindre del av de
organisatoriska förändringar som vi föreslår ger besparingar
omedelbart.

Våra förslag får följande konsekvenser i
budgetpropositionen:

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
Pansarbrigaderna utgår. Repetitionsutbildning genomförs
praktiskt taget inte. Detta medger en besparing om 1 150
miljoner kr.

B 2. Anskaffning av materiel Anslaget för bibehållande
av utvecklingskapacitet vid försvarsindustrin minskas till
hälften. Anskaffning av ytterligare haubits 77 uppskjuts.
Detta medger en besparing om 240 miljoner kr.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
Repetitionsutbildning minskas, vilket medger en besparing
om 40 miljoner kr.

C 2. Anskaffning av materiel Ubåt 90 utgår. Övrig
materielutveckling och anskaffning skärs ner. Detta medger
en besparing om 400 miljoner kr.

C 3. Anskaffning av anläggningar Anslaget skärs ner
med 60 miljoner kr.

D 1. Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet Antalet flygtimmar minskas med en
tredjedel. Repetitionsutbildning minskas. Detta medger en
besparing om 210 miljoner kr.

D 2. Anskaffning av materiel Flygburen spaningsradar
utgår. Nedskärning annan materiel ger en besparing om 600
miljoner kr.

D 3. Anskaffning av anläggningar Arbetet inom Bas 90
avbryts. Förberedelser inför JAS 39 avbryts. Nybyggande
uppskjuts. Detta medger en besparing om 80 miljoner kr.

E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och
förbandsverksamhet De föreslagna rationaliseringarna kan
börja omedelbart, vilket medger en besparing om 110
miljoner kr.

E 2. Anskaffning av materiel Anslaget skärs ner med 40
miljoner kr.

E 4. Forskning och utveckling Anslaget skärs ner med 50
miljoner kr.

F 12. Krigsarkivet Myndigheten upphör snarast.
Verksamheten övertas av Riksarkivet, vilket medger en
besparing om 5 miljoner kr.

G 7. Reglering av prisstegringar Anslaget för täckning
av pris- och löneökningar minskas med 350 miljoner kr. som
en konsekvens av ovanstående

Gemensamt för B 1, C 1 och D 1 Höjning av
dagersättning, utryckningsbidrag och bibehållna
reseförmåner för värnpliktiga medför en ökad kostnad om
105 miljoner kr.

Detta innebär att vänsterpartiet till totalförsvarets
militära del för budgetåret 1991/92 anslår 3 230 miljoner kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således 31 383
miljoner kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen inför den
förestående översynen av det militära försvarets centrala
ledning ger direktiv om nedläggning av armé-, marin- och
flygstaberna,

2. att riksdagen beslutar om en avveckling av
pansarbrigaderna,

3. att riksdagen beslutar att de myndigheter som i
propositionen föreslås överföras från det militära försvarets
anslag till en gemensam ekonomisk ram i stället läggs ner
och så långt som möjligt integreras med motsvarande civila
organ,

4. att riksdagen begär att regeringen låter förbereda och
genomföra en överföring av fortifikationsförvaltningen och
försvarets sjukvårdsstyrelse till byggnadsstyrelsen resp.
socialstyrelsen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kustbevakningens organisation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sårbarhetsproblemen och de
civila delarna av totalförsvaret bör få större
uppmärksamhet inför nästa försvarsbeslut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kommunerna måste få en ökad ekonomisk ersättning för
sitt utökade ansvar inom fredsräddningstjänsten och
civilförsvarsverksamheten,

8. att riksdagen beslutar att dagersättningen för
värnpliktiga skall höjas till 40 kr.,

9. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget för
värnpliktiga skall höjas till 4 000 kr.,

10. att riksdagen till totalförsvarets militära del för
budgetåret 1991/92 anslår 3 230 000 000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 31 383 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Annika Åhnberg (v)

Jan Jennehag (v)