med anledning av prop. 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92

Motion 1990/91:Fö10 av Birgit Henriksson (m)

Häromdagen fick vi ytterligare bevis på den dåliga
standard, som mycken materiel i det svenska försvaret i dag
håller. När man äntligen skulle genomföra en stormanöver,
visade det sig att en hel grupp soldater fick utgå och resa
''hem'' till Boden. Detta därför att kanonlavetterna visade
sig undermåliga -- det skulle innebära risk för de
värnpliktigas liv om de avfyrades. Till yttermera visso hade
man kostat på en ordentlig renovering av pjäserna, som
dock är mycket gamla.

Riksdagens försvarsbeslut alltifrån 1972 har i praktiken
varje gång ytterligare minskat försvarsbudgeten i reala
termer. Tillväxten för försvaret har varit praktiskt taget
obefintlig medan andra delar av statsförvaltningen tillåtits
växa mycket kraftigt. Det var även inom totalförsvaret, som
man tidigast började ställa kravet på omprioriteringar,
besparingar och strukturrationaliseringar.

Trots den reala minskningen har man dock inte
omprövat målsättningen vilket ställer våra värnpliktiga och
deras befäl inför hart när omöjliga uppgifter. Utomlands
börjar tilltron att minska vad gäller vårt försvars
möjligheter att klara sina uppgifter. Inte minst alla
ouppklarade ubåtskränkningar har bidragit till detta.

Svensk industri producerar en del av den bästa
utrustning som finns att få för nordiska förhållanden.
Denna är dock dyrbar -- dels på grund av dyra
utvecklingskostnader, dels på grund av det höga
kostnadsläget inom svensk tillverkningsindustri, dels
genom tillverkning i alltför korta serier. Materielen, som
våra värnpliktiga utrustas med i dag, har av kostnadsskäl
inte kunnat hållas i välfungerande skick. Det saknas
dessutom fortfarande viktiga komponenter till en del
materiel, andra är förslitna eller omoderna. Man kan i dag
inte lita på att de kommer att fungera vid exempelvis en
snabb mobilisering.

Det så kallade Gulfkriget har med all önskvärd tydlighet
visat vikten av god, modern materiel. Det har klart visat på
faran av alltför gammal eller otidsenlig utrustning. Det har
ännu en gång visat på betydelsen av ett starkt flygvapen.
Flygunderstöd för de egna trupperna och som
befolkningsskydd är en nödvändighet. Därför är
utvecklingen av JAS-planet i dagens läge en nödvändighet,
samtidigt som man ser över och moderniserar våra äldre
flygplanstyper. Så stora kostnader är redan nedlagda att det
vore oförsvarligt att inte vidareutveckla projektet med JAS-
planet så länge man är förvissad om att vara på rätt väg.

Under en lång följd av år har man dragit ned på
underhåll eller utbyten av för den svenske soldatens
överlevnadsmöjligheter livsviktig materiel samtidigt som
man lägger ner miljoner på många, dyra hemresor. Resorna
går dessutom inte alltid till hemorten utan även i vissa fall
utomlands, då exempelvis föräldrar är tillfälligt
stationerade eller bosatta i annat land. Den värnpliktige
inte bara flyger eller reser med tåg, han/hon tillåts även
leasa bil för att komma fortare fram än vad de allmänna
kommunikationsmedlen medger. Samtidigt töms bl.a. våra
regementen vid veckosluten och håller dålig beredskap.

För att kunna upprätthålla bättre beredskap och för att
få medel till förbättrat materielunderhåll och snabbare
utbyte av föråldrad materiel eller modernisering av
densamma bör bl.a. de värnpliktigas resor begränsas. Detta
kan ske genom att resor beviljas högst var fjortonde dag och
bara till hemorten.

I dagarna har man på värnpliktsriksdagen krävt högre
dagersättning. Fyra järnvägsvagnar demolerades ungefär
vid samma tidpunkt -- det var värnpliktiga på resa till
stormanöver i Norrland, som på detta sätt ''firade''. De fasta
kostnaderna liksom de sociala kostnaderna blir allt
kännbarare för försvaret. Dessa borde kunna tillföras andra
titlar. Ren skadegörelse borde betalas av de skyldiga. Det
är i slutändan just de, som kanske vid orostider får betala
dålig utrustning med sina liv. Något som borde vara
otänkbart i en nation med så stora möjligheter som Sverige
ändå har att återigen bli välmående.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
begränsning av de värnpliktigas resor i enlighet med vad
som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minst hälften av anslaget till
värnpliktigs resekostnader överförs till materielanslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidareutvecklingen av flygplanet
JAS,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur
kostnader för värnpliktigas skadegörelse, exempelvis
demolerade järnvägsvagnar, förstörelse inom
kasernområden eller materielförstörelse, skall kunna
debiteras och tas ut från de ansvariga.

Stockholm den 14 mars 1991

Birgit Henriksson (m)