med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö27 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö27

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

Vänsterpartiet kommunisterna ansluter sig i huvudsak till regeringens förslag,
som i sin tur mycket nära överensstämmer med försvarskommitténs.

Systemet med allmän värnplikt ses som en självklarhet i vårt land. Inget
politiskt parti eller intressegrupp av någon betydelse vill avskaffa det. Systemet
innehåller i sig dock spänningar. Den nödvändiga differentieringen av
utbildningen för olika uppgifter i organisationen accepteras i huvudsak. Givetvis
finns en gräns för hur långt differentieringen kan drivas. Det var uppenbart
att överbefälhavarens förslag om försöksverksamhet med 2,5 månaders
utbildning för vissa värnpliktiga hade passerat denna gräns. Även försöksverksamheten
med 5 månaders utbildning har av många uppfattats som
diskutabel av flera skäl. En skillnad på 10 månader mellan längsta och kortaste
grundutbildning medför svårigheter att kompensera dem som går igenom
den längre utbildningen. Kraven från samhällets sida på den enskilde
måste uppfattas som rättvisa för att systemet skall kunna upprätthållas.

Det finns skäl att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet. Vi föreslår
ett ett parlamentariskt organ inrättas för att kontinuerligt följa försöken med
5 månaders utbildning. Utbildningens resultat, kvalitet och de utbildades användbarhet
i en framtida krigsorganisation är en självklar uppgift för detta
organ att granska och utvärdera. En annan uppgift, och med hänsyn till vad
som sagts ovan ingalunda mindre viktig, är att bedöma de sociala och psykologiska
effekterna av försöksverksamheten med hänsyn till försvarsvilja och
acceptans av systemet. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att lämna förslag
på ett sådant organ.

Regeringen föreslår att en ny myndighet, Militärbefälhavaren i Mellersta
militärområdet (MB M), lokaliseras till Strängnäs tillsammans med militärområdesmateriel-
och verkstadsförvaltningarnas ledningar. Vpk delar uppfattningen
att milo-förvaltningarnas ledningar bör vara samlokaliserade med
milo-staben. Däremot anser vi att en lokalisering till Karlstad är att föredra.

I propositionen anförs att ledningsförhållandena och kostnadsaspekten talar
för att Strängnäs är det bättre alternativet. Kostnaderna är högre för
Karlstadsalternativet. Karlstad innebär också längre avstånd till underställda
enheter och samverkande myndigheter. Decentralisering har ofta den
effekten. Detta är ingenting specifikt för militär verksamhet, utan är något
som gäller generellt.

Rekryteringen av marin- och flygvapenpersonal underlättas enligt rege

ringen vid en lokalisering till Strängnäs. Liknande argument har också alltid Mot. 1989/90

framförts vid tidigare diskussioner kring utflyttning av verksamhet från Mä- Fö27

lardalen. När en förändring väl har genomförts har sådana faktorer inte varit
lika självklara. Erfarenheterna av utlokaliseringar till Karlstad är goda. Det
finns skäl att anta att de skulle bli det även i detta fall.

Regeringen anför också att en säker, snabb och smidig övergång från
fredsförhållande till kris eller krig underlättas om man väljer Strängnäs.

Detta är inte givet. Stockholmsområdet och Mälardalen är närmast sinnebilden
för det som brukar sammanfattas under begreppet ”det sårbara samhället”.
En lokalisering till Karlstad kan tvärtom ha militära fördelar sedd från
utgångspunkten säker och uthållig ledning. En snabb och smidig övergång
till kris- och krigsförhållanden kan mycket väl ske från Karlstad.

Nackdelarna med Karlstadsalternativet är sålunda ekonomiska. Några exakta
uppskattningar av hur stora dessa är presenteras inte i propositionen,
men torde med tanke på fördelarna vara överkomliga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen skall inrätta ett parlamentariskt
sammansatt organ med anledning av försöksverksamheten med
förkortad grundutbildning av värnpliktiga,

2. att riksdagen beslutar att myndigheterna MB M, MF M (ledningen)
och VFM (ledningen) skall lokaliseras till Karlstad.

Stockholm den 25 oktober 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Ylva Johansson (vpk)

Jan Jennehag (vpk) Björn Samuelson (vpk)

10