med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö25 av Anders G Högmark m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö25

av Anders G Högmark m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

För att vinna och behålla trovärdighet gentemot vår omvärld i vår beslutsamhet
att upprätthålla neutralitetspolitiken är det viktigt att den svenska försvarspolitiken
styrke- och beredskapsmässigt står i samklang med de säkerhetspolitiska
mål kring vilka det råder bred politisk enighet.

De senaste årens utveckling inom försvaret inger farhågor i detta avseende.

En grundprincip i vårt demokratiska samhälle är att bygga försvaret på
den allmänna värnplikten. Enskilda människors vilja och förmåga till personliga
insatser och uppoffringar för att värna vårt lands gränser och suveränitet
avspeglas i en gedigen värnpliktsutbildning.

Som många påtalat har försvarskommitténs direktiv inneburit att arméns
strukturproblem hanterats på ett häpnadsväckande ologiskt sätt. Dessutom
har detta utredningsarbete skett under stor tidspress och i övrigt i former och
med begränsningar som direkt omöjliggör en seriös behandling av ärendet.

Många frågor väntar på ett svar främst då frågan om den framtida krigsorganisationen
och värnpliktsfrågan.

Oaktat denna ologiska besluts- och utredningsordning med påföljande
bräckliga och bristfälliga beslutsunderlag anser sig regeringen kunna ta ett
beslut och föreslå nedläggning av bl.a. lili Växjö, trots att man i propositionen
konstaterar (s. 22) att ”14, 111 och 115 är de infanteriregementen som
har de bästa förutsättningarna att utbilda mer än en brigad respektive utbilda
mekaniserade förband”.

I skenet av ett sådant konstaterande samt att 111 över huvud taget aldrig
berörts i nedläggningssammanhang måste man ställa frågan: Vad är det i den
säkerhetspolitiska och försvarspolitiska bilden som har inträffat?

En massiv folkopinion i sydöstra Sverige med över 100000 namnunderskrifter
samt ett flertal uppvaktningar har kraftfullt reagerat och efterlyst
svar på denna fråga. Än så länge har den förblivit obesvarad.

111 :s läge

I ll-brigaden har den kortaste vägen till tänkta operationsmål i södra Sverige
(10—12 mil). Avsaknad av grundutbildning för brigadförband vid 111 i
Växjö leder till bl.a. följande osäkerheter och brister avseende:

- snabbt skydd av viktiga flygbaser och marina basområden,

1* Riksdagen 1988189.3sami. NrFö24-27

- skydd av viktiga lednings- och underhållsenheter i området för operatio- Mot. 1989/90
ner i södra Sverige. Fö25

Folkförankring

Avsaknad av brigadutbildning i G-, H- och K-län kommer att medföra svårigheter
att rekrytera territorialförbanden då dessa omsättes via brigaden.
Detta kan innebära att exempelvis Öland inte försvaras av ölänningar osv.
Utan att på något sätt driva denna tankegång om lokalrekrytering för långt
är det tveklöst så att såväl god lokalkännedom i skilda avseenden som stark
känslomässig koppling till hemtrakten skapar en överlägsen mental försvarskraft
nog så viktig för ett litet land som i ett verkligt läge till det yttersta
måste mobilisera alla sina krafter. En blick utöver vårt lands gränser borde
ha lärt oss vad denna lokala förankring och mobilisering i ett litet land kan
betyda för att försvara sig mot numerärt överlägsna angripare.

En krigsorganisation med mindre än 21 brigader kommer att innebära att
en mindre del av årsklassen grundutbildas till arméns fältförband. Övriga ur
årsklassen måste direktutbildas till territorialförsvaret eller personalreserven
om hela årsklassen skall ges utbildning.

En fortsatt grundutbildning vid 111 säkerställer att territorialförsvarsorganisationen
i sydöstra Sverige i huvudsak blir lokalrekryterad.

Frivilligverksamheten är en livsnerv i det öppna demokratiska samhällets
försvarsmakt. Den är ett uttryck för folkviljan att värna landets frihet och
fred.

Inom Fo 16/18 med stöd från 111 lade exempelvis 160 yrkesofficerare ner
nära 14000 instruktionstimmar inom frivilligförsvaret senaste året.

En nedläggning av 111 skulle radikalt förändra denna situation. Frivilligverksamhetens
villkor skulle påtagligt försämras och verksamheten kraftigt
minska. Den verksamhet som under hela efterkrigstiden byggts upp och med
levande intresse utvecklats skulle på ett par år genom 111 :s nedläggning raseras.
Ett anmärkningsvärt slöseri med resurser inom en försvarsorganisation
vars stora problem är just bristen på resurser.

Utbildningsbetingelser

Sorn vi redan inledningsvis pekade på genom att citera propositionen (s. 22)
har 111 sällsynt goda utbildningsbetingelser för dagens och morgondagens
behov.

Dessutom ger 111 :s kapacitet stor handlingsfrihet inför framtiden vad gäller
såväl dimensionering som utformning av arméns organisation.

Att ersätta denna kapacitet på andra håll kommer att kräva omfattande
nyinvesteringar vilka med stor sannolikhet har underskattats i omfattning.

I en organisation med akut medelsbrist under de kommande 3-5 åren
framstår det som obegripligt hur man kan avhända sig en komplett fungerande
utbildningsanläggning som 111 utgör för att sedan tvingas att på andra
orter nyinvestera stora summor.

Pay-off-tiden på dessa investeringar har uppgivits ligga på 10-15 år. Att i
ett akut ekonomiskt krisläge över huvud taget räkna med pay-off-tider över

5 år framstår som uppseendeväckande och blottar bara detta fundamentala Mot. 1989/90

brister i kalkyl- och beräkningsförutsättningarna för armén och försvaret. Fö25

Det finns enligt vår mening all anledning att inför ett stundande beslut ingående
granska dessa kalkylmetoder och pay-off-tider. Andra och mer rimliga
krav på kortare pay-off-tider kommer troligtvis att mycket klart tala för
att bl.a. Ill även framgent har sin givna roll som bl.a. brigadutbildare.

Personal

Ett besvärande vakansläge har under många år skapat betydande problem
för armén, vilken tvingats finna mer eller mindre kortsiktiga lösningar på
dessa. Denna situation har inneburit effektivitetsförluster, höga kostnader
och personalproblem.

Några undantag från denna bild har dock funnits. Även i detta avseende
har 111 intagit något av en särställning. Vakanserna har varit obefintliga,
många kompetenta har sökt lediga tjänster osv. Ill har kommit att framstå
som arméns rekryteringsmotor till gagn för många andra utbildningsförband
vilka dragits med rekryteringsproblem.

Just läget i Växjö med dess goda och allsidiga arbetsmarknad har aktivt
bidragit till denna gynnsamma situation. Detta i kombination med att 111
under lång tid haft förmånen att ha en sällsynt kompetent, entusiasmerande
och framsynt regementsledning har inneburit att 111 blivit något av stilbildare
för hur ett modernt utbildningsförband skall se ut.

Ingen har tidigare ens kommit på tanken att tala om nedläggning av detta
förband.

En nedläggning av bl.a. Ill skulle innebära en stor flykt av duktiga officerare
från armén. Den framlagda propositionen har allvarligt underskattat
dessa följder. Att i en resursknapp organisation så äventyra försörjningen av
utbildad och högmotiverad kompetent personal framstår inte som någon god
och klok politik.

Personalförsörjningsfrågorna är för övrigt dåligt belysta i propositionen
och måste före ett beslut ingående utredas.

Värnpliktiga

Regeringens förslag reser en rad allvarliga frågor kring hela värnpliktssystemet,
för de värnpliktiga och deras sociala situation och för kostnaderna av
dessa förändringar. Hur kommer kostnaderna för vpl-resor att påverkas?

Hur hanterar vi den långa och växande kö av värnpliktiga som väntar på att
få rycka in? Likaså inställer sig en rad frågor kring sårbarhet, känslighet och
säkerhet vid mobilisering. Även dessa frågor är bristfälligt belysta i propositionen.

Kärnfrågan blir till slut: Går det att på ett meningsfullt sätt motivera och
bibehålla det allmänna värnpliktssystemet med det förslag regeringen nu
presenterar riksdagen?

Avslutning — sammanfattning

Sorn med all tydlighet har visats under de senaste månadernas debatt om
försvarets framtid, och dessutom förhoppningsvis av denna motion, går det

inte att med det underlag som presenteras i regeringens proposition nu ta Mot. 1989/90

ställning till hur en utbildningsorganisation skall se ut om man inte först har Fö25

fattat beslut om försvarsmaktens krigsorganisation. Logiskt och rationellt
beslutsfattande kräver faktiskt en sådan ordning. För att under alla omständigheter
ha största möjliga handlingsfrihet inför framtiden är en krigsorganisation
med 21 brigader ett minimikrav. I en sådan organisation med högt
ställda krav på att förena effektivitet och kvalitet med genuin lokalt/regionalt
mobiliserad och motiverad försvarsvilja har 111 en given framtida roll
som brigadproducerande utbildningsförband.

Den senaste tidens omvälvande utveckling i Central- och Östeuropa motiverar
självfallet en kontinuerlig värdering av den säkerhetspolitiska situationen.

Ingen torde i dag bestrida att Östersjöområdet ökat i säkerhetspolitiskt
intresse.

Inför stundande försvarspolitiska beslut bör detta väga tungt. Syd- och
Sydostsveriges strategiska betydelse har snarare ökat än minskat. Att i ett
sådant perspektiv inför 90-talet föreslå nedläggning av ett av arméns mest
välbelägna och effektiva förband vilket 111 utgör framstår som mindre välbetänkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av 111 i
Växjö.

Stockholm den 25 oktober 1989
Anders G Högmark (m)

Bertil Danielsson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Ewy Möller (m)

6