med anledning av prop. 1988/89:92 om ny minerallagstiftning m.m.

Motion 1988/89:N29 av Per Westerberg m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:N29

av Per Westerberg m. fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:92 om ny
minerallagstiftning m.m.

Inledning

Brytningsvärda malmer och mineraler liksom t.ex. olja och naturgas kan
bidra till ett lands välstånd. För att kunna dra nytta av dessa tillgångar krävs
dels prospektering, dels utvinning. All erfarenhet visar att detta bäst utföres
av privata företag.

Lagstiftningen på området måste vara så utformad att privata företag har
incitament till att investera i prospektering och utvinning. Förutsättningarna
att utvinna mineral är direkt kopplade till naturliga förekomster och dess
tillgänglighet. Möjligheterna till övergripande statlig planering är därför
begränsade. Givetvis måste gruv-, mineral- och petroleumföretagens markanvändning
vägas mot andra intressen. I vissa områden kan värdet av orörd
natur motivera att man avstår från exploatering.

Sammanfattning

Regeringen föreslår i propositionen att en ny lag ersätter gruvlagen respektive
lagen om mineraltillgångar. Båda dessa lagar tillkom 1974 och ersatte
då tidigare lagstiftning. Det är en modern lagstiftning som utformades med
hänsyn både till traditioner och moderna krav.

Regeringen hävdar emellertid att nuvarande lagstiftning behöver bytas
ut. Bland de motiv som i propositionen på ett mycket oklart sätt anförs
återfinns främst:

— Behovet av en samordnad lagstiftning.

— Behovet av att utöka omfattningen till fler mineraler.

— Strukturella brister i den nuvarande lagstiftningen, främst otillräckligt
samhällsinflytande.

Vi anser, i likhet med den moderate ledamoten av minerallagskommittén,
inte att det föreligger något behov av ny lagstiftning. Det kan noteras
att gruvindustrin enligt remissyttrandena inte anser att det föreligger
något problem med den nuvarande uppdelningen i två lagar. Konflikter
mellan utvinningsrättigheter enligt de två lagarna är huvudsakligen redan
reglerade i nuvarande lagstiftning.

Regeringen hävdar att nya ämnen bör omfattas av lagstiftningen. Vi delar
den uppfattningen — vissa mineraler som för 10-20 år sedan inte ansågs ha

något kommersiellt intresse är idag värdefulla. Det föreligger dock inget
hinder för att nya ämnen införes i de båda lagarna.

Staten har i existerande lagstiftning ett omfattande inflytande över utvinning
av mineraler. Regeringens proposition är ett återfall i de tankar på den
statliga styrning och planering som varit så viktiga för socialdemokraterna.

Propositionen visar att socialdemokraterna inte givit upp tankarna på att
förstärka statens ställning i förhållande till enskilda och företag.

Remissinstanserna

Det är anmärkningsvärt att regeringen lagt fram detta lagförslag trots den
mycket omfattande kritiken från tunga remissinstanser. Utredningsförslaget
(SOU 1986:53 — 54) får endast stöd av ett fåtal remissinstanser. RRV,

SGU, bergmästarna i norra och södra distrikten, högskolan i Luleå, IVA,

Gruvföreningen, Jernkontoret, Industriförbundet, Handelskammarförbundet,
Bergslagsdelegationen, SGAB, LKAB och Terra Mining menar
alla att förslaget är hämmande för utvecklingen av en livskraftig malm- och
mineralbrytning. I stort sett samma remissinstanser avstyrker förslaget om
att ett enhetligt koncessionssystem skall ersätta nuvarande system.

SGU skriver i sitt remissvar:

SGU anser inte att lagstiftningens utformning idag på något sätt är ologisk
eller krångligt uppbyggd. Inmutningssystemet passar för de små och svårupptäckta
svenska malmfyndigheterna och koncessionssystemet för t.ex.
ytutbredda mineral, huvudsakligen energimineral, i minerallagen.

Inmutningssystemet stimulerar på ett bättre sätt än koncessionssystemet
ett eftersökande av malmer av enskilda, t.ex. mineraljägare, vilket bör uppmuntras.
Man måste i detta sammanhang erinra om att ett antal av dagens
gruvor byggts upp kring fynd som ursprungligen gjorts av enskilda personer
som haft möjlighet att sälja — överlåta rättigheten till lämpligt gruvbolag.
Även för gruvbolagens egen prospektering är det till avgjord fördel med
inmutningssystemet då det där föreligger ett enkelt, klart samband mellan
inmutning och rätten att få utmål. Att eftersträva ett enhetligt system i en
bransch där detta tidigare inte ansetts möjligt på grund av geologiska skillnader
mellan fyndigheterna i de olika mineralrättssystemen kan SGU inte
finna motiverat.

Den statliga myndighet som har att ansvara för att utveckla kunnande om
den svenska berggrunden och därmed förbättra förutsättningarna för gruvverksamhet
har avgivit ett remissvar som helt tillbakavisar utredningens
förslag.

Regeringen borde ha avstått från att lägga fram något förslag till ny
lagstiftning. Nuvarande lagstiftning utgör en god grund för malm- och mineralbrytning.

Regeringens förslag kan innebära att det företag som utfört undersökningar
och kunnat säkerställa en fyndighet inte med säkerhet får tillstånd
att utvinna tillgången. Bearbetningskoncession kan i stället lämnas till annat
företag.

Även om regeringen nu hävdar att innehavaren av undersökningskoncessionen
i de allra flesta fall också skall få bearbetningskoncession innebär
lagförslaget om det förverkligas en osäkerhet som kan medföra minskad 16

Mot. 1988/89
N29

prospekteringsbenägenhet. I framtiden kan lagen komma att utnyttjas för Mot. 1988/89

att gynna vissa företag. Erfarenheterna visar inte något behov av att ändra N29

nuvarande förhållanden.

SGU säger i sitt yttrande:

Den prövning som föreslås för bearbetningskoncession saknar även den
grund vad gäller GL-mineral. Ingen utmålshavare, som fått rättigheten utan
lämplighetsprövning, har såvitt SGU är bekant missbrukat denna genom
att bedriva oseriös gruvdrift. Nuvarande system är självsanerande på grund
av de mycket stora kostnaderna i samband med anläggandet av en gruva.

Med andra ord kan sägas att alla som lyckas att prestera malmbevis i tillräcklig
utsträckning för att erhålla utmål av bergmästaren kan anses lämpliga
att handha tilltänkt verksamhet dvs det som gäller idag.

De utmålsägare som inte har ekonomiska eller tekniska förutsättningar att
bearbeta fyndigheten kan sälja sitt utmål. Det finns knappast några rimliga
skäl för att en utmålsinnehavare hellre skulle låta utmålet löpa ut i stället för
att sälja till ett företag med förutsättningar att utnyttja tillgången.

Utvidgning av kretsen lagreglerade mineral

Vi anser att det är motiverat att lagstiftningen utsträcks till fler grundämnen,
mineraler och bergarter än vad som gäller för närvarande. Ett flertal
remissinstanser har ansett att en sådan utvidgning är berättigad. Detta bör
ske genom att tillkommande grundämnen, mineraler och bergarter införs i
gruvlagen resp. minerallagen. Utskottet bör vid sin behandling särskilt uppmärksamma
att denna uppdelning sker på ett ändamålsenligt sätt.

Vi ansluter oss till SGU :s förslag och föreslår därför att till de i 2 § gruvlagen
uppräknade metallerna och ämnena läggs grundämnena litium, rubidium,
cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordartsmetaller (dvs. lantan,
lantaniderna, skandium och yttrium), zirkonium, niob, tantal och platinagruppens
övriga metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium och iridium),
liksom de industriella mineralerna och bergarterna brucit, flusspat, nefelinsyenit,
sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit och sillimanit), tungspat
och wollastonit, liksom diatomit och glimmer, dock endast när dessa två
förekommer i sådana särskilda former att de kan användas som insatsråvara
i industriella processer.

1 § lagen om vissa mineralfyndigheter bör ändras så att den även omfattar
fyndigheter av bergarterna och mineralerna diamant, olivin och talk,
liksom fyndigheter av fältspat, kvarts, kvarsit, dolomit, kalksten och krita,
dock endast när de förekommer i sådana särskilda former att de kan användas
som insatsråvara i industriella processer.

Redovisning av undersökningsresultaten

I den nya lagen föreslås att ett företag som utför prospekteringsarbete men
som inte finner några utvinningsbara tillgångar skall lämna en redovisning
över de utförda undersökningarna till bergmästaren. Det är viktigt att kunskaper
om vår berggrund inte går förlorad. Samtidigt är en prospektering en

kommersiell verksamhet och det prospekterande företaget får även vid 17

misslyckade prospekteringsarbeten en kunskap som kan vara värdefull vid Mot. 1988/89

senare tillfällen. Därför är det givet att ett prospekterande företag bör ha N29

rätt till undersökningsresultaten.

Samtidigt finns det ett intresse att framtida prospekteringsverksamhet
kan underlättas genom att resultaten av tidigare prospektering kan nyttiggöras.
Detta talar för att ett enkelt system för att meddela vilka områden
som är undersökta inrättas.

Antalet företag som bedriver prospekteringsarbete i Sverige är litet. 1
första hand bör frivilliga överenskommelser mellan SGU och berörda företag
prövas. Visar sig denna väg inte vara framkomlig kan det senare vara
rimligt att åter utreda frågan. I nuvarande läge anser vi inte att det är motiverat
med lagstiftning.

Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till minerallag,

2. att riksdagen beslutar om ändringar i 2 § gruvlagen (1974:342)
samt 1 § lagen om vissa mineralfyndigheter (1974:890) i enlighet med
vad som föreslås i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om redovisning av undersökningsresultat.

Stockholm den 18 april 1989
Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m) Lars G Ahlström fm)

Gunnar Hökmark (m) Stig Bertilsson (m)

Karin Falkmer (m) Bertil Danielsson (m)

18

Svenskt Tryck Stockholm 1989